Fifty Scents

Myter, rykten och missförstånd

En av många seglivade uppfattningar om hudvård är den att huden “vänjer sig” vid en produkt efter ett tag. Jag har hört samma sak om schampon och balsam också, håret vänjer sig så att effekten av produkterna minskar och sedan uteblir.

För att förstå hur detta är en omöjlighet måste man minnas hur huden fungerar. Huden är ett levande organ, precis som lungorna eller hjärtat. Det är inte en död, statisk sak.
Vi vet också att huden i i ständig förändring, ingen har exakt samma hud idag som när de föddes (förutom möjligtvis de som föddes för typ tio minuter sedan), cellerna blir gamla, dör och ersätts av nya. Med tiden sker denna process allt långsammare och vår hud förändrar karaktär, förlorar spänsten och blir rynkig. Detta märker man också när man får ett sår på huden. När man var yngre läkte det på några dagar, nu kan det ta längre tid.

Att ge huden fukt, vitaminer och antioxidanter i form av externa produkter, som hudcremer, är ungefär som att mata kroppen med hälsosamma saker som broccoli och tomat. Vänjer sig vår kropp vid broccoli och tomat så att den slutar ta till sig vitaminerna och antioxidanterna? Nej, det gör den inte. Eftersom kroppen är i förändring, eftersom celler lever och dör. Dessutom påverkas vår hud av faktorer som väder, miljö och stress. Vi är ju inte statiska för sådana påverkningar, varför skulle vår hud då vara statisk i förhållande till hudvårdsprodukter?

Håret är lite av en annan femma men inte riktigt. Håret är till skillnad från kroppen dött protein, det lever inte. När det förändras (eller när vi upplever att det förändras) är det de nyare, friskare hårstråna som vi ser. Håret upplevs också förändrat i miljö, klimat och av personliga faktorer som stress. Eftersom håret i sig inte lever (förutom hårsäckarna, de lever i högsta grad) är känslan av ett friskt, glansigt hår till stor del kosmetisk, alltså den kan påverkas av produkter vi använder. Det är inte detsamma som att håret “vänjer sig” vid en produkt, håret förändras bara inte på samma sätt som huden.

Tack för mig denna lördag vid skolbänken. Och nej, bilden har ingenting med texten att göra. Men modellen har ju snygg hy och vackert hår.

Etiketter None

Rosor, rosor, rosor!

Idag hände någonting överraskande och revolutionerande: Jag hittade den hittills enda rosdoft jag verkligen älskat.

Ros är en sådan not som ofta delar folk i två läger: för och emot. Eller, de som tycker att den doftar ljuvt och romantiskt och de som tycker att den doftar tantigt och kvävande. Jag tillhör den senare kategorin. Kanske förknippar jag inte rosen så mycket med gamla damer utan snarare en tung, kvävande och pudrig tvål.

Men jag och den spanska skådespelerskan Rossy da Palma har tydligen någonting gemensamt, för parfymen Eau de Protection (“Skyddsvatten”) från Etat Libre d’Orange tilltalar mig enormt – och den doftar vrålstarkt av ros.

Det finns förstås några tänkbara förklaringar till detta. En är att rosen man använt är den bulgariska. Det är den dyraste rosen men också den mest kraftfulla, mer blomma än de där pudriga, ljusrosa bladen jag annars har så svårt för.
Dels han man parerat den med annat kraftfullt som svartpeppar, ingefära och kakao. Det säger kanske ingenting i skrift men översatt till doft blir det en riktigt defensiv rosdoft lika modigt sexig som ett par riktigt röda läppar.

Därinunder finns också lite förmildrande omständigheter som patchouli och rökelse, men de gör inte så mycket väsen av sig annat än backar upp rosen.

Ros, ros. En illröd, blodröd ros. Jag tänker på flamencodansare snarare än engelska 1800-talsträdgårdar. Fattar ni vad jag menar? en ros som verkligen dryper av eldig passion, inte blyg uppvaktning. Jag vet inte vad det säger om mig men så här har jag aldrig känt inför en rosdoft förut.

Eau de Protection finns på Åhléns (i butik och online) .

Etiketter None

Markera i kalendern

Hörni, det händer en riktigt rolig grej den 12 oktober på Kulturhuset. Jag och Kakan Hermansson pratar om läppstiftet som protest. Det ska bli otroligt kul.
Detta sker i samband med en fotoutställning med bilden av fotografen Lee Miller, en otroligt cool dam som blev känd i synnerhet för sina foton av kvinnor under andra världskriget. Jag menar, kolla bara här. Det är fantastiskt roligt att bilderna kommer till Kulturhuset, och ännu roligare att få vara del av utställningen om än liten.
Jag har precis skrivit en bok om formandet av maskuliniteten (ute 4 oktober) och andra sidan myntet är förstås formandet av femininiteten. Ja, här kommer bland annat smink in. Och det är precis sånt som intresserar mig, själva hjärtat av skönheten och makeupen.
Kortfattat så är andra världskriget en viktig tid i formandet av just dessa två, i synnerhet kvinnligheten. Männen är ute och krigar och många av dem kommer inte hem igen. De som gör det är alla nedbrutna på ett eller annat sätt, fysisk eller psykiskt eller båda delarna.
Vem får då ta hand om både hushåll och de traditionellt manliga uppgifterna? Kvinnorna.
Under andra världskriget visar kvinnorna, utifrån den absoluta nödvändigheten, att de mycket väl kan arbeta utanför hemmet och att det finns arbeten de klarar av som man dittills ansett kvinnor vara för fysiskt veka för: meka med bilar, stå vid maskiner.
En svinviktig tid för könsrollerna. Och läppstiftet! På vilket sätt kan ni alltså höra mig berätta den 12 oktober. Yay!

Etiketter None

Fenty Beauty by Rihanna

Igår lanserades Fenty Beauty by Rihanna under mycket hysch-hysch. Redan i somras kontaktades jag av en PR-byrå som visade mig produkterna men bara efter att jag skrivit på ett embargo. Produkterna visades sedan under en andaktsfull se-men-inte-röra-stämning vilket också spädde på min skepsis. Jag gillade att priserna är okej och att produkterna finns i många nyanser (inte bara kritvit hy osv) och att de lever i magnethylsor som hakar i varandra. Praktiskt i både handväska och på sminkbordet.

Stor emfas på highlighters, det var nästan väntat. Jag är ingen Rihanna-konnässör, långt ifrån, men att det skulle finnas med highlighters i kollektionen var den minsta överraskningen. Det verkar helt enkelt vara hennes grej och sminksignum.
Jag hade varit långt mycket mer entusiastisk om det hela inte var så  pr-styrt. Nu är det vanligare i USA än här och så vidare men det smyger sig ändå in oftare och oftare, särskilt ny när det rör sig om ett amerikanskt märke. Jag reagerar med att bli ljummen. Nu är det väl inte Rihannas fel personligen men det är också trist att man med sloganen “för kvinnor överallt”, en altruistisk och inkluderande fras, håller lanseringen så hårt att den spricker. Det är fler än jag som reagerat på det.

Men ska jag recensera produkterna – den lilla erfarenhet jag har av dem nu – så skulle jag säga att de trycker på multifunktionalitet och har några riktigt stjärnprodukter i kollektionen. En fin primer som verkligen ger dewy skin och roliga multisticks att ha som ögonskugga eller rouge. Primern innehåller en stor mängd silikoner och en liten men ändå existerande mängd parfym, för den som bryr sig om sådant (jag). Faktum är att i stort sett alla produkter innehåller parfym vilket stör mig. Men hey, highlightern och primern är nice.

Etiketter None

Kate Bush-livet på hedarna

…och nu är jag tillbaka. Från hedarna i Yorkshire och från bokskrivande och från nytt golv hemma som tvingat mig att flytta alla möbler in till köket och sedan ut igen.
Men idag går boken till tryck. Det betyder att jag kan börja noja och börja slappna av på samma gång. Zeninställningen säger förstås att nu är det gjort, finns ingenting jag kan ändra så det är bara att släppa för tillfället. Men man är ju inte alltid så förnuftig och logisk. Fast efter denna detoxande vecka på de engelska hedarna är jag nog inne på att mentalt slappna av ändå.

Jag reste dit av två anledningar: Detoxa från bokarbetet och för att uppfylla en gammal dröm om att vandra i Emily Brontës fotspår. Lyckades helt okej med båda.

Kom hem och har börjat omfamna starkare färger på läppstift. Kanske stärkt av systrarna Brontë eller den egna bedriften att ha skrivit tre böcker? Någonting är det i alla fall som fått mig att dra på vackra, djuprosa nyanser på läpparna. Egentligen föredrar jag mer krämiga, shiny läppstift men gillar hur bra färgen från & Other stories sitter.
Och apropå det – jag vet att jag tipsar om dem regelbundet men jag fattar ändå inte att svenska Palina inte får mer uppmärksamhet. Mascaran Drama Queen borde vara en stapelvara i alla svenska hem. Nu är den dessutom 100 kronor billigare (!) så det är dags för mig att rekommendera den igen. För 165 kronor får man en mascara med bra formula och stor, tjock borste som verkligen skapar volym och gör det lättare att definiera på samma gång. Svinbra, helt enkelt, och ytterst Brontë-kompatibel.

Etiketter None

New wash och no-schampoo

Jag fick en fråga om New Wash, som är Bumble & Bumble-grundarens nya hårprodukt. I korthet är det ett schampo som ska ersätta schampo, balsam och hårinpackning. En produkt för alla dessa behov. Men det är inte bara en uppdaterad Wash ‘n Go utan det revolutionerande här är alltså att man tagit bort ingredienser som sodium lauryl sulfate som då är det som sägs ha en irriterande och uttorkande effekt på håret.

Mmm. Till att börja med så kan vi ju ta upp det här med att alla sulfater inte är desamma. Det stämmer att sodium lauryl sulfate är svindåligt. Det är absolut uttorkande och alldeles för starkt för huden. Men alla sulfater är inte desamma, som sagt, och sodium lauryl sulfate är inte alls den vanligaste ingrediensen i hårrengöringsprodukter. De till namnet förvirrande lika sodium laureth sulfate är en mild och säker sulfat som oftare används i schampon liksom sodium myreth sulfate och magnesium laureth sulfate.

Dessutom är det sällan en enda ingrediens är problemet i en produkt. I New Wash, till exempel, ser jag pepparmyntolja, alkohol, linalool och andra eteriska oljor som har en hög allergirisk. Pepparmyntolja skulle jag då aldrig ha på huden, eller i hårbotten. Det luktar fräscht och man upplever såklart att det känns rent när det doftar mint och kyler. Men det är inte samma sak som att det är hälsosamt, eller – ironiskt nog – fräscht.

Sulfater har fått ett dåligt rykte av egentligen ingen anledning alls. Det stämmer att sulfater används i andra former av rengöringsprodukter som tvättmedel och rengöringsspray. Men det är helt andra kvantiteter det handlar om där och om poängen är att rengöra håret (och hårbotten) så behövs en ingrediens som gör just det – rengör. Annars tvättar man inte håret. Sulfater rengör, sedan blandar man dem med till exempel stabiliseringsämnen, förtjockningsämnen och någon silikon som gör håret lent och glansigt. Det är för övrigt sulfaterna som har den löddrande egenskapen i en schampo, något som också förhöjer tvättningen.

Bumble & Bumble-grejen påminner mig också om Wen, denna olyckliga historia. Någon som minns? Ett allt-i-ett-tvättbalsam som också skulle ersätta allt möjligt och som absolut, absolut inte skulle innehålla sulfater. Det sålde bra, fick bra recensioner. Tills folk började klaga på att hårbotten pajade och håret ramlade av. Över 200 användare stämde Wen som fälldes förra året och tvingas betala tillbaka 26.3 miljoner dollar (!) till runt 6 miljoner kunder som har rätt att begära kompensation.

Måste New Wash vara samma sak som Wen? Nej, absolut inte. Men jag blir svinskeptisk när argumenten är något produkten inte innehåller och när ingredienslistan innehåller flera kända riskämnen, samtidigt som man betonar att detta är en milt och säkert alternativ till andra schampon. Jag köper det inte.

Etiketter None

Passa på-rea

Newsflash: Sundløf stänger sin butik på Linnégatan och rear därför ut hela sortimentet med 30% rabatt på allt. Det är trist att de stänger, det är en rar liten butik med enormt trevlig personal. Flera bra märken har också, som rms Beauty, Kjaer Weis och Kure Bazaar.
Passa på att handla drygast möjliga foundation från rms, de har bra creme blusher också. Kjaer Weis har fantastiska färger på creme blushers hon med. Kure Bazaar hör till de mest imponerande nagellacken därute när det kommer till kvalitet. Och alla märken är ekologiska, om man är inne på sånt.

Bonus: fri frakt om man beställer online!

Etiketter None

Stora Chanel No. 19-inlägget

Apropå “bitchiga” parfymer, så skulle jag vilja höra din åsikt om Chanel No 19. Jag har EdP versionen, och jag älskar den! För mig är det en varm, mysig doft, inte mesig och skygg, absolut inte, men vänlig. Men så läser jag beskrivningar av den som en iskall grön bitch, och blir alldeles förvirrad. Är det liksom min näsa som gör andra associationer är andra, eller har jag helt fel uppfattning om mig själv (dvs ser jag mig själv som mysig och vänlig helt felaktigt)? Missförstå mig inte, jag ser inget fel i något av det, men jag blir väldigt nyfiken! Vad associerar du till? Eller har den blivit omformulerad och jag har en ny och “mesig” revision?

 

På något sätt tror jag att No. 19 lever mycket på sitt rykte. Det visuella, att den är så kallt grön och att den lanserades som doften för den “orädda kvinnan”, den “talföra” och “oväntade”. Jag tror också att man upplever gröna dofter som mindre varma i regel, och särskilt i en tid då man tänker sig att en kvinnas parfym ska vara ett blomsterfång eller en sensuellt kryddig förförelse. På 1970-talet då den lanserades var det mycket krydda, musk och sensualitet som gällde. I skenet av det måste No. 19 framstått som rena Disney-häxan.

I parfymbibeln Perfumes – The Guide beskriver Tania Sanchez den som “...this extraordinary perfume appeals to anyone who has ever wished to know what it is to be heartless.”

Men hon refererar också till EdT-versionen som skiljer sig från EdP som är mycket rundare, trevligare och sötare. Mer som en sommardag då solen värmer men luften fortfarande är kall. EdT bär man som ett statement, EdP bär man när man går ut på middag.

Jag frågade min kontakt på Chanel hur många gånger No. 19 omformulerats. Hon sa att No. 19 aldrig omformulerats från originalet men det tror jag inte stämmer. Till exempel är det stor skillnad på den moderna och på vintage-versionerna. Min kompis är parfymsamlare och har flera versioner av No. 19 och de har absolut och utan tvekan olika karaktär. Vintageversionen har mer läder i sig, mer mossa.
Dessutom finns den i Perfume-version och har tidigare i alla fall funnits i EdC. 2011 släppte man Chanel No. 19 Eau de Poudré, en ännu snällare version. Originalet kom 1971, för att hylla Madame Chanel på födelsedagen 19 augusti.

Men för att svara på din fråga – ja, du har den snällare versionen i din EdP. För skojs skull kan du ju gå till närmaste Chanel-disk och prova lite EdT? Gärna en på varje arm, alltså EdT på den ena och EdP på den andra och se om du uppfattar någon skillnad.
Själv är jag förtjust i gröna dofter, jag omger mig gärna med dem. Jag älskar geranium och när det gäller blommor är viol min favorit. I No. 19 finns närbesläktade iris och fullt med annan grönska så för mig är det inte så mycket till cold bitch som till en lovande vårdag som associationerna går. Men det är inte en parfym jag skulle använda varje dag, det krävs en viss optimism för den tycker jag.

Etiketter None

En behandling som funkar

Men om jag ska säga något om effektiva terapimetoder skulle jag slå ett slag för EVRF (Endo Venous Radio Frequency). Med en liten nål bränner man sönder ytliga blodkärl i ansiktet. Ja, det gör ont men bara tillfälligt och just på stället. Men härligt är det inte, mina ögon rann medan Jenny på Art Face jobbade på venerna jag haft på näsvingarna sedan barnsben.

Näsan blossade kändes varm resten av dygnet och dagen därpå bildades ytliga sårskorpor som var svåra att sminka över, det gick knappt. Här är före- och efterfoton efter en enda behandling (vanligtvis behövs flera, jag ska göra en andra behandling om två veckor).

Det kanske inte ser mycket ut för blotta ögat men om man haft synliga vener varje dag i sitt liv så är skillnaden kännbar ändå. Vad kostar det? Runt 500-800 kr per session.

Etiketter None

För att jag kan

Facebooks vana att ta fram “minnen” lockar fram blandade känslor. Det här fotot ovan är taget i Venedig för tio år sedan, ganska exakt. Jag brukade åka på filmfestivalen där. Svettas i värmen, äta glass och se film. Och göra intervjuer förstås.
Jag är alltså 30 år på bilden och inte en enda liten antydan till rynka. Jag förstorar bilden i mobiltelefonen och nej, inte en endaste lilla antydan. Inte för att jag har många nu men det är såklart en annan hud man har att göra med tio år senare. En annan spegelbild.

Jag tänker på detta när jag halvligger på en stol eller brists eller vad det nu är hos den rara hudterapeuten. Jag har sagt åt henne att hon gärna får sticka mig med 1300 nålar, helst över både ansikte och hals. Gör små, små sår i huden bara. Det är en kontrollerad skada.

Det kostar en del också, jag får skriva fler långa artiklar i SvD helt enkelt.

Varför, tänker jag när jag ligger där och blundar medan huden nålas. Jag känner hur kinderna blossar upp. det gör nog ondast i pannan. “Eftersom det är närmast skallbenet”, förklarar terapeuten.

Varför gör jag detta?
Jo, för att jag kan. Det är det enkla svaret. Inte för att jag måste. Jag har inte hudproblem eller ålderstecken som stör min vardag eller min livskvalitet. Men kan jag fördröja dem eller underhålla läget som det är nu så gör jag det.
Därför.

Jag kommer inte att bli 30 igen, eller ens 35. Det är bara som det är, inget jag ligger sömnlös över. Men jag kan möta Fab 40 väl förberedd?

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen