Fifty Scents

NK Stil

Nu skriver jag förresten skönhetssidorna i NKs tidning NK Stil också. Annars syns mina skönhetstexter alltid i Icon.

Ps. Här är en fin text av mig i Fokus om parfymörer.

Etiketter None

Sommaryra

Jo, nu ska jag bjuda på lite bra saker inför sommaren! I största allmänhet bara.

För det första vill jag testa det här solarmbandet från prestigefyllda märket Alfons Åberg. Nä men allvarligt, det verkar toppen. Man smörjer in sig själv och armbandet. Det ändrar sedan färg och visar när det är dags att smörja in sig igen. Ja, det är för barn men det struntar jag i, det här är en strålande idé. Om inte så kommer jag att använda det för att själv få ett hum om hur ofta man bör bättra på. Kostar 99 kr för sju stycken. Så runt hundralappen för en veckas dokumenterat skydd alltså.

Sedan vill jag för ovanlighetens skull tipsa om en bok. Om man som jag lyssnar på radioprogrammet Till sängs i kulturen så bör man vara intresserad av boken med samma namn som kom ut alldeles nyss.
Idén med radioprogrammet, och även boken, är genialisk: diskussioner, tankar och analyser om sex och relationer i kulturen. Claire och Francis Underwoods sexlösa äktenskap, Frida Kahlos öppna äktenskap och skillnaden mellan trohet och lojalitet…Så himla bra tankar och diskussioner som i alla fall för mig leder till en del egna slutsatser om mig och mitt liv.

Gult nagellack! Har sagt det förut men det är sommarens färg. Inte bara ser jag gula klänningar i butikerna (gå till & Other stories och kolla) utan också på Chanel-modellernas naglar (bilden). Och det är ju snyggt, speciellt till solbränna, speciellt till denim och mörkblått. Det står ut snyggt mot svart…Orange gillar jag också, i synnerhet på tånaglarna. Men snyggast är primärkulören gul, alltså inte i pastellform eller neon utan klargult som en kanariefågel.

Sedan tycker jag att sommaren är en bra tid att klippa och färga håret på. Många anser ju att hösten är en bra, förändringarnas tid. Och det är det väl – man vill skoja till så mycket man kan i ett försök att hålla vetskapen om det annalkande grå mörker som är på väg. Men sommaren, ack sommaren, känner man sig så fri. Så otvungen, inte behöver man hålla på och föna och trixa. Ett klipp, en ny färg och så är man liksom på topp. Man behöver knapp makeup alls om man könner sig snygg i håret.
Själv har jag alltid strävat efter en färgnyans som på bilden ovan, den på Stella McCartney-modellen i sanden. Jag brukar beskriva den som “honung”, “kolasås” och “en kopp te” men det blir antingen för rött eller för ljust. Tills nu, då jag träffat Sandhra som verkligen bestämde sig för att jag skulle få exakt den färgen. Och kolla här, peak hår:

<3

Etiketter None

Doftgarderoben del ett: Lättsamheten

Länge levde idén om en ”signaturdoft”, den som skulle stanna kvar i rummet då man lämnat det. Den man skulle förknippas med, förnimmas av.
Jag tycker fortfarande att idén är fin, jag gillar när folk säger att de såg någonting, till exempel ett plagg, som fick dem att tänka på mig.
Men parfymen har utvecklats liksom våra parfymvanor. Idag ser vi doft som en förlängning av vår stil och personlighet. Alla parfymkrängare tjatar om att en parfym är en accessoar. Det nya ordet är därför doftgarderob, att ha flera parfymer som kompletterar varandra. Som används för olika tillfällen, det vanligaste är att man tänker dagparfym och kvällsparfym.

Det man brukar kalla vardagsdoft – ett ord jag är skeptisk till – är den doft man kan ha till allt, den man känner sig trygg och bekväm i. Som ett par ballerinaskor eller ett par jeans. Där hamnar de fräscha, friska noterna: citrus, marin, äpple, apelsinblom, tvättmedel och bomull. Dels för att de är lättburna men också för att de passar i de flesta miljöer och årstider.
Men jag tycker att man missar någonting om man ska ge sig ut på jakt efter en “vardagsdoft”. Ungefär som man ska handla “ett basplagg”, ett par bekväma skor eller en uppsättning strumpor av god kvalitet. Ja, det är något att bygga resten av garderoben kring. Varför kan inte vardagsparfymen få stå i centrum? Varför måste den stå i skuggan och vara en diskret liten pust av citrus som inte förnärmar någon? Bättre då att ställa sig frågan: Varför vill jag ha parfym?
Är det för att känna mig lite fräsch på jobbet? Då räcker det väl med en trevlig deo?
Är det för att det “hör till”?
Eller är det för att jag vill omge mig med doft, gillar tanken på doft och gärna bär doft för mitt välbefinnande?

Förstår ni vad jag far efter?

Sedan kan det vara så att man under dagen, under sommaren, vill ha en lättare parfym. En som inte är kryddig, murrig, träig eller har mysk i basen. Visst. Men vi låser oss om vi tänker att denna också måste vara diskret, omärklig och lätt i bemärkelsen opersonlig.

Så låt oss börja där: lättare dofter. Där räds många vaniljen och förknippar den med kladdig glass, slisk och kvävningar. Så behöver det verkligen inte vara, allt beror på sorten vanilj och vad den backas upp av. En vanilj som blandas med söta bär eller frukt blir förstås mer söt. En som backas av mysk blir djup.
Mitt tips, om man inte av någon anledning verkligen vill dofta citrus och äpple, är att testa vanilj i lite olika former. Det kan vara en fräsch doft, tro det eller ej. Diptyque (finns på NK) har Eau Duelle, ett bra exempel på en vanilj som inte för tankarna till tårta utan snarare plantager på Tahiti, omringade av vajande palmblad. Om man inte går med på att det kan finnas vanilj som inte doftar överväldigande sött kan jag tipsa om att testa denna.
Atlier Cologne har också en variant i Vanille Insensée, en fin sofistikerad vanilj med ambra och lite trä. Nej, bli icke förskräckta. Den är fräsch, jag lovar. Iris Poudré från Frédèric Malle är en annan vacker skapelse där vaniljen istället kontrasteras med sandelträ och vetiver, men också, som namnet antyder, blommor.

 

En annan ingång är att tänka friska frukter, för all del. Visst kan man fokusera på citrus men gärna tänka bortom citron och äpple. SG79 Nr. 23 är en varm och ytterst krämig doft (till ett bra pris) med grapefrukt (inte lika söt som citron, inte lika frisk som neroli eller bergamott) och petitgrain som påminner om pomerans.
South Bay från underbara The Different Company tar citrushjälp från Miami istället för Italien som alla andra: grapefrukt men också grapefruktens träd. Ja, lite trä mitt i alltihop, som tar ned det annars ganska saftiga i en citrusdoft. Här finns torr och salt vetiver som får draghjälp av lite ljus mocka och läder för att balansera ut grapefrukten.

Det jag vill säga är: doftgarderober är ofta begränsande. Man ska tänka dag, kväll och “speciella tillfällen”.
Jag tycker att man ska börja med att vara lite filosofisk: vad betyder doft för mig? Varför ska jag ha en doft? Hur vill jag att den ska dofta, vilka känslor ska den ge mig?

Ja, ni fattar.

 

Etiketter None

Makeupvärldens officiella språk

Jag sitter på tunnelbanan och läser om och om ingen socialdemokraternas märkliga formulering “Ingen ska lämnas efter” på deras annonser i tågvagnen. Ingen ska lämnas efter? No one left behind? Ingen ska lämnas bakom? Ingen ska lämnas kvar?

Svengelskan finns överallt, numera reagerar jag inte ens när servitören frågar om jag vill ha “stilla vatten”. Inom skönhetsvärlden är svengelskan det officiella språket, på Sephora måste man tala det flytande för att få jobb, så vitt jag vet: statement-ögobryn, ett cleant ansikte, tona ned rodnader, reducera glans.
Jag vet, jag gör mig skyldig till att prata språket själv from time to time (skoja).

Engelska skönhetsord som statement eller go to (som i “det är min go to-look” eller “Den är min go to-mascara”) har inte en adekvat svensk motsvarighet. Sheer, till exempel, tycker jag själv är mer specifikt än  skir även om det egentligen inte borde vara två helt skilda betydelser.
Det finns också exempel som “arkmask”, som är svenska ordet för sheetmask men där det engelska är mycket mer använt och utbrett. Ska man då propsa på att säga arkmask istället? Antagligen inte då det engelska ordet numera är det vedertagna.

“Fri från parabener” är däremot en styggelse, där svenskans “parabenfri” är en mycket rimligare översättning. Snyggare dessutom. Just i detta fall väljer man ibland den svengelska, mycket mer otympliga översättningen av andra skäl: “fri från sulfater” och “fri från konserveringsmedel” antyder att produkten tidigare var kidnappad, fasthållen och i de mäktiga sulfaternas och de onda konserveringsmedlens våld. Vilket i och för sig är precis vad marknadsföringen går ut på. Och därför är förbjuden inom EU. Begreppet man använder där är “claims” och “icke-claims”, svåröversatta men måste inte vara omöjliga: “hävdelser” och “icke-hävdelser” låter mer diffust, absolut. Men det borde kunna finnas juridiska termer på svenska som förmedlar precis vad det handlar om.

Den “översättning” som irriterar mig allra mest, ja faktiskt på gränsen till tårar och knuten näve i luften är när “amber” i en parfym blir “bärnsten” när det handlar om  ambra. Eller kåda, vilket det absolut kan röra sig om (bärnsten är fossilerad kåda men extremt ovanlig i parfym, lättare att utvinna kåda). Både ambra och kåda förekommer i parfym, men numera har översättningen “bärnsten” tagit över och blivit ett adjektiv: murrig, djup doft. Detta gillar jag inte. Vilka svengelska makeup-ord irriterar ni er på?

 

Etiketter None

Frågelådan: ögonlock och SPF

Har du möjligen något tips på vad jag kan smörja på mina torra, kliande ögonlock? Har liksom ett torrt parti just i vecket. Troligen pga att jag är ganska allergisk, men också pga torr hud. Har testat allt möjligt och inget verkar hjälpa. Sjukt tacksam för tips.

Jag hade ett liknande problem alldeles nyligen, ett litet torrt, fjälligt parti precis under ögonbrynet nära näsryggen. Jag diagnosticerade det till ett atopisk eksem, är det samma för dig?
Jag gjorde som så att efter rengöringen om kvällen gnuggade jag jätteförsiktigt med en bomullshandduk. Jättejätteförsiktigt, det betonar jag, men jag ville få bort den torra, döda huden. Sedan applicerade jag en ren olja. Jag tog marulaolja eftersom den är en torr olja, men det går också bra med jojoba eller shea. En olja mjukgör, den tillför ju inte fukt. Men min upplevelse var att jag först ville mjuka upp just det torra och döda innan jag kunde gå på med fukten. Jag gjorde detta under några kvällar medan jag på dagen hade en enkel fuktgel i hela ansiktet, inklusive det torra partiet. Jag hade Calm Redness Relief från Paula’s Choice, här är en annan variant. Det är nämligen av yttersta vikt att fuktkrämen inte innehåller någonting uttorkande eller potentiellt irriterande som parfym eller alkohol! Apoteket har alternativ, som Sensibio AR från Bioderma för 229 kr. Den är faktiskt oerhört bra.
Passa också på att se över vad du använder för produkter i övrigt: rengöring, makeup…någonting parfymerat? Med mycket alkohol? Eteriska oljor?

Har du tips på en färgad SPF med mycket SPF – typ 50 – som är liiiiite billigare än SkinCeuticals och typ halvtäckande? Ska försöka ta mig igenom sommaren utan att få fler pigmentfläckar. Borde inte vara så svårt eftersom jag bor i Storbritannien, men det verkar inte ha gjort någon skillnad tidigare, och nu är jag dessutom gravid… Gillar La Roche-Posays Hydreane BB Creme, men den är ju dessvärre bara typ SPF15 *shudders*

Shudders är ett sånt toppord på engelska. Jag gillar också uttrycken “clutches pearls” och begreppet “luddite“. Men det var visst inte roliga uttryck du frågade om utan färgade dagkrämer med imponerande SPF. Jag har en del förslag men de är sparsmakade och det beror på att självklart finns det massor med billiga färgade dagkrämer därute men man vill ju att färgen ska vara bra, att de inte ska innehålla parfym (i alla fall är jag starkt emot parfymerade produkter i ansiktet) och att huden inte ska freaka.
Mitt första tips som jag kastar ur mig bara sådär, trots att den kanske inte helt gillas av plånboken är Dr. Jarts BB-creme med SPF 45. Nu snackar vi. Och hyfsat bra täckning får man också. Den kostar 365 kronor vilket inte är det mest plånboksvänliga men det är å andra sidan 40 ml, det är en stor flaska.
Annars finns Bare Minerals Complexion Rescue som når upp till SPF 30. Där får du hela 30 ml för mellan 300-400 kronor (rea just nu på Åhléns, kanske är den ännu billigare i England?).
Ett annat förslag är förstås två separata produkter: en potent SPF (jag gillar också La Roche Posay) och en foundation, eller ett mineralpuder med SPF. Jag använder Colorscience ibland men har hittills ingen erfarenhet eller forskningsbevis nog på att SPF i just puderform skulle vara mer eller mindre effektivt. Supergoop har gjort sig ett namn på puder-SPF. Finns Physicians Formula i the UK har du många budgetalternativ där.

Etiketter None

Fem oombedda råd

En snabbsväng till Kalifornien. Snabb är relativt förstås men två veckor är hyfsat kort tid för min del. Tid att ta igen sig en liten, liten stund efter en faktiskt rätt hektisk period inne på redaktion. Tid att läsa tidningar, skriva ned saker så att man inte glömmer dem och tid att sortera tankar och upptäckter.

1. Jag gillar verkligen färgade SPF. Ger i bästa fall en fin primereffekt. Jag använder Drunk Elephant och Skinceuticals. Båda svindyra men dryga. Mitt resonemang går så här: alltså, om de också ger en kosmetisk effekt är jag mer benägen att använda dem och man bör ju ha SPF varje dag så…

2. För alla aloe vera-fans därute har jag ett hett tips. Om du är en av dem som använder aloe för att kyla en solbränd hud – häll aloe vera i en islåda och lägg i frysen. Ta sedan fram en aloe vera-kub som lugnar och svalkar när solens strålar varit för hårda.

3. Bakpulver, eller ännu bättre bikarbonat, är en bra sak att ha hemma om man sysslar med brun-utan-sol. Om man får fläckar på ställen där man inte vill ha dem – på handflatorna till exempel – skrubbar man lätt bort färger med en kräm gjord på lite bikarbonat och vatten. Jo, det funkar.

4. Bikarbonat är kanske inte det man vill ta med sig till stranden, inte heller potatismjöl, men båda funkar superbra när man vill borsta bort exakt alla sandkorn från ben eller fötter.

5. Jag älskar verkligen gult nagellack just nu. Har fått en komplimang eller kommentar varje dag nu sedan jag målade naglarna för en vecka sedan. Det absolut bästa sättet att hålla nagelbanden i schack är nagelbandsolja. Det kan egentligen vara vilken olja som helst. Men det lättaste sättet att använda oljan på, utan att man ska kladda runt, är att antingen köpa oljan i nagellacksförpackning, så att man kan måla på med en liten borste, eller att göra en egen variant. Jag köpte den här hyfsat billiga från Yves Rocher och har återanvänt flaskan sedan dess. Fyllt på med vilken kroppsolja jag nu har hemma. Mina nagelband är i toppskick.

Etiketter None

Strålande gula dagar!

Efter en sådär nära på komiskt hektisk vecka inne på redaktion sov jag i något dygn efter att tidningen var lämnad. Sedan unnade jag mig en manikyr och pedikyr.
När det gäller nagellack är jag oerhört konservativ, jag använder i stort sett aldrig någonting annat än de kulörer man kan hitta på den röda skalan – från mörkrött via klarrött till orange, till rosa. Kanske var det post-lämningstressyrseln som talade, kanske såg jag klarare än någonsin men jag valde knallgult till naglarna på både tår och fingrar och känner hur humöret lyfter varje gång jag ser på dem.

Det kom inte heeeeelt från ingenstans, Chanels stora nagellacksfärg för säsongen är just knallgult. Giallo Napoli (“Napoligult”) glädjer just nu Chaneldiskar världen över.
Även Mavala lanserar en gul liten rackare, för den som inte vill lägga tre hundra på senaste flugan. Och givetvis finns gult i sortimentet sedan tidigare hos OPI och Essie, till exempel.

Jag vill slå ett slag för en gul vår, känner jag. Snyggt till jeans, snyggt på bleka fötter och solbrända fötter. Jag som har svart eller mörkblått på mig ungefär sju dagar i veckan tycker att knallgult klatchar underbart. Förhoppningsvis blir det synergieffekt här – humöret stiger, jag byter ut fler och fler mörka plagg i garderoben och blir en ny, härlig och superglad människa. Bra gjort, Chanel.

Etiketter None

Om Olaplex

Det är inte särskilt ofta man snubblar över en produkt som gör skillnad. Jag menar, en som man faktiskt tänker “hur gjorde jag innan den här fanns?”. Den senaste gången det hände för min egen del var när jag upptäckte ögonskuggeprimern. Jag föredrar Urban Decays eller Make Up Forevers men är öppen för förslag.

Givetvis finns också en inbyggd skepsis mot nya och revolutionerande koncept. Stamceller, levande plankton, den elektriska mascaran. Eller produkter som över huvud taget marknadsförs som en produkt som ska lösa ett problem eller spara tid. Senast jag hörde en produkt lanseras så var ColorWow, en hårstyling som sprayas i fuktigt hår och aktiveras av värme, alltså fön, och sedan stärker hårstråets skydd mot fukt. Så pass så att fuktdropparna till och med ska rinna av strået, som vatten på en gås.
Jag har inte hunnit prova, det kanske är svinbra, det vet jag inte. Men om man inte upplever fukt i håret som ett problem och om man inte har för vana att föna håret så innebär ju produkten snarare mer jobb än “problemlösning”.

Hur som helst. Jag har inte särskilt stora erfarenheter av Olaplex sedan tidigare men givetvis läst mycket om produkten och molekylen. Om hur den togs fram av en entreprenör i Kalifornien, hur receptet snoddes av L’Oréal och det hela hamnade i rätten.

Produkten är i enkla ordalag en molekyl som limmar ihop hårstrået som annars öppnar upp och blir poröst under behandlingar som färgning, blekning och extrem värme. Därför använder man också Olaplex under själva blekningsprocessen, som skyddande komplement. När jag säger “man” så menar jag frisörer. Hittills har Olaplexbehandlingen varit hyfsat exklusiv men har släppts till försäljning. Vanligt folk som du och jag kan använda Olaplex hemma, som en skyddande kur. Eller behandling.

Mitt hår är ganska tunt och fint, men topparna är såklart något torrare. Jag har använt Olaplex schampo (som heter No. 4) och balsam (som heter No. 5) och vill aldrig använda något annat schampo och balsam. Det smärtar mig att de kostar strax under tre hundra kronor styck. Jävla skit.
Nu kommer den kompletterande behandlande produkten (som heter No. 3) också ut i butik – alla är till försäljning från och med den 1 maj, på NK och online. Också No. 3 kommer att ligga på samma pris, alltså strax under tre hundra. Tyvärr och dessvärre upplever jag skillnad också av den. Håret blir mindre poröst, mindre frissigt och mer sammanhållet. Det är det enklaste sättet jag kan beskriva det på.

Vad gör man?

Etiketter None

Sonya Dakar

Sonya Dakar har sysslat med skönhetsbehandlingar sedan 1971, har eget märke och stor salong. Jag bläddrar i en gammal tidning och hittar en läsarfråga om hur man kan hindra en begynnande finne från att bryta ut.

Sonya Dakar svarar på läsarens fråga. Jag har inte testat hennes råd men det verkar spännande. Hon skriver att man först ska rengöra området med citronjuice eller vitvinsvinäger eftersom båda är antiseptiska (Jag skulle ta vinägern, låter vanskligt med citron i ansiktet).
Sedan föreslår hon att man lindar in en isbit i en tunn näsduk och pressar den mot huden i en minut eller två för att minska svullnad. Sedan, och här är det spännande, ska man blanda ihop en liten tinktur av 1 tesked torrjäst och 1/2 tesked mjölk och smeta på området över natten. “Mjölksyran minskar inflammationen och jästen dödar bakterierna”, skriver hon och tipsar om att göra detta ett par nätter i rad.

Om någon provar – låt oss få veta hur det funkar!

 

Etiketter None

Bore me with science

Kunden bryr sig inte så mycket om varifrån kläderna kommer ifrån om de är nöjda med hur plagget sitter?
Kunden bryr sig inte så mycket om vad grytan är lagad på om den smakar bra och gör en mätt?

Läser detta oerhört trista citat från Glossiers huvudkvinna Emily Weiss i New York Magazine (tipstack till mina goda vän Josefin) medan jag äter frukost och blir ledsen.
I dessa tider då fler och fler företag ser vikten av transparens och i förlängningen hållbarhet och etisk produktframställning är det oerhört nedlåtande att ett av västvärldens absolut snabbast växande skönhetsföretag går åt andra hållet.

Och vaddå “tråka ut med vetenskap”? Alla vill inte ha parfymerat, inte alla tål eteriska oljor i ansiktet, mången hy reagerar på alkohol och silikoner. Och köper man en Glossier-produkt (vilket jag gjort flera gånger, i ren nyfikenhet) ser man att flera av produkterna innehåller alla dessa ämnen, precis de i alla fall jag gärna undviker.

Men det är en parentes, det viktiga här är synen på kunden som ointresserad och enbart intresserad av ytligt och upplevt resultat (och hype, gissar jag att hon också någonstans tycker). Det är exakt en sån här approach till skönhet, mat, hälsa och allt annat som konsumenten faktiskt kan styra, som är förödande. Vi kan faktiskt välja vilken värld vi vill leva i, vi kan välja vad vi stoppar i oss och vad vi behandlar vår hud med. Men för att göra det måste vi ju dels ha information om de val som ligger framför oss och nog med information om konsekvenserna eller effekterna av dessa.

Ingen bryr som om vad maten är besprutad med om den smakar gott.
Ingen bryr sig om varför jackan kostar hundra spänn, den sitter bra och priset är nice.

Alltså om man vet att maten är besprutad eller att jackan är tillverkad under oetiska formen så kan man ju fortfarande välja att lägga sina pengar där men man är i alla fall informerad om följderna, om alternativen. Man är i alla fall informerad.

Igår var jag på en presentation av ett skönhetsmärke från USA. Jag säger inte vilket för det jag ska berätta är inte unikt för just dem. De pratade först om massa härliga ingredienser de har i produkterna: e-vitamin, retinol (!) och mjukgörande oljor.
Sedan berättade de om saker de inte har i produkterna, vilket är förbjudet i Sverige att använda i marknadsföring men skit samma: sulfater, parabener och gluten.

Vad de inte nämnde, dock, var att de har essentiella oljor, parfym, alkohol och silikon i produkterna. Till exempel. Jag vet därför att jag frågade. Och läste på produkternas innehållsförteckning på kartongen.
Jag vet att alla inte bryr sig om detta, det är långt ifrån alla skönhetsintresserade där ute som har något emot silikoner (och jag har egentligen ingenting emot dem, de är inte “farliga” eller “täpper igen porer”, jag har bara uppfattningen att de inte ger andra hudvårdsprodukter maximal utdelning). Men om man är intresserad av innehållet, jag säger om man är det, så måste man kunna få den informationen om en vara.

Och jag tvivlar på att jag är den enda som är intresserad av vad produkten innehåller, det är en hemsk kundanalys den gode Weiss gör här. Även om man inte bryr sig om alkohol eller parfym kanske man vill veta vad produkten faktiskt gör för huden? Inte bara hur den känns. Jag menar, om jag smörjde in ansiktet med raklödder skulle det antagligen också kännas ganska nice. Men det är inte kriterium nog för mig att göra just det.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen