Fifty Scents

“Veganskt läder”

Det finns mycket i skönhetsbranschen att uppröras över och “greenwashing” är högt upp på listan. Som att kalla tillverkningsmaterialet i en produkt, säg en necessär, för “veganskt läder” istället för plast.

Men som med mycket, till exempel microplaster, så finns olika slags plaster och olika slags tillverkningsområden. De flesta veganska läderprodukter är gjorda av PVC som utvinns av råolja och aldrig kan brytas ned på naturlig väg. Det vill säga – slänger du den så ligger den där på sopberget för alltid. Och köper du den så har du bidragit till en framställning som gynnat oljeindustrin och som bidragit till föroreningar i luft och hav och allmän klimatförstörelse. Men “vegansk läder” låter ju bättre, skonsammare.

Sedan finns det ju “bioplastics” (typ kork eller ananasblad) och återvunnen plast men det är en betydligt dyrare process så de varorna tenderar att a) ha en högre prislapp b) stoltsera och trycka på ursprunget.
Och återvunnen plast är också misstänksam, ibland består produkten bara av en liten andel återvunnen plast men marknadsförs på ett sätt som ska få en att tro att det är en rakt igenom återvunnen produkt.

Kort sagt: det finns i stort sett inte en enda vegansk läderprodukt som inte någonstans på vägen stödjer sig på fossila bränsleindustrin eller – ironiskt nog – köttindustrin.
Jo, ett fåtal men som sagt där är det liksom själva köpargumentet (kolla efter “ethical vegan leather” och dubbelkolla deras tillverkningsmetoder eller ursprung), inte något som slentrian står som “vegan leather” på innehållsförteckningen om det finns någon.

Och nu det superironiska: samma sak gäller ju för vanliga, animaliska lädervaror. De verkar också i symbios med köttindustrin och industrin med fossila bränslen.

Detta apropå att jag igår fick inte bara ett utan två pressmeddelanden om nya grejer i “veganskt läder” som vid en hastig koll visar sig vara just klimatbrännande plast.

Etiketter None

Frågelådan special: kommentarer

Sökte mig omedvetet in här för att, tror jag, motivera mina senaste köp (ett från Hermès och ett från Tom Ford) med fler argument än att “jag är värd kvalitet och tjänar egna pengar” och det är ju ändå högst mer rimligt med ett läppstift för, eh, 750 spänn i orange liten låda än 30 papp för en väska? Eller va fan jag vet inte men jag njuter. Och köper träningskläder bara på rea som balans.

Jag hamnar också lätt i ett balanstänkande. Inte sällan genom att ställa upp två saker bredvid varandra som egentligen inte har någonting med varandra att göra. Kläder kontra saker till lägenheten. Skor kontra snittblommor. Ibland går jag så långt att jag drar in argument som att jag inte röker, dricker dyra drinkar eller är särskilt intresserad av smycken och juveler. Detta ska rättfärdiga något köp, vara uppbackande fakta.
Kanske, och detta är ett tankeexperiment förstås, ska vi helt enkelt tillåta oss njutning. Jag skrev en text om guilty pleasures en gång. Här är den. Den gick ut på att vi borde njuta för njutningens skull, inte för att vi förtjänat det (genom någon slags ekvation på det emotionella skuldkontot) utan för att vår njutning är ärlig. Du njuter av ett läppstift för 750 kronor. Kanske blir den njutningen helt och hållet fullkomlig om du också ger dig full tillåtelse? Det skulle ju vara en spännande känsla, eller hur?

Läser fortfarande din underbara blogg. Söker ibland bakåt, gläds när nya inlägg publiceras. Vet inte alls om du har tid/lust för frågor och förslag på teman men jag chansar lite. Jag bombarderas av reklam för cannabeauty, antar att jag är rätt målgrupp, i synnerhet Hello Mantle.
Alltså det är underbart med nya märken, företag och produkter som skiljer sig från de som redan finns både vad gäller innehåll och effekt men också hållbarhetstänk. Jag kan inte sortera bland alla sponsrade storys hos de profiler jag följer och ändå respekterar, står de verkligen för dessa produkter eller är det bara ett jobb?
Jag fattar att man måste få betalt nånstans, men du är faktiskt den enda jag kommer på som jag kan räkna med kommer ge en oköpt åsikt. 
Så egentligen två teman. Är CBD som ingrediens intressant? Och kan man lita på influencers någonsin? Hoppas att du vet dina texters värde. Sköt om dig. 

För det första så är det jag som ska tacka. Denna negligerade, styvmoderligt behandlade blogg. Det handlar inte om att jag struntar i den eller glömmer bort den utan om att jag vill skriva bra grejer. Det har aldrig varit min stil eller meningen med just denna blogg att tipsa om någonting helt okommenterat. Sådant finns det massor med bloggar som gör. Snarare vill jag skriva saker jag ännu inte hittat något annat ställe att skriva om skönhet på (undantaget Icon där jag ju skriver en lång skönhetsanalys varje nummer).
Frågor får mig att återvända och det med glädje. Så tack för dina frågor, tack för din uppmuntran!

Jag ska börja med din fråga om man kan lita på en influencer någonsin. Jag tror svaret är “i stort sett aldrig”. Men jag vill utveckla det svaret. Vid ett annonsarbete finns ju alltid anledning att tvivla. Produkten hen gör reklam för kan ju vara bra trots att hen framför denna åsikt mot betalning. Problemet är ju bara att det kan vi inte veta. Därför blir ju svaret nej. För vi vet inte.

(En annan sak (jag ska inte bli långrandig!): vad räknas då som pålitligt omdöme? Huruvida en produkt “känns bra” på huden eller om den ger en omedelbar effekt av något slag säger mig inte mycket. Faktiskt ingenting så den som bedömer en produkt utifrån det har jag ofta svårt att ta på fullt allvar. Det är den eventuella, långsiktiga (dokumenterade) effekten som räknas och den är svårare att fånga in enbart genom ett “test”.)

Men jag tycker inte att man kan lita på de som säljer en produkt heller. För målet är ju försäljning, oavsett. Så varifrån kommer informationen? I butiken kommer ju informationen från personalen som i sin tur blivit upplärda av tillverkaren och distributören. Många märken, i stort sett alla globala märken, har anställda vars ända uppgift är att utbilda personal kring produkterna. Jag har träffat oräkneliga av dem. De är inte nödvändigtvis korkade eller snikna eller giriga. Men de har heller inte betalt för att göra egen research, att ifrågasätta det som påstås (speciellt inte om det finns claims, studier och tester som backar).
Det är däremot mitt jobb som journalist.

Men här blir det blurrigt. Jag är ju inte kemist, hur ska ni eller ens jag själv vara säker på att det jag säger är korrekt? Här gör jag som Greta Thunberg och hänvisar till expertis. Och denna kan inte vara, anser jag, avsändaren utan måste vara oberoende instans som inte är vinstdriven. Som EWG, Cosmeticsinfo, FDA (USA:s motsvarighet till Livsmedelsverket) och så vidare.

(Här måste jag kanske – eller inte – påpeka att det inte är alla journalister som har skepsis som hobby, som jag verkar ha. Journalist betyder ju inte automatiskt att man jobbar med att bara skriva superlånga blogginlägg som är understödda anmnars får det va. Ibland är det skönt att bara använda samma påståenden som företagen och pr-byråerna, för de hänvisar ju alltid till någonting. En ingrediens som sägs vara fuktgivande, ett påstående som L’Oréal’s eget labb kan backa eller liknande. Why not. Det är inte olagligt att citera ett pressmeddelande)

Puh!

För den som inte orkar läsa hela svaret om influencers, här börjar mitt svar om cbd!

Jag var länge skeptisk mot cannabidiol därför att när jag var i USA 2018 och det kändes jättenytt och produkterna såldes bakom låsta glasdörrar i hälsokostbutikerna för att de var så dyra, så såg jag bara dollartecken framför mig. Dyra produkter som ska kunna lugna, läka, stimulera och allt på en gång.
Men vid det laget hade jag visst fog för min skepsis för det fanns få dokumenterade studier på cannabidiols (CBD) effekter. Dessutom läste jag att så mycket som 60% av CBD-produkter som såldes online hade felinformation på etiketten. Man sa att den innehöll mer CBD än den faktiskt gjorde etc.

Sedan dess har det ju faktiskt visat sig att CBD har mycket bra egenskaper som kan användas i hudvård. Framför allt lugnar det huden (tänk akne, solbränna, små inflammationer – tydligen kan den också lugna eksem). Det är inte jättemånga studier som gjorts (vad jag vet) men det mesta tyder på att det finns någonting där.
Man tycks också ha bevisat att CBD också balanserar huden, det vill säga den reducerar oljighet (sebum). Den är också, som nästan alla oljor är, en bra antioxidant.

Nu till det skeptiska. Som med i stort sett alla ingredienser, i synnerhet potenta och aktiva, så gäller det att doseringen är rätt. Jag tänker på alla dessa miljontals produkter som lockar med c-vitamin. Men när man synar dem så ser man att halten är för låg för att göra någon nytta, att förpackningen (typ burk) gör att c-vitaminen tappar sin kraft eller att man använder en redan instabil form av c-vitamin som inte alls gör någon nytta. I alla fall inte lika stor.
Jag tänker också på retinol, allas superstaringrediens. Den är ju potent. Den är dokumenterat bra. Och den kan faktiskt funka i små doser, till och med 0,5 procent. Men den måste kombineras med andra ingredienser som backar den.

Så med CBD gäller det att först se till att det verkligen är CBD i produkten och inte något fusk. Det ska stå “cannabidiol”, “broad-spectrum CBD”, “full-spectrum CBD” eller “hemp CBD” på produkten. Det ska inte stå “hemp seed oil” eller “cannabis Sativa seed oil” för det är helt annat.

Sedan dosen. Givetvis blir samma dos (säg 100mg) olika effektiv beroende på produkt. En body lotion på 300ml som har 100mg CBD i sig tunnas ju ut. Mängden CBD som hamnar på kroppen blir därför mindre. Medan en ansiktsolja på 30ml som innehåller 100mg CBD blir mer koncentrerad, en större mängd CBD hamnar på huden. Enligt vad jag har förstått är just 300mg en bra dos för ansiktsprodukter. Eller mellan 3-8mg per applikation. Men här är jag ingen expert. Å andra sidan är det precis en sån sak som borde gå att skaka fram rimlig, trovärdig information om online. Tack och lov!

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen