Fifty Scents

Mina drömmars wipes

“Jag har kommit på en skönhetsprodukt jag saknar. Som jag såklart kan googla mig till. Men du kanske ha ett tips? När man har tränat och sen duschat och sen ska man sminka sig och då kanske man ser ut som en tomat i fejan. Finns det nån cooling fuktgivande kräm man kan använda då?”

En skönhetsintresserad vän skriver till mig på FB. Jag börjar tänka. En “cooling”-produkt skulle behöva innehålla någon eterisk olja, som eukalyptus eller mint. Eller mentol. Vilket inte är bra. de ingredienserna vill vi inte ha i ansiktet.

Å andra sidan – bara fukt, typ någon mesig aloe vera, tar ju inte nödvändigtvis ned det röda. Därför skulle jag lägga min röst på ett ansiktsvatten eller en face mist. Eftersom man ju också bör tvätta ansiktet efter gymbesök, menar jag.
Jag skulle leta efter en face wipe som har salicylsyra i sig, eftersom den är anti-inflammatorisk. Få bort all svett och skydda huden.
Mina drömmars wipes bör också innehålla lugnande kamomill eller lakrits (som dessutom dämpar rodnad och irritation).
Finns dessa wipes, tro eller existerar de bara i mina drömmar?

Etiketter None

En dag som gick från sol till regn

Dra på trissor, plötsligt kommer det ett inlägg! Har varit hyfsat apatisk på senare tid. Det började med att jag blev sjuk. Lindrigt, inte på något vis allvarligt men nog för att hålla mig hemma och inte vilja exponera andra.
Detta förslappade mig. Man kavlar inte upp ärmarna efter flera dagars snörvlande i karantän. Kroppen blir seg, sinnet likaså.

Idag gick jag ut, solen sken och det kändes som vår. Och på typiskt vårmanér drog de tunga molnen in över stan och hotade med regn. Jag gick hem.

En sak har jag i alla fall sysslat med i karantänen: bakat bröd. Jag gillar ju att baka, mest sötsaker. Bröd och att baka med jäst kräver en annan nivå av kemi. Men jag satte igång och har nu kommit in i en slags lunk där jag vill förfina alla recept jag tar mig an, jag bakar alltså samma bröd flera gånger och försöker att få det bättre varje gång.

Vilket leder mig in på kost. Herregud vilken skillnad kost gör när man är hemma och segar för att man är för sjuk för att gympa men för frisk för att ligga nedbäddad. Nu talar jag inte om kost som ska ge glow eller liknande utan bara det allmänna välmåendet. Jag har en sallad jag gör på svartkål, fänkål och mynta. Den är snodd från Babette-mannen Celltons kokbok.

För när har man tid att riktigt studera sin hud, notera och observera minsta lilla skillnad annat än när man är hemma hela dagarna – osminkad dessutom.
I ungefär två veckors tid har jag i stort sett bara använt kräm med antioxidant dagtid och en exfolierande peeling nattetid. Och oljor på dygnets alla timmar. Det måste inte vara dyrt. Det måste inte vara komplicerat. Läser i Harper’s Bazaar att Donnatella Versace inte klarar sig utan sin Créme la Mer. Det är skitsnack. Men klarar sig utan alla krämer. Det blir bara inte lika kul.

Etiketter None

Om natten

Jag har haft svårt att sova. Det är ingenting nytt, jag har haft sömnproblem sedan jag var barn. Men jag vrider och vänder på mig, vaknar svettig eller kall. Och jag har fått små, röda prickar på kinden, oftast bara ena kinden.

Jag tror alla som fått sådana vet vad jag pratar om. Kan vara fyllda men utmärkande är att de är små och röda.

De kan uppstå av många saker, vanligast är att man förknippar dem med solen och SPF. Men de kan också uppstå när man tränar mycket (och inte tvättar ansiktet det absolut första man gör efteråt) eller om man trycker ansiktet mot en kudde som kanske redan fått ta en del, till exempel fett och produktavlagringar från håret.

Men den goda nyheten är att de försvinner på ett kick med Azelaic Acid 10% från The Ordinary. Toppenprodukt och kostar bara 89 kronor. Beställer man från till exempel Kronans apotek får du dessutom hem den gratis.

Azelainsyra, som det heter på svenska är en antioxidant. Den är antiinflammatorisk, vilket är bra mot akne.
Det är också mycket milt peelande (mildare än tex aha och bha) vilket är bra eftersom den då kan nå djupare med sina antioxidanter och sina antiinflammatoriska egenskaper. Här finns mer klinisk information.

Som en tröst i coronabunkern: mina röda prickar försvann på en gång.

Etiketter None

Om karantänskönhet

Javisst, sa jag när SVT ringde och frågade om jag kan vara med i helgen. Fast vänta, sa jag sedan. Jag mår hyfsat okej men just nu ligger jag ned och jag har inte rört så mycket på mig idag. Jag går en sväng runt huset och känner efter.
Det gjorde jag. Jag klarade mig en kvart sedan gjorde det ont i bröstkorgen, nacken (!) och bakhuvudet (!) och jag fick ringa och tacka nej. Synd, för jag hade sett fram och bli så här snygg i håret igen, som jag var när jag pratade om Tiger King för två veckor sedan. Efteråt gick jag hem och det började regna. Alltså, riktigt storm. Dagen efter fick jag ont i bröstet och tänkte därför att det var regnets fel. Att jag blivit förkyld. Men det var två veckor sedan nu och symptomen är helt oförändrade. Mindre rinnig näsa, det är ju bra. Ingen feber. Men ont i bröstet, konstant (om än inte stark smärta).

Jag skrev den här artikeln om varför skönhetsbranschen går bättre så här i karantäntider, när i stort sett alla andra branscher går sämre. Jag tror inte att det kommer som en överraskning för några av mina läsare. Men för ett stort antal människor gör det det. På tidningens FB-sida, där man länkat till artikeln, är kommentarerna upprörda. Hur kan ni skriva om sånt här trams? Skäms, GP. Man kunde vänta sig detta av Aftonbladet med inte er.
Det är uppenbart att man inte läst artikeln. Den handlar inte om att man ska sminka sig i karantäntider. Den handlar om att många gör det. Vilket i sin tur tyder på att skönhet, som så många av oss redan vet, fyller en funktion bortom enbart den funktionella. Den kan fylla en trygg funktion, i oroliga tider. Till exempel.
Men eftersom skönhet fortfarande likställs med fåfänga och med något trams som bara kvinnor håller på med så blir reaktionerna tyvärr därefter. Synd, för jag tycker att det är inte bara intressant utan också viktigt. Så jag gillar att GP tar in sådana texter. Trist bara när de blir missförstådda. Eller, snarare, inte lästa.


Etiketter None

Dyra tvålar

Det är fantastiskt hur jag rationaliserar mina köp nu för tiden. Jag köper i stort sett bara dyra, ekologiska tvålar eftersom man ju ska tvätta händerna. De blir använda. De går åt.
Alltså kan jag köpa dyra, ekologiska tvålar.

Varför inte köpa billiga, ekologiska tvålar?

Jag hänvisar till William Morris berömda filosofi om att bara omge sig med saker som är användbara eller vackra. Helst båda, om det går. Och dessa små konstverk från engelska Savon Stories skänker faktiskt livsglädje. Hantverk, småskalig produktion och fina ingredienser. Små konstverk, som sagt. Jag har köpt på mig alldeles för många men de fyller också en fin, prydande funktion. De ligger på en bänk och får mig att tro att jag bor i en vit engelsk stuga med halmtak.
När jag faktiskt är hemma och sjuk i karantän. Ja, mest sannolikt med covid-19 om än i lindrig version.

Då håller man fast vid det som påminner om det vackra och fria.

Etiketter None

Soloptimism

Idag tog jag en promenad in till stan, det var soligt så jag tog på mig SPF innan jag gick ut. En av de absolut bästa och smidigaste SPF-produkter jag har är detta stick från amerikanska Salt & Stone. Naturliga ingredienser och SPF 50.

Men det bästa är…
…att det är i smidig stiftform
…att det ger en MATT finish, inte glansig.
…att det har en liten, liten färg. Mindre än en färgad dagcreme eller BB-creme, bara tillräckligt mycket för att ge ansiktet en jämn ton. Ingenting täcks över, ingenting försvinner. Men det jämnas ut.

Det som ger den matta finishen är mica, en kontroversiell ingrediens eftersom den oftast kommer från ställen på jorden där utvinningen sker under oreglerade former och inte sällan genom barnarbete. På Salt & Stones hemsida skriver de att deras ingredienser kommer från etiska källor.

Nåväl, tog på mig Salt & Stone och promenerade in till stan. Inte folktomt, om man säger så. Medborgarplatsens uteserveringar är proppfulla (detta förvånar mig inte bara pga corona utan också för att det visserligen är soligt men också bara 4-5 grader ute – mitt ansikte sved i blåsten).

Jag har gått in i något slags uppdaterad version av karantänlivet eftersom karantänlivet 1.0 är min vanliga vardag – jag jobbar alltid hemifrån och är inte överförtjust i att träffa folk.
I min förhöjda version ingår det (tydligen) att inte tvätta håret så ofta och ha minimalt med makeup, om någon alls. Så jag gick till stan med håret i ful knut och stora, döljande solglasögon. Det visade sig vara precis rätt eftersom vårsolen alltid är obarmhärtig, den ger oss ingen chans att vänja oss. Jag promenerade i nästan en timme, kom hem och såg inte minsta rodnad på näsa och kinder. Jag är annars oerhört benägen till att få en tomatliknande ton i solen.
Men jag visste att det inte skulle ske, sedan jag spontanköpte Salt & Stone sent i vintras på någon utförsäljning har den varit en följeslagare. Fem av fem.

Det verkar som om man kan köpa här.

Etiketter None

Välkommen till lugnet

Så länge sedan jag skrev nu att man skulle kunna tro att jag ligger nedbäddad i karantän. Det gör jag inte. Eller, på sätt och vis gör jag ju det eftersom min vanliga frilanstillvaro inte skiljer sig nämnvärt från karantänliv. Enda stora skillnaden, som jag kan se, är att folk inte tycker att man är konstig när man tackar nej till sammankomster.

Men faktum är att det har varit mindre lugnt än så här. Av flera olika skäl, eller snarare olika typer av stress som sammanföll på en och samma gång, fick jag en grov ångestattack för runt två veckor sedan. Jag fick träffa en läkare akut, fick välja mellan alla bekanta mediciner (som jag visserligen inte behövt på flera år men är väl bekant med sedan tidigare), som om jag läste en restaurangmeny.

Jag är bättre nu. Jag hoppade av ett tv-projekt i förtid. Jag hade tre veckor kvar på mitt kontrakt. Alla var mycket förstående och redan efter ett par dagar kände jag att det var helt rätt beslut att inte jobba kvar.

Vad har jag gjort sedan dess? Vilat, återgått till den vanliga frilansverksamheten. Skrivit en lång artikel om diamanter i senaste Icon. Den rekommenderar jag.
Köpt läppstiftsdosan Lip Suede från Westman Atelier av ingen anledning alls förutom att etuiet är så fruktansvärt vackert. Och för att jag i snart tjugo års tid ämnat använda mer läppstift, vilket jag aldrig kommer mig för. Dyrt var det också.
Så har jag unnat mig dyra, vackra och väldoftande tvålar. I dessa tider. Det är ju ändå en produkt som kommer till användning. Bamfords Hand Wash med geranium (tnk pelargonblad), lavendel och pepparmynta är ju i det närmaste fulländad i sin komposition. Inget doftar mer rikemansänka på engelska landsbygden med stor, bred stråhatt och förkläde av kanvas. De är ekologiska, det får man trösta sig med.
Claus Porto har jag köpt också, men nästan enbart för förpackningarna. Men lyckligtvis doftar de gott också. Vegetabiliska oljor, familjeföretag och hela den biten.
Små saker man får trösta sig med i tider då konsumtion plötsligt känns som det vettiga.

Etiketter None

Opportunismens tid

Tycker mig se en opportunism bland många skönhetsföretag i coronatider. Jag ser inte så få plötsliga annonser för dyra handkrämer “eftersom händerna blir torra av att tvättas flera gånger om dagen”.
Jag ser dyra handtvättar och dyra flaskor handsprit. Ska man hålla bakterier borta så kan man göra det med stil.

Jag ser ett företag vars produkter jag gillar – Drunk Elephant – tala om att deras tvålar som är avsedda för ansiktet funkar superbra till handdtvätt också eftersom de har lågt ph-värde. De allra billigaste, de som är tänkta som “resestorlek”, kostar två hundra kronor.

Jag vet inte vad jag ska tänka om detta. Det är såklart ingenting nytt att näringsidkare får försöka övertyga sina kunder om ett behov. Eller skapa ett sådant. Ska man vara riktigt cynisk är det väl hela skönhetsindustrins affärsidé.

Blir det värre av att man nu hittar ett mer påtagligt användningstillfälle för sina produkter?

Kanske. Å ena sidan stänger butiker som Sephora sina butiker tillfälligt. Andra förbjuder makeup-provning. Att “ta på sitt ansikte” är ju ingen bra sak under virusspridning. Man förstår att skönhetsindustrin, liksom till exempel reseindustrin, står inför en ekonomisk kris.

Men är det snyggt att då promota sina produkter och ta sats mot corona?

Etiketter None

Inte alls helande kristaller

Bluff och båg

Ni vet helande kristaller? Rosenkvarts, jasper och ametist? De man placerar i hemmet eller på kroppen, eller bara har nära för att ta del av deras vibrationer?
Jag har stört mig länge på dem. Därför att den takt de nu skövlas i ger dem ingen chans till återväxt. De skövlas i – surprise! – länder utan arbetsreglering (översatt: farliga arbetsvillkor, i vissa fall med dödlig utgång, barnarbete i flera fall och så vidare).
Och det finns givetvis ingenting helande alls med dem.

Numera använder man dem också i hudvård. Då syftar jag inte i första hand på onödiga jade rollers. Detta stör mig ännu mer. Man krossar dem, de används i pulveriserad form. Eller så lägger man ned stenar, vanligtvis rosenkvarts, i en burk med vatten och tar runt 1400 kronor för det eftersom vattnet nu då, tack vare stenen, “renats” och “laddats” med energier.

Skitsnack, givetvis.

Nej, den är inte helande.

Beträffande krossade kristaller i hudvård så är det givetvis ännu vanskligare eftersom då kan man ju inte ens återanvända eller sälja stenen vidare. Förkastligt. Helt förkastligt.

Om detta har jag skrivit i DI Weekend idag. Här är artikeln. Jag vet att den är bakom betalvägg men jag vill tipsa ändå för att detta är ett ämne som stört mig länge, fortsätter att störa mig, och som jag vill uppmärksamma alla på.

Och till försvararna: Ja, jag vet att man bryter kristaller på platser som Australien och USA där arbetet är mer reglerat. Men det är inte de stenarna som säljs vidare till grossister, och deras andel i det stora hela är liten. Vågar du chansa på att din sten kommer från en gruva i USA eller från blodspengar i Myanmar?

Etiketter None

Intervju med mig själv

Kära Fifties,

Det händer ju ibland, inte allt för sällan, att jag får frågor av er och ingen gör mig gladare. Det känns som ett så fint förtroende, att ni som inte känner mig men ändå vet vem jag är litar på mig.
Ibland är frågorna enkla och korta, ibland är de längre. Alla är välkomna och jag förbannar ständigt tiden som inte låter mig skriva så ofta och så mycket som jag skulle vilja. Jag menar, jag får ju inte betalt, detta är saker jag skriver för att jag vill och för att ni finns.

Hair goals i Austin runt 2011

Därför känns det ibland lägligt att köra den lilla intervjun med mig själv. Fast det är inte helt och hållet jag som frågar, det är ni.

Hur många parfymer har du?
– Jag vet inte, jag byter ut dem hela tiden. Det är en ambulerande samling. Ibland känns någon som tidigare varit en favorit helt förlegad. Balmain Ambre Gris, till exempel. Den använde jag ofta för sju år sedan och nu inte alls. Då åker den in i en ganska tung låda i garderoben och har den tur kommer den ut igen, annars är nästa stopp vinden eller gåva till någon annan.




I Los Angeles fast jag ogillar sol

Hur blir man skönhetsjournalist? Hur kan man få jobba med doft?
– Det finns noll klockrena sätt att bli skönhetsjournalist eller doftskribent på. Noll. Det beror på flera saker men mest för att just skönhet och doft fortfarande ses som ganska ytliga saker, inget som kräver expertis att skriva om. Det är inte på något sätt värderat.
Jag skriver inte lika mycket om skönhet numera som jag gjorde för sju, tio år sedan. Däremot har de som skriver om det på bloggar och liknande blivit flera. Det är ju både bra och dåligt, det speglar å ena sidan ett intresse och kanske också ett behov, vi kanske vill läsa mer om skönhet. Kanske bidrar det till att vi kommer att se mer skönhet i tidningarna framöver och då behövs ju fler som kan skriva om det.
Å andra sidan betyder det möjligtvis också att kraven på vad som är bra skönhetsskrivande eventuellt minskar. Alltså, om många skriver om någonting (ta modebloggarna för tio år sedan som ett exempel) så kan expertisen urvattnas.
Däremot tror jag alltid att det är en god idé att sätta skrivandet i första hand och ämnet i andra hand. Ta skrivandet på allvar, hantverket. Ta journalistiken på allvar, ta reda på fakta. Tycker du någonting så underbygg det. Därefter kommer själva skönhetsintresset in.
Gör man det motsatta – skriver om det man gillar utan att lägga så mycket vikt vid språket, skrivandet, underbyggandet, så blir det lätt mer shopping eller i bästa fall underhållande krönikor. Om det inte är det man vill, förstås.

Jobba med doft är en annan vanlig fråga, där är rådet att specialisera sig. Ytterst få har idag råd att “jobba med doft” i den bemärkelsen man tänker sig, alltså skapa parfym. Det är verkligen en på tiotusen. Resten jobbar med doft på annat sätt: doftsättning av bruksprodukter som tvättmedel, diskmedel…allt sånt. Det är den största sektorn inom “jobba med doft”. Och även där är utbildning bästa och stadigaste vägen.

Vilken är din bästa skönhetsprodukt?
– Jag fattar ju absolut självklart varför man frågar vad jag själv använder för produkter. Vill man ta råd av någon så vill man ju veta mer om personen. Ska en person ge råd om skönhet och hudvård kanske personen själv kan vara så snäll och bjussa lite på vad denne person landat i under år av skönhetsbevakning och testning och allt möjligt.
Men det finns också skäl till att jag sällan nämner och hyllar egna favoriter eftersom produkter som passar mig och min hy inte nödvändigtvis passar alla andras. Troligtvis inte. Jag vill också betona komplexiteten i hudvården, när jag får frågan om bästa fuktcreme eller bästa serumet är jag alltid superjobbig och ställer motfrågan “Vad vill du att den ska göra?”.
Det är inte för att vara rabiat utan för att man måste börja där.
Detsamma gäller makeup. Ta bara en foundation. Vilken är den bästa foundation? Ouch, det beror på vad du vill ha för resultat. Matt finish? Täckande eller inte? Vilken beredningsform – stift, creme eller flytande?

Med det sagt, eftersom jag vet att detta är ett irriterande svar, så finns det några favoriter jag alltid har hemma. Go to, om man så vill, som jag skulle vilja påstå passar de allra flesta.

Den här 10% Glycolic Solutions från PTR, en fuktcreme som också exfolierar lätt. Fin, lätt konsistens som snabbt glider in i huden.

Face Brightening Powder från Vitabrid. Vi mår alla bra av antioxidanter i hudvården, i synnerhet om dagen. C-vitamin är en kraftig sådan men den är känslig för ljus och luft. Därför är denna koncentrerade pulvervariant bra.

Oljor som jojoba, nypon och marula, att stänga in fukten med. Precis, först fukt och sedan en olja med stora molekyler som därför lägger sig som ett mjukgärande skydd. Jag gillar dessa från svenska Organic Makers.

Den här ögonkrämen från Glossier. Tunn, lätt och nästan lik en primer i sin utslätning.

Ögonbrynspuder från Dior, i en bekvämt sned liten applikator ger snygga, fylliga bryn som inte ser målade ut.

Ere PerezCarrot Colour Pots. Så bra att ha i gymväskan eller för de morgnar man har lite bråttom eller de dagar då man vill ha den där oerhört naturliga färgen på kinderna. Ekologiska små creme blushers som också dubblar som läpptint. Krämiga, torkar inte ut (som jag upplever att rms gör, till exempel). och har imponerande pigment. Har tre stycken hemma, använder allihop. Så smidiga.

Och, en liten bonus: Åretandläkarnas flourskölj! Sverigetillverkad, bra och naturlig mintsmak som inte har den där tandläkarsmaken och doften som påminner om sjukhus och desinficeringsmedel.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen