Fifty Scents

Man kan göra om

Det här är en produkt jag gillar. En “telefonsladd” som en manlig vän lite frågande beskrev den som. “Har du en…telefonsladd i håret?”.

Just märket Invisibobble är inte det enda som gör telefonsladdar för håret, men de hävdar att de var först. Det kanske de var, de har funnits sedan 2013 så det kan mycket väl stämma.
Jag gillar själva produkten för att den ger knuten i håret lite stuns och för att fina hårstrån som mina inte får en lika synlig “kant” som av de vanliga snoddarna.

Men att den är gjord av plast – och packad i plast – och ibland plast med tyg runt och nu också plast med tyg med glitter – packad i plast. Detta stör mig. Så under ett presstillfälle frågade jag grundaren om deras plan för hållbarhet och hon svarade initialt oerhört dåligt nämligen att “produkterna är till för att hålla “.
Detta är en sån icke-claim, ett sätt att säga absolut ingenting. Ungefär som att svara på en fråga med “det finns både positivt och negativt”. Det betyder ingenting.
När man handlar någonting idag måste man ändå ta för givet att produkten är gjort “för att hålla”. Jag vet några, i synnerhet äldre kvinnor, i min närhet som handlar lite på motsatt sätt. De kan handla en blus för att den är billig och “den kan man ändå slänga sedan”. Och kanske handlar man inte på de stora billighetskedjorna med långt produktliv i sikte men att det skulle vara en strategi för miljötänk är så befängt.

….vilket leder mig till frågan: var är egentligen en miljövänlig produkt?
Den bästa produkten för miljön är givetvis den du inte köper alls. Såklart. Men ibland måste man ha saker, ibland måste man sätta upp håret. Är plast sämre än tyg? Allt beror på tillverkningssätt. Kommer du att återvinna plastsnodden sen? Då är plast bättre. Men kommer du att använda tygsnodden superlänge? Har den kanske gjorts av spill? Då är den bättre.
Det finns med andra ord ett större resonemang. Invisibobble hade kunnat säga att produkten är till för att återvinnas, eller att man använder återvunnen plast eller skippar plasten i förpackningen. Eller klimatkompenserar transport.

Detta har grämt mig. Men till min stora glädje ser jag nu att de gör ett ryck. Även om det bara rör sig om en liten kollektion (som verkar slut?) så skriver man att den görs av tygspill från tidigare kollektioner och packas i kartong (står inget om att den är återvunnen men den lär i alla fall vara återvinningsbar).

Små, små steg. Men det visar ändå att företag som redan är etablerade, som redan har ett sätt att arbeta fortfarande kan ändra sina rutiner. Detta glädjer mig och tröstar mig. Heja.

Etiketter None

Frågelådan: rengöring och viol

Har genom tips från dig använt Shiseidos extra gentle cleansing foam – och därefter Helena Rubinsteins care-in-foam i många år nu. Nu har tyvärr båda dessa produkter slutat produceras. Så stressigt när någon av ens mest använda produkter slutar säljas 🙂 Är det någon som har tips på rengöring som kan fungera som ersättning?Använder tillsammans med Biodermas Sensibio och har lite krånglig hy, med tendens till oljighet, yttorrhet och akne, om den inte behandlas rätt…

Hallå! Jag tolkar det som att du föredrar en krämig skumrengöring? (vem gör inte det). Tyvärr kan det ibland vara så att just skumprodukterna inte passar allra bäst för just hud med tendens till yttorrhet. Med det inte sagt att alla skumprodukter är uttorkande. Men de tenderar att innehålla aningen mer sulfater – det är sulfaterna som gör att produkten löddrar – än till exempel rengöringsmjölk, oljor och kräm. Och den aningen ökade mängden sulfater kan ha en uttorkande effekt.
Oftast är det ingen fara eftersom rengöringsprodukter är så kallade “rinse off”-produkter, inte menade att stanna kvar på huden. Men använder man dem ofta och har en viss hudtyp/hudtillstånd så kan det vara värt att se över alternativen. Kanske kunde en gel cleanser vara ett sådant? Till exempel den här från Paula’s Choice som ingår i hennes serie för känsligare hy. Eller den här från Bioderma Sensibio-serien? Eller märkets skummande gelrengöring?
Annars, om skumrengöring är det du föredrar – och visst älskar man krämigt skum – så har Clinique en snällare skumrengöring, Extra Gentle Cleansing Foam.
Men annars, om du vågar vara lite mer äventyrlig, skulle jag föreslå en tvål, ja en fast rengöringstvål, från Drunk Elephant. Den finns inte i Sverige men går att beställa från tex SpaceNK eller Cult Beauty. Den löddrar mjukt och lent som om den var en milkshake för ansiktet. Den är bra att få bort makeup – med undantag för mascara men där kompletterar du ju redan med Bioderma. Den tycker jag är toppen. Och i just det här fallet stämmer det inte att fast tvål är en no-no för ansiktet. Just denna är fint fet och ph-reglerad.

Hej! Vill att du ska hjälpa mig med parfymtips, du skriver så fint om doft <3 Jag är 27 och ett halvt och jobbar med litteratur. Dricker öl och läser böcker på fritiden. Känner mig skör och ful. Jag blev dumpad i våras efter ett långt förhållande och är trött på att ha en “doftgarderob”, vill ha EN parfym som jag trivs med. Något som funkar både dag och kväll, den här hösten. Som jag inte förknippar med killen jag var kär i osv. För mig behöver det inte vara en “lätt” doft för att vara en dagdoft. Är öppen för allt utom marina dofter, vill ha något höstigt. Svag för lavendel, viol, jasmine och pudrigt/krämigt. Har haft och älskat: gucci violet, maison margiela lipstick on, chloe love och byredo bullion. Vad ska jag ha nu? I snålblåsten, i stockholm. Något romantiskt.

Du kan ha Iris Poudre från Frédèric Malle. En elegant och damig doft men på rätt sida dam. Om Daisy från Den stora Gatsby levde idag skulle hon bära denna, det är jag övertygad om. Eller så skulle hon ha Misia från Chanels dyrare kollektion Les Exclusifs. Den är vackert pudrig på det sättet som gammaldags puderdosor och makeup doftar. Nej, inte gammal makeup, bara gammaldags. Känslan av vita stickade handskar och förväntan i luften.
En billigare version är Balenciaga Paris. Den har inte samma djupa pudriga och krämiga känsla och ibland är det att föredra. Istället är den stramare, mer åt den vita, stärkta skjortan. Här är en liten hemlighet: det är samma parfymör som gjort både Paris och Misia.
Just det, när vi ändå talar om Chanel – kanske kan No. 5 L’Eau vara något? jag är mycket förtjust i den. Om man tänker att Chanel No. 5 är klassikern i högklackat och pärlhalsband på Plaza Athénée är L’Eau snarare ett glas champagne med ett härligt tjejgäng på Paris hippaste bar. Här hittar du också ros och jasmine, men i små, naggande goda mängder.
Känner du dig helt galen och crazy och vill ta ett stort kliv från den sköra och fula som lämnades kvar efter att killen lämnade dig (så hemskt det är att bli lämnad!) så kanske Dojima kan vara rolig att undersöka. Den är spännande och ovanlig. Puder och jasmin på en risbädd. Ja, faktiskt risbädd! Det finns någonting kaxigt över det, över att ta den kvinnliga, ömtåliga puderdoften, para den med en självsäker jasmin (jag har alltid tyckt att de vita blommorna är självsäkra, högburna och stolta) och sedan mysa till det med den där varma, goda, trygga och rent av moderliga doften av risgrynsgröt. Inte någonting för alla, för för den som känner kärlek är det som att lyckas dra ur svärdet ur stenen – styrkan hänger med för alltid.

Etiketter None

Bakuchiol

Lustigt hur det går trender och vågor i skönhetsingredienser. Just nu ser jag bakuchiol i var och varannan ny produkt.
Bakuchiolens claim to fame är att den är “naturens eget retinol”, att den verkar på samma sätt som det älskade retinolet men mildare. Man riskerar inte att bli röd, torr och flaga. Låter ju toppen.

Med detta i ryggen lanserar till exempel sydafrikanska Esse ett serum, Resurrect Serum, med bland annat bakuchiol. Svenska Apoliva hänger på, nu kommer en ytterst billig (169 kr) nattcreme i deras nya Age Care-serie med bakuchiol i samverkan med niacinamide (en annan trendingrediens!) och bha.

Det lustiga med trendiga nya ingredienser är att de sällan är nya. De blir bara hajpade helt plötsligt. Bakichiol har används inom kinesisk och ayurvedisk läkefilosofi länge. Inte jättekonstigt – bakuchiol utvinns ur fröna från en buske som växer i Östasien. Det är ett oljelösligt extrakt, det betyder att den kan blandas i olja eller ansiktscreme. Man kan använda det direkt på huden också, här säljs den i ren form. Den använder jag.

Men tillbaka till sak. Jo, att den poppar upp som ny stjärningrediens nu beror delvis på att retinol är så poppis men också medför vissa svårigheter – huden måste vänjas in, huden kan lätt bli torr och flagna.
Bakichiol poppar upp som ett mildare alternativ.

Men det beror också på en studie som gjordes 2014 och senare 2018 som menade att bakuchiol beter sig som retinol. Värt att notera är att man i studien använder uttrycket “retinol-like”. Den säger alltså inte att bakuchiol är likställt med retinol men att den uppträder och har liknande egenskaper som retinol.
En som reagerat på bakichiolets uppsving är Paula Begoun, ni vet hon bakom Beautipedia och Paula’s Choice. Jag läste en intervju med henne nyligen i brittiska Red och hittade också detta citat på skönhetskedjan SpaceNKs sida:

“Retinol är en cell-kommunicerande ingrediens, vilket betyder att den “talar om” för cellerna att agera som yngre, friska celler. Bakuchiol gör inte det. Men det betyder inte att bakuchiol inte har fördelaktiga egenskaper. Bekuchiol är en potent anti-inflammatorisk ingrediens, en kraftfull antioxidant och kan hjälpa till med färgpigmentering. Den kan också boosta kollagenproduktionen och minska fina linjer och rynkor.”

Hon säger att man inte ska byta ut retinolet mot bakuchiol utan snarare använda dem tillsammans. Därför innehåller denna produkt, från Paula’s Choice, 0,3% retinol och 2% bakuchiol.
För att supermaximera effekten bör man också kombinera med BHA och peptider. Även också BHA om man ska gå på Apotekets linje.

Så, sammanfattningsvis: bakuchiol är inget nytt. Bakuchiol är inte samma sak, eller ett alternativ till, retinol. Men en ingrediens med dokumenterade bra egenskaper som med fördel kan tas med in i hudvårdsrutinen. Det har jag gjort.

Etiketter None

I fokus: patchouli

Att patchoulin dras med ett olyckligt rykte påmindes jag om när jag fick en fråga om höstliga dofter. Kryddigt, träigt, sa jag, och patchouli.

Patchouli?

Ända sedan 1960-talet är doften förknippad med hippies, demonstrationer, marijuana och otillbörlig hygien. Och det med viss rätta.
Det fanns en tid då västerlänningar, framför allt amerikaner som var trötta på den inhemska politiken och Vietnamkriget, började backpacka genom Asien. Den österländska filosofin lockande just för att den inte var västerländsk!
Under 1960-talet i USA styrde fortfarande en konservativ livsstil med fokus på pengar och kommersialism. Man sökte sig därför till länder som Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien och Nepal. En vanlig souvenir blev patchoulidoften som påminde alla “blomsterbarn” om deras koppling till Moder Jord. Det vill säga allt som “etablissemanget” glömt bort.

För patchouli är onekligen en jordig doft, dovt örtig och hypnotiserande, nästan sövande söt. Den är en eterisk olja som kommer från en ört som tillhör samma familj som mynta. Precis som myntan känner du doften direkt om du gnuggar fingrarna mot bladen. Det är fascinerande att tänka att en just denna doft fortfarande besitter sociala och kulturella konnotationer, att man känner doften av patchouli och tänker protester, plakat och Woodstock. Det är nästan som ett nedärvt minne.

Tydligen var till exempel tidig utgåvor av Madonnas “Like a Prayer”-album parfymerade med just patchouli för att lyssnaren skulle hitta det kvinnliga, det sinnliga och andligt öppna inom sig.

Att oljan fortfarande populär som doftnot påmindes jag om via ett nyhetsbrev från LUSH. De slår ett extra slag för patchouli just till Halloween. Ett genidrag, anser jag. Helt riktigt hör den mörkt jordiga doften ihop med mörka kvällar på kyrkogården. Och deras jättejättegalna Lord of Misrule (ett mycket Halloweenkompatibelt namn på en parfym) blandar patcholi med svartpeppar. Värd att testa om än så bara för sensationen. Är man mer renodlad, och vill känna en bra, kryddig men inte galen patchouli rakt upp och ned rekommenderas Patchouli från Reminiscense.

Patchouli har också en annan dofthistoria som är lite dystrare, nämligen den som går hand i hand med kolonialismen. När man i Europa började importera kashmirsjalar och silke från Indien tillsammans med porslin från Kina så parfymerades frakten med patchouli för att hålla mal borta. Doften hängde kvar i tygerna, vilket gjorde att patchoulin förknippades med kolonialländerna – och med något starkt och påträngande. Att använda patchouli som malmedel är en annan sak än att använda den som doftnot i parfym…Det sägs för övrigt att europeiska entreprenörer som försökte höja värdet på sitt silke och sin kashmir som var av mindre god kvalité sprejade tygerna med patchouli för att få kunden att tro att det var äkta vara.

Min personliga facvoritparfym med tydlig patchouli är förstås Portrait of a Lady från Frédèric Malle. Patchouli och ros – det låter outhärdligt men är faktiskt en fantastiskt lyckad kombination. Om den balanseras rätt då, givetvis. Om man också tänker på boken av Henry James (1881) och minns att huvudpersonen Isabel Archer är en synnerligen modig kvinna – en som vill leva sitt liv på sitt helt egna sätt när konventionerna säger att det inte går – så blir doften dessutom ännu vackrare.

Etiketter None

Skönhetsakter – en serie i 343 delar

En potentiellt god nyhet är BeautyAct by KICKS. Ja, det är skönhetskedjan som lanserar eget märke (igen). Denna gång med otroligt lovande utgångspunkt: 343 olika produkter (herregud), inom både makeup, redskap och hudvård. Nyanspaletten är bred, hudvården ingrediensfokuserad och – här kommer första hurraropet – parfymfri. Det generiska “vi använder aktiva ingredienser och de senaste innovationerna”. Stämmer säkert men tyvärr är det ju inte unikt utan snarare förväntat.
Man har också försökt att använda återvinningsbara material, redskapens skaft är tillverkade i återvunnen aluminium. Det bästa hade förstås varit att använda återvunnet i alla led men man får vara glad åt det lilla, detta visar i alla fall på en medvetenhet.
Men en snabb överblick ger dem absolut rätt: här finns en toner med 7% Niacinamide (minskar porer, jobbar på hudens textur), ampuller med hyaluronsyra (fukt!), en toner med hela 2% retinol och en ampull med 10% AHA.

Konceptet “acts” syftar till alla “skönhetsakter” man har här i livet och vardagen: gymmet är en “act” (eller yogastudion eller vad som nu är ens kopp te), så inom den lilla lådan som då kallas The Sports Act finns produkter som snabb rengöring och återfuktning. Inom The Desk-to-Dinner-act finns makeupen som förvandlar kontorslooken till…tja, jag vet inte, den uppklädda looken?
Jag är gammal och tycker alltid “koncept”, som “acts” känns krystade. Men det är verkligen en minimal liten detalj, antagligen helt personlig. Det är ju å andra sidan ett koncept som är lätt att förstå, ett sätt att dela in produkterna och göra det överskådligt. Precis som tanken är, gissar jag.

För priserna är också mycket bra. Till exempel har det nog inte undgått någon med ens halvt intresse av hudvård att till exempel retinol och c-vitamin är poppis med dokumenterade resultat. Men det är två dyra ingredienser. Eller, nej, inte nödvändigtvis men många produkter inom kategorin är det. Här kostar ett retinolserum med den högsta procentnivån 2% (högre än så och du är inne på läkemedel och inte hudvård) 349 kr. Det är ändå oerhört bra.

Den 30 september finns utbudet i butik, även om man redan nu smugit in ett par produkter ur Sports Act i butik redan.

Etiketter None

“Kemiskt”

För vana Fifty-läsare är det ingenting nytt under solen: Jag är ännu en gång irriterad på den slentrianmässiga användningen av “chemical-free” och “non-toxic”. Denna gång är det fullt krig för denna gång är det Sephora som gått ut med att de ska bli “chemical-free”.
Det började med ett pressutskick som sedan blev en rubrik i tidningar som “New Beauty”, som alltså ska vara en slags insidertidning för skönhetsindustrin.

Rubriken “How Sephora is Doubling Down on their Chemical-free promise” är nu ändrad till “How Sephora is Doubling Down on their Chemical policy”, troligtvis efter att Caroline Hirons (och säkert andra) skrivit om denna faux-pas.

Men fiaskot slutar inte där. Problemet är det gamla vanliga och det absolut uppenbara: att man använder “chemical” som någonting som är lika med farligt, dåligt, giftigt. När “chemical” inte har någon direkt värdering alls. Allt är ju kemi. Du är kemi, vatten är kemi, det du nyss åt till frukost är kemi. Luften du andas består, i kemiska termer av H2O, alltså en väteatom (kemisk beteckning H) och 2 syreatomer (kemiska beteckningen O).

Att påstå att saker är “non-toxic” är också idiotiskt för då implicerar man ju att allt annat är “toxic” och det är inte sant. Man skapar rädslor, inte kunskap.

Tänk på det här till exempel: Man får inte skriva att “vatten” som ingrediens är “organic” eller “ekologiskt”. Varför? Jo, för vatten kan aldrig vara annat än “organic”, alltså “naturligt”. Tänker man på detta så förstår man problemet.

Okej, vidare skriver Sephora att de ska “stärka sin plan genom att ta bort ytterligare fler kemikalier från hyllorna.”
En talesperson utvecklar: “The problem is, these products—which are then applied in large quantities directly on the skin—are often filled with chemicals like phthalates and formaldehyde releasers, which are linked to major diseases and disorders, like cancer, infertility and heart disease.

Okej, ftalater är förbjudna i kosmetik inom EU. I USA är de inte förbjudna men de används ytterst, ytterst sällan. När de används är det oftast i nagellack och då i formen DEP. Givetvis ska ftalater förbjudas – anser jag – och det är superkonstigt att de fortfarande är tillåtna i USA men att ta detta som ett primärt exempel är vilseledande, det är som ett magiskt trick där man lurar publiken att kolla åt ett håll medan man utför själva tricket åt ett annat håll. I det här fallet är tricket uppenbart:

1) Man pekar på superfarliga ingredienser och säger att dessa är superfarliga och de ska vi se till att sortera bort så att ni kan handla lugnt och säkert hos oss…

2) …så att man kan fortsätta sälja produkter som innehåller alkohol, parfym, cykliska silikoner – dessutom i icke-nedbrytbara förpackningar som tillverkats i fabrik någonstans som med säkerhet orsakat utsläpp som är värre än DEB i nagellack om än för den större gruppen snarare än individen….

3) ….medan man implicit påstår att om man inte handlar dessa, utvalda “icke-kemiska”-produkter så riskerar man cancer, barnlöshet och hjärtfel.

Är detta detsamma som att säga att alla skönhetsprodukter är lika bra/dåliga? Nej. Absolut inte. Men att fokusera på ett fåtal ingredienser, att använda skrämseltaktik och felaktig information och ordval (“chemical-free”) leder inte till en bättring inom den redan smutsiga industrin. Snarare tvärtom.

Etiketter None

Frågespalten: hemdoft och röda toner

Jag har mailat dig en gång förut angående doft och fick massa tips. Nu har jag ytterligare en fråga och det är så här att min killes lägenhet luktar lite “gammalt” och jag undrar vad man kan göra åt lukten. Det är en väldigt gammal lägenhet förvisso och ibland röks det en cigarett i fönstret. Men lukten tycks stanna som om den sitter i väggarna.
Jag har funderat på tvätta textiler, ha wunderbaums utplacerade i lägenheten, köpt sån där air-fresh som man gömmer på smidig plats i lägenheten samt köpt rökelse. Men det luktar fortfarande. Finns det någon härlig lukt man kan jobba in eller doftljus som håller länge eller annat tips? Tacksam för svar!


Gullig flickvän du är! Jag skulle säga att precis som med en hud som krånglar så gäller det att hitta källan till problemet för att kunna åtgärda. Är det inrökt sedan tidigare boende? Är det till och med så att det är mögligt? Är det en hyresgäst kanske värden kan komma och inspektera, bara för att utesluta sådant.
Eget detektivarbete kunde också innebära att sniffa runt på de mest uppenbara misstänkta platserna: avlopp, bakom soffa, längst in i garderoben, fuktiga vrår i badrummet…för allt annat du gör kommer att, precis som en deo, dölja lukten men inte ta bort den.
Tvätta textilier är en bra idé! Ekotipset har bra husmorsknep vad gäller just textilier som sofftyg, madrass och golvmatta. På soffan är tipset att först hälla på bikarbonat som ska suga åt sig både fett och smuts (som kan lukta illa det med!) och sedan använda specialblandningen med ättika och diskmedel.
Om alla försök till att lokalisera lukten är fruktlösa är det nog bäst att måla om i lägenheten…eller har läsarna några andra tips tro?

Fråga till min skönhetsguru! Har länge länge haft problem med akne, men sedan ett antal år är min hy okej tack vare bha, basiron och minutiös och snäll rengöring. Har dock, kanske just på grund av denna behandling, lite rödaktig hudton i ansiktet (betydligt rödare än på halsen). Har du något tips på hur jag kan motverka detta? Kanske med hudvård, eller med någon typ av täckande produkt? Gärna då en produkt som är snäll mot aknebenägen hud 🙂

Det första du bör göra är att låta en hudterapeut titta på dig för att avgöra om det röda är rosacea. Du kan själv kolla på huden och se om det röda är små, små blodkärl. Du ska inte diagnosticera dig själv, såklart, men är det små ytliga blodkärl – och många av dem – så kan det vara en indikation på rosacea. Också om du blir rödare, om kärlen blossar upp, vid saker som när du är svettig och ansträngd, när du dricker vin, äter stark mat eller bastar. Då kan det också vara ett tecken på rosacea.
Varför detta är viktigt att fastställa är för att vid rosacea gäller andra råd och annan behandling än om huden är torr och irriterad av till exempel Basiron.
Men vid båda tillstånd gäller det att först och främst inte förvärra: ha alltid SPF i solen (det vet du säkert, men bha och Basiron är två saker som gör huden känsligare för sol) och superbra med snäll rengöring. Undvik toners och allt med alkohol (kolla efter “alcohol” och “alcohol denat” i ingredienslistan) och parfym (som ju är alkohol, till största del).
Du skulle kunna prova en lugnande ansiktsolja till kvällen, som nyponros, ängskrasse, havreolja eller (jätte-)nattljusolja. Paula’s Choice har också en serie för att lugna röd och känslig hy. Den heter CALM och finns i två versioner: för fet och torr hy.

Etiketter None

Några snabba frågor

Vilka svenska märken rekommenderar du?
Med en disclaimer för att jag gillar produkter mer än hela märken så skulle jag säga Manasi7, som gör multiprodukter. Små burkar med cremerouge som också funkar på läppar. Och för de som inte har oljiga ögonlock – som ögonskugga.
Jag gillar också Organic Makers för jag tycker om att använda olja i ansiktet.
Både c/o Gerd och Recipe for Men har bra deos.

Jag fick tips om Kevin Murphys Killer Waves som ska ge håret vågor och lockar. Men innan jag lägger tre hundra kronor på produkten känner jag att jag måste fråga om det är det värt pengarna?
– Det man ska veta om att skapa volym i ett hår är att det krävs luft och värme. Det är därför man fönar fram volym, där en produkt kan förstärka resultatet och fixera det.
Killer Waves funkar i den bemärkelsen att ja, det kan hjälpa till att fixera håret, ge textur (påminner om det man får med saltvattenspray) och vågor som man själv skrynklar fram. Volym krävs det värme och luft för.
Men det sker också på en viss bekostnad. Man måste ha ett fixeringsmedel. I det här fallet (och i de flesta fall) är det alkohol. Har man ganska kort hår eller tåligt hår som inte besväras av alkohol så kör. Har man fint hår som jag har så kan alkohol i förlängningen torka ut. Detta beror givetvis på hur mycket och hur ofta man använder alkohol i håret. Använder man till exempel Killer Waves och annan stylingprodukt med alkohol i så ser man nog konsekvenser rätt snart.

Hur hittar man en bra skönhetsterapeut?
– Bra fråga. Man får först ställa sig frågan vad man vill få ut av ett besök. Är man ute efter en skön stund med ansiktsmask och lite mys så är det snarare ett spa-besök man beskriver.
Vill man däremot ha en behandling som kräver expertis man inte kan få på annat sätt, kanske en laserbehandling eller dermapen, så är en rekommendation att leta i SHR:s register. Är man medlem där, alltså i Sveriges Hudterapeuters Riskförbund, så har man i alla fall en viss garanti för att personen som utför behandlingen är utbildad och vet vad hen gör.

Etiketter None

Husmorstips

Jag tycker ju om att feja, se över hemmet och så vidare. Här är några av mina tips för ett lite renare, lite trevligare och lite glamorösare hem – på rätt sida miljöpåverkan förstås.

1. Ullbollar
Roligt namn. De kan också heta torkbollar eller torkbollar av ull. Hur som helst, dessa bollar ska förkorta torktiden och ta bort statisk elektricitet. Jag kan inte säga någonting om den förkortade torktiden men de bollar till plaggen, vilket är bra när man torktumlar till exempel lakan.
Glamourtipset: Jag droppar ett par droppar parfym eller eterisk olja på bollen vilket ger en behagligt lagom doft på textilerna. Inte så att det stör, inte så att det ens är markant annat än när man tar ut dem ur skåpet och minns. Ett bra sätt att ta tillvara på de sista parfymdropparna från doften man kanske gillar men också lite tröttnat på.

2. EcoCleans lavendeldiskmedel
För övrigt älskar jag dessa produkter från EcoClean, de har fina dofter som för en gångs skull inte för tankarna till offentliga toaletter och WC-ankor. Diskmedlet med lavendeldoft är favoriten. De är dessutom billiga i pris.
Här är en annan favorit – Hemfrids universalpasta som verkligen är vad den heter. Gör diskhon skinande ren, snyggar till mässingskrukan och skrubbar bort någon fläck från morgonteet på mitt vita bord. Också synnerligen prisvärd, tillräckligt dryg för att hålla i en absolut evighet.

3. The Laundress
När jag verkligen känner för att lajva rikemanslivet, kanske känna att jag är en societetsdam i New York eller helt enkelt bara vill få in lite glam i vardagen använder jag produkter från The Laundress. De sägs vara miljövänliga, jag vet inte hur mycket (inte jättemycket eftersom produkterna är importerade?).
Men det är främst doften och känslan man vill åt här, måste erkännas. Gillar man den där doften av nytvättad bomull som Clean mer eller mindre tagit patent på så får man den fast tio gånger mer sofistikerad med The Laundress klassiska tvättmedel. Plus: den här borsten gör det i alla fall marginellt angenämare att skrubba kaklet och badkaret i badrummet.

3a. Bondi Wash
Detsamma gäller australiensiska Bondi Wash, naturliga tvättgrejer till lätt svidande priser (som motiveras här). Men ingredienserna – dofterna, eteriska oljorna – ger städskåpet ett lyft. De har en massa produkter för hundar, hundtvätt och sånt (till och med en uppfräschningsspray för hundens lilla säng) vilket får mig att tro att man gärna har hund i Australien. Eller om det gäller specifikt för Bondi Beach. Eller om det gäller specifikt för de som har råd att handla Bondi Wash.
Hur som helst. De har en spray för yogamattan som såklart är 100% onödig men som ger inspiration och tips på en man kan göra själv. Den innehåller vatten, lite alkohol och essentiella oljor. Med andra ord – precis som en vanlig, billig, oparfymerad rengöringsspray som man tillsätter några droppar eterisk olja i.

4. Eterisk olja
Den köper man här, från Organic Makers i Malmö. På sidan kan man också få lite tips och recept på saker och ting (som hur du gör egen tvål, schampokaka och saltvattenspray). Själv droppar jag som sagt ett par droppar på en ullboll när jag torktumlar, jag droppar på en bit cederträ som jag har i garderoben och i badrummet.

5. RefectoCil
Jag kan aldrig lära mig namnet på detta märke (Reflecto? ReflectCil?) men jag vet att det är den överlägset bästa ögonbryns- och ögonfransfärgen. Hur vet jag det? Dels genom “trial and error” men också för att färgerna inte är färdigblandande utan du köper färgen och framkallningskrämen eller vätskan (vilket man föredrar – vilket man tycker är smidigast för bryn respektive fransar) och blandar själv.
Sommartider är detta en lika stor räddare i nöden som en bra SPF. Ingen mascara som rinner, ett moment mindre innan man går ut i solen. Jag har i stort sett lagt mascaran på hyllan under dessa månader. Glöm bara inte att ta bort färgen först med bomull eller pads och släng denna i papperskorgen och inte toaletten. Tvätta sedan med ny, blöt bomullstuss.

Etiketter None

Femvertising

I höstas fick jag ett mail om en ny rakhyvel för kvinnor. Den heter Estrid. På företagets “om oss”-sida står det så här:

Rakning är en intim och i många fall, självklar del av miljontal kvinnors skönhetsrutin, världen över. Däremot är de flesta rakföretag riktade mot män, där kvinnor anses vara en sekundär kundgrupp. Det här förklarar varför kvinnor har behövt betala överpris för rakhyvlar som ser ut (och känns) som leksaker. Och varför vi refereras till som “gudinnor” i förhistoriska reklamfilmer. Den tiden är förbi nu.

Hår under armarna är lika mycket ett politiskt statement (“jag bestämmer hur min kropp ska se ut”) som ett mode-statement (Miley Cyrus, Madonna och modellen Emily Ratajkowski har alla poserat med sina snygga, smala, vältränade, vita kroppar – och hår under armarna).

Svenska Estrid har en amerikansk motsvarighet i rakhyveln Billie som har slagorden “female first” och “av kvinnor för kvinnor”.
Billie, precis som Estrid, är ett kvinnoägt företag som också använder kvinnor med underarmshår i sin marknadsföring.

Den här texten handlar inte om huruvida man ska eller inte ska raka håret under armarna. Den handlar heller inte om huruvida det är feministiskt eller inte (min åsikt är att det är onödigt att fokusera på saker som kroppsbehåring om målet är att ändra en patriarkalisk struktur från grunden).
Däremot är detta en text om att sälja saker med hjälp av en feministisk agenda. Estrid är långt ifrån det främsta exemplet, de har tonat ned sina feministiska slagord, men det är ett exempel. Varför jag skriver om just kroppshår och rakning just nu beror på att det är sommar och jag får en massa reklam på Facebook och Instagram om rakning och vaxning.

Att sälja grejer med hjälp av en feministisk agenda kallas “femvertising”, ett bra ord tycker jag. Kort sagt innebär det att man just använder feminism (eller feministklingande slagord som “empowerment”) i sin marknadsföring. Det kan innebära att man låter påskina att det är feministiskt att köpa och använda just denna produkt, till exempel en tröja som det står FEMINIST på, eller en rakhyvel som skapats av kvinnor för kvinnor och där en del av vinsten går till kvinnoförenigar.
Ett närliggande, mer cyniskt fenomen, är “purplewashing“. Där handlar det mer om att gömma sig bakom en feministisk front, att låta påskina att ens produkt eller företag är feministiskt.

Denna företeelse är vanlig inom skönhetsbranschen. Det är såklart inte särskilt konstigt eftersom kvinnor är den primära målgruppen.
Jag har skrivit många gånger förut om det vanskliga i att kränga nagellack som “empowering”, att på så vis säga att den feministiska agendan, den kvinnliga styrkan eller det kvinnliga jaget sitter i de yttre markörerna. Att en värdering är till salu, helt enkelt. Och motsatsen – att en pryl, som ett nagellack eller en tröja som det står FEMINISM på, i sig representerar feminism. Då missar man målet – det är inte en pryl utan en handling som är det feministiska. Att “sälja” feminism reducerar det till en trend, inte en ideologi. En ideologi är varken konkret som en t-shirt eller säljbar.

I fallet med rakhyveln (och nagellacket och alla andra produkter och kampanjer som kvalar in) betyder det att man utnyttjar termer från kroppsaktivism, kroppspositivism, feminism och “female empowerment” för att sälja en produkt i syfte att tjäna pengar.
Att ett kvinnligt ägt företag tjänar pengarna i slutändan är väl i någon feministisk mening bra eftersom det utmanar företagsvärlden som den ser ut idag med övervägande manliga entreprenörer men det är å andra sidan ingen skillnad i en vidare feministisk bemärkelse om det är ett kvinnligt eller manligt ägd företag om produkten som krängs ändå kidnappar feminismens syfte och argumentation.

Den feminism som kränger rakhyvlar, tvålar och nagellack är inte en feminism som på allvar utmanar den patriarkala tanken eller den kapitalistiska som säger att allt kan säljas, allt är en vara – det gäller bara att paketera den.

Rakhyvlarna är inte de enda exemplet och inte heller det absolut främsta, jag tror Estrid menar väl och vill värna om det egna valet även om syftet ju är att sälja en produkt. Tvålföretaget Dove har på många olika sätt försökt (säkert många gånger i välmening) att visa hur mycket de älskar alla former av kvinnliga kroppar, att vi alla är vackra och ska vara oss själva.
Det är problemet. Att vi alla ska vara vackra – på vårt sätt. Den där reklamfilmen, ni kanske minns, där kvinnor får beskriva sig själva för en konstnär och sedan får deras väninnor beskriva dem och så ska vi som tittare få oss en tankeställare eftersom kvinnor som nedvärderar sitt eget utseende och tror att de är fulare än de är. Men i slutändan blir poängen ändå: att känna sig vacker är fundamental, att vi uppfattas som vackra är viktigast för självkänslan. En tveksam feministisk uppmaning?

Här är två citat från Estrids grundare, saxat från en intervju i ELLE:

– Vi lägger ingen värdering i hur, var, när eller om man rakar sig. Estrid är vårt sätt att ta tillbaka rätten över vår egen kroppsbehåring, utan förlegade ideal”.

– Vi är inte rädda för att visa upp kvinnor med hår, till skillnad från andra rakhyvelsmärken – vi vill hylla det och visa upp hur verkligheten faktiskt ser ut.

Det är här det blir skevt. Ja, du kan välja mellan att använda makeup eller inte. Du kan välja mellan att raka håret på din kropp och inte göra det, absolut. Valet är kanske, möjligtvis fritt (jag skulle argumentera för att det inte alls är fritt) men båda valen har konsekvenser vilket betyder att valet inte alls är så fritt. Valen är inte likställda. I så fall skulle ju Madonnas och Miley Cyrus “statements” inte vara statements. Det skulle vara en bild bland andra bilder på deras Instagram. Att använda feministiska argument i detta blir fel hur man än vrider och vänder på det. Man kan helt enkelt inte “hyllar” det fria valet och den naturliga kvinnliga skönheten och samtidigt sälja en produkt som används till motsatsen, alltså en artificiell kvinnlighet som målade naglar och rakade ben.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen