Fifty Scents

Några snabba frågor

Vilka svenska märken rekommenderar du?
Med en disclaimer för att jag gillar produkter mer än hela märken så skulle jag säga Manasi7, som gör multiprodukter. Små burkar med cremerouge som också funkar på läppar. Och för de som inte har oljiga ögonlock – som ögonskugga.
Jag gillar också Organic Makers för jag tycker om att använda olja i ansiktet.
Både c/o Gerd och Recipe for Men har bra deos.

Jag fick tips om Kevin Murphys Killer Waves som ska ge håret vågor och lockar. Men innan jag lägger tre hundra kronor på produkten känner jag att jag måste fråga om det är det värt pengarna?
– Det man ska veta om att skapa volym i ett hår är att det krävs luft och värme. Det är därför man fönar fram volym, där en produkt kan förstärka resultatet och fixera det.
Killer Waves funkar i den bemärkelsen att ja, det kan hjälpa till att fixera håret, ge textur (påminner om det man får med saltvattenspray) och vågor som man själv skrynklar fram. Volym krävs det värme och luft för.
Men det sker också på en viss bekostnad. Man måste ha ett fixeringsmedel. I det här fallet (och i de flesta fall) är det alkohol. Har man ganska kort hår eller tåligt hår som inte besväras av alkohol så kör. Har man fint hår som jag har så kan alkohol i förlängningen torka ut. Detta beror givetvis på hur mycket och hur ofta man använder alkohol i håret. Använder man till exempel Killer Waves och annan stylingprodukt med alkohol i så ser man nog konsekvenser rätt snart.

Hur hittar man en bra skönhetsterapeut?
– Bra fråga. Man får först ställa sig frågan vad man vill få ut av ett besök. Är man ute efter en skön stund med ansiktsmask och lite mys så är det snarare ett spa-besök man beskriver.
Vill man däremot ha en behandling som kräver expertis man inte kan få på annat sätt, kanske en laserbehandling eller dermapen, så är en rekommendation att leta i SHR:s register. Är man medlem där, alltså i Sveriges Hudterapeuters Riskförbund, så har man i alla fall en viss garanti för att personen som utför behandlingen är utbildad och vet vad hen gör.

Etiketter None

Husmorstips

Jag tycker ju om att feja, se över hemmet och så vidare. Här är några av mina tips för ett lite renare, lite trevligare och lite glamorösare hem – på rätt sida miljöpåverkan förstås.

1. Ullbollar
Roligt namn. De kan också heta torkbollar eller torkbollar av ull. Hur som helst, dessa bollar ska förkorta torktiden och ta bort statisk elektricitet. Jag kan inte säga någonting om den förkortade torktiden men de bollar till plaggen, vilket är bra när man torktumlar till exempel lakan.
Glamourtipset: Jag droppar ett par droppar parfym eller eterisk olja på bollen vilket ger en behagligt lagom doft på textilerna. Inte så att det stör, inte så att det ens är markant annat än när man tar ut dem ur skåpet och minns. Ett bra sätt att ta tillvara på de sista parfymdropparna från doften man kanske gillar men också lite tröttnat på.

2. EcoCleans lavendeldiskmedel
För övrigt älskar jag dessa produkter från EcoClean, de har fina dofter som för en gångs skull inte för tankarna till offentliga toaletter och WC-ankor. Diskmedlet med lavendeldoft är favoriten. De är dessutom billiga i pris.
Här är en annan favorit – Hemfrids universalpasta som verkligen är vad den heter. Gör diskhon skinande ren, snyggar till mässingskrukan och skrubbar bort någon fläck från morgonteet på mitt vita bord. Också synnerligen prisvärd, tillräckligt dryg för att hålla i en absolut evighet.

3. The Laundress
När jag verkligen känner för att lajva rikemanslivet, kanske känna att jag är en societetsdam i New York eller helt enkelt bara vill få in lite glam i vardagen använder jag produkter från The Laundress. De sägs vara miljövänliga, jag vet inte hur mycket (inte jättemycket eftersom produkterna är importerade?).
Men det är främst doften och känslan man vill åt här, måste erkännas. Gillar man den där doften av nytvättad bomull som Clean mer eller mindre tagit patent på så får man den fast tio gånger mer sofistikerad med The Laundress klassiska tvättmedel. Plus: den här borsten gör det i alla fall marginellt angenämare att skrubba kaklet och badkaret i badrummet.

3a. Bondi Wash
Detsamma gäller australiensiska Bondi Wash, naturliga tvättgrejer till lätt svidande priser (som motiveras här). Men ingredienserna – dofterna, eteriska oljorna – ger städskåpet ett lyft. De har en massa produkter för hundar, hundtvätt och sånt (till och med en uppfräschningsspray för hundens lilla säng) vilket får mig att tro att man gärna har hund i Australien. Eller om det gäller specifikt för Bondi Beach. Eller om det gäller specifikt för de som har råd att handla Bondi Wash.
Hur som helst. De har en spray för yogamattan som såklart är 100% onödig men som ger inspiration och tips på en man kan göra själv. Den innehåller vatten, lite alkohol och essentiella oljor. Med andra ord – precis som en vanlig, billig, oparfymerad rengöringsspray som man tillsätter några droppar eterisk olja i.

4. Eterisk olja
Den köper man här, från Organic Makers i Malmö. På sidan kan man också få lite tips och recept på saker och ting (som hur du gör egen tvål, schampokaka och saltvattenspray). Själv droppar jag som sagt ett par droppar på en ullboll när jag torktumlar, jag droppar på en bit cederträ som jag har i garderoben och i badrummet.

5. RefectoCil
Jag kan aldrig lära mig namnet på detta märke (Reflecto? ReflectCil?) men jag vet att det är den överlägset bästa ögonbryns- och ögonfransfärgen. Hur vet jag det? Dels genom “trial and error” men också för att färgerna inte är färdigblandande utan du köper färgen och framkallningskrämen eller vätskan (vilket man föredrar – vilket man tycker är smidigast för bryn respektive fransar) och blandar själv.
Sommartider är detta en lika stor räddare i nöden som en bra SPF. Ingen mascara som rinner, ett moment mindre innan man går ut i solen. Jag har i stort sett lagt mascaran på hyllan under dessa månader. Glöm bara inte att ta bort färgen först med bomull eller pads och släng denna i papperskorgen och inte toaletten. Tvätta sedan med ny, blöt bomullstuss.

Etiketter None

Femvertising

I höstas fick jag ett mail om en ny rakhyvel för kvinnor. Den heter Estrid. På företagets “om oss”-sida står det så här:

Rakning är en intim och i många fall, självklar del av miljontal kvinnors skönhetsrutin, världen över. Däremot är de flesta rakföretag riktade mot män, där kvinnor anses vara en sekundär kundgrupp. Det här förklarar varför kvinnor har behövt betala överpris för rakhyvlar som ser ut (och känns) som leksaker. Och varför vi refereras till som “gudinnor” i förhistoriska reklamfilmer. Den tiden är förbi nu.

Hår under armarna är lika mycket ett politiskt statement (“jag bestämmer hur min kropp ska se ut”) som ett mode-statement (Miley Cyrus, Madonna och modellen Emily Ratajkowski har alla poserat med sina snygga, smala, vältränade, vita kroppar – och hår under armarna).

Svenska Estrid har en amerikansk motsvarighet i rakhyveln Billie som har slagorden “female first” och “av kvinnor för kvinnor”.
Billie, precis som Estrid, är ett kvinnoägt företag som också använder kvinnor med underarmshår i sin marknadsföring.

Den här texten handlar inte om huruvida man ska eller inte ska raka håret under armarna. Den handlar heller inte om huruvida det är feministiskt eller inte (min åsikt är att det är onödigt att fokusera på saker som kroppsbehåring om målet är att ändra en patriarkalisk struktur från grunden).
Däremot är detta en text om att sälja saker med hjälp av en feministisk agenda. Estrid är långt ifrån det främsta exemplet, de har tonat ned sina feministiska slagord, men det är ett exempel. Varför jag skriver om just kroppshår och rakning just nu beror på att det är sommar och jag får en massa reklam på Facebook och Instagram om rakning och vaxning.

Att sälja grejer med hjälp av en feministisk agenda kallas “femvertising”, ett bra ord tycker jag. Kort sagt innebär det att man just använder feminism (eller feministklingande slagord som “empowerment”) i sin marknadsföring. Det kan innebära att man låter påskina att det är feministiskt att köpa och använda just denna produkt, till exempel en tröja som det står FEMINIST på, eller en rakhyvel som skapats av kvinnor för kvinnor och där en del av vinsten går till kvinnoförenigar.
Ett närliggande, mer cyniskt fenomen, är “purplewashing“. Där handlar det mer om att gömma sig bakom en feministisk front, att låta påskina att ens produkt eller företag är feministiskt.

Denna företeelse är vanlig inom skönhetsbranschen. Det är såklart inte särskilt konstigt eftersom kvinnor är den primära målgruppen.
Jag har skrivit många gånger förut om det vanskliga i att kränga nagellack som “empowering”, att på så vis säga att den feministiska agendan, den kvinnliga styrkan eller det kvinnliga jaget sitter i de yttre markörerna. Att en värdering är till salu, helt enkelt. Och motsatsen – att en pryl, som ett nagellack eller en tröja som det står FEMINISM på, i sig representerar feminism. Då missar man målet – det är inte en pryl utan en handling som är det feministiska. Att “sälja” feminism reducerar det till en trend, inte en ideologi. En ideologi är varken konkret som en t-shirt eller säljbar.

I fallet med rakhyveln (och nagellacket och alla andra produkter och kampanjer som kvalar in) betyder det att man utnyttjar termer från kroppsaktivism, kroppspositivism, feminism och “female empowerment” för att sälja en produkt i syfte att tjäna pengar.
Att ett kvinnligt ägt företag tjänar pengarna i slutändan är väl i någon feministisk mening bra eftersom det utmanar företagsvärlden som den ser ut idag med övervägande manliga entreprenörer men det är å andra sidan ingen skillnad i en vidare feministisk bemärkelse om det är ett kvinnligt eller manligt ägd företag om produkten som krängs ändå kidnappar feminismens syfte och argumentation.

Den feminism som kränger rakhyvlar, tvålar och nagellack är inte en feminism som på allvar utmanar den patriarkala tanken eller den kapitalistiska som säger att allt kan säljas, allt är en vara – det gäller bara att paketera den.

Rakhyvlarna är inte de enda exemplet och inte heller det absolut främsta, jag tror Estrid menar väl och vill värna om det egna valet även om syftet ju är att sälja en produkt. Tvålföretaget Dove har på många olika sätt försökt (säkert många gånger i välmening) att visa hur mycket de älskar alla former av kvinnliga kroppar, att vi alla är vackra och ska vara oss själva.
Det är problemet. Att vi alla ska vara vackra – på vårt sätt. Den där reklamfilmen, ni kanske minns, där kvinnor får beskriva sig själva för en konstnär och sedan får deras väninnor beskriva dem och så ska vi som tittare få oss en tankeställare eftersom kvinnor som nedvärderar sitt eget utseende och tror att de är fulare än de är. Men i slutändan blir poängen ändå: att känna sig vacker är fundamental, att vi uppfattas som vackra är viktigast för självkänslan. En tveksam feministisk uppmaning?

Här är två citat från Estrids grundare, saxat från en intervju i ELLE:

– Vi lägger ingen värdering i hur, var, när eller om man rakar sig. Estrid är vårt sätt att ta tillbaka rätten över vår egen kroppsbehåring, utan förlegade ideal”.

– Vi är inte rädda för att visa upp kvinnor med hår, till skillnad från andra rakhyvelsmärken – vi vill hylla det och visa upp hur verkligheten faktiskt ser ut.

Det är här det blir skevt. Ja, du kan välja mellan att använda makeup eller inte. Du kan välja mellan att raka håret på din kropp och inte göra det, absolut. Valet är kanske, möjligtvis fritt (jag skulle argumentera för att det inte alls är fritt) men båda valen har konsekvenser vilket betyder att valet inte alls är så fritt. Valen är inte likställda. I så fall skulle ju Madonnas och Miley Cyrus “statements” inte vara statements. Det skulle vara en bild bland andra bilder på deras Instagram. Att använda feministiska argument i detta blir fel hur man än vrider och vänder på det. Man kan helt enkelt inte “hyllar” det fria valet och den naturliga kvinnliga skönheten och samtidigt sälja en produkt som används till motsatsen, alltså en artificiell kvinnlighet som målade naglar och rakade ben.

Etiketter None

Sommarstiltje

Det är mycket jag vill skriva om. Susan Yara och hennes PR-fadäs till exempel. I korthet: en stor YouTuber med journalistbakgrund som promotar ett nytt märke som heter Naturium – vilket det sedan visar sig är ett märke som ägs av henne själv.

Skulle också gärna skriva om hur mycket jag älskar Lidls nagellack (100% sant!) och hur jag måste jobba på min besatthet av Westman Atelier. Hittar på ursäkter för att köpa ytterligare ett blush stick, intalar mig själv att det är “i tjänsten”, att jag “måste bevaka utbudet”. Kör mindfulnessövningar för att acceptera att jag har ett beroendeproblem. Nu har hon ju släppt ögonskuggor också (990 kronor för tre stycken – hjälp!) vilket betyder att jag måste hålla mig borta från återförsäljarna Cow Parfymeri.

Min andra senaste besatthet är högkvalitativa tvättmedel. De måste vara både miljövänliga och dofta gott. I stort sett alltid använder jag parfymfria. Jag menar, vem vill ha parfym i underkläderna? Men när jag tvättar mina sängkläder och min morgonrock kan jag känna – det här är en ny grej – att det är toppen att de doftar lite lugnande. Jag har köpt ullbollar som minskar tiden i torktumlaren (sägs det) och som bollar runt och fluffar medan tvätten tumlas (sägs det). Jag har experimenterat med dem, droppat eterisk olja på dem vid ett tillfälle och parfym vid ett annat. Doften blir inte varaktig men ger ett lyft. Ett tips för den som har parfym hemma som de gillar men inte riktigt kommer sig för att använda. Ur miljöaspekt så är det okej eftersom det handlar om tumlaren, inte tvättvatten som åker ut i havet.

Allt detta vill jag skriva om men gör det inte. Varför? Jo, för att jag inte tycker att det är värdigt att bara skriva en rad om någonting, jag behöver utveckla och i bästa fall analysera. Så då blir det ingenting istället. En vinnande strategi? Nej.

Etiketter None

Det vackraste

Om jag valde parfym utifrån flaskan är så skulle Guerlain och Gucci ligga mycket bra till.
Jag har tyvärr haft ont i lungorna en tid nu och de senaste dagarna har en ny sensation smugit sig in bland symptomen: plötsligt ogillar jag dofter jag tidigare tyckt om. Jag brukar ha parfym på mig “till natten”, ibland kan det vara lugnande. Jag väljer en dov, mjuk sak. Men de senaste nätterna har jag mått illa av dofterna, fått tvätta dem av mig.
Jag hoppas och tror att det är någonting temporärt, en variant av att tappa smaksinnet som många upplever under Covid-19. Så jag beundrar själva flaskorna istället.

Och Gucci ligger, som sagt, bra till. Deras Alchemist’s Garden-serie är mycket vacker. Flaskorna är tunga och stadiga och gör verkligen det de ska: påminna om gamla tiders medicinflaskor, vackra gåvor på någon ladys nattduksbord, låta fantasin vandra till tinkturer, brygder och hemliga örtblandningar.

För mig är det jämt skägg mellan den mintgröna och den gammelrosa.
De doftar bra också, om än lite mindre potent än vad jag hade önskat för det priset (och det konceptet).

Balenciaga får inte heller glömmas i sammanhanget, jag menar kolla vilken utsökt flaska? Klassisk och modern på samma gång. Ungefär som doften. Nu har jag inte provat just den här specialvarianten men den ordinarie Balanciaga Paris tycker jag är utsökt. Lite lila, krispigt och skört vemod varvat med tyngden hos parisiskan som åker vespa i skinnjacka.

Men Guerlain är ändå outstanding. Denna typiska “bouchon coeur” (coeur betyder hjärta, bouchon betyder plugg eller kork – kolla formen på korken!) skapades för Shalimar 1912 av Baccarat, ni vet de franska glas- och kristalltillverkarna med kungliga anor?

Annars är jag svag för denna – Vol de Nuit. Inte bara är namnet så poetiskt (“Nattflygning”). Man ser också propellern i flakongen. Eller hur?
Skapades 1933 och döptes efter Antoine de Saint-Exupérys roman. Han är annars mest känd för att ha skrivit Den lilla prinsen, en bok jag i stort sett levde efter “när jag var ung”. Han var pilot, bland mycket annat, och jag blir rörd när jag tänker på att han förlorade sin bror François, slogs i första världskriget, var med i luftburna försvaret under första världskriget, skrev om sin flygning…och sedan fick han denna parfym, mörk som natten och lätt som planets glidning…och sedan kom andra världskriget och han försvann spårlöst i sitt plan någonstans över Medelhavet 1944.
Undrar om inte också det gör denna hemlighetsfulla, vackra, eleganta men också mörkt sorgliga flaska till en sådan favorit.

Etiketter None

Mina drömmars wipes

“Jag har kommit på en skönhetsprodukt jag saknar. Som jag såklart kan googla mig till. Men du kanske ha ett tips? När man har tränat och sen duschat och sen ska man sminka sig och då kanske man ser ut som en tomat i fejan. Finns det nån cooling fuktgivande kräm man kan använda då?”

En skönhetsintresserad vän skriver till mig på FB. Jag börjar tänka. En “cooling”-produkt skulle behöva innehålla någon eterisk olja, som eukalyptus eller mint. Eller mentol. Vilket inte är bra. de ingredienserna vill vi inte ha i ansiktet.

Å andra sidan – bara fukt, typ någon mesig aloe vera, tar ju inte nödvändigtvis ned det röda. Därför skulle jag lägga min röst på ett ansiktsvatten eller en face mist. Eftersom man ju också bör tvätta ansiktet efter gymbesök, menar jag.
Jag skulle leta efter en face wipe som har salicylsyra i sig, eftersom den är anti-inflammatorisk. Få bort all svett och skydda huden.
Mina drömmars wipes bör också innehålla lugnande kamomill eller lakrits (som dessutom dämpar rodnad och irritation).
Finns dessa wipes, tro eller existerar de bara i mina drömmar?

Etiketter None

En dag som gick från sol till regn

Dra på trissor, plötsligt kommer det ett inlägg! Har varit hyfsat apatisk på senare tid. Det började med att jag blev sjuk. Lindrigt, inte på något vis allvarligt men nog för att hålla mig hemma och inte vilja exponera andra.
Detta förslappade mig. Man kavlar inte upp ärmarna efter flera dagars snörvlande i karantän. Kroppen blir seg, sinnet likaså.

Idag gick jag ut, solen sken och det kändes som vår. Och på typiskt vårmanér drog de tunga molnen in över stan och hotade med regn. Jag gick hem.

En sak har jag i alla fall sysslat med i karantänen: bakat bröd. Jag gillar ju att baka, mest sötsaker. Bröd och att baka med jäst kräver en annan nivå av kemi. Men jag satte igång och har nu kommit in i en slags lunk där jag vill förfina alla recept jag tar mig an, jag bakar alltså samma bröd flera gånger och försöker att få det bättre varje gång.

Vilket leder mig in på kost. Herregud vilken skillnad kost gör när man är hemma och segar för att man är för sjuk för att gympa men för frisk för att ligga nedbäddad. Nu talar jag inte om kost som ska ge glow eller liknande utan bara det allmänna välmåendet. Jag har en sallad jag gör på svartkål, fänkål och mynta. Den är snodd från Babette-mannen Celltons kokbok.

För när har man tid att riktigt studera sin hud, notera och observera minsta lilla skillnad annat än när man är hemma hela dagarna – osminkad dessutom.
I ungefär två veckors tid har jag i stort sett bara använt kräm med antioxidant dagtid och en exfolierande peeling nattetid. Och oljor på dygnets alla timmar. Det måste inte vara dyrt. Det måste inte vara komplicerat. Läser i Harper’s Bazaar att Donnatella Versace inte klarar sig utan sin Créme la Mer. Det är skitsnack. Men klarar sig utan alla krämer. Det blir bara inte lika kul.

Etiketter None

Om natten

Jag har haft svårt att sova. Det är ingenting nytt, jag har haft sömnproblem sedan jag var barn. Men jag vrider och vänder på mig, vaknar svettig eller kall. Och jag har fått små, röda prickar på kinden, oftast bara ena kinden.

Jag tror alla som fått sådana vet vad jag pratar om. Kan vara fyllda men utmärkande är att de är små och röda.

De kan uppstå av många saker, vanligast är att man förknippar dem med solen och SPF. Men de kan också uppstå när man tränar mycket (och inte tvättar ansiktet det absolut första man gör efteråt) eller om man trycker ansiktet mot en kudde som kanske redan fått ta en del, till exempel fett och produktavlagringar från håret.

Men den goda nyheten är att de försvinner på ett kick med Azelaic Acid 10% från The Ordinary. Toppenprodukt och kostar bara 89 kronor. Beställer man från till exempel Kronans apotek får du dessutom hem den gratis.

Azelainsyra, som det heter på svenska är en antioxidant. Den är antiinflammatorisk, vilket är bra mot akne.
Det är också mycket milt peelande (mildare än tex aha och bha) vilket är bra eftersom den då kan nå djupare med sina antioxidanter och sina antiinflammatoriska egenskaper. Här finns mer klinisk information.

Som en tröst i coronabunkern: mina röda prickar försvann på en gång.

Etiketter None

Om karantänskönhet

Javisst, sa jag när SVT ringde och frågade om jag kan vara med i helgen. Fast vänta, sa jag sedan. Jag mår hyfsat okej men just nu ligger jag ned och jag har inte rört så mycket på mig idag. Jag går en sväng runt huset och känner efter.
Det gjorde jag. Jag klarade mig en kvart sedan gjorde det ont i bröstkorgen, nacken (!) och bakhuvudet (!) och jag fick ringa och tacka nej. Synd, för jag hade sett fram och bli så här snygg i håret igen, som jag var när jag pratade om Tiger King för två veckor sedan. Efteråt gick jag hem och det började regna. Alltså, riktigt storm. Dagen efter fick jag ont i bröstet och tänkte därför att det var regnets fel. Att jag blivit förkyld. Men det var två veckor sedan nu och symptomen är helt oförändrade. Mindre rinnig näsa, det är ju bra. Ingen feber. Men ont i bröstet, konstant (om än inte stark smärta).

Jag skrev den här artikeln om varför skönhetsbranschen går bättre så här i karantäntider, när i stort sett alla andra branscher går sämre. Jag tror inte att det kommer som en överraskning för några av mina läsare. Men för ett stort antal människor gör det det. På tidningens FB-sida, där man länkat till artikeln, är kommentarerna upprörda. Hur kan ni skriva om sånt här trams? Skäms, GP. Man kunde vänta sig detta av Aftonbladet med inte er.
Det är uppenbart att man inte läst artikeln. Den handlar inte om att man ska sminka sig i karantäntider. Den handlar om att många gör det. Vilket i sin tur tyder på att skönhet, som så många av oss redan vet, fyller en funktion bortom enbart den funktionella. Den kan fylla en trygg funktion, i oroliga tider. Till exempel.
Men eftersom skönhet fortfarande likställs med fåfänga och med något trams som bara kvinnor håller på med så blir reaktionerna tyvärr därefter. Synd, för jag tycker att det är inte bara intressant utan också viktigt. Så jag gillar att GP tar in sådana texter. Trist bara när de blir missförstådda. Eller, snarare, inte lästa.


Etiketter None

Dyra tvålar

Det är fantastiskt hur jag rationaliserar mina köp nu för tiden. Jag köper i stort sett bara dyra, ekologiska tvålar eftersom man ju ska tvätta händerna. De blir använda. De går åt.
Alltså kan jag köpa dyra, ekologiska tvålar.

Varför inte köpa billiga, ekologiska tvålar?

Jag hänvisar till William Morris berömda filosofi om att bara omge sig med saker som är användbara eller vackra. Helst båda, om det går. Och dessa små konstverk från engelska Savon Stories skänker faktiskt livsglädje. Hantverk, småskalig produktion och fina ingredienser. Små konstverk, som sagt. Jag har köpt på mig alldeles för många men de fyller också en fin, prydande funktion. De ligger på en bänk och får mig att tro att jag bor i en vit engelsk stuga med halmtak.
När jag faktiskt är hemma och sjuk i karantän. Ja, mest sannolikt med covid-19 om än i lindrig version.

Då håller man fast vid det som påminner om det vackra och fria.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen