Fifty Scents

Allmänna frågelådan: plocka blommor i Frankrike?

Var det någon från 50 scents-communityt som åkte och plockade blommor i Frankrike? Funderar själv på att göra det i sommar och vill gärna ha like inside-tips om någon sitter inne på sådana?

Min enda erfarenhet av blomplockning i Grasse är Le Domaine de Manon. Där plockas rosor, jasmin och tuberose.
Jag vet att de förser Dior med blommorna, som sedan blir till J’Adore och Miss Dior bland annat.
Vet också att de har ett gott rykte, behandlar sina anställda väl och att det är ett litet familjeföretag. Far och dotter plockar på, så vitt jag vet. Däremot – och kanske just därför – har de många regelbundna plockare varje säsong. Det verkar vara ett hårt jobb. I min naivitet fattade jag nog inte innan att man ju faktiskt plockar blommorna för hand. Jag hade någon tanke om att man kanske hade något litet redskap åtminstone…
Men plantagen ligger vackert till i Grasse, är inte megastor och oerhört pittoresk.

Sen kan man ju alltid höra av sig till Robertet, de destillerar och tar fram råvaror. Ett hårdare jobb på så vis att det är kroppsarbete i värme. Kokande stora cylindrar etc. Men högre omsättning på folk och när jag var där 2013 hade de ännu inte haft en svensk säsongsarbetare. Breaking grounds?

Är nu nyfiken på att höra om någon annan har erfarenheter eller tips?!

Etiketter None

…vilket leder oss till cremeögonskuggorna

MACs cremeögonskuggor Paint Pot är i mitt tycke alldeles för torra. De passar nog utmärkt om man har galet glansiga ögonlock eller ska befinna sig i ett extremvarmt och/eller fuktigt klimat. Jag har använt dem till och från på just det viset. De håller på gymmet etc.
De funkar som en slags färgad primer också, man kan grunda med dem (till exempel färgen Groundwork ovan) och toppa med en annan skugga. Men för den som inte lider av feta lock känns dem torra. Precis som Smashbox.

De gör inte Chanels. Där är den stora invändningen att Illusion d’Ombre är väldigt glittriga. Och det kanske man applåderar när och om man ska ut på galej eller liknande, färgerna är ju toppen, men är man mer lagd åt den diskreta charmens håll så bör man kanske överväga att undersöka andra märken. Dessutom måste man vara snabb som en vessla med appliceringen, skuggorna torkar snabbt och sedan sitter de hela dagen. Å andra sidan. Själv hade jag en period när jag bar dem på gymmet pga kände mig badass när jag sprang milen och svettades med glitter runt ögonen.

Skulle förresten placera Shiseido Shimmering Cream Eye Color i samma låda. Glittriga men knäppa färger. Men för all del lättarbetade och mjuka. Sitter bra dessutom.

I en högre liga spelar tyvärr Tom Ford. Säger tyvärr eftersom hans grejer är så dyra (närmare fem hundra spänn!) Men färgerna är vackra, någon mindre glittriga än Chanel, de sitter hela dagen men måste appliceras snabbt. De är å andra sidan mjuka och lättarbetade så det är lugnt. Jävla skit att de ska kosta skjortan och vara så snygga.

Bättre då med Bobbi Browns variant Long-Wear Cream Shadow. Finns i både matt och metallic, glider på bra. Tyvärr blir de torra rätt snabbt så se till att använda dem regelbundet. Detsamma gäller Long-Wear Gel Eyeliner som känns som en liknande formula och också säljs i pots.

Och så Sigmas då som får högt betyg, i alla fall Composed, men som av någon anledning marknadsför sig själv som en primer. Men med den fina, byggbara färgen så ser jag igenom det där och kallar den cremeögonskugga.

Follow my blog with Bloglovin

Etiketter None

Primärt primers

Det fanns en tid, minns ni den, när det inte fanns primers för ögonskuggor? Jag minns inte den tiden med glädje, ögonskuggan som stannade i lockets veck.

Idag finns underbara primers från till exempel Nars, Urban Decay och – för all del – Lumene. Men jag har också länge slagit ett slag för cremeögonskuggan som ett alternativ till primer. De är lättarbetade och enkla att använda även utan en borste tillhands. De håller dessutom svinlänge, hela dagen skulle jag säga. Räcker att ha cremeögonskuggan oftast, ingen extra primer behövs.

Men ibland funkar också det omvända – en primer som inte kräver en ögonskugga. Urban Decays primer Sin är skimrande och funkar på egen hand, om man bara vill ha lite glow på ögonlocket.



Sigma Beauty
går steget längre med sina färgade primers. Märket är mest känt för sina borstar, och det gör de rätt i. Fina borstar för alla tillfällen och åtskilliga tillbehör, särskilt när det kommer till rengöring av borstarna.

Deras primers finns i bara färgade versioner och av dem är Composed den enda som verkligen är någonting att ha. De andra är antingen (för) rosa eller (för) orange.
Composed, däremot, är en vacker brun färg som inte behöver något komplement i form av puderskugga. Den är bra pigmenterad eftersom den är byggbar, man kan intensifiera eller nöja sig med en lager (det gör jag). Billig dessutom, mellan 85-139 kr. Den saknar skimmer, ligger fint på locket absolut hela dagen. Jag lägger på den med P84 Precision Angled-borsten som är heeeelt magisk (kolla kitet här, lifesavers!). Den ska väl egentligen användas till concealer etc men vaddå, en primer kan fungera liknande?

Dessutom extra bonus att Composed, trots sin färg ändå, ser oerhört naturlig ut på ett “Jag vaknade så här i morse”-sätt. Har fått fler än en “du som skriver om skönhet – du använder ju typ ingen makeup?” när jag haft enbart Composed och mascara på.

Sen är det så behagligt att den är mer eller mindre vattenfast. Även om det inte känns så nu så kommer sommaren snart och då vill man minimera allt som har med makeup att göra.

Etiketter None

#TFW man känner sig svingammal

Gucci vill vara down with the kids och har därför bestämt sig för att rikta sin senaste klockkampanj till de unga och gatusmarta. Millennials om man så vill.
Hur? Men en billigare linje? En kollektion där klockorna kostar under tio tusen kronor?

Nej, genom att använda sig av coola memes på Instagram.

Ja, precis. Memes.

I kampanjen #TFWGucci (TWF = That Feeling When) har man samarbetat med “meme-kreatörer” (!) för att “ge sina personliga och excentriska präglar på Guccis klassiska designer“.

Inte helt säker på vad som menas men att man alltså med #TFWGucci (“That Feeling When”) låtit meme-kreatörer från hela världen skapat memes med Gucciklockor, så mycket vet vi.

“Kreatörerna som är en del av detta nya initiativ inkluderar LA-baserade konstnären Amanda Charchian, känd för sitt fängslande och sensuella bildspråk och Olaf Breuning, Zürichfödda New York-bon, känd för sitt lekfulla arbete”, står det i pressmeddelandet jag först totalignorerade, sedan tänkte på och himlade med ögonen. Nu har jag öppnat det igen.

Memes är roliga och det finns exempel på bra, behjärtansvärda och oerhört kreativa samarbeten mellan kreatör/konstnär och lyxmärke där märket går in med pengarna och konstnären lånar ut sin cred men också få en area att skapa något som det kanske tidigare inte funnits pengar till.
Parfymreklamfilmer till exempel.

Det här är inte ett sådant samarbete. Det här är svinlöjligt. Det här är när H&M gjorde punkkläder, någon gång på 00-talet, komplett med hål, nitar och säkerhetsnålar.

Här finns förstås en dimension av att dagens nya kändisar är influencers, alltså det är inte en kändis som får oss att köpa en Gucci-klocka längre, det är en influencer på sociala media. Men här finns också ett gap – mellan att köpa in sig och att anamma. Att vara och att låtsas vara.
Alltså, memes är demokratiskt, det är billigt och kräver knappast en budget. Vad kostar ett Evil Kermit-meme? Det är väl en del av meme-charmen? Att det är en keff bild men bygger på ett smart sammanhang?
Det här är att plötsligt krascha festen.

Etiketter None

Framtiden är matt

Har aldrig själv hakat på tåget med de matta läppstiften, men det är för att jag dels är en feg läppstiftsanvändare och dels för att jag föredrar glans. Matt ser så…matt ut.

Bra analys.

Däremot har jag hittat en fantastisk produkt vad gäller att matta andra ytor på huden, som t-zon. Jag tenderar att bli glansig på näsan och hakan i synnerhet. Svinirriterande. Ladies and gentlemen, en varm applåd för…


Ever-Matte Poreless Priming Protector från Becca! Och ja, Becca finns i Sverige numera. På Sephora!
Produkten är hyfsat dryg och har en överraskande konsistens. Den startar sitt liv på fingertoppen som en vaselinliknande, trög och solid kräm men tricket är att värma den lite på eller mellan fingrarna då den smälter till en glansig form. Ja, jag vet. Även det överraskande. Men döm då om förvåningen då den blir till en vacker, matt och helt osynlig produkt på huden.

Nu när jag befinner mig på mer svettig kontinent än Sverige så använder jag den och knappt någon foundation alls. Bara SPF (som på bilden ovan).
Och här fler skäl att älska produkten: inga silikoner, parfymfri och mattheten håller i sig länge.

Två små invändningar bara, eller se dem som två små tankar bara. Den ena är att produkten varken kan eller bör strykas på utan måste dabbas på. Att stryka på den gör den ojämn och knasig. Dutta bara. Dabba med fingret.
Och det andra är att jag upplever att när jag lägger den ovanpå foundation så blir det flammigt och dåligt. Bäst är den på egen hand eller som primer, under foundation. Den kan också (bonus!) användas som primer på glansiga ögonlock!

Definitivt ny stapelvara på mitt sminkbord. Definitivt. Finns i mindre reseförpackning också för den som inte är redo att lägga närmare fyra hundra spänn på en stor tub.

Etiketter None

Sympati på distans

Jag kan ändå inte sluta fascineras av Gwyneth Paltrow. Och jag vet att jag skrivit om det förut.

Det här med att ångbada vaginan, sova med “jade eggs” i vaginan och så alla olika bud om vad man bör och inte bör äta. Jo, för all del men det är inte inte som intresserar mig.

Många älskar att gotta sig i hennes olika tankar och teorier. Som att vatten har känslor och att man kan detoxa kroppen. En som särskilt retar sig på Gwyneth är juristen Tim Caulfield som gjort det till sitt eget, personliga mission att slå ned på allt hon säger och gör. Eller i alla fall det som inte kan bevisas som riktigt. Faktum är att han gjort sig en hel karriär på detta, han har skrivit boken Is Gwyneth Paltrow wrong about everything?

I all ärlighet handlar boken mer om “celebrity endorsements” rent generellt och inte bara om Gwynnie men titeln är ändå rätt grov.

Jag ser mig som en hyfsat skönhetsskeptisk person och nej, jag känner mig inte särskilt lockad av varken jade eggs eller dyra hälsokosttillskott. Men det är upp till var och en och – här kommer en grej – det vilar under samma tak som hudvårdsprodukters eviga löften om både det ena och det andra som givetvis inte stämmer (om det inte handlar om retinol, salicylsyra och c-vitamin, för då stämmer det).

Nu är Gwyneth, precis som juristen Cauldfield är ute efter, en publik och offentlig person som dels har en plattform just därför och dels tjänar pengar på detta. Och det är det som mest sticker i ögonen på den gode Cauldfield. Att alla med en tillräckligt stor plattform ses som profeter.

Jag vill ta tillfället i akt att försvara Gwyneth lite här. Som filmkritiker tycker jag att hon är en bra skådis, hon har en fantastiskt komisk talang! Se bara på hennes gästspel i Glee. Den talangen borde få komma fram mer, det var ju bland annat den som gav henne en Oscar dessutom.

Sedan känner jag med henne på ett slags kvasipersonligt plan (vi känner ju inte varandra). Jag, liksom hon, miste min pappa i trettioårsåldern och jag, liksom hon, har genomgått depressioner. Jag känner en samhörighet med henne för detta, om än falsk såklart. Låten Fix You som ex-maken Chris Martin skrev till henne, ska handla om sorgen och depressionen som hon kämpade med efter att hennes pappa dog och maktlösheten Martin kände. Även detta känns igen.
Och att hon sedan genomgått en skilsmässa gör att jag nästan får ömhetskänslor för henne. Hon är ju också så skör, hon har en skörhet över sig. Till figuren, inte minst, men mest i utstrålningen. Vilket gör att hon porträtterar personer som Sylvia Plath så bra.

Okej, nu är hon i ropet igen (när är hon inte det?) med superkroppen som pryder omslaget till Women’s Health. En vältränad och superslank figur.

Någon lustigkurre har räknat ut vad det kostar att leva (eller vara?) som Gwyneth för en dag, eller en vecka och det kostar såklart massor. Runt 4700 kr i veckan för bara maten.

Ska vi bli arga på Gwyneth för detta? Om vi bortser från vagina-knaset och allt det andra och fokuserar enbart på den livsstil hon förespråkar är min fråga denna: gör rikedom att man diskvalificeras från att kunna yttra sig om tankar kring livsstil? Uppenbarligen är hennes livsstil svår för de allra flesta att anamma. Och kroppen ni ser på tidningsomslaget? Privat träning med den svindyra och kändispopulära Tracey Anderson dagligen.

Jag vill också försvara henne på ett annat område, i synnerhet i hennes osminkat/sminkat-battle där hon är inne på att vara osminkad men samtidigt langar upp bilder på sig själv som supersminkad.

Hon är ju de facto genomsponsrad av Max Factor och kan därför inte säga att osminkat är bäst ingen protest. Men hon kan langa upp en bild på Instagram som visar ett osminkat och sminkat ansikte och låta följarna avgöra vilken look som är bäst. Hon kallar det heller inte för sminkat/osminkat utan för dag- till natt-förändring, vilket alltså poängterar att även en osminkad look (dag) är en look.

Att hon lägger en ofantligt massa pengar (och tid) på sitt utseende tycker jag inte är förenat med falskhet. Dels lever och verkar hon ju i en värld, rent professionellt, där hennes utseende är hennes handelsvara. Både som skådis och som GOOP-kvinna.
Och dels kan laser, facials och tillskott annats bara göra så mycket. Man får vackrare, jämnare hy och så vidare men den nakna paletten kvarstår. Och den visar Gwyneth upp, trots att hon vet att detta kommer att få henne synad, skådad och dömd. Detta beundrar jag henne för.

Och Cauldfield har förresten fel. Gwyneth har inte fel i allt. Till exempel hade hon faktiskt rätt om att kroppen har ett “hemligt organ”.

Etiketter None

Chanel cruisin’


Chanels Les Beiges har gått från icke-skimriga bronzingpuder till en hel liten kollektion med brozers, foundation och krämrouge. Sommaren 2017 kompletterar man med ännu fler produkter. Les Beiges Poudre Belle Mine Ensoleillée har guldigt men diskret skimmer gömt i pudret. Men räds icke! Guldet är finfördelat och skänker kindbenen en fin glow. Kostar 580 kr.

Kanske är det för att jag befinner mig i Kalifornien just nu men jag blir alltid glad när en sommarkollektion innehåller äkta sommarfärger – nude, korall, persika och heta, guldiga accenter. Jag gillar att detta är Cruise Collection.

Visst, det är inte den svenska sommarens färger direkt men vill man prata om makeup som aspirerande och att förstärka det egenskapade jaget så kan man väl låta guldig bronzer och koralligt läppstift uttrycka ett hopp om sommar vid glittrigt vatten och skuggor som darrar av värme.

Sedan är det en tragedi att dessa vackra sheer läppstift inte hänger med till Sverige men för den som befinner sig utomlands i sommar (eller efter 18 april) bör hålla ögonen öppna. Jag menar kolla denna nude! Jag befinner mig på den mer svagare och fegare delen av läppstiftsanvändarna, de som föredrar sheer färger och kanske glosss. Som gärna bara lägger till en hint av färg snarare än heltäckande.
Jag är också av åsikten att nude är fantastiskt när det bara anas, som gloss eller bara som en nyans på läppen. Detta är den heliga graalen.

Etiketter None

Då var man igång!

 

Då så gott folk! Då var vi igång igen. Efter en del stillastående, stå och trampa och så vidare. Vi kör egen domän nu, och därmed fortsätter vi hålla frihetens flagga högt.

Jag är fortfarande i Kalifornien men åker hem till Sverige igen om två veckor, det känns vemodigt. Huden mår så mycket bättre här. Håret måste tvättas oftare (fukten och värmen) men huden mår bra av att vara ute, minimalt med hudvård (eftersom jag är på någon slags “resande fot”) och maximalt med sömn.

Jag läser en intervju med Victoria Beckham på ett plan till Phoenix i Arizonaöknen. Hon säger att den största komplimang hon fått, inom modevärlden då får man anta, är när Tom Ford sprang på henne på Heathrow och sa att han inte ens tänker på henne som “den där personen”, längre.
Han syftade på Posh Spice.

VB fortsätter: “Han sa att det är som om vi är två helt olika personer”.

Varför är det en komplimang? Det är ju inte som om hon gjort något kriminellt och vill avskärma sig? Och det är väl bara nice att se att man kan hålla stilen från ung till mogen, med några tabbar däremellan kanske som vi alla gör? Jag blev illa berörd när jag läste det, att hans förnekande av hennes tidigare liv skulle vara den ultimata komplimangen.

Jag har länge varit intresserad av Posh. Eller Victoria. Sedan jag läste om hennes och Davids supersuperkitchiga bröllop med levande duvor som släpptes upp mot skyn och att de själva satt på varsin tron vid bröllopsmiddagen. Då tänkte jag att det kanske finns någon härligt skön sleazy svenne i henne, vilket man kan ana hos David också med fotbollsfrisyrer, slitna jeans, läderarmband och whatnot. Och detta gjorde mig glad.

Jag ser henne som en slags Anna Wintour, som kommit på styrkan i att ha persona, och att göra sig själv hemlig, mystisk och onåbar. Jag kommer på mig själv med att hoppas att de båda har värme och kärlek i sina liv. Det tror jag att de har, i alla fall VB. Från sina fyra barn om inte annat.

Nu ska VB göra lite fler produkter i samarbete med Estée Lauder. Hon gjorde några för ett par år sedan och de är superfina, som en liten stöld från just Tom Ford. Liknar de inte varandra lite, i förpackning och uttryck sett? Så är ju Tom Ford gammal Lauder-alumni också iofs…

Nu kommer fler produkter i kollektionen och i en intervju med Vogue läser jag detta, på tal om att ett läppstift heter Nude Spice:

“It’s a little tongue-in-cheek nod to my days as Posh Spice of course, but it’s also tied in to the theme of the whole collection – these rich and sumptuous spice-inspired shades of amber and saffron,” she said. “I think there are some beauty ‘looks’ that people associate with me – a smoky eye, a pale lip – so it was important that we spent time fine-tuning until we had an authentic-feeling product.”

Okej, det hon säger här är ju helt begripligt: hennes sotade ögon, bronziga hy och nude lips är ju hennes signum så självklart ska den typen av produkter in i kollektionen. Absolut. Och har även tidigare funnits med.
Men när hon också säger att det är en liten nick till hennes forna dagar som Posh så läser i alla fall jag in det som att det är en och samma person, inte två olika som Ford var så vänlig att försöka få det till. Även som Posh var ju just denna look hennes signum?

Jaja, hur som helst älskar jag hennes look. Hon har ändå alltid varit sann sitt uttryck: sträva mot posh, sträva mot stadig blick och sammanbiten min. Inte le. Varför le? Känner inte för att le.

Victoria – du gör vad du vill. Det vet du.

 

<3

Etiketter None

Rosor på alla hjärtans (och på kinden)!


Vem vill inte ha härliga, dramatiska kinder på alla hjärtans dag, tänkte jag. Eller vilken dag som helst för den delen. Se ut som Diana Ross eller Bianca Jagger och bara äga. Jag älskar tanken på röda kinder, ett knallrött svep över kindbenet och bara kindbenet.

Så jag köpte den helt ljuvliga paletten NARSissist Unfiltered I från Nars. Jag gillar Nars väldigt mycket, inte bara kvalitén men också blandningen av dramatik och ren och skär bas. Här föll jag för den glowiga bronzern, den vackra korallen och självklart den tomatröda blushern. Att paletten kostade 59 dollar och att jag egentligen är alldeles för ljus för minst tre av färgerna valde jag också att strunta i.

NARSissist-Unfiltered-I-Cheek-Palette

Nu var det kanske inte bästa valet men den vackra mörkrosa nere i vänstra hörnet funkar fint som ögonskugga, den lila bredvid likaså. Men den där helt och hållet fulla användningen och de fantastiska kinderna jag sett framför mig fick helt enkelt utgå.

Istället, eftersom jag är jag och så är det med den saken, köpte jag version nummer två: NARSissist Unfiltered II, som är för ljusare hy.

NARSissist-Unfiltered-II-Cheek-Palette

Behövde jag en hel palett till? Nej.
Hade jag 59 dollar som bara låg och skräpade? Nej.
Men de är ju limited edition, de är så vackra och man får sex vackra nyanser på samma gång! Ja, ni vet hur det brukar låta när man “resonerar” med sig själv.

Så nu sitter jag här med två blush-paletter, båda enormt vackra. Och försöker komma på hur ag sa använda upp 12 olika blushers. Som tur är så gillar jag blushers, jag älskar en kall rosa högst upp på kindbenet som en liten cirkel. Jag räds inte highlights eller skimmer heller, så där ligger Unfiltered II bra till. Och så tänker jag helt optimistiskt att nu när jag är i Kalifornien så kommer det ändå inte dröja innan jag får lite färg (jo, klart jag har solskydd) och då funkar bronze och skimmer bra. Så allt som allt – 120 dollar spenderade på blushers…får väl vara värt det?! Grattis till mig på alla hjärtans!

Etiketter None

Frågelådan: benzoin och Chanel

exclusifs

Önskar tips på en parfym med benzoin. Har ADP Fico Di Amalfi men vill ha ett alternativ och hoppas det poppar upp något hos dig.

Prada Candy! Ingen doft har väl mer benzoin än den. Prova Givenchy Pi också, för skojs skull.
Och för nytillkomna tittare så kan vi berätta att benzoin är en olja som doftar sött, nästan som vanilj men lite “segare”. Som man kanske tänker sig att kåda doftar när det sipprar ut från det stackars, skadade trädet.
I parfym använder man den på flera sätt. Dels är den bra på att fixera så om man kombinerar den med till exempel vanilj så blir vaniljen stadig och får en boost. Om man kombinerar den med vanilj och labdanum får man fram en not av ambra.

Vad tänker du om Chanels förändring av parfymerna ur Les Exclusifs, från EDT till EDP? Hur påverkar det favoriten Beige?

Vilken härlig fråga och tack för att jag får tillfälle att känna mig sofistikerad! På parfymforum som Fragrantica och Basenotes har man trådar om rädslan man känner inför den stundande förändringen, parfymfantaster som berättar om oron och undrar hur de ska ha råd att bunkra.
Sedan september 2016 har man alltså övergett EdT i kollektionen och istället övergått till EdP-versioner av dem. Det är inte första gången, långt ifrån, som man håller på och mixtrar och tweakar. Den Chanel No.5 EdP som vi doftar på idag doftar inte alls som den gjorde när Mademoiselle Chanel blev kär i den 1921. Den som finns i butik nu är Jaques Polges (en legendar!) verk från 1986. Ett inte alls lika romantiskt årtal. Man använder inte längre enbart jasmine från Grasse, man använder över huvud taget inte äkta sibetolja längre och så vidare. Riktiga kännare och fantaster samlar årgångar, jämför och hittar favoriter.

Jag är inte en lika nitisk entusiast. Men jag hade turen att prova några av dem på Heathrow nyligen och som en sammanfattning var de förstås rundare, tydligare och kraftigare vilket gjorde att i vissa fall försvann små nyanser. Jag kan inte alla dofter lika bra men i till exempel Sycomore som jag verkligen också älskar är större, krämigare och tydligare grön i EdP men samtidigt har lite av det torra, krispiga i den försvunnit på bekostnad av detta. Ett försök att göra den “mer feminin” har någon sagt.
Jag kunde faktiskt också prova Beige EdP, mycket riktigt favoriten. Där upplevde jag faktiskt en skillnad, rundare och tydligare. Den påminde mig under någon sekund om Tea for Two från L’Artisan som luktar starkt te med honung. Men det försvann och istället tänkte jag att den doftade aningen blommigare än min version som jag tänker på mer som en elegant brosch än en bukett. Nu var inte denna EdP en bukett heller, det kan jag inte påstå, men mer blommig ändå. Ska också den upplevas som mer feminin? Kanske det, kanske det. Men jag är ändå inte besviken.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen