Fifty Scents

Skönmålning eller inte?

Förresten när vi ändå är inne på ämnet så skriver jag gärna lite mer om företag som donerar till välgörenhet. Mitt problem är att det är så svårt att se om ett företag verkligen är genuint i sitt arbete eller om det är en marknadsföringsgrej, ett sätt att visa upp goodwill (så kallad “good-washing”).
Det finns gott om märken som hävdar att “delar av försäljningen” kommer att gå till den och den organisationen. Sånt gör mig skeptisk. Hur stor del? Och hur stor del hamnar i organisationens arbete och hur stor del försvinner i administration?

Sedan finns det märken som är luddiga i sina beskrivningar. “Hjälper att förverkliga drömmar” till exempel. Oj, det var visst inte en välgörenhetsgrej utan en uppmaning att kränga produkter.

För amerikanska märken finns skattelättnader att hämta i välgörenhet, bidrag är avdragsgilla. Det finns därför gott om märken som tar fram en rosa specialprodukt i oktober månad för att stödja bröstcancerforskning. Eller en särskilt jullåda där man “samarbetar” med en organisation som ska rädda världshaven (okej, här syftar jag på Biotherm). Det är ju svinbra såklart men också lite vagt? Var hamnar pengarna och hur stor del av försäljningen?

Förutom att man nämner hur stor del av försäljningen man ämnar skänka är ett känt namn på den samarbetande organisationen ett gott tecken, tycker jag. Alla andra kan man kontrollera här och här, till exempel. Kanske finns en motsvarande sida för svenska organisationer? Tipsa gärna.

Man kan ju tycka vad man vill om företag som samarbetar med välgörenhetsgrupper. Å ena sidan kan man ju välja att inte handla någonting och lägga en peng själv i valfri grupps kassa. Visst kan det finnas marknadsföringsmål och säljargument kring företagens initiativ.
Men om det står mellan att handla en grej från ett företag och handla en grej hos en annan kanske just filantropin kan vara avgörande. Jag vet inte, det har aldrig varit det för mig. Men jag skänker pengar till saker ändå. För de som inte gör det kanske det faktiskt gör en skillnad.

Chantecaille har, som bekant, flera olika ändamål på gång ständigt. Deras välgörenhetskollektioner märks tydligt och får specialdesignade (och alltid väldigt vackra) förpackningar. De är i alla fall stundtals tydliga med att de skänker bort 5%.

Jag gillar MACs oerhört tydliga koncept med Viva Glam-läppstiften ändå. För varje sålt läppstift går 100% av vinsten till MACs Aids Fund som gör stor skillnad för både AIDS-drabbade och andra grupper inom LBTQ. Enkel, begriplig och tydlig välgörenhet. Läs om deras arbete, de gör handfasta saker som att erbjuda sängplatser till AIDS-drabbade som också är hemlösa och att ge dem mat. Och detta har MAC gjort sedan 1994.
Urban Decay försöker göra någonting liknande tycks det mig? Om än med bara ett läppstift och en limited edition. Men ändå: 100% av vinsten oavkortat är verkligen något att bocka och buga för.

Är man i Storbritannien kan man handla hem en souvenir i form av en fin tvål från The Soap Co. som använder återvunnet material i sina förpackningar och vars arbetsstyrka till 80% består av människor som är blinda eller funktionsvarierade. Överskottet och vinsten går direkt tillbaka till dem.

Sedan har man ju en soft spot för företag som ömmar för bin (Chantecaille får en shoutout här också). Produkter från serien Bee Lovely från Neal’s Yard räddar bin. Över 100 bin får ett hem för varje såld produkt. Företaget har för övrigt ett engagemang i flera olika organisationer.
Burt’s Bees skänker också pengar till välgörenhet men oklart hur stor del av vinsten. Oklart i Neal’s Yards fall också iofs.

Sedan får vi inte glömma Lush och The Body Shop som kämpar på sedan årtionden tillbaka med sina fairtrade-ingredienser, anti-djurtest och andra starka projekt. Lång och trogen tjänst. Hjältar.

Etiketter None

En liten text om fashionabla vattenflaskor

Bkr gör vattenflaskor som ska vara så pass fashionabla och trendiga att man ska kunna ha dem som en accessoar. Man ska gilla att kånka omkring på dem och förresten kommer färginspirationen från olika kläder man ser på catwalken.

S’well är ett annat företag som klappar sig själva hårt på axeln eftersom deras kreationer gör att vanliga, intelligenta människor fyller på deras vattenflaskor istället för att köpa vattenflaskor av plast på 7-Eleven och sedan slänga dem i skogen.
Flaskorna kostar strax över och strax under 500-lappen men då får man “design” på köpet.

För tillfället befinner jag mig i USA där man är kommunist om man återvinner och där vattnet i kranen är i det närmaste odrickbart så här kanske det eventuellt finns ett behov av en svindyr vattenflaska (som dessutom är tung) att kånka runt på. Att den måste kosta fem hundra däremot är väl inte självklart. Och är det så miljövänligt att föra in ett säsongstänkande bland flaskorna, att de ska matcha senaste outfits från catwalken och what not?

Etiketter None

Chantecaille, ett andra möte

Chantecaille [shante’kai] har bett om ursäkt för deras märkliga utskick och sagt att de inte förstår hur det kunnat hända. De har också velat förklara mer kring användandet av naturliga ingredienser och sin filantropi.
Jag är öppen för andra chanser, alla kan fela. Men eftersom jag är så anti eteriska oljor, doftämnen (“naturliga” eller ej) och extrakt från exotiska blommor så är det inte hudvårdssidan av märket som imponerar på mig. Makeupen däremot.

Det första som man lägger märke till är förstås att produkterna är väldigt vackra. Förpackningarna är lyxigt tunga, hylsorna ofta i silver. Men framför allt och viktigast är att färgerna och nyanserna är oerhört smickrande. Jag använder någon form av eyeliner så gott som dagligen, penna, kajal eller flytande eyeliner. Jag gillar Chantecailles vackert olivgröna nyanser med minimalt med glitter och skimmer (tack!) och vackra bruna, marina kulörer som är på den elegantare sidan om Urban Decay om man säger så. Kanske är det för att jag är gammal men jag överlåter de mer elektriska, experimentella och edgy färgerna till andra – med varm hand.

Men jag nämner UD eftersom deras pennor tenderar att sitta som berget och inte vika en tum under hela dagen, oavsett aktivitet. De hittar en värdig motståndare hos Chantecaille. Om UD är mer för den schyssta rocktjejen så är Chantecaille för oss 40-åringar som börjat uppskatta plagg i kashmir och en vacker sjal.

Annars tycker jag att alla torra produkter jag får prova – blusher, ögonskugga, ögonpenna – är toppen. Vackra nyanser som faktiskt också lyckas kännas spännande. Det är ändå en bedrift, när provade man en beige skugga senast och tänkte “wow, den här nyansen av jord/skimmer/beige känns faktiskt helt ny och fräsch”. Inte “ja, det är den här typen av beige jag brukar passa i”.
Den här silvergrå nyansen, till exempel, fick min kompis att säga “Har du så där gröna ögon på riktigt?”. Den bruna, kopprigare är en ny go-to de dagar jag hoppar över eyeliner och bara kör ögonbryn och mascara och känner mig kalifornisk.

De flytande och krämiga produkterna är lite svajigare om man ska generalisera. Har naturligtvis inte testat igenom hela sortimentet men mascaran upplever jag som aningen klumpig. Läppstiften har även de vackra nyanser, som om man tagit en generel röd eller rosa som passar alla och sedan tweakat färger lite, lite så att den också känns unik. Deras nudes är nudes (och med starka pigment) men de rosa, berry och korall är faktiskt suveräna. Jag föredrar ju mer skir finish för egen del men uppskattar pigmenten och hållbarheten.

Chantecaille vill också gärna betona sin filantropiska sida och de välgörenhetsprojekt de är engagerade i. Jag blir alltid glad för projekt som rör djur och miljö, för mig är det de viktigaste frågorna som finns. Utan djur och miljö har vi ingenting. Allt annat blir ju obetydligt. Ja, det är såklart ironiskt att jag skriver om skönhet och konsumtion. Jag är medveten om det. Men det finns val man kan göra också inom det, överlag, inte särskilt miljövänliga området.
Det är därför en vacker sida av Chantecaille, att så envist och regelbundet hänge sig, även om det bara är 5% av deras netto som vanligtvis går till välgörenhet.

Dock innebär deras välgörenhetssamarbeten mer än att bara sälja en mascara i rosa utgåva, som hos så många andra märken som ska skänka välgörenhetspengar under en månad om året (oktober). Chantecaille gör exklusiva, limited edition-paletter, skuggor och blushers som faktiskt är så pass intrikat vackra att det tar emot att ens använda dem. Så hatten av. Jag menar, kolla bara dessa produkter som fokuserar på korallrevens tragiska situation:

Ja, som sagt. Alla förtjänar en andra chans och hur olyckligt deras första utskick än var så måste jag säga att flera av deras makeup-produkter ändå klarar höga krav. Och tydligen har 91 elefanter kunnat räddas och återgå till sitt vilda, naturliga liv genom bidrag från makeupförsäljningen så det är ju härligt. Vi fortsätter så.

Etiketter None

Ett litet inlägg om Hourglass

Sverige blir glammigare och lyxigare. I alla fall om man med Sverige menar Stockholm och NK där amerikanska Hourglass dyker upp i gott sällskap med en del andra nya, ytterst luxuösa (och dyra) märken efter varuhusets ombyggnad. Tanken på att bli Stockholms Harrod’s kommer bara närmare, i alla fall gällande skönhetssektionen.

LA-baserade Hourglass har funnits i staterna sedan 2004. Jag skulle beskriva dem som en blandning av Charlotte Tilbury och Becca. Med Tilburys glam-faktor och Beccas pålitlighet. Och med priserna därefter, det vill säga på den dyrare sidan av skalan (och de påkostade förpackningarna).

Innan vi går in på märket känner jag för att dela en reflektion. Antingen är det för att jag är gammal och medelålders eller så är det för att jag själv räds experimentell och äventyrlig makeup men visst tycks det mig som att trenden går mot krämiga kulörer, lyxiga nudes och exklusiva förpackningar? Alltså, motsatsen till K-Beauty kan man väl säga. Det tycks mig som om de ledande märkena just nu är de som är inne på att försöka ta fram den lyxigaste, rosenquartznyansen i universum. I motsats till “kaxig” makeup, eller “lekfull”.

Hourglass passar in i detta med tunga, sköna förpackningar med lika eleganta kulörer på läppstiften, skuggorna och pennorna.
Den stora stjärnan är fan-tast-iska Veil Mineral Primer. En silkeslen, lätt primer som går lätt in i huden och lämnar den jämn och vacker utan att bli fullt matt, alltså ingen pudereffekt men samtidigt ingen oljig glans (den är oljefri, för övrigt). Dessutom skänker den sin lyckliga bärare SPF 15 vilket bara det är värd en applåd tycker jag.
Den är doftfri (halleluja!) och så vitt jag kan se fri från de vanliga misstänkta dvs alkohol och muppiga essentiella oljor och skit. Jag har haft den i två veckor nu, varje dag, och kan inte tänka mig att vara utan. Inte jättekonstigt att det är märkets bästsäljare, alla kategorier. Madonna är tydligen ett fan.

Precis som Becca är de också bra på highlightingprodukter som ger vackert skimmer utan glitter eller för mycket guld. En naturlig glow, för den som föredrar puderform, vilket Hourglass verkar göra. Här finns en hel drös just sådana produkter – rouge med highlightingeffekt, bronzer med lite guldskimmer, mattande puder och så vidare under kollektionsnamnet Ambient Lighting. Är man intresserad av sånt är dessa produkter felfria och lätta att använda även för nybörjare eller klumpedunsar.

För egen del är jag också imponerad av deras högpigmenterade läppstift (och måste erkänna att jag faller för guldhylsan som man kan köpa till och sedan förse med refiller, och ja den ser ut som en gammeldags cigaretthållare som går heeeelt in i old school-Hollywood-glamouren).
Man behöver inte gå hela vägen till färgstarkt om man inte vill, kollektionen Confession Ultra Slim High Intensity Refillable Lipstick innehåller 30 olika nyanser. Deras nudes är oerhört vackra och min kompis Lisa som en gång frustrerat och uppgivet efterfrågade “samma färg som på läpparna fast mer – som de brukar ha i filmer!” – kommer att bli glad. HÄR finns läppstiften hon letat efter.
Men vill man ha ett rött stift som står ut och sitter länge och bra finns dem här också. För den som har överflöd i plånboken.

Inte lika imponerad är jag av deras svårnavigerade hemsida. Känner mig som en riktigt, riktigt gammal människa när jag försöker förstå var produkterna finns på sidan.
Tur att de finns på NK så att man slipper beställa grejorna online.

Bonus: De har alltid varit noga med att inte djurtesta. Ändå starkt för ett lyxigt amerikanskt märke.

Etiketter None

Mais non, Chantecaille!

Chantecaille är ett amerikanskt företag som är mest känt för sina galna överpriser och för att posera som välgörenhetsföretag. Någon procent av deras ocker går till olika djurrättsorganisationer, i synnerhet elefanthjälp.

De hävdar också att de har en “unikt hög koncentration av naturliga ingredienser” i deras produkter vilket inte stämmer. Kolla bara på ingredienslistan som är full av syntetiska ämnen, och inte särskilt milda sådana heller. De skriver på sin hemsida att produkterna är “fulla av potent liv”, vilket man måste vara oerhört godtrogen för att ta bokstavligt.

Nu ska detta märke in till Sverige och jag hörde av mig till deras pressavdelning för att be om lite info och kanske något produktprov. Jag är verkligen inte girig, åtminstone hoppas jag att jag inte är det. Jag ber inte om produkter för att hoarda eller för att jag kan. Jag tror en och annan svensk pr-byrå här kan vittna om det.

Nåväl, det visar sig svårt att få tag i Chantecailles pressfolk. Jag mailar med fyra olika personer innan en tjej skriver att hon ska skicka info och vill skicka några “ikoniska produkter” ur kollektionen till mig. Det får hon gärna göra såklart. Jag har aldrig testat någonting från dem, de har alltid verkat för dyra och snobbiga för min smak. För att inte säga aningen förljugna men dessa fördomar försöker jag lägga åt sidan.

Produkterna kommer och jag förvånas över generositeten, flera läppstift och concealers. Jag öppnar det första läppstiftet och ser att det redan använts. Okej, tänker jag, alla kan göra misstag. Lite weird och inte så lite ohygieniskt men okej.
Öppnar det andra läppstiftet och ser att också det blivit använt. Läppennan (nedan) är trubbig och utsmetad. Mascaran kladdig och torr, ögonbrynsgel likaså. Ögonpennan är trubbig och använd, jag blir bara mer och mer irriterad.

Efter att ha öppnat alla grejor de skickat ser jag att alla grejor utom tre stycken (en penna, en concealer och en ansiktsmask) har använts. Jag blir först irriterad sedan uppriktigt förvånad. Varför skickar man mig använda produkter? Är det testprodukter från butiken? Jag går tillbaka till mailväxlingen för att se om det står någonting som kan förklara. Någonting i stil med “jag skickar de absolut senaste produkterna vi har, jag ber om ursäkt för att de är testade eftersom de är så nya att vi inte har några oöppnade exemplar” men hittar absolut ingenting sådant.

Istället sitter jag på golvet och stirrar på produkterna, helt förbluffad.
Under mina tio år som skönhetsredaktör och skönhetsjournalist har jag aldrig varit med om något liknande. Aldrig.

Etiketter None

Frågelådan: trollhassel och ben

Tack för fin blogg med superintressant och pålitligt innehåll! Har en fråga som gäller hårväxt, på ben. Har kraftig hårväxt fast jag är ljus. Att raka mig har alltid varit besvärligt, får stubb på två sekunder och inåtväxande hår. Sedan testade jag epilering men det gör det bara värre! Har också en tendens att pilla på dem vilket ger fula ben… Har försökt med Paula’s choice, aha och bha lotions för kroppen men de har inte hjälpt. Har du något tips för det här?

Så jobbigt för dig! Epilering skulle jag avråda från å det starkaste. Om du med epilering menar en maskin som man kör med hemma, på egen hand? Det har alla förutsättningar att misslyckas, med hårsäckar som hamnar på sniskan och strån som går av. Dessutom gör det ju ont!
Vad jag skulle råda dig till är att köra IPL på benen. Det kostar skjortan, jag vet. Och dessutom tar det fyra, fem omgångar innan håren är helt borta (det försvinner 20-25% varje gång). Men har du mörka, grova strån så är det ännu mer effektivt än tunna, ljusa (då det i stort sett inte går alls). Det kostar runt 10 000 kronor och det är ju inte pengar man har liggandes bara sådär men har du problem och lägger tid och pengar på detta redan så tycker jag att du ska överväga. Resultatet blir mer eller mindre permanent.

Det andra – behandla inåtväxande strån, små infektioner och rodnader efter att man dragit ut eller rakat bort strån – kan du lugna med salicylsyra. Den här från The Ordinary till exempel, eller den här cremen från Apoteket. Håll rent med klorhexidin om du upplever att du är sårig, irriterad eller infekterad.

Har en fråga! Läste ditt inlägg om vitamin-c serum, men kan av olika anledningar inte prova Dr Dennis Gross eller Skinceuticals (och vägrar sådana dyrköp utan prov). Paula’s Choice vill jag inte pga min hud har pallat 0% av hennes produkter innan (eksem, finnar, osv), och Drunk Elephants blir min hud t.o.m. flötigare än vanligt av. Sen fick jag av en slump prova Arcona Vitamin C Youth Serum och det funkade svinbra (provflaskan räckte i fyra dagar). Men när jag skulle köpa såg jag att den innehåller trollhassel. Nu år frågan: HUR dåligt är trollhassel? Jag vet att beautipedia hatar trollhassel, men vad anser du? Nästa alternativ är Clinique, men deras är så sjukt omiljövänligt.

Okej, mitt personliga svar är väl att jag undviker trollhassel på grund av garvsyra och tanniner. Men om man inte är lika rabiat som en annan så kan man väl kolla innehållshalten och bestämma utifrån den?
Annars så finns ju andra antioxidanter än c-vitamin såklart, som kan vara mindre benägna att irritera huden. Det vet du givetvis så jag ska inte skriva någonting på näsan. Men lite grönt te eller e-vitamin kanske? Glossiers Priming Moisturizer är faktiskt inte dum – och de skeppar ju till Sverige nu (miljöovänligt). Eller den här Azelaic Acid från The Ordinary som bellar under hundralappen (!) på till exempel Åhléns.

Ps. Har du en vän i USA så tycker jag att du ska be denna som allra ödmjukast (dvs gå ned på knäna och böna) att ta med en sån här hem till dig. Andalou C-vitamin, ett snällt serum i lotionform. Kostar 25 dollar på Ulta eller Whole Foods.

Etiketter None

Augustiminnen

Så var det snart september. Jag vaknar med halsont och en allmän seghet. Tar en halv Ipren och försöker vakna till liv. Det går sådär.
Under den gångna månaden har jag upptäckt ett par skönhetssaker:

1. Färgen lila.
2. Hårtvätt är en vanesak.
3. Maxade oljor för ansiktet.
4. Dryga pigment från Sverige.

Björn Axén lanserade nyligen Color shots, temporära hårfärger i färgglada nyanser som tvättas ur. Det var ett sånt där “alla var där”-event och man kan givetvis se lockelsen. Allt som förvandlar utseendet snabbt, men riskfritt, är ju lockande. Nyanserna är å ena sidan rosa och lila och bubbelgum. Å andra sidan bruna och mahogny. Men oerhört flexibla i intensitet och nyans, blandar man ut lite i balsamet så får man också en diskretare effekt. För 129 kr måste jag säga att jag upplever den som dryg och prisvärd. Jag frågade också om miljövänligheten (den innehåller ju inte ammoniak eller väteperoxid) och enligt företagets VD är den god.

Jag bar en av frisörerna på plats att göra “vad de ville”. Jag sa att den enda färgen jag nog inte var så förtjust i var lila. Men annars fick det göra vad de ville, det går ju ändå att tvätta ur tänkte jag. Och det är alltid roligt att se vad proffsen väljer för färg. Själv känner man sig ju många gånger låst av vanan och kör på “det man brukar ta”.

Frisören sa “Jag tror på lila”. Snopet. Men hon demonstrerade också hur det är skillnad på lila och lila. Eller på intensiv lila och en diskret hint av lila. Det här är typ en femtedel lila färg och fyra femtedelar balsam. Och lockar, eftersom frisören fick fria händer även där.

På tal om hår…så är det verkligen en vanegrej där här med hårtvätt. I nästan hela mitt liv har det krävts en tvätt varannan dag. Men dels ändrar sig hårets (och hudens) behov med åren och dels är det faktiskt en vanesak som man kan styra över. Det började med att jag pressade det hela till tvätt var tredje dag. Det började jag med för några år sedan. En övergångsperiod med hatt, keps och många bakåtkammade hårsvansar kvävdes. Och en del torrschampo.
Sedan pressade jag ännu mer, samma metod, och nu tvättar jag håret var fjärde dag ungefär, ibland till och med var femte.
Det har förstås en del med åldern att höra. Hårstråt blir tunnare och sprödare, hårbotten producerar inte nödvändigtvis lika mycket fett. Men annars är det vana.

På tal om oljor och fett förresten…Jag blir mer och mer förtjust i svenska Manasi7 som har en kollektion multiprodukter som är oerhört enkla att använda. De är helt naturliga, vad jag gillar är att de inte innehåller silikoner eller alkoholer. Däremot finns ett uns av eterisk olja i men den är liten. Den innehåller också olika vaxer, det kan man också vara känslig för. Men jag framhåller produkterna ändå.
I synnerhet har de fått mig att använda mer olja om dagarna och inte bara nätterna. Så här: en droppe olja (sötmandelolja, marula eller jojoba kanske? Eller bara e-vitamin) på handen, blanda med en annan droppe foundation och du har den glowigaste, sheeraste underlagscremen.

Jag har testat med olika slags konsistenser, som pigmentdropparna från Cover Fx. Har också testat de mer kompakta foundationcremerna från rms och – just – Manasi7. När man späder ut dem med olja så är det inte sååååå noga med exakt nyans eftersom den mer antar formen av en “färgad dagcreme”. Det är just det som tidigare gjort mig lite osugen, att man ska behöva matcha och mixa och vara sin egen makeupartist om morgonen. Men oljan är oerhört förlåtande.

Och här är en sista cool grej ändå om Manasi7: säljs på Goop. Kommer tydligen aldrig ifrån Gwyneth.

Etiketter None

Frågelådan: giftiga ämnen och farlig forskning

PFAS, är det värre än något annat för människor? Hur viktigt tycker du att det är att förbjuda enskilda ämnen?

Det är en superbra fråga. Men också komplex.

Jag ska försöka att inte bli tråkig men svaret kräver ändå lite trist fakta. Som lagstiftningen kring skönhetsindustrin ser ut idag finns stora skillnader mellan länder. Och mellan länder inom EU. Det betyder att vissa ämnen och vissa halter av ämnen är helt okej i USA och Asien fast de är förbjudna här, och så vidare.
Peter Thomas Roths finfina 10 % Glycolic Acid Moisturizer har omformulerats för att kunna säljas i EU. Till exempel.

I regel är EU strängare än USA, vilket gör att vissa märken inte kan sälja sina produkter här (men de kan privatimporteras). I USA behöver bolagen inte registrera sina produkter hos en kontrollerande enhet som här, för att de ska nå marknaden. I USA gäller så kallad “self-regulation”, de stora företagen får ta ansvar själva.

Hur kommer det sig då att ämnen som tidigare varit godkända, som sålts och används, plötsligt förbjuds? Som de cykliska silikonerna som Apoteket förbjudit användning av, som ramaskriet kring parabener och nu alarmerande rapporter kring PFAS?

Ett skäl är pengar och ett annat ny forskning. Vissa ämnen är nya på marknaden, silikoner och parabener har inte florerat i produkter i all evighet och har därför inte kunnat observeras på samma sätt.
PFAS är samlingsnamnet på en grupp kemikalier som används som ytbehandling, de stöter bort vatten och i viss mån smuts. Som hårolja, primers, vattenfast mascara, läppstift och olika cremer. Problemet är dels att det rör sig om 3000 olika kemikalier och dels att företaget ansett att de inte har tillräckligt med forskningsunderlag för att slopa ämnet helt. Forskning visar att det är enormt skadligt för miljön i första hand, men kosmetikföretagen menar att det handlar om olika halter.

Ett annat skäl är givetvis pengar – PFAS funkar. Det stöter bort vatten och smuts. Det går att tillverka i stora mängder, kunden köper produkterna. Varför förbjuda?

De cykliska silikonerna är en liknande historia, där det finns forskning som talar för att de har negativ påverkan på både människa och natur. Men det handlar om halter, menar kosmetikföretagen, och de anser inte att halterna i deras produkter är skadliga. Det finns alltså inte tillräckligt med forskning med ett och samma resultat även i denna fråga. Och i vetenskapens värld finns inga “kanske” eller “typ farligt”.
Ska man då ta det säkra före det osäkra och förbjuda?
Ja, det låter väl logiskt tycker man kanske som enskild individ (till exempel jag) men för företagen finns ingen lag som förbjuder detta när forskningen bedöms som inte heeeeeelt tillräcklig. Många stora jättar som L’Oréal som har egna labb kan ibland visa forskning som stöder deras tes, om att ämnet inte är så farligt.
Skulle ett ämne som både används och uppskattas förbjudas måste deras produkter helt formuleras om. Med tanke på deras enorma marknader världen över (L’Oréal äger i princip allt, tillsammans med Estée Lauder) så är det både ett mastodontjobb och en potentiell förlust.

Apoteket tog beslutet att ta bort de cykliska silikonerna ur deras egna produkter och inte sälja produkter från andra företag som har denna ingrediens i sig. Men det var på eget bevåg och inte genom lagstiftning. Cykliska silikoner är inte förbjudna. I amerikanska produkter finns de i överflöd.

Som svar på din fråga om PFAS är värre än något annat för människor (jag förstår att du menar värre än något annat tillåtet ämne) så skulle jag säga att det vet vi inte. Men det finns anledning att välja bort PFAS. På samma sätt som jag ser anledning att välja bort cykliska silikoner av miljöskäl och parfym och alkohol i hudvård baserat på risken för hudirritation. Inget av ämnena är förbjudna.

Andra delen av din fråga: hur viktigt är det att förbjuda enskilda ämnen? Också viktig fråga. Jag anser att ämnen som är tvivelaktiga ska förbjudas men bara om de kan ersättas med ett ämne som är desto säkrare. Det är delvis detta som “parabendebatten” gått ut på. Parabener är konserveringsmedel och används i kosmetik för att hudcremen eller mascaran ska hålla längre men också inte dra till sig bakterier. Parabener används i mat av samma skäl.

När forskning visar på negativa effekter av paraben – ska parabenerna förbjudas? Vissa har valt att göra det, man ser ofta “parabenfri” på etiketten, som ett marknadsföringsargument. Men vad har man då ersatt parabenerna med? Och om man istället har tagit bort dem helt – hur antibakteriell är då produkten?

Är man orolig för PFAS, och det kan det absolut finnas anledning att vara, så kolla i ingredienslistan efter dessa ord:

  • PTFE
  • Polytef
  • Polytefum
  • Decafluoropentane
  • C9-15 (eller C8-18) Fluoroalcohol phosphate

Samt alla ord som innehåller “…perfluoro…” och “…polyfluoro…”.

 

Etiketter None

Stora Gwyneth-inlägget. Igen!!!

Har för mig att du har skrivit om GOOP & Gweneth Palthrow förut men i om det stora reportaget om henne i NYT så skulle jag verkligen vilja höra dina tankar.

Frågan jag väntat på!

Det är alltså den här artikeln som satt Gwynnie i spotlighten igen. En reporter intervjuar GOOPs grundare och frontkvinna och resultatet är som det brukar kan man säga. Gwyneth framstår som aningen världsfrånvänd i största allmänhet och väldigt lättköpt när det gäller “vetenskapliga fakta” och “belägg” för en produkts egenskaper (“She reached behind her to her bookshelf, which held about a dozen blue bottles of something called Real Water, which is not stripped of “valuable electrons”).

Det är inget nytt. Hela hennes affärsidé bygger på optimism, blind tro och en strävan efter livets goda (lite som en stor del av skönhetsindustrin).
Goop startade som en mailinglista till hennes vänner med entusiastiska tips på bästa gelaton i Italien (när hon spelade in The Talented Mr. Ripley) och bästa testället i London (när hon spelade in Shakespeare in Love). Alltså en längtan, eller för all del en nästan rättighet till det bästa av det bästa.

Man ska komma ihåg detta när man läser om GOOP eller tänker på GOOP. Hon säger ju själv att det är en aspirerande livsstil hon företräder. Jag ser det som att hon företräder drömmar. Ett drömliv, en dröm tillvaro men också drömmen om en ansiktskräm som faktiskt trollar bort rynkorna. Ett rosenvatten som faktiskt gör småbarnen inte jobbiga alls och ett elixir som i en enda sprayning trollar bort allt ont. Inte så stor skillnad på det och svenska hälsotillskott som utlovar energi över efter en natt full av barnskrik eller en kräm som i någon test i en tidning bedöms som “skön på huden”.
Drömmar. Inte sanningar.

Själv skulle jag gärna tro på altitudoljan som balanserar ut kroppen när man flyger så att man inte besväras av att befinna sig på hög altitud.

Luras man om man säljer drömmar? Ja, om man påstår att de är någonting annat.
Gör Gwyneth det? Både ja och nej.

Det jag skrivit om Gwyneth förut har gått ut på att hon är ärlig utifrån sin livssituation. Och den är ju unik, den är få förunnad. Få personer har tid och råd att leva ens i närheten av hur hon lever. Organic food hela tiden, unna sig ett bad med lite badsalt för 800 kronor någon gång ibland och sedan kliva in i badrocken för 4 tuss.
Få har råd, som sagt. Men hon har det och det är hennes verklighet. den är såklart absurd för den stora majoriteten som inte ens kommer i närheten av allt det där.

Så här skrev jag i ett tidigt inlägg, beträffande hennes ifrågasatta yttranden om att hon är “som alla andra kvinnor” (och med hänvisning till att hon lidit av depressioner i sitt liv):

“Själv tycker jag att det hela är oerhört intressant. Frågor som huruvida rikedom gör att man diskvalificeras från att kunna yttra sig om “den vanliga kvinnan” eller inte, till exempel. Eller, skulle hon som rik person lida mindre av sin depression och/eller sorgen efter sin pappa för att hon kan sörja i ett palats? Känna mindre moderskänslor eller oro för sina barn?”

“Att hon lägger en massa pengar på sitt utseende tycker jag inte är förenat med falskhet. Dels lever och verkar hon ju i en värld, rent professionellt, där hennes utseende är hennes handelsvara.”

Ord jag står fast vid.

Etiketter None

Frågelådan: pigmentfläckar och pistage

Du, min skönhetsguru, vad fanken ska jag göra med mina pigmentfläckar i ansiktet? Förra sommaren var de så diskreta att jag inte brydde mig, men nu har de blivit stora och många och inte alls bekväma att leva med. Gissar att de dämpas när hösten kommer men skulle gärna få tips om något annat?

Ack! Sommar, sol och alla effekter därav. Själv får jag små, röda solprickar i mitt bleka ansikte som inte alls gillar solen.
Sommaren handlar å ena sidan om sol och bad och allt det där. Men å också om skydd och förebyggande. Det du gör nu under sommaren (och detta vet du redan, givetvis) är just detta: solskydd och allt du kan för att inte förvärra. Bär en trevlig stråhatt, ha en extra liten flaska SPF med dig i handväskan och så vidare.

Sommaren: skydda så tillståndet inte förvärras.
Hösten: Åtgärda.

För eftersom laser och AHA är de två mest effektiva medlen mot pigmentfläckar så är det hösten och vintern som gäller för dessa behandlingar. Laser gör inte huden nödvändigtvis mer solkänslig men IPL funkar inte på solbränd hud.
AHA och annan form av peeling gör ju huden väldigt känslig och att köra en sådan behandling och sedan gå ut i solen är en riktigt dålig idé. Och när jag säger behandling menar jag salongsbehandling om dina besvär stör dig mycket. I så fall handlar det om en kur om 1-3 AHA-penslingar. De kan med fördel kombineras med laser och IPL. Ibland hjälper bara IPL men det beror lite å typ av pigmentfläckar, hur djupa och framför allt hur gamla.

Vad kan du göra själv under tiden förutom att stryka på SPF? Visst kan du använda AHA under natten redan nu om du vill MEN huden blir extra känslig och – dessvärre – mer mottaglig för pigmentförändringar. Nya rön säger ju att ingrediensen niacinamide är mirakelgöraren vad gäller bland annat rodnader och ojämn hudfärg (inklusive pigmentförändringar). Jag har använt Niactil 4% från norska Elixir ett bra tag men har tyvärr inte sett någon förändring i hudtonen. Här är ett aningen billigare alternativ. Och här ett riktigt budgetalternativ.

Jeg er veldig glad i duftene: Tom Ford; Soleil Blanc, Guerlain: Shalimar Souffle/Intense og BumBum Cream fra Sol de Janeiro. Forholdsvis dyre dufter så jeg har prøvd å mikse noen kopier på kjøkkenbenken hjemme. 2 av duftene inneholder pistasje olje, men den har jeg søkt langt og lenge på nettet etter, men uten hell. Du vet vel ikke hvor det er mulig å få tak i ren essensiell pistasje olje/duft?

Jadu. Inte alls på rak arm, det verkar oerhört svårt. Om du inte kan tänka dig att experimentera med pistageolja? Eller billig imitation från Demeter? Ledsen att jag inte kan hjälpa dig mer.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen