Fifty Scents

Frågelådan: strategi

aqua

Jag har nästan hela mitt (33-åriga!) liv kört på enklare, billigare dofter. Dels för att det är sådana jag fallit för, dels för att jag liksom aldrig orkat förstå vad jag gillar tillräckligt mycket för att hitta den där (eller de där) dofterna jag vill investera i. Men ökat intresse + ökad ålder = börjar känna att jag nog vill (och kanske borde?) ta mig i kragen och gå längre än till närmsta Body Shop. Eller, vad tycker du? Är det värt att gå från “kedjornas” dofter till “märkenas” (med tiden och pengarna det innebär)? Och i sådana fall, hur ska jag tänka när jag tar steget? Några rekommendationer? Gärna både i form av strategi och parfymnamn!
Är det värt det?

Det är nästan en filosofisk fråga. Nej, det är inte värt det om man är nöjd med de dofter man har. Och en “märkesparfym” är ju inte nödvändigtvis alltid bättre än en kedjas parfymer. Lush har till exempel fantastiska dofter. Men ofta kan en genomtänkt parfym från ett parfymhus vara mer komplex, alltså ha fler doftnoter, och det är nog det du också syftar på när du refererar till ålder, att du kanske nått en ålder då du är redo att utmana näsan mer. Vill du göra det – ja, då är det värt att ge sig in i den större doftdjungeln.

Jag skulle säga att som strategi kan du börja undersöka de stora märkenas yngre, mer lättburna kollektioner. Chanel har till exempel flera Chanel Chance och Dior har Miss Dior-flaskorna. Nu tror jag inte att just de är något för dig (de är visserligen blommiga men med touch av damigt). Prova till exempel See by Chloé, den är blommig och fräsch (finns i flera utföranden men prova originalet först) eller Marc Jacobs Daisy Eau so Fresh (finns också i flera versioner, kör på originalet).
Tanken hos dessa utgåvor och kollektioner är precis densamma som hos underlinjerna till vissa klädmärken. Som att Chloé är exklusivare kläder för den mogna, dyrare plånboken medan See by Chloé mer streetwear för den yngre kunden med mindre disponibel inkomst. Samma med parfymerna: Chloé-parfymen är damig medan See by Chloé är lätt och fräsch. De yngre kollektionerna är till för att vara lite av en inkörsport.

I ditt mail som jag kortat lite nämner du att du gillat The Body Shop White Musk Smokey Rose, Italian Fig, Shea och Honeymania, Lush Kerbside Violet och Burberry London Woman. De noter du identifierat att du gillar är mer doftfamiljer än noter (blommigt, träigt) vilket dels öppnar upp dina möjligheter men också gör det lite svårare att vägleda. Jag tänker mig att du borde dofta på Guerlains Aqua Allegoria-serie, en kollektion med lättare dofter baserade på växter, blommor, örter och natur. Nu har flera av dem citrus i sig men oftast är det bara som en toppnot (den försvinner alltså) eller för att ge lite söt fräschör. Någonting säger mig att du kan hitta en favorit där.

Etiketter None

Inför hösten…

chanel

Eftersom det känns som höst idag kanske det är motiverat med en liten framåtblick? Den 1 september släpper Chanel No. 5 L’Eau. Det handlar inte om en vanlig flanker eller variant på No. 5, det är man noga med att påpeka, utan en helt ny skapelse. En uppdatering och en “återuppfinning” av parfymen.

Chanel No. 5 finns redan i olika utföranden (1924 kom EdT och 1986 kom EdP, 2008 kom Eau Premiére). För övrigt var det Jacques Polge som skapade både EdP och Eau Premiére. Intressant att notera eftersom det nu är sonen Olivier Polge som skapat det senaste tillskottet i familjen:
No. 5 L’Eau.

När jag provdoftar på L’Eau tänker jag att Chanel kanske inte vara helt fel ute med Brad Pitt som talesman för No. 5 ändå. Även om man i pressmaterialet är svintydlig med att detta inte är en cologne så skulle jag nog vilja säga att steget är i alla fall inte långt därifrån. Den påminner mig vid första sniffen om Gentlewoman från Juliette has a gun som ska vara en cologne för kvinnor. Som en herrcologne men mindre murr och mer citrusfräschör. Plötsligt är den stilrena, kraftiga flaskan med sin pondus mer perfekt än den var innan. Plötsligt ser flaskans form ut som en mans överkropp med stora axelklaffar. Ja, jag hallucinerar antagligen men associationerna går ditåt.

L’Eau är nästan helt genomskinlig och säkert finns det en tanke med det också. När man tänker på den klassiska No. 5 ser man ju direkt den kraftigt guldgula färgen framför sig, här är den helt borta och innehållet ser snarare ut som…vatten, alltså “eau” på franska. Säkert vill man också signalera att detta är en lättare doft. Och det är den: jasminen är flyktig, knappt märkbar. Citrusen en mjuk, frisk vind och kanske finns här också en liten bris av honung och päron? Och en svag, svag bas av ljust trä.
Det är en ytterst bärbar doft, som en stärkt, vit skjorta. En doft som passar alla årstider och som jag har svårt att se att man kan överdosera. Den känns verkligen unisex och det är här jag tänker att Brad Pitt kanske skulle gjort reklam för denna snarare än klassikern.

Etiketter None

Frågelådan special: dåliga känslor

 

diorama_dior-ad

hej fifty! för några år sedan hittade jag *min* parfym. en superpopulär doft från calvin klein men det spelade ingen roll, jag luktade på den och jag kände mig hemma och varm och trygg för den hade en svag doft av min mamma, som inte lever längre. jag har använt den varje dag, länge nu. gillar tanken på att ha en enda doft. men nu är jag kluven. jag har precis brutit med en kille, efter 4 månader. vi var knappt ihop men ändå väldigt mycket som att vi var ihop. det var första gången jag var kär på riktigt och det, typ, var besvarat. men han var ingen bra människa. han gjorde mig illa – medvetet.

en grej var dock att han ääälskade min parfym. pratade om den ofta, så doften blev så förknippad med honom och oss och hur han upplevde mig liksom. jag hatar det, för nu är den liksom befläckad, min parfym, den som kändes som jag. vad ska man göra? gå med sin instinkt och byta till nåt helt nytt, eller stå emot och inte låta en känslokall kille förstöra något så personligt för en?

Kära du, vilken viktig fråga. Verkligen. Jag tror många har haft en liknande erfarenhet, till exempel en låt man gillat och delat med sig av till någon man velat komma närmare och vars kyla eller liknande gjort att låten nu är helt förstörd. Betingad med ledsamhet och obehag. Det behöver inte ens vara ett kraftigt obehag, bara känslan av att låten tappat sin läkande kraft. I ditt fall handlar det om en doft.
Att göra någon illa medvetet är hemskt. Det som är bra är att du verkar se detta klart, och inte ta på dig skuld. Det betyder att du är stark och att du är på väg att gå vidare. Det betyder också att han inte äger dina känslor, så där som annars så lätt händer när det finns tvivel. Det betyder också att han inte äger din doft och minnet av din mamma. Förstår du vad jag menar?
Om du kan tycker jag att du ska se detta som ett tillfälle att med högburet huvud och kanske till och med ett leende förvägra killen din doft. Han har inte längre med den att göra, den är din. Han saknar den säkert, synd för honom för den är din och du delar inte med dig. Inte den här gången i alla fall. Du kommer säkert träffa någon annan att dela den med men inte han och inte just, precis nu.
Just detta kan ta tid och det får det göra. Öppna sår gör ju ont. Men jag tycker att du ska ställa in dig på detta – att i sinom tid återta din doft, ta den ifrån honom, ta den tillbaka. Gör den till din egen igen. Hur? Dels genom tid, dels genom den insikt du redan har – han förstörde den, inte du. Och kanske kunde du bära den i trygga, härliga och glada tillfällen till att börja med? Tillsammans med vänner, en kväll när du känner dig superglad, snygg och härlig? Och påminn dig själv om detta: ingen äger dina känslor, ingen äger din doft. Bara du.

Etiketter None

Håll dig borta!

o.35766
Ett roligt men elakt uttryck för en dålig parfym är en “scrubber”. Den är så dålig så att man måste tvätta (skrubba) bort den från huden direkt. En riktig scrubber. Med parfymindustrin är det lite som med filmindustrin, tycker jag (jag är ju också filmkritiker). De mesta som produceras görs för att tillfredsställa massorna, några är påkostade produkter som lägger mesta budgeten på effekterna och sen finns en del konstnärliga mästerverk som slinker igenom.
Den senaste scrubbern jag hade oturen att uppleva var Missonis nya parfym som är deras första i Sverige. Så fruktansvärd att jag faktiskt bokstavligen dök direkt in i badrummet och tvättade av den. Först med tvål och vatten och sedan ansiktsrengöring med en bomullstuss. Som trogna läsare vet brukar jag verkligen inte bry mig om att skriva om dåliga produkter utan snarare fokusera på de som är bra. Dofter kanske främst. Men det här är ett sånt typexempel på den typen av doft som, liksom en Michael Bay-film, lägger krutet på varumärket (flaskans ränder), noll handling (kompositionen) och en del specialeffekter (ingrediensen maholia, en “blommig molekyl”).

Två tankar här, förutom den uppenbara som bygger på att hur kan ett så stort modehus släppa ifrån sig något så uselt, är dessa:

1. Krångel betalar sig inte nödvändigtvis. Ta senaste Hermés Eau de Néroli Doré, ett mästerverk (signerat Jean-Claude Ellena som är parfymens motsvarighet till typ Paul McCartney) med neroli och saffran. Inga tossiga molekyler eller spektakulär skit. Motsvarigheten i film till bra manus och skådespeleri. Inget annat. finns på Åhléns City i Stockholm bland annat för den som behöver lite bildlig d-vitamin.

2. Vem vill man ska köpa en sån här katastrof? Det smärtar mig att någon person, jag föreställer mig någon som är en ovan doftköpare, plockar upp den här och tänker “fin flaska…luktar säkert gott också”. Att man i dessa eko-medvetna tider lägger naturresurser på att tillverka sånt här gör mig så illa till mods att jag måste sätta mig ned. Fungerar konsumentkraft? Ja, jag vill gärna tro det. Våga vägra dålig parfym. Säg blanknej till scrubbers! Och herregud, köp aldrig, aldrig en doft utan att ha testat den på huden. Även om det innebär att du går på en nit ibland och måste tvätta armen med tvål och vatten.

Etiketter None

Gentlewoman

poza_news_juliette_gentlewomen_800x460px

Två saker jag omedelbart älskar med Gentlewoman från Juliette has a gun är förstås annonsbilden och konceptet. En vanlig, hederlig cologne fast med viss tweakning så att den ska kunna funka på damer. Nu kan ju alla cologne funka svinbra på kvinnor i vilket fall som helst men jag gillar, och omfamnar, det hysteriskt vackra i det androgyna tilltalet. Sedan kan man ju tycka vad man vill om Yves Saint-Laurent-plagiatet (tänker på annonserna för hans kvinnliga tuxedo) och idén om manligt/kvinnligt och varför det måste definieras så hårt. Man kan också, om man orkar, reagera på parfymmakarens snack om “den moderna kvinnan” bla bla bla. Men vi skiter i det, i alla fall just nu.

Precis som en klassisk cologne är det citrus som dominerar toppnoterna. Det första intrycket är en skarp neroli som också kan vara lime och apelsinblomma. Lite bitter, som en kula sorbet eller en sipp limoncello. Aha, tänker man då. Klassisk cologne, en kall doft snarare än en sensuell och därmed mer typisk “kvinnlig” doft. Jag fattar.
Men icke, strax kommer en värme fram i form av en blandning av musk och mandel och – aha! – doften blir både varm och kall. Ja, precis, här kan man prata om manligt/kvinnligt om man har lust med det. Jag gillar i regel mandel, jag har tidigare skrivit om Reminiscence Dragée, till exempel, som doftar mandelmjölk och allting oskyldigt och kärleksfullt i världen. Riktigt så omfamnande är inte Gentlewoman men det är antagligen heller inte meningen. På det stora hela? En snygg och elegant doft på rätt sida av uppseendeväckande. Den är vad den säger att den ska vara: en cologne med några droppar mindre testosteron. Ett inte helt ointressant alternativ för dig som kommer på dig själv med att dras mer åt herrparfymsavdelningen/manliga bekantas parfymflaskor i badrummet än de som klassas som klassiskt feminina. Ser spontant att den här doften passar perfekt ihop med en kappa från Rodebjer och ett par kängor från, säg, Dr. Marten’s. Eller vänta, beskrev jag precis mig själv just nu?

Etiketter None

Frågelådan: Zoo och bästa parfymen genom tiderna

17230big
Vet du någon parfym på rak arm som doftar lite som tablettgodiset Zoo? Fick en liten hint av något liknande sött i doften Clean (originalet) men på huden försvann det nästan direkt…

Hm, i brist på annat så föreslår jag Britney Spears Circus. Kanske inte riktigt vad man springer ut och handlar så där vanligtvis. Känns det alldeles för tossigt så kan nog Juicy Couture ge lite liknande vibbar. Minns inte på rak arm exakt vilken jag tänker på där men tror det kan vara den här.

Vilken parfym har du fått mest respons och hyllningar av? Både från män och kvinnor?

Jättebra fråga som jag faktiskt aldrig tänkt på. Men nu när jag tänker igenom saken så står det ju klart att mer kryddiga och orientaliska parfymer orsakar fler komplimanger än svala och friska. Det är ju inte alls konstigt eftersom de “märks mer”. Min fellow parfymvän Andreas på Bon säger att han aldrig får mer komplimanger än när han bär en vintageversion (1989) av Givenchy Gentleman. Den är visserligen inte särskilt markant utan ganska snäll men just därför tror jag att man kan vara mer benägen att spraya på sig en lite större dos?
Okej, jag avviker från ämnet. Nu ska vi se. Divin’ Enfant från Etat Libre d’Orange brukar inte gå förbi obemärkt. Men där är reaktionerna snarare förvånade, den är svårplacerad. Den fotar inte uppenbart av någonting.
Shalimar är såklart alltid en bra doft om man vill ha uppmärksamhet. För sådan får man. Någon minns doften från sin mamma, någon associerar till något härligt äventyr som får dem att rodna. Den väcker uppmärksamhet. Så är den lite härligt kryddig och murrig också.
Sedan har jag haft Angel på mig någon gång och blivit stoppad på stan. Det har också hänt när jag haft Ambre-doften från Mona di Orio. Men sammantaget är nog Shalimar vinnaren. Gammal är äldst och så vidare.

Etiketter None

En konservativ besatthet

Prada
Min senaste besatthet kommer från Prada. Doftserien Les Infusions (där stjärndoften Iris ingår) har fått en uppdatering. Iris kom 2007 och var då en limited edition. Nu har den strama, eleganta och inte så lite konservativa doften fått ett par pigga syskon. Favoritbarnet i skaran heter Infusion d’Oeillet.
Nejlika (“oeillet”) är kanske inte en blomma man förknippar med väldoft men som alltid handlar det ju om komposition och balans. Här har man balanserat upp nejlikans ganska pikanta, nästan lite bittra doft med mjuka, varma noter av sandelträ och patchouli. Och lagt till lite mandarin i toppen för att friska upp. Det gör den spännande, både varm och kall.
Som vanligt med Prada så är dofterna klara, tydliga men aldrig högljudda. Jag beskrev en gång Iris för en vän som en välklädd italiensk donna som saknar ett riktigt fascistparti att rösta på. Oeillet faller inte in i samma strama skola, men nog finns här antydan till skräddarsydd dräkt. Men på en något yngre och mindre konservativ person då. Att tankarna går till kläder och skräddarsytt har förstås med Prada-associationerna att göra men det är något annat också. Känslan av något som sveper in bäraren. Inte som en skin scent som liksom blir ett med bäraren. Snarare finns här något mer distanserat (är det där konservatismen kommer in?), som en doft som lägger sig lite utanför kroppen. Är det nejlikans lite bittra kylighet kanske? Jämför med en ros, den är ju varm och upplyftande sensuell. En nejlika är…stram prydnad? Hur som helst älskar jag denna och uppmanar alla att prova. Kommer bli en stapeldoft i vinter, är min gissning.

Les Infusions d’Oeillet kostar 895 för 100 ml (!) och säljs på NK, Åhléns City i Stockholm och här.

Etiketter None

HM x Balmain!

balmain-hm-fragrance
Hoppla! Detta kallar jag produktutveckling. Eller samarbetsutveckling. Vad som nu är den korrekta management/marketing-termen. Att H&M insett vidden av tunga designarbeten är etablerat sedan länge med utsålda kollektioner i samarbete med Stella McCartney, Viktor & Rolf och Sonia Rykiel som bevis. Att sedan utöka samarbetet till att även innefatta parfym är ju bara superkul. Så länge parfymen faktiskt får designers karaktär och inte bara blir en lam kändisparfym fast med en designers namn istället för en popstjärnas.
Det är därför med stor glädje som jag kan lugna alla oroade därute. H&Ms parfymsamarbete med Balmain är lyckat! Det är en mörk och rökig doft som först för tankarna till Tea for Two från L’Artisan. Tonkaböna ger en lite tyngre vaniljdoft, inte så söt. Och det ligger rejält med mysk och gror nere i basen. Så vitt jag förstår ska denna doft inte gå på mer än 349 kr? Men jag kan ha fel. Det har faktiskt krävt lite detektivarbete bara att få dofta på parfymen. Jag tänker mig en stor kopp lapsang-te tillsammans med en elegant dam i svart spetsklänning och långa pärlhalsband. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig av H&M och Balmain. Men jag är glad att det blev så.

H&M x Balmain finns i butik 3 dec.

Etiketter None

Doftfria dagar (och nätter)

radio_1

Jag var förresten med i radio härom dagen. Det var med anledning av initiativet till en doftfri vecka (nästa vecka) som Astma- och allergiförbundet vill införa en gång om året. Jag var inbjuden som parfymentusiast och med mig i studion var en representant för förbundet. Jag fick lite känslan av att man antog att eftersom jag är parfymintresserad så skulle jag anse att jag hade någon slags rätt eller behov av att ha parfym på mig precis hela tiden, oavsett om folk mår dåligt. Så är det såklart inte.
För det första har jag länge hävdat att doftfria hudvårdsprodukter klart är att föredra om man gillar parfym, om man inte kör parfymerade produkter i samma serie som sin favoritdoft (layering). Det är ett problem att fler och fler produkter blir så gravt parfymerade. Ett väldoftande schampo, en parfymerad body lotion och, säg, en parfymerad handcreme är en dålig grund för att sedan använda sin dyra, fina favoritparfym. Det blir ett sammelsurium av dofter och man gör parfymen en otjänst genom att behandla den så. Bättre att grunda med doftfritt i så fall.
För det andra är jag inte alltid så säker på att en parfym i första hand är en “personlig accessoar” och något jag måste bära för att uttrycka min personlighet eller min personliga stil. För mig är parfymen många gånger mer ett komplement till humöret. Melankolisk parfym, romantisk parfym, uppiggande parfym…Minns ni killen jag intervjuade som har en aggressiv parfym på sig när han ska “bråka med chefen“? Det är väl ett ypperligt exempel på vad parfym kan vara bra för, att det kan vara mer än bara en “accessoar”.
Och vad gäller en doftfri vecka så är det spännande. Och bra. Som experiment för att verkligen tänka efter och kolla hur många parfymerade produkter man använder varje dag egentligen.

Etiketter None

Frågelådan: en mörk och dyster skymning

pamplemousse-rose
Bästa Caroline,

Jag orkar inte med världen just nu. Är det bara jag eller är det väldigt dålig stämning i Sverige? Jag försöker skingra mina tankar med klassisk musik och meditation men tror att det som verkligen skulle kunna hjälpa mig lite, om så bara för några minuter, är en parfym som gör mig glad. En som sprudlar, tar livet med en klackspark och lovar ljusare tider. I vanliga fall gillar jag Narciso Rodriguez edt, Byredo Rose Noir och Hermès Kelly Calèche. Men de tar sig själva på lite väl stort allvar. Har försökt med Marc Jacobs men dom är för söta för mig. Gillar inte vanilj och kokos men finner mig ofta gilla ros och sandelträ. Har du några förslag?

Det är inte bara du. Det känns som en grå, avdomnad skugga faller över Sverige just nu. Och då talar jag givetvis inte bara om det höstliga mörkret. Det är någonting annat också, en känsla av apati och uppgivelse. Man får göra vad man kan, samla trygghet och glädje där det går. Det finns några dofter som sägs lyfta sinnet: nyklippt gräs, pepparmint, rosmarin och tallbarr till exempel. Vi förknippar de dofterna med lata sommardagar, glad julafton och frisk natur.
De kanske tryggaste dofterna jag har i min samling är de som påminner mer om en imaginär, varm och god mamma. Divin’ Enfant från L’etat Libre D’Orange är en mysig, mjuk blandning av apelsinblom och marshmallows. Dragée från Reminiscence är en annan. Mandelmjölk och socker. Det finns något oskyldigt över de dofterna, någon rent och optimistiskt.
Men nu frågade du om glada dofter. Och jag tycker att du träffar huvudet på spiken i din beskrivning av dina doftpreferenser. Tar sig själva på stort allvar. Bra. Ros och sandelträ är ju bra och en fin kombination även om jag själv kanske inte skulle förknippa dem med glädje i första hand. Har du provat Portrait of a Lady från Frédèric Malle? Lipstick Rose är också spännande.
Clinique har ju gjort ett försök att destillera glädje i Happy, även om det är mer en syntetisk, plastig version av glädje som mest doftar apelsinester. Då tror jag att du kanske skulle föredra Eau de Pamplemousse Rose från Hermés. Grapefrukt i huvudrollen men med ros i birollen. Du får både friskheten från en citrusfrukt (som dessutom är lite bitter, perfekt) men värmen och kärleken från rosen. Tyvärr kostar den en förmögenhet, över tusen kronor, men kanske kunde du skrida in i butiken på NK i Stockholm, stjäla några droppar på huden och bara andas ett tag? För några minuter, som sagt. Som en liten injektion bara, fast utvärtes. Vi behöver ju all värme och glädje vi kan få i dessa tider.

 

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen