Fifty Scents

Höstligt rött

Chanel-Le-Rouge-2016-Fall
Är oerhört förtjust i Chanels superröda höstkollektion. Rött, rött överallt. På ögonlock, läppar, kinder och naglar. Självklart heter den Le Rouge Collection.

Måste säga att jag gillar det mycket. Inte för att jag någonsin sett Keira Knightly i röd ögonskugga vad jag kan minnas men jag kommer att tänka på henne och hur bra hon skulle passa i det. Surfar upp bilder från Anna Karenina, tänker mig att det är något en rysk furstinna skulle ha. Men jag minns fel, hon har ganska nedtonad makeup i filmen. Desto flådigare kläder. Jag gillar verkligen Joe Wrights filmatisering av den, en dansant version. Så vacker, och så inspirerande när det gäller färger. Bara en sån sak som att jag minns det som att alla har massor, massor av makeup och så visar det sig att det har de inte alls?

Nå. Rött, funkar det? Ja, det funkar. Vi har ju alla röda nyanser i huden helt naturligt. Som blir extra tydligt när vi fryser, svettas, rodnar, skrattar… Och därför är rött också en “naturlig” färg på våra kinder. Dock gäller det att vara försiktig med applicerandet, så att det inte blir clown av det hela. En stor, mjuk borste är lösningen.

Och rött kring ögonen? Det finns ingen anledning att tänka vit albinokanin nu. Det handlar mer om att accentuera och kontrastera. Jag använder pennan Eros som tillhör Chanelkollektionen. Den är djupröd, oxblodsfärgad och gör att mina ögon ser grönare ut än vanligt. Jag lägger den längs fransraden ganska generöst. Sedan drar jag över en tunn eyeliner och känner mig som Eva Green. Vet ingen som har mer framträdande gröna ögon. Mina har en tendens att se mörka ut eftersom mina pupiller alltid är så stora. Har ingen förklaring till detta.

Tycker rött är den stora behållningen med hösten och vintern nu. Och som bonus så blev jag ju supersugen på att se om Anna Karenina. Finns på Netflix!

Etiketter None

Hollywood hair

Hollywood

Ändå nöjd med Hollywoodhåret (!) som de proffsiga sminköserna på SVT fick till inför mitt recenserande i gårdagens Kulturnyheterna. De lockade håret med tång. Men eftersom mitt hår har babykvalitet blir det liksom mjuka lockar per automatik, hårda lockar faller bort direkt. Min lugg är för lång, jag ska klippa den på lördag. Har med flit dragit ut på det, jag ville vänta så länge som möjligt för att hålla frisyren i USA, dit jag ska om tre veckor. Slippa leta upp en frisör det första jag gör. För sånt är svårt, om man inte vill lägga hela resekassan på ett klipp.
Hur som helst, luggen är alldeles för lång, jag kör någon slags mittbena men genierna i sminkrummet böjde till en flawless sidlugg istället vilket gav hela frisyren en skön Hollywood-touch vilket såklart var oerhört passande med tanke på sammanhang. Och film – Tarzan, en typisk Hollywoodrulle.
Och sen det subtila i att jag lyckades välja en jeansklänning från Alexa Chung (älskar henne) för AG…En liten hommage till huvudrollsinnehavaren Alexander Skarsgård oerhört goda smak.

Etiketter None

Några tankar om bronzers…

By-Terry-Sun-Designer-Palette

Som väldigt blek person har jag haft en inbyggd skepsis mot allt vad bronzers och solpuder heter. Går jag förbi en vacker bronzer, säg en från Chanels Les Beiges, så får jag en bild av mig själv som ledsen clown framför ögonen. Rödbruna kinder och näsa i en uppenbart för mörk nyans.
Men så måste det ju såklart inte alls vara, som alla redan bronzer-frälsta vet. Det handlar inte bara om rätt nyans utan också rätt applicering. En stor, tjock borste är den allra bästa lösningen. En som låter bronzerpudret lägga sig som en fjäderlätt skugga och inte som en misslyckad brun utan sol. Svep den stora borsten generöst över kinder och lite på näsa. Oftast talar man om att man ska applicera bronzern där solen når ansiktet – näsa, haka, panna. Men jag tycker att det lätt kan bli för mycket av det goda, jag gillar hellre diskreta skuggor.

Som superblek hittar jag en klar och obestridlig favorit i årets sommarpalett från By Terry. I synnerhet nyansen i mitten på bilden, den som heter Tan & Flush och är något ljusare på rougesidan än den andra. Inte bara kan jag där själv styra hur mycket åt det bruna jag ska gå, utan jag har också en fin möjlighet att grunda med en lätt matt bronze och sedan highlighta – mitt på kindbenet (“äpplet”, kindbenets högsta punkt) med en vacker rouge som med ett lätt skimmer blandar sig oerhört väl med det bruna. Nu kostar ju denna karamell 750 kr (!) men å andra sidan är paletten väldigt stor (den räcker i fem år framåt, tro mig. Om du använder stor borste och inte har en förkärlek till överdrivet contourande). Den är också superflexibel, man kan lätt reglera nyans och styrka. Lite mer brunt en dag, lite mer åt det rougiga en annan dag. Mer matt, mer skimmer. Jag tycker den är helt underbar och jag använder den redan varje dag. Come rain or come shine.

Etiketter None

Att bry sig

Eyebrow-Trends-2016-MAC-Cosmetics-Brows-Collection
Om jag någon gång hamnade i ett ytterst bisarr situation där jag tvingades välja mellan foundation, blusher och ögonbrynspenna som enda produkt att använda för resten av livet så skulle jag välja pennan. Ögonbrynen gör mer än man tror för ansiktet.
Men vax, penna, gel. Hur mycket orkar en människa bry sig? Det är frågan. Och svaret är “precis så mycket man vill”. Jag är ett fan av att färga brynen, det gör allting enklare (och är en superbra sak om man ska på semester, om man ska svettas bort smink, om man ska till en avlägsen stuga eller segla). Men annars är tumregeln…

Penna definierar (den ger brynet en skugga så att det ser tjockare och mer definierat ut)
Gel formar (och håller brynen på plats, och ibland också ger brynen extra färg)

Vad man sedan väljer utifrån det beror på smak och önskemål. Vill man ha mer framträdande bryn så kör penna, vill man ha mer slickade bryn som håller de redan hyfsat täta och tjocka stråna på plats så ta gel.

Den andra tumregeln – och denna är viktig – är att alltid gå ett steg ljusare än de egna brynen. Annars blir det Charlie Chaplin av alltihopa. Tänk på pennan som en skugga, en färg i bakgrunden som lyfter fram brynen i förgrunden. En för mörk nyans blir för skarp (om det inte är en look man är ute efter förstås).

Sen finns ju specialprodukter som filtpennor (tänk tuschpennor) som man målar dit extra strån med (MACs Penultimate Brow Marker är svinbra, även Kat von D Tattoo brow och båda finns i bra versioner för rödhåriga också) och olika former av puder som är sofistikerade och härliga men ärligt talat ganska meckiga. När det finns så bra alternativ i pennorna. Och vax är ett alternativ till gel. Även där ofta lite mer krävande i form av pensel.

Jag som är välsignad med hyfsat framträdande bryn (det går i släkten – mormor hade svarta bågar ända upp till 90-årsåldern!) kör både penna och gel. Penna för att rätta till formen och gel för att hålla allt på plats och ge lite färg åt stråna. Mina absoluta gel-favoriter som jag inte kan rekommendera varmt nog är Urban Decays Brow Tamer och Benefits Gimme brow. Båda kommer i vackra färger, är lättanvända och gör allt de ska. Vinst varje gång.
Penna är lite knepigare för här finns så många fler val. Vill man ha en matt, mer kritig effekt eller en varmare?
Jag gillar tyvärr Tom Fords Brow Sculptor jättemycket. Jag säger tyvärr eftersom den är förolämpande dyr, närmare femhundringen. Detta stör mig. Men den har en bra, matt färg och formula som sitter bra hela dagen och den stora bonusen är också att den är snedskuren så att det går smidigt att måla, pennan blir aldrig trubbig. Och skulle man mot förmodan uppleva att den är trubbig finns en specialvässare i andra änden av pennan. Anastasia Brow Wiz är ett billigare alternativ. Och, ja jag måste säga det igen: Urban Decays Brow Beater.
Och en proffsplockning då och då. Med färgning!

Etiketter None

Att kräma

kw_lip-tint_dream-stateHar fastnat för krämig, fingerkrävande creme-makeup på senare tid. Cremerouge, cremefoundation och liknande. Framför allt två märker tycker jag sticker ut när det kommer till detta och det är Kjaer Weis och det för Sverige nya märket rms Beauty. Båda är också av en händelse ekologiska. Båda finns också, som av en annan händelse, på Sundløf i Stockholm dit jag råder alla med intresse av alternativ skönhet (ekologisk, alltså) att gå. Kunnig, sympatisk och allt annat än krängig personal och ett utmärkt urval av handplockade produkter.

Nå.

Det är någonting rituellt och fint med att kladda på sig sminket med fingrarna ändå, något härligt primärt. Som om man påminns om vad det är man gör egentligen: målar.

Man befinner sig endast några steg ifrån krigsmålning när fingret med cremerouge på nuddar kinden och gör den rödare. Jag känner att jag har mer kontroll med fingrarna som mina redskap, med den krämiga konsistensen direkt på huden, från burken, via handen. Kjaer Weis har i synnerhet bra foundation, som smälter fint in i huden medan rms vinner på rouget som i sina perfekta kulörer glider på utan att glida av och ger ett lagom matt intryck. rms har också den lysande produkten Living Luminizer som är en i det närmaste fulländad highlighter. Inte skimrig, bara glansig på rätt (läs: icke-flottigt) sätt. Några duttar på kindbenet gör skillnaden mellan friska kinder och supermodellkinder, jag lovar. Dewy. Den minimalistiska sminkerskan använder kanske också lite highlighter mitt på ögonlocket medan den maximalistiska sminkerskan highlightar precis under yttre kanten av ögonbrynet. Jo, det gör skillnad.
Hur som helst, lever just nu i någon slags makeup-nirvana med dessa produkter som, så vitt jag kan säga, också är dryga och kommer att leverera i flera månader framåt.

Etiketter None

Kärleken till Alexa

eyeko

Alltså bara för att Alexa Chung använder den här ögonskuggan i pennform var jag naturligtvis tvungen att skicka efter den. Den finns inte i Sverige så det fick bli en import från Storbritannien. Men vad gör man inte för att komma ett imaginärt steg närmare Alexa? Jag var till och med beredd att köpa en likadan tröja som henne trots att prislappen skrek fem tusen. Då insåg jag att den kommer inte att göra mig lyckligare. Men kanske en penna?
Ögonskugga i pennform är både praktiskt och ett otyg på samma gång, beroende på vad man har för preferenser. Å enda sidan är det ju lätt med en penna som sveper över ögonen och så är det klart, men en ögonskugga kanske man vill göra mer med än så – kanske bygga på, fylla ut med, skugga med…Och dessutom är en penna, om det inte är en kajal, oftast trubbig vilket gör det svårt med en linje längs undre fransraden.
Ja, och Eyekos Me and My Shadow är inget undantag. Till konsistensen liknar den Cliniques Chubby Sticks for Eyes. Och det där med att svepa över ögonen och sen är det klart är mer en önskedröm och ett slags försäljningsscenario än en verklighet. Jag får sudda och sedan försöka leva med att strecket under ögat blir kraftigare än önskat. Men tanken, eller vetskapen, om att Alexa har en likadan färg runt ögonen överväger ju helt klart allting annat.

Etiketter None

“Jag dejtar bara. Alltid mascara”.

together-valentine
“Jag sitter, nykär, på centralen och ska strax sätta mig på tåget hem till honom. Röda läppar, som jag brukar ha, men nu även röda naglar för han tyckte det var fint en gång när jag själv inte kunde välja färg”.

Jag frågade om era erfarenheter av yrande nykärlek kontra makeup och fick de mest poetiska, ärliga, utförliga och underbara svar som jag arkiverar under “egen forskning”. Tack, tack för dem. Från vad jag kan utläsa av svaren hittills (fyll på!) är mina läsare i regel mer måna om att sminka sig till en början för att sedan plana av lite. Okej, det låter ju naturligtvis helt logiskt eftersom man till en början är mer mån om att visa sig från de allra bästa sidorna (i uttryckets alla bemärkelser) för att sedan slappna av mer och mer, förhoppningsvis.

“När jag är nykär vill jag plötsligt se ut som ett rosigt naturbarn, fräscht och glowy liksom, mjuka färger och inga skarpa linjer”.

Alltså, innan vi fortsätter måste jag bara säga att några av era svar inspirerar mig till att skriva roman. Alla dessa små berättelser jag får i huvudet när jag läser saker som…

“Jag dejtar bara. Alltid mascara”.

“Känner mig redan så glödande av bekräftelsen och ruset”.

“Jag är nyförälskad och sminkar mig definitivt mindre. Det jag gör mest är att sminka över hur röd jag är om hakan efter att ha hånglat när han har skäggstubb”.

“Hade kanske haft mer läppstift/glans utan honom”.

Nå. Nu går vi vidare med den empiriska forskningen. Att vilja visa upp sig från sin bästa sida till en början är som sagt helt logiskt. Ju. Och som antropolog drar jag ju gärna paralleller till djurlivets uppvaktningsriter där påfåglar visar upp sin prakt för att attrahera och allt sånt där. Man vill locka in och hålla kvar. Men som antropolog är man också extra intresserad av anomalierna, de som inte följer mallen. Här är några av dem:

“Växlar väldigt mycket mellan snudd-på-rocker och typ ljuv liten älva”.

“Själv bryr jag mig mer om smink nu än i början (då hade en ju i alla fall inte tid för annat än äta-sova-ligga typ)”.

Vilka är era erfarenheter?

 

Etiketter None

Tre fina, vita saker


Chanel Le Blanc Sheer Illuminating Base, en makeup-bas som preppar huden, och skänker en fin glow. Len, fin konsistens. Ytterst diskret skimmer som funkar fint i hela ansiktet utan att se fejk ut. Inget för den som föredrar en matt look i ansiktet, men väl för oss andra som gärna ser naturligt hälsosamt glänsande ut, på onaturlig väg.

Tom Ford White Patchouli. Stark, unisex och uppmärksamhetskrävande som en Hollywoodstjärna. Luktar rik hippie, som en vackert, solbränd modell med scarf runt huvudet och en drink i handen, därute vid poolen. Säga vad man vill om Tom Ford men han gör ändå en ansträngning. Kanske kan man pusta ut vid tanken på att det inte är den här doften han använt i sina allra mest svettiga och königa reklamkampanjer.

MAC Strobe Cream. Två funktioner: 1) bra fuktkräm för ansiktet, packad med vitaminer, har det mesta man kan begära av en dagkräm. 2) pärlemorskimmer, som sitter fint och diskret. Använd under foundation eller på egen hand, för en extra boost till ett naket ansikte. Finns i lättare lotionform för den som inte gillar kräm.

Etiketter: , ,

Rapport från södern (alternativt mellanöstern)

Befinner mig på sydlig ort! Jag är i Tel Aviv och har konstigt nog inte bränt mig i solen ännu, trots massiv solexponering på både strand och i stan. Jag är förvånad. Vanligtvis är min näsa jobbigt röd vid det här laget. Nu: inte ens antydan till rosa.
Tror min räddning heter BB-creme. Solskydd och foundation i ett, resenärens bästa vän. Jag har Bobbi Browns med mig på denna resa (hade Estée Lauders när jag var i södra USA för någon månad sedan) och skulle väl säga att omdömet är runt högsta möjliga. Glansen kommer man inte ifrån. Alltså, det är ingen matt foundation vi pratar om när vi pratar om BB. Men det ligger också mycket i solskyddets natur. Den där zinkpasta-liknande delen av det hela. Men den täcker halvbra, och det tycker jag är positivt. För mycket täckning och man riskerar att bli randig i ansiktet så fort solen provocerar fram lite svett. Halvbra är att föredra.

Igår var jag i Jerusalem, drack en dadelmilkshake efter att ha knallat runt i den gamla delen av staden och hojtats på av olika försäljare (ett par sköna Jesus-sandaler hade jag kunnat köpa, men jag orkar inte pruta och tjafsa så det fick vara).

Krämögonskugga, guys. Krämögonskugga med torr, bakad skugga ovanpå. Sitter hela dagen. Nu dubbelt bevisat: har joggat med detta och vistats i Jerusalem med detta. Det är den gyllene lösningen på alla former av min-ögonskugga-smälter-bort-problem. Chanels mascara till och du behöver inte bekymra dig.

Vilken krämögonskugga? Tja, med risk för att låta upprepande så är Estée Lauders bra, Cliniques (passa på, de ska sluta säljas), MACs är okej men inte optimal (den är lite för glidig), Chanels är okej. Men det är alltså kombon med torr skugga ovanpå som gör det. Och där öppnas möjligheter, vet du. Ta en mörk krämögonskugga och täck med ljus till exempel. Och spana in djupet. Eller en skimrande krämögonskugga som täcks med en matt. 3D-effekt på detta!

Etiketter None

Vårsäkert gloss från Armani

Varför lip gloss ska vara glittrigt eller skimrigt är för mig ett av makeupvärldens största mysterium. För det första får jag tvångstankar om att varje gång jag råkar slicka mig om läpparna så är det som om jag äter glitter. Jag ser hur glittret glider runt i mina blodkärl och fyller mina lungor (ja, jag vet att mina anatomikunskaper inte är 100% korrekta här).
Ja, men sen är det inte lika snyggt som gloss utan skimmer heller. Poängen med gloss är att det är glansen man vill åt. Så varför överdriva till den milda grad med glitter och skimmer?
En som fattat poängen är ju Georgio Armani. Hans lip gloss är banne mig helt outstanding. I alla fall om det är ett mjukt, okladdigt gloss man är ute efter som ger tillräckligt med färg för att synas men inte så mycket att det ser målat ut. Nu kommer också Flash Lacquer, en kollektion om inte mindre än 32 olika färger indelade i tre grupper: vågade och klara (oh well), mindre uppseendeväckande pasteller och – ändå – färgstarkare med skimmer.
Det är de första två grupperna jag riktar in mig på. Där hittar man till exempel no. 522 är en rosigt rosa utan skimmer som ger ungefär samma underbara effekt som efter att man ätit en tomteklubba eller en isglass. En naturlig rosa, med andra ord, i en perfekt formula. Gör sig bra mot blek hy (oh! romantisk!), gör sig bra mot solbränd hy (isande, glassigt rosa!). Läpparna blir mjuka (bonus!) och vårvindarna som busar med håret kan göra det bäst de vill för inga strån fastnar i glosset ändå.
Ja, precis. Flash Lacquer är exakt så bra.

Flasch Lacquer från Giorgio Armani Cosmetics finns på NK från 3 maj och kostar skjortan.

Etiketter: , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen