Fifty Scents

“Veganskt läder”

Det finns mycket i skönhetsbranschen att uppröras över och “greenwashing” är högt upp på listan. Som att kalla tillverkningsmaterialet i en produkt, säg en necessär, för “veganskt läder” istället för plast.

Men som med mycket, till exempel microplaster, så finns olika slags plaster och olika slags tillverkningsområden. De flesta veganska läderprodukter är gjorda av PVC som utvinns av råolja och aldrig kan brytas ned på naturlig väg. Det vill säga – slänger du den så ligger den där på sopberget för alltid. Och köper du den så har du bidragit till en framställning som gynnat oljeindustrin och som bidragit till föroreningar i luft och hav och allmän klimatförstörelse. Men “vegansk läder” låter ju bättre, skonsammare.

Sedan finns det ju “bioplastics” (typ kork eller ananasblad) och återvunnen plast men det är en betydligt dyrare process så de varorna tenderar att a) ha en högre prislapp b) stoltsera och trycka på ursprunget.
Och återvunnen plast är också misstänksam, ibland består produkten bara av en liten andel återvunnen plast men marknadsförs på ett sätt som ska få en att tro att det är en rakt igenom återvunnen produkt.

Kort sagt: det finns i stort sett inte en enda vegansk läderprodukt som inte någonstans på vägen stödjer sig på fossila bränsleindustrin eller – ironiskt nog – köttindustrin.
Jo, ett fåtal men som sagt där är det liksom själva köpargumentet (kolla efter “ethical vegan leather” och dubbelkolla deras tillverkningsmetoder eller ursprung), inte något som slentrian står som “vegan leather” på innehållsförteckningen om det finns någon.

Och nu det superironiska: samma sak gäller ju för vanliga, animaliska lädervaror. De verkar också i symbios med köttindustrin och industrin med fossila bränslen.

Detta apropå att jag igår fick inte bara ett utan två pressmeddelanden om nya grejer i “veganskt läder” som vid en hastig koll visar sig vara just klimatbrännande plast.

Etiketter None

Frågelådan special: kommentarer

Sökte mig omedvetet in här för att, tror jag, motivera mina senaste köp (ett från Hermès och ett från Tom Ford) med fler argument än att “jag är värd kvalitet och tjänar egna pengar” och det är ju ändå högst mer rimligt med ett läppstift för, eh, 750 spänn i orange liten låda än 30 papp för en väska? Eller va fan jag vet inte men jag njuter. Och köper träningskläder bara på rea som balans.

Jag hamnar också lätt i ett balanstänkande. Inte sällan genom att ställa upp två saker bredvid varandra som egentligen inte har någonting med varandra att göra. Kläder kontra saker till lägenheten. Skor kontra snittblommor. Ibland går jag så långt att jag drar in argument som att jag inte röker, dricker dyra drinkar eller är särskilt intresserad av smycken och juveler. Detta ska rättfärdiga något köp, vara uppbackande fakta.
Kanske, och detta är ett tankeexperiment förstås, ska vi helt enkelt tillåta oss njutning. Jag skrev en text om guilty pleasures en gång. Här är den. Den gick ut på att vi borde njuta för njutningens skull, inte för att vi förtjänat det (genom någon slags ekvation på det emotionella skuldkontot) utan för att vår njutning är ärlig. Du njuter av ett läppstift för 750 kronor. Kanske blir den njutningen helt och hållet fullkomlig om du också ger dig full tillåtelse? Det skulle ju vara en spännande känsla, eller hur?

Läser fortfarande din underbara blogg. Söker ibland bakåt, gläds när nya inlägg publiceras. Vet inte alls om du har tid/lust för frågor och förslag på teman men jag chansar lite. Jag bombarderas av reklam för cannabeauty, antar att jag är rätt målgrupp, i synnerhet Hello Mantle.
Alltså det är underbart med nya märken, företag och produkter som skiljer sig från de som redan finns både vad gäller innehåll och effekt men också hållbarhetstänk. Jag kan inte sortera bland alla sponsrade storys hos de profiler jag följer och ändå respekterar, står de verkligen för dessa produkter eller är det bara ett jobb?
Jag fattar att man måste få betalt nånstans, men du är faktiskt den enda jag kommer på som jag kan räkna med kommer ge en oköpt åsikt. 
Så egentligen två teman. Är CBD som ingrediens intressant? Och kan man lita på influencers någonsin? Hoppas att du vet dina texters värde. Sköt om dig. 

För det första så är det jag som ska tacka. Denna negligerade, styvmoderligt behandlade blogg. Det handlar inte om att jag struntar i den eller glömmer bort den utan om att jag vill skriva bra grejer. Det har aldrig varit min stil eller meningen med just denna blogg att tipsa om någonting helt okommenterat. Sådant finns det massor med bloggar som gör. Snarare vill jag skriva saker jag ännu inte hittat något annat ställe att skriva om skönhet på (undantaget Icon där jag ju skriver en lång skönhetsanalys varje nummer).
Frågor får mig att återvända och det med glädje. Så tack för dina frågor, tack för din uppmuntran!

Jag ska börja med din fråga om man kan lita på en influencer någonsin. Jag tror svaret är “i stort sett aldrig”. Men jag vill utveckla det svaret. Vid ett annonsarbete finns ju alltid anledning att tvivla. Produkten hen gör reklam för kan ju vara bra trots att hen framför denna åsikt mot betalning. Problemet är ju bara att det kan vi inte veta. Därför blir ju svaret nej. För vi vet inte.

(En annan sak (jag ska inte bli långrandig!): vad räknas då som pålitligt omdöme? Huruvida en produkt “känns bra” på huden eller om den ger en omedelbar effekt av något slag säger mig inte mycket. Faktiskt ingenting så den som bedömer en produkt utifrån det har jag ofta svårt att ta på fullt allvar. Det är den eventuella, långsiktiga (dokumenterade) effekten som räknas och den är svårare att fånga in enbart genom ett “test”.)

Men jag tycker inte att man kan lita på de som säljer en produkt heller. För målet är ju försäljning, oavsett. Så varifrån kommer informationen? I butiken kommer ju informationen från personalen som i sin tur blivit upplärda av tillverkaren och distributören. Många märken, i stort sett alla globala märken, har anställda vars ända uppgift är att utbilda personal kring produkterna. Jag har träffat oräkneliga av dem. De är inte nödvändigtvis korkade eller snikna eller giriga. Men de har heller inte betalt för att göra egen research, att ifrågasätta det som påstås (speciellt inte om det finns claims, studier och tester som backar).
Det är däremot mitt jobb som journalist.

Men här blir det blurrigt. Jag är ju inte kemist, hur ska ni eller ens jag själv vara säker på att det jag säger är korrekt? Här gör jag som Greta Thunberg och hänvisar till expertis. Och denna kan inte vara, anser jag, avsändaren utan måste vara oberoende instans som inte är vinstdriven. Som EWG, Cosmeticsinfo, FDA (USA:s motsvarighet till Livsmedelsverket) och så vidare.

(Här måste jag kanske – eller inte – påpeka att det inte är alla journalister som har skepsis som hobby, som jag verkar ha. Journalist betyder ju inte automatiskt att man jobbar med att bara skriva superlånga blogginlägg som är understödda anmnars får det va. Ibland är det skönt att bara använda samma påståenden som företagen och pr-byråerna, för de hänvisar ju alltid till någonting. En ingrediens som sägs vara fuktgivande, ett påstående som L’Oréal’s eget labb kan backa eller liknande. Why not. Det är inte olagligt att citera ett pressmeddelande)

Puh!

För den som inte orkar läsa hela svaret om influencers, här börjar mitt svar om cbd!

Jag var länge skeptisk mot cannabidiol därför att när jag var i USA 2018 och det kändes jättenytt och produkterna såldes bakom låsta glasdörrar i hälsokostbutikerna för att de var så dyra, så såg jag bara dollartecken framför mig. Dyra produkter som ska kunna lugna, läka, stimulera och allt på en gång.
Men vid det laget hade jag visst fog för min skepsis för det fanns få dokumenterade studier på cannabidiols (CBD) effekter. Dessutom läste jag att så mycket som 60% av CBD-produkter som såldes online hade felinformation på etiketten. Man sa att den innehöll mer CBD än den faktiskt gjorde etc.

Sedan dess har det ju faktiskt visat sig att CBD har mycket bra egenskaper som kan användas i hudvård. Framför allt lugnar det huden (tänk akne, solbränna, små inflammationer – tydligen kan den också lugna eksem). Det är inte jättemånga studier som gjorts (vad jag vet) men det mesta tyder på att det finns någonting där.
Man tycks också ha bevisat att CBD också balanserar huden, det vill säga den reducerar oljighet (sebum). Den är också, som nästan alla oljor är, en bra antioxidant.

Nu till det skeptiska. Som med i stort sett alla ingredienser, i synnerhet potenta och aktiva, så gäller det att doseringen är rätt. Jag tänker på alla dessa miljontals produkter som lockar med c-vitamin. Men när man synar dem så ser man att halten är för låg för att göra någon nytta, att förpackningen (typ burk) gör att c-vitaminen tappar sin kraft eller att man använder en redan instabil form av c-vitamin som inte alls gör någon nytta. I alla fall inte lika stor.
Jag tänker också på retinol, allas superstaringrediens. Den är ju potent. Den är dokumenterat bra. Och den kan faktiskt funka i små doser, till och med 0,5 procent. Men den måste kombineras med andra ingredienser som backar den.

Så med CBD gäller det att först se till att det verkligen är CBD i produkten och inte något fusk. Det ska stå “cannabidiol”, “broad-spectrum CBD”, “full-spectrum CBD” eller “hemp CBD” på produkten. Det ska inte stå “hemp seed oil” eller “cannabis Sativa seed oil” för det är helt annat.

Sedan dosen. Givetvis blir samma dos (säg 100mg) olika effektiv beroende på produkt. En body lotion på 300ml som har 100mg CBD i sig tunnas ju ut. Mängden CBD som hamnar på kroppen blir därför mindre. Medan en ansiktsolja på 30ml som innehåller 100mg CBD blir mer koncentrerad, en större mängd CBD hamnar på huden. Enligt vad jag har förstått är just 300mg en bra dos för ansiktsprodukter. Eller mellan 3-8mg per applikation. Men här är jag ingen expert. Å andra sidan är det precis en sån sak som borde gå att skaka fram rimlig, trovärdig information om online. Tack och lov!

Etiketter None

Frågelådan: Bergamott

Behöver en bergamott parfym, i.e. inte edt eller Guerlains aqua. Finns det?

Bergamott är en fantastiskt fin citrus, både rundare och bittrare än sina citrusvänner citronen och lime, men mindre blommig är nerolin. Bergamotten smaksätter mitt favoritte Earl Grey, antagligen av den anledningen – att den är mer robust.
Så svaret på din fråga är – ja, absolut. Det finns.

Nå! Bergamote från The Different Company är ett bra alternativ för den som verkligen vill hänge sig till doften. Nu är det ju så att bergamott, liksom alla citrusnoter, är ett toppnot och till sin natur flyktig. Den, precis som alla citrusnoter, försvinner snabbt.
Därför måste noten förankras. I just denna doft backas bergamotten upp av ingefära och apelsinblom som, vill jag påstå, förhöjer bergamotten i sin kontrast.
Det kryddiga i ingefäran lockar fram också det bittra i bergamotten medan det mjölkiga och nästan lite kvalmiga i apelsinblomman mjukar upp bergamotten och rundar hörnen. Dessutom är denna doft komponerad av Jean-Claude Ellena, en av doftvärldens absoluta superstjärnor. Jag ser honom lite som parfymvärldens Bryan Ferry – elegant, både avant garde och traditionellt romantisk. Behärskar både covers och helt nya stilar.

All citrus är som bekant välkommen i cologner, alltså traditionellt lättare herrparfymer (Eau de Cologne), där de ofta paras ihop med lite lavendel. Eftersom du skriver att du inte vill ha EdT är detta möjligtvis en liten avstickare eller till och med svag is. Men faktum är att många cologner är rakt upp och ned vackra citrusparfymer, för att inte säga bergamottparfymer. Men bara om man för sig själv kan skaka av sig tanken på att de, rent faktiskt, är cologner. Det vill säga, de är lätta till sin natur och har ett maskulint drag med i synnerhet tränoter.
Den främsta, la crème de la crème, är förstås Diors Eau Sauvage. Numera finns den i flera varianter men det är originalet som gäller. En hyllning till franska Rivieran, vita tenniströjor och drinkar i skuggan av en cypress från 1966.
Är man öppen för colognespåret är också Dior Homme Cologne (2013) ett alternativ.

Annars tycker många om Atelier Colognes Bergamote Soleil. Jag är inget större fan, jag tycker generellt att deras parfymer inte är tillräckligt komplexa. Men det är klart, är man ute efter en viss not (bergamott i det här fallet) så kanske en enklare, tydligare komposition är att föredra?
(trots namnet är det inte en eau de cologne i bemärkelsen att den är utspädd)

Till sist, den här vågar jag knappt tipsa om för den är så dyr. Men Xerjoffs Nio (kanske kan man få samples någonstans? I Stockholm finns den på Boutique Ideale i Birger Jarlspassagen och kanske på NK). Den är lika rund och robust som en dubbel espresso. En italiensk symfoni av neroli, bergamot och varmt trä. Mångbottnad, mångsidig och gedigen. Jag ber om ursäkt redan nu om du blir kär i den. Förlåt.

Etiketter None

Ett potpurri av nyheter

Det rör på sig, det händer saker. Vissa grejer vill man kommentera, andra himlar man på ögonen åt. Så här kommer nu en slags Ekot-sammanfattning av det senaste.

1. Paula’s Choice säljs till Unilever. Å ena sidan mer muskler, mer pengar, mer sträckvidd. Nu kommer produkterna säkert hamna i butiker (gissar Åhlénskategorin) och inte bara online. Å andra sidan kommer nog kraven på fler nyheter, snabbare lanseringar att öka. Det måste inte bli så men se till exempel på Drunk Elephant och Byredo. Sedan de såldes till stora bolag så har de spottat ur sig produkter med rasande fart. Och i fallet med sistnämnda märke så har bristande kvalitet blivit en följd.

2. “Even Jessica Alba deals with imposter syndrome”. Artikeln handlar om att hon ibland tappar tron på sig själv som entreprenör. Som sådan har hon, under Honest Beauty, släppt 99 olika produkter. Det är ingen liten kollektion. Men jag himlar ändå med ögonen när jag läser den, men troligtvis är jag väl bara trött på clean beauty och på celebs som ska lansera skönhetsgrejer. Så trött, så trött. Läste nu senast att Kate Hudson (som de senaste åren krängt keffa träningskläder i miljö-ovänliga material genom en affärsmodell som går ut på att man binder upp sig på två köp i månaden och sedan är det jättesvårt att gå ut) ska lansera ett nytt clean beauty-märke med sin mamma Goldie Hawn. Älskar Goldie Hawn men folk måste sluta nu. Speciellt ironiskt blir deras clean beauty-commitment när de slagit sig ihop med, och i flera år prisat, La Mer. Inte mycket clean beauty där.
Selena Gomez, Lady Gaga, Priyanka Chopra Jonas, Taraji P. Henson, Gabrielle Union, Tracee Ellis Ross har alla olika skönhetsgrejer. Orkar inte. Och lilla, söta Millie Bobbie Brown från Stranger Things.
Orkar ni höra vilka fler? Knappt så att jag själv gör det. Madonna, givetvis. Venus Williams, Camila Coelho, Cardi B, Lauren Conrad, Issa Rae. Och så de ännu mer namnkunniga: Pharrell Williams, Kristen Bell, Carmen Electra, Alicia Keys och – detta är lika logiskt som onödigt – Dolly Parton.
Så förlåt Jessica Alba, att jag buntar ihop dig så här. Du är säkert en superbra businesskvinna. Tycker nog fler inom skönhetsbranschen ska lida av “imposter syndrom” än vad de verkar göra.

3. La Perla, alltså underklädesmärket, lanserar inte bara parfym utan också kroppsprodukter och makeup. Nu när alla större, fetare smyckestillverkare (Van Cleef & Arpels, Tiffany’s, Bvlgari…) etablerat sig på parfymmarknaden för länge sedan är det dags för de exklusiva, svindyra underklädesmärkena att ta sig in på skönhetmarknaden nu? Victoria’s Secret banade kanske vägen.

Etiketter None

Frågelådan: Motsägelsefull neroli

Som långvarig läsare av Fifty Scents skriver jag nu med en parfymfundering. Jag har funderat på en händelse som jag inte kan släppa, och tänkte att du kanske kunde hjälpa mig i det hela. Jag var för två år sen otroligt förälskad i doften Sundazed från Byredo. Min budget för parfym var skral så jag hade bara ett prov som jag vårdade ömt men planen var att köpa en flaska. Jag liksom sniffade på mina handleder och upplevde på nått sätt att doften liksom lyfte hela mig ett snäpp – den tog fram sidor hos mig jag saknat på nått vis.
Men så gick jag in i en bokhandel och pratade en längre stund med en expedit om en bok jag letade efter och så säger hon ”Förlåt men jag måste bara säga detta – vad otroligt gott du doftar! Vad är det för parfym? Är den från Lush? Du luktar så där som godis!”
Inget ont om om Lush, jag har haft många grejer därifrån jag gillar, men det är motsatsen till hur jag vill dofta. Som godis? Jag kände mig som en otroligt sensuell kvinna i doften, inte som ett barn. Där och då lite dog min kärlek. Otroligt ledsamt. Jag kan inte släppa tanken på Sundazed än idag. Men jag kan heller inte köpa den pga hennes kommentar, som var välmenande – hon förklarade att hon älskar Lush. Men för mig blev det fel, som att jag inte längre blev saker på vem jag är (otroligt existentiellt – men jag är också otroligt sparsam med parfym och har egentligen bara haft en de senaste tio åren som jag använder och det ändå sällan – L’ombre dans l’eau från Diptyque).
Jag vet inte riktigt var jag vill komma men det här med att dofter påminner människor om olika saker – hur hanterar man egentligen det? Eller får man bara leva med att det som doftar sensuell tung varm sommarnatt för mig luktar godispåse och badskum för nån annan?
Jag gissar att det är sockervadden i Sundazed som lockade fram hennes godisreferens. Om jag vill ha neroli men inte associeras med godis – vart vänder jag mig då i parfymhyllan? Helst vill jag ha en kombo med lite jasmin som ger tyngd.


Kära du. Jag förstår din reaktion och din känsla. Du ser dig själv på ett sätt och så kommer någon och ser dig på ett helt annat.

Det du beskriver är ett av de allra största skälen till att vi bär parfym. För att vi påverkas av doft och för att doft kan lyfta oss ett par snäpp och ta fram sidor hos oss, precis som du skriver. Parfym kan stärka vår person.

Rent intellektuellt är du ju på det klara med att bara du definierar vem du är. Andra kan uppfatta dig på olika sätt, i synnerhet i olika givna situationer. Vem du är som vän, som chef, som mamma eller liknande. Men vem du är, alltså essensen och kärnan i dig, vet bara du.

Det kan ju varit så att kvinnan i bokhandeln inte var så bred i sitt vokabulär. Att “godis” kan betyda allt som är fruktigt, krämigt, vaniljigt eller bara upplevs som sött.
Jag vill också kasta in en reflektion kring referensen till Lush. För mig är det en oerhörd diskrepans mellan deras kroppsprodukter (hit räknar jag badbomber, glittriga duschgels och handgjorda tvålar) och deras parfymer. De spelar i en helt annan liga och doftar i regel allt annat än sött. Någon doftar tjära, en annan nyklippt gräs och en tredje är skapad för att påminna om en hårsalong i London på 1990-talet. Vad jag menar är att referensen till att något doftar som det kommer från Lush också är luddig.

Men det är verkligen inte det centrala i din fråga utan det är ju att mötet i bokhandeln ruckade på din självbild. Du skriver “hur hanterar man det här med att dofter påminner människor om olika saker?”.
Ett svar är att parfym fungerar så. Luktsinnet är så oerhört starkt kopplat till känslor och minnen och eftersom vi alla är summan av våra unika erfarenheter och egenskaper så blir det helt enkelt så att dofter uppfattas olika för oss.
Detta vet du.
Ska man bara leva med att en doft får dig att känna dig som en sannare version av dig själv medan samma doft påminner någon om en godisaffär från barndomen, frågar du.
Jag tror att svaret är ja. Vi måste leva med det. Vi måste acceptera det. Vi kan ju också välja att se det som intressant? Som ytterligare ett bevis på din unikhet.

Men jag har ett förslag till dig. Det händer att jag får frågor om tips på dofter som ska påminna om doften man egentligen vill ha, men som sabbats av en eller annan anledning. Som att ex-pojkvännen gillade när man bar den parfymen eller som att någon man verkligen inte gillar också bär den parfymen – så nu är den förstörd för all framtid. Då är mitt råd alltid att återta doften istället för att ersätta den. Alltså gör din favoritdoft till din igen, allt annat kommer bara att kännas som kopior, som näst bäst och som en eftergift.

Hur gör man då det? Det finns flera sätt. Ett är att bära doften med stolthet. Att bära den i de stunder då självförtroendet är på topp – efter ett enormt bra pass på gymmet, efter tredje dejten när man ligger i sängen och bara glöder av pirr eller dagen då håret och makeupen sitter perfekt och man är oövervinnlig. Återta doften, ge den styrka. Bli den som lyfter den.

I ditt fall skulle jag också tipsa dig om att utforska dofter ännu mer. Du skriver att du är sparsam med dem. Men du verkar ändå veta vad du gillar, så det är en bra start. Du har fallit för Sundazed, en solig citrusdoft med mycket värme och glädje. Mitt tips om att du ska utforska mer doft går ut på att du i så fall skulle lära dig känna igen fler nyanser. Det är en skillnad på neroli, mandarin och lime även om alla är citrusdofter. Du skulle lära dig se vad mysken har för funktion i doften, att den ger djup, stadga och “ankrar” hjärtnoterna. Denna kunskap skulle kanske få dig att uppskatta doften igen men på ett annat sätt. Kanske skulle du då se Sundazed som lika komplex och mångbottnad som du är. En liten del av doften kanske är en liten påminnelse om barndomens sötma men det är långt ifrån hela doften, långt ifrån hela du.

<3

Etiketter None

Helheten

För ett tag sedan, kanske två år sedan, skrev jag en lång artikel i DI Weekend om päls.
Pälsbranschen hävdar att päls är jättebra eftersom det är naturligt och håller länge (till och med i generationer). Det kallas päls för ett hållbart val.
En annan sida av modebranschen propagerar istället för fuskpäls som de just mest hållbara valet. Man kan ta tillvara på spill, man kan tillverka en del av produkten i återvunnet material. Man slipper hela pälsindustrin.

Båda sidor har lika rätt.
Båda har lika fel.

Djur som illrar kontaminerar grundvattnet med sin urin som är full av ammoniak, de preparat som används för att impregnera och sterilisera djurhudarna är enormt miljovänliga.
Fuskpälsar görs av fuskmaterial dvs mikroplaster som sedan hamnar i havet och dödar marint liv. Fuskpälsar behandlas med färg som har miljöpåverkan.

Att se till enbart slutprodukten, menar till exempel experter inom textil och miljö (jag intervjuade flera) är inte helt riktigt. Det handlar om hur och var materialet tillverkas. Används mycket vatten? Vart hamnar vattnet? Vart hamnar preparaten, färgämnena?

Jag skrev ett inlägg om mikroplaster för ett tag sedan, med anledning av de tvättlappar och de tvättbara bomullsrondeller i mikrofibrer som marknadsförs här och var.
Jag länkade till några sidor och några företag som använder just hållbarhetsresonemanget kring dessa. Det stora argumentet är att produkterna ska ersätta engångsprodukter som bomullsrondeller i bomull.

Detta inlägg tog jag bort. Inte för att jag plötsligt blivit ett fan av mikroplaster eller för att jag är sur på någon som använder eller skriver om dessa produkter. Utan för att själva kärnan är större än så. Det handlar inte om en produkt versus en annan utan hur och var produkterna är tillverkade, om vilken livsstil man har och vilka vanor.

Jag kontaktade faktiskt ett av de märken som säljer dessa produkter, och jag kontaktade både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. De två senare säger samma sak: du kan inte ställa den ena slutprodukten mot den andra utan att se till helheten.

Detta, kände jag, motiverade mig att ta bort inlägget eftersom diskussionen är större än tvättlappar i mikrofibrer versus bomullspads (även ekologiska).

I pälsfrågan landar “svaret” på frågan om det mest hållbara alternativet i detta: inget av alternativet är hållbart.
Vill du verkligen ha en päls så köp den second hand.
Vill du ha en vinterjacka så kolla alternativ i andra material, från märken eller kedjor som jobbar aktivt med natur och miljö. Eller behåll din gamla.
Att köpa nya grejer är aldrig hållbart.

Kan detta översättas till hudvård? Kan det översättas till mikrofiberdukar versus bomullspads?

Kanske. Men svaret kräver en lång granskning, en analys av livsstil och vanor. För den som kastar bomullen i toaletten (vilket jag till min fasa förstått att folk gör?!) så kan en förändring där göra stor skillnad.
För någon som använder massor, massor med bomullsrondeller på en dag kanske mikroduken, förutsatt att den tillverkas på schysstast sätt och förutsatt att den tvättas i en påse som samlar upp mesta fällningar, vara ett bra val.

Det handlar om hur och var. Därför försvann mitt inlägg och ersätts nu av det här icke-konklusiva inlägget istället.

Etiketter None

I helgen…

…ska jag nog se den där dokumentären om Diors parfymör François Demachy.

Etiketter None

Jag var tvungen att fråga

Jag är ett stort fan av Gucci Westmans produkter, vem är inte det? Så när hon hade en live-sändning på Instagram var jag såklart där.

Det finns likvärdiga produkter, i synnerhet cremerougerna som har kraftigt seriösa konkurrenter i Manasi7 och Lancôme. Men just hon pratade om sina ögonskuggor, och de innehåller mica och eftersom mica är en så kallad “problematisk ingrediens” (här finns en informativ video) var jag ju tvungen att fråga (jag är Jaxxhands på Instagram) om ursprung och fick detta svar.

Mica är en naturligt förekommande mineral. Den kan användas mer eller mindre finmalen, som allra finast malen är den som ett lent puder (och används som sådant). Den är också bra på att addera skimmer och glitter. Mica används därför inte bara i makeup utan andra slags färger och lack, som till bilar.
Det finns två problem: mica har förknippats med barnarbete (därav min fråga) och andra typer av oetisk utvinning.
Det finns organisationer som Responsible Mica som ska se över utvinningen och garantera att allt går schysst till. Ett bra initiativ – men som är taget av en samling företag inom skönhetsindustrin vilket kan vara problematiskt.

Därför finns också syntetisk mica. Det anses vara mer miljövänligt, för glitter, som vi vet, hamnar i havet och förvirrar marint liv som äter det i tron att det är näring. Sedan dör de eftersom det inte är näring de fått i sig.

Så gissningsvis är Guccis mica utvunnen på ett sätt som kontrollerats av Responsible Mica. Bra att veta!

Etiketter None

Lusta och sukta

Men vad ÄÄÄÄR det med läppstift som lockar så? Jag har fler än jag kommer att använda upp under min livstid. En tredjedel är säkert en hälsofara vid det här laget, sannolikt för gamla för att användas säkert men jag har så svårt att skiljas från dem.

Nu är jag inte evolutionsbiolog men den enda analytiska förklaringen till läppstiftets universella och eviga appeal kommer därifrån. Röda läppar signalerar ungdom och hälsa vilket i sin tur signalerar till en partner att kvinnan är viril och kapabel till barnafödande.
Psykologin föreslår att de röda läpparna är en sexuell signal, liksom gorillahanens röda erigerade penis.

Men det duger inte som förklaring för mig. Inte till varför jag suktar och suktar efter nya stift.
Snarare tror jag längtan ligger i läppstiftets kulturella tradition. Bara coola tjejer har burit läppstift genom tiderna: femme falates, vampar, rebeller och suffragetter. Storhetstiden i Hollywood, då bar alla gudomliga filmsstjärnor rött läppstift: Veronica Lake, Marilyn Monroe, Audrey Hepburn och min favorit Rita Hayworth. Alla.
Jag tror också att lockelsen handlar om att läppstift är ett snabbt och enkelt (och elegant!) sätt att “göra om sig”, att gå från ofärdig till färdig (mentalt sett), att gå från naken till påklädd, från vardag till uppklädd.

Men det sagt…

…så suktar jag extra mycket efter läppstift från NARS kollektion Claudette just nu. Den är uppkallad efter François mamma och rör sig därför i retronyansernas sfär, som rött som drar åt orange och nude som verkligen drar åt beige. Läppstiften har dessutom fina namn, också de retroklingande som Sylvie, Ginette och Augustine. Döpta efter viktiga kvinnor i hans liv, som mamma och mor- och farmor.
NARS läppstift har två stora fördelar: de är doftfria och de är alltid perfekta i nyanserna. Ingenting gör mig så besviken som en fantastisk läppstiftnyans med imponerande formula – som doftar och smakar parfym (jag tittar väl främst mot YSL:s håll här).
NARS Audacious Lipstick (Sheer eller Matte). Ca 360 kr.

Hos Shiseido är det utan tvekan formulan som står ut. Utan tvekan. Deras läppstift är så eleganta, det är det enda ord som känns rätt. Sofistikerade. Krämiga och lätta på samma gång (hur?) och med en odefinierbar egenskap som gör att de blir ett med läpparna. De nya VisionAiry Gel Lipstick må ha ett klumpigt namn men de är precis motsatsen till klumpiga. De finns i 28 nyanser, de allra flesta rör sig kring det vi kallar nude, och de ska innehålla 20% vatten. Jag är osäker på om det är mycket eller jättemycket, men man stoltserar med att detta ger dem den lätta, lena känslan. Vad det är så funkar det. Underbara.
Shiseido VisionAiry Gel Lipstick. Ca 360 kr.

Jag kan tala om direkt vad det bästa med MAC Glow Play Lip Balm är. Färgen! Den är lagom skir, läpparna får färg men man märker inte ätt färgen är där. Det blir som en vacker, något mer intensiv version av egna läpparna. Glow Play ska vara ett läppbalsam, återfuktande och med jojoba, sheasmör och alla andra usual suspects. Är det primärt läppbalsam med fukt och smörj man är ute efter finns ju mer prisvärda varianter. Är det däremot en skir, diskret men vacker färg man vill ha är detta en kandidat. Smakar aningen, aningen vaxigt men inte så att det stör. Men den känslige (som jag) bör informeras.
MAC Glow Play Lip Balm. Ca 185 kr.

Slutligen måste jag tyvärr meddela att Gucci och Chanels läppstift är i toppklass. Svårslagna. Det är svårt att mäta sig med dem, trots allt. Det smärtar eftersom de är så höga i pris, Chanel i synnerhet. Guccis stift kostar 390 kr allihop, från täckande läppstift till mer skira lip balms. Guccis luktar lite irriterande ros initialt men det försvinner snabbt.

Men med dyra saker är man ofta mer försiktig, man är mer rädd om dem. Så blir det ju. Med Chanel och Gucci får man renommé på köpet och med Gucci enormt vackra hylsor som gärna får stå framme. Båda märkena är också generösa både i fråga om nyanser och finish (lip balms, matt finish, täckande…) och alla är utsökta.
Själv är jag ju oerhört svag för färgade lip balms eller läppstift med skir finish och där är Gucci och Chanel bäst. Tyvärr. Även om det tar emot att betala 420 kr för Chanel Les Beige Lip Balm.
Men kanske är det vad man behöver i sitt påskägg för att ta vidare, bra och långsiktiga beslut i sitt liv? Någonstans – och detta är väl ett ämne för evolutionsbiologerna och kulturantropologerna (och framtida reklamare) – känner jag mig mer kapabel, mogen och självsäker med läppstift på. Så kanske finns en idé i att investera 420 kronor i någonting som sedan får mig att agera mognare i övriga köpbeslut. Men jag kan lika gärna också använda detta som ett svepskäl. Den mänskliga fåfängan är trots allt stark och oresonlig.

Etiketter None

Min artikel om estetiska injektionsbehandlingar

Här är en artikel jag skrivit för DI Weekend om estetiska injektionsbehandlingar och som jag lagt ned mycket tid och möda på. Ja, den är låst som så många artiklar är nu för tiden. Men jag tror det är så att man kan provläsa, provprenumerera gratis? Men jag kan ha fel. Borde undersökt….

Artikeln handlar inte om huruvida det är rätt eller fel med injektioner. Konstigt nog, när jag pratat om att jag håller på att skriva en artikel på ämnet kommer ofta en moralisk åsikt: “Men det är ju inte snyggt…” eller “Men man ser ju de här unga tjejerna som….” och så vidare.

Den här artikeln utgår från ett konstaterande: estetiska injektioner är jättevanligt. Troligtvis vanligare än vi tror, sett till antal kliniker och deras patienter. Det är ett faktum.
Ser man till det så uppstår andra intressanta vinklar på redan vedertagna åsikter: om estetiska injektioner är så vanligt, så är det statistiskt sett ovanligt med både klart synliga ankläppar och även felbehandlingar. Särskilt om man också lägger till hur oreglerad branschen är (skriver mycket om det i artikeln) och hur lite insyn som finns. Det är ändå en bransch som tangerar kosmetiska ingrepp, alltså kirurgi.

Nå. Utgår vi från fakta och inte egna åsikter så blir det roligare att undersöka saker och ting. Injektioner är vanliga. Men det finns inte en stor öppenhet kring dem. Måste det finnas en öppenhet kring dem? Ingen aning. Men att det är en skammig business, som att man lurar egna kroppen, man lurar skönhetsidealet som ska vara det naturligt vackra, gör också – paradoxalt nog – att förväntningarna på vad som är naturligt vackert förvrids.

Alltså om vi ska hylla det naturligt vackra, som sägs vara skönhetsstandarden av idag, så är det ett mer orimligt mål än att hylla tex smala kroppar. Att få en smal kropp kräver väldigt mycket men för de allra flesta är det mer möjligt att få en sådan än att leva upp till ett skönhetsideal som går ut på extrema kurvor, överdimensionerad rumpa eller – den naturliga skönheten som vi (sociala media? kändiskulturen? influencerkulturen?) definierat. Det är en onaturlig och ouppnåelig skönhetsstandard om något, som kräver strikt diet, rigorös träning, disciplinerad hudvård med inslag av professionella behandlingar, regelbunden professionell hårdvård och – vågar jag påstå – injektioner.



Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen