Fifty Scents

Stress- och hösthantering

Jovisst, lavendel framhävs alltid som den mest lugnande doften. Den man ska spraya kudden med för att sova gott och den man ska omge sig med i hemmet för ett avslappnat välbefinnande.
Må så vara. Och om ni ska köra på lavendelgrejen för att hantera livspusslet så märk att det är skillnad på engelsk lavendel och fransk. Den engelska är den där mjuka som man förknippar med fält på landet, små hus med halmtak och så vidare medan den franska är lite mer örtig i sin framtoning, lite hårdare och pikantare.

Men det var inte alls det jag skulle prata om utan lugnande höstdofter. För mig har de mest avslappnande dofterna alltid varit de dova, murriga: nejlika, kardemumma, kanel…Juldofter mer eller mindre. Så nu när jag jobbar på med gud vet vad – promota bok, spela in podd, skriva artiklar, hålla föredrag – vid sidan av alla förberedelser inför min nästa utlandsflykt, så behöver jag all hjälp jag kan få med utandningen.

Etat Libre d’Orange har bra hjälp. Nu säljs de dessutom på Åhléns också (och har ett större urval online) förutom på webbutiken Boutique Ideale så de finns tillhands. Hur som, de har framför allt två oerhört lugnande dofter:

1. Noël au Balcon
2. Like This (Tilda Swinton).

Vi börjar med Like This, som är en av deras bästsäljare. Den är framtagen tillsammans med Tilda Swinton, en av världens coolaste människor. Hon växte upp i London men har starka band till Skottland dit hon flyttade i vuxen ålder (och bor kvar). Så när hon skulle ta fram en parfym ville hon att den skulle dofta “Skottland”.
När jag tänker på Skottland tänker jag på fuktiga stenslott, våtmarker och gröna kullar. Hennes doft drar ditåt men blandar också in ingefära och lite musk. Hon har sagt någonstans att det är känslan av sin farmors hus på de skotska kullarna hon ville åt och det är fint att tänka på att just den upplevelsen doftade såhär. Det är nästan så att man känner regnet utanför, som gör husets väggar kalla och lite fuktiga. Jag tycker den är underbar men måste erkänna att det tog mig både en och tre doftningar innan jag charmades. Fattade först inte grejen, tyckte inte den doftade varken det ena eller det andra men nu tycker jag att den är fantastisk. Inte bara jag förresten, den fick pris för bästa avantgardedoft av Fragrance Foundation, en ära.
Och vill man verkligen slappna av lyssnar man på Tilda när hon läser dikten “Like This”, som gett namn till hennes doft. Jag blir lugn omedelbart. Det är en form av meditation.

Min andra “instant stress relief” är Noel au Balcon, en snäll och rar doft full av värme och förlåtelse: kanel, honung och patchouli. Som stillheten som infinner sig på julaftonskvällen då presenter är öppnade och mat äten och man är trött, varm och nöjd. Alla är hemma och firar på sitt sätt, det finns ingen som stör, inget jobb som pockar på. Jullugnet, det mindre kända framför julstressen. Men jullugnet finns också. Och så här doftar det.

Etiketter None

FU DKNY

Nog för att jag alltid tyckt att DKNYs äpplen varit lika menlösa som hennes kläder, men nu blir det bojkott här på bloggen. Som om jag skulle skriva om DKNY över huvud taget men så här får man inte bete sig. Om man inte är en okunnig, ignorant jävel som är för kär i pengar och för rädd för allt annat.
Donna Karan går alltså ut och fördömer de kvinnor som anklagar mediamodulen Harvey Weinstein för sexbrott. Märk nu att hon inte fördömer Weinstein (han beskriver hon som trevlig) och inte heller säger något i stil med “det är bara anklagelser än så länge, inga bevis bla bla bla” utan tvärtom, hon accepterar att dessa anklagelser är sanna men inte Weinsteins aktiva roll i det hela. Istället är det kvinnorna som kan ha “bett om det”.
Påminner om Cecilia Hagens krönika där hon menar att vi inte ska vara så snabba på att döma Nigella Lawsons dåvarande make som fångas på bild när han misshandlar henne. “Hon kanske är en riktig satmara, det vet vi ingenting om.”

Det spelar ingen roll.
Det är misshandel.
Det spelar ingen roll.
Det är ett sexualbrott.
Vi kan inte bidra ännu mer till den här hemska kulturen där man håller skyldiga bakom ryggen eftersom de är trevliga eller har pengar eller bjuder på så flotta middagar eller är så bra pappor eller lovande studenter. Det går inte.

Och sen vill jag att alla tar en lång titt på DKNYs egna reklambild. Vad vill den förmedla? Är det ett sexuellt möte eller en situation med en knasig maktbalans? Om man ska tro DKNY själv så är flickan klädd på ett sätt som “ber om det”. Och kläderna står ju designern själv för.

Vore jag återförsäljare av hennes produkter skulle jag bryta samarbetet.

Etiketter None

Hollywood

Vad jag än gör är mitt mål alltid att återskapa det Hollywood-hår en sminkös på SVT lyckades ge mig när jag recenserade Kollektivet i Kulturnyheterna.
Särskilt aktuellt känns det nu när det snurrar kring min nya bok. Det har blivit en del tv-framträdanden de senaste tio, femton dagarna. Men mitt hår är väl inte vad det brukade vara, man har mer gått in för en lockigare variant.
Det är roligt att se vad andra väljer för färger åt en, någon valde mer åt silver och grå medan en annan gick all in på lila. Största antiklimax var igår när sminkösen inför Breaking news (jag var med i sista delen av programmet) valde samma skugga jag redan hade på mig eftersom hon tyckte den var snygg. Haha, ingen ny inspiration där inte.

Jag är rätt matt, blir rätt snurrig efter intervjuer, möten och annat som är supertrevligt och kul men samtidigt kräver en hel del fokus av mig. Det känns som om jag sover för mycket och för lite på samma gång. Lägger mig trött, vaknar trött. För under den här perioden då jag gör intervjuer och spelar in en podd (kommer snart!) så ska jag ju samtidigt också jobba på som vanligt, skriva artiklar i vanlig ordning, och förbereda mig för att lämna landet några månader (också i vanlig ordning) med allt vad det innebär med fix, papper och träffa vänner innan resa.

Det är inte så att jag klagar, det är ju också en tidsbegränsad period. Under den har jag också läst en del artiklar som pratar smink och feminism. I Expressen menar man att det gått över en gräns när man kallar fillers för en feministisk handling (utifrån att jag bestämmer över mitt eget utseende), man pratar samtidigt parallellt om att inte skambelägga kvinnor för deras val kring sina utseenden.
Jag har ju alltid varit lite av den skeptiska, sura tanten i hörnet. Jag tycker nämligen också att vi inte ska intala oss att allt vi gör när vi sätter oss framför sminkbordet verkligen är vårt absolut egna val, helt isolerat från omvärldens förväntningar och normer. Att vi skulle bygga ett precis likadant sminkbord men exakt samma innehåll om vi befann oss på en öde ö (men med tillgång till materiella ting, för tankeexperimentets skull). Om vi trodde det så är det svårt att förklara den höga siffran som genom undersökning efter undersökning säger att kvinnor känner sig självsäkrare med smink, blir bättre bemötta både på jobbet och utanför om de är sminkade och så vidare. Det är en yttre faktor man inte kan ignorera. Och ett skäl till att man ägnar en halvtimme åt mig i tv-sminket medan killen som ska vara med innan mig bara får lite puder och frågan “Du känner fortfarande igen dig själv va?”.
Och ett annat skäl till att tv-sminköserna finns är för att om hallåorna, nyhetsuppläsarna och de andra kvinnliga ankarna inte var sminkade skulle tittarna distraheras. Det skulle störa dem, det skulle vara både ett statement och något som stör deras upplevelse och nyhetsintag. Jo, det är sant.

Så ja, jag är med på det trista tåg som rullar och vinkar och säger “men ha i åtanke bara, det är bara sunt, att det kanske inte är helt och hållet så enkelt som att säga “jag bestämmer, alltså är det feministiskt””. Det man nedlåtande refererar till som “läppstiftsfeminism” eller “Beyoncé-feminism” är en sådan variant: “Jag är feminist och om jag vill ha korsett så är det feministiskt eftersom jag är feminist och allt jag gör utgår från mig själv.”

Förlåt att jag alltid blir den sura i hörnet men jag tycker bara inte att vi ska förenkla saker och ting för mycket.

Etiketter None

Vad gjorde jag igår (och hur doftade jag?)

Bok ute, releasefest igår. Nu kan allt återgå till det normala. Det vill säga tedrickande, skriva artiklar halvsittandes i soffan för att sedan behöva uppsöka massör, måla naglarna och tröttna på färgen inom ett dygn samt kolla på tv-serier, få dåligt samvete och formulera någon artikelidé som gör att jag kan kolla vidare med gott samvete eftersom jag ska skriva om serien.

Hjulet. Perfektionen.

Mina fingrar har många frågat om. Skoja, ingen har frågat om dem. Men de är i alla fall bättre nu, har läkt på ett Wolverine-besläktat sätt. Helt otroligt. Från att ha haft förband på fem fingrar och inte kunnat skriva räcker det nu med plåster på pekfingrarna. Det hade jag igår så på alla bilder från festen där jag håller upp min bok syns det. Jag tycker det ser fint ut.

Gud, idag är jag helt matt men lägenheten doftar så underbart av alla vackra blommor jag fick! Idag behöver jag faktiskt ingen parfym alls men igår kväll tog jag på mig Noel de Balcon från Etat Libre d’Orange för lugnets skull: kanel, mandarin och ljuva kryddor som för tankarna till jul (precis som i namnet: “Jul på balkongen”). Det är sånt som lugnar mig, inte klassisk lavendel eller ylang-ylang. Juldofter, varma kryddor. Sprayade på både armar och hals. När någon sedan frågar mig vad det mest extravaganta plagg jag någonsin köpt är ska jag svara “en sovskjorta i siden från Oliva von Halle, som numera också doftar kanel och mandarin.”

Etiketter None

Kortaste inlägget

Världens kortaste inlägg: har bränt fingrarna och kan bara skriva med ena ringfingret. Återkommer snart!

Etiketter None

Frågelådan: Dofter!

Hamnar på din sida lite då och då och ofta i rätt gamla inlägg. Jag älskar dofter och blev väldigt intresserad av Guerlains Aqua Allegoria Figue men hittar den icke på nätet, vet du var jag kan hitta den? Bor i Norrland så jag brukar nätshoppa eller handla i Stockholm om jag är dit. Tack för en inspirerande blogg!

Tack själv! Tyvärr nås jag av den icke-bekräftade nyheten att just Figue är tagen ur produktion. Men går man in på Guerlains hemsida så är den, i alla fall för tillfället, inte längre där. Men jag tycker inte att du ska misströsta. Dels finns goda chanser att hitta den på i synnerhet brittiska eBay. Jag säger brittiska i första hand därför att där blir portot till Sverige inte lika saftigt (som från USA) och tullen verkar ha mer överseende.
Annars finns många andra fina fikondofter som Diptyques Philosykos, L’Artisan Premier Figuier eller – om du vill friska upp ytterligare – Acqua di Parmas Fico di Amalfi som toppas av en mild citrus. Som du säkert redan vet är Guerlains Allegoria-serie lite lättare dofter, jämfört med deras huvudserie så då kanske det sistnämnda förslaget här mer överensstämmer med en doft du hade tänkt dig? Jag tipsar också, som ett litet PS, om Diptyques doftljus Figuer som kan ge lite fikondoft i hemmet.

En annan grej, ditt inlägg om fukt var toppen! Jag har köpt fuktkrämen från First Aid Beauty och älskar den. Men vilken olja är det du använder för att kapsla in fukten?

Jag föredrar marulaolja men nyponfröolja är också bra. Just nyponfröoljan har egenskaper som passar både trötta och glåmiga och de med tendenser till acne. Tricket är att välja en torr olja till ansiktet. Visst kan du smörja med en fetare jojobaolja om du har lust, oljornas fördel är att de mjukgör och att de stänger in fukt (och även tar ned den i huden) men just i ansiktet och till natten har fetare oljor vissa nackdelar, inte minst som att oljan kladdar av sig på kudden.
Mandeloljan är mild, halvfet och passar därför till torr vinterhud. Arganoljan är också fet, det är därför den varit på modet att ha i håret ett bra tag nu. Bra ansiktsoljor men till natten skulle jag kanske välja en torrare, som nyponfrö.

Etiketter None

Hårkärlek

Varför älskar man att gå till frisören? Jag älskar det i alla fall. Dels är det ju för att någon snyggar till en, tar hand om en och ser till detaljer. Men någonstans finns också en förhoppning om att denna någon – frisören – ska se någonting hos en som ingen sett förut. Ett snitt, ett par klipp, en stajling eller en ny bena som ska ta fram ens allra, allra bästa jag.
Man hoppas på en förbättring med andra ord.

En sådan fick jag faktiskt av hårstylisten David Glover som fick göra vad han ville med mitt spikraka babyhår. Han var här på besök för att lobba för hårvårdsserien Martinsson King som har som usp att man själv blandar till vad man behöver i schampot och balsamet utifrån behov. Lite extra fukt, lite extra volym. Vad man nu behöver.

Föga förvånande valde David “volym” till mig. Allt annat hade förvånat mig. Han tog några hårtestar mellan fingrarna och det kändes som om han var en biolog som undersökte ringarna på ett träd. Han kunde utläsa när jag färgade sist, vad jag färgade med och hur jag brukar ta hand om mitt hår. Jag kände att denna man kan man inte ljuga för och säga “jag använder inpackningar varje vecka” eller något liknande. Respekt.

Tar ni med er bilder från tidningar till frisören? Jag har gjort det och känt mig som en nolla varenda gång. Jag vet att jag inte ser ut som Jennifer Aniston, men jag gillar nyansen på hennes hår.
Lönlöst, jag får ändå för mig att frisören tänker “Åh gud ännu en som tror att jag kan trolla.”

Jaja. David Glover sken upp lite när jag sa att mitt hår alltid var platt och att volym är ouppnåeligt. Jag använde det ordet. Jag sa unachievable (han är från Australien). Han upprepade ordet som en fråga, fick göra vad han ville, tvättade mitt hår och åstadkom detta utan att använda någon stylingprodukt bara en locktång. Respekt igen.

Etiketter None

Jo, jo

Hade ju såklart tänkt blogga från mina fem dagar i London. Om brittiska stjärnor på skönhetshimlen som Charlotte Tilbury, Delilah Cosmetics och Eyeko. Och att jag kommit på varför Jo Malone lämnar mig så kall. Allt det hade jag tänkt skriva om men insåg när jag kom till hotellet att jag glömt laddaren till datorn hemma och fick använda datortiden mycket sparsamt.

På ett av varuhusen doftade jag på den senaste kreationen från Jo Malone (som numera tillhör Estée Lauder och inte har något med Jo herself att göra). Jag provade English Oak & Redcurrant som är damversionen i serien och English Oak & Hazelnut som är herrversionen. Båda lika korrekta och försiktiga som ett glas mineralvatten med en citronskiva i. Jag doftade på dofterna igen på flygplatsen på väg hem.

Ni vet Jo Malone, de där vita och svarta förpackningarna som känns 2003 och som ska vara “sofistikerade” och “engelska”? Storytellingen lyder som så att Jo pressade blommor och gjorde egna tvålar som barn, blev florist som vuxen kvinna och har ägnat sig åt dofter sedan dess.
Hennes dofter heter inte poetiska saker utan bara de två eller tre huvudnoterna i doften. Lika straightforward som förpackningen. De är lätta och flyktiga, de är tänkta att vara unisex i första hand och de är tänkta att kunna blandas med varandra på huden (layering). Okej, okej.

Jag är inte superförtjust i det här med att man ska kombinera en massa olika dofter ur samma serie. Det känns för mig lite som “varför ska jag köpa tre olika dofter när jag skulle vilja ha en enda, svinbra?”. Men vissa gillar det såklart, tycker att det ger dem kontroll, personlighet och variation.

Basil & Neroli är tydligen storsäljaren, en obetydlig citrus. Och på flygplatsen kommer jag på varför Jo Malone lämnar mig så kall. Inte bara för att hela presentationen är så strömlinjeformad och så stram i sin svenne-sofistikerade approach. Det är för att den saknar personlighet. Med nära på hundra dofter i sortimentet är det nog svårt att behålla en personlighet, i och för sig. Men det är ju inte direkt oväntat att para ihop, säg, basilika och neroli? Eller lime, basilika och mandarin som en annan bästsäljare lyder. Är man ute efter något enklare brittiska parfymer som “heter vad de doftar” (eller doftar vad de heter?) fast med en personligare, mer individuell touch av “ser snygga ut i badrummet” tycker jag man ska blicka åt Penhaligon’s istället. Deras liljekonvalj-parfym var tydligen Margaret Thatchers favorit. Se, mycket roligare redan där.

Etiketter None

Myter, rykten och missförstånd

En av många seglivade uppfattningar om hudvård är den att huden “vänjer sig” vid en produkt efter ett tag. Jag har hört samma sak om schampon och balsam också, håret vänjer sig så att effekten av produkterna minskar och sedan uteblir.

För att förstå hur detta är en omöjlighet måste man minnas hur huden fungerar. Huden är ett levande organ, precis som lungorna eller hjärtat. Det är inte en död, statisk sak.
Vi vet också att huden i i ständig förändring, ingen har exakt samma hud idag som när de föddes (förutom möjligtvis de som föddes för typ tio minuter sedan), cellerna blir gamla, dör och ersätts av nya. Med tiden sker denna process allt långsammare och vår hud förändrar karaktär, förlorar spänsten och blir rynkig. Detta märker man också när man får ett sår på huden. När man var yngre läkte det på några dagar, nu kan det ta längre tid.

Att ge huden fukt, vitaminer och antioxidanter i form av externa produkter, som hudcremer, är ungefär som att mata kroppen med hälsosamma saker som broccoli och tomat. Vänjer sig vår kropp vid broccoli och tomat så att den slutar ta till sig vitaminerna och antioxidanterna? Nej, det gör den inte. Eftersom kroppen är i förändring, eftersom celler lever och dör. Dessutom påverkas vår hud av faktorer som väder, miljö och stress. Vi är ju inte statiska för sådana påverkningar, varför skulle vår hud då vara statisk i förhållande till hudvårdsprodukter?

Håret är lite av en annan femma men inte riktigt. Håret är till skillnad från kroppen dött protein, det lever inte. När det förändras (eller när vi upplever att det förändras) är det de nyare, friskare hårstråna som vi ser. Håret upplevs också förändrat i miljö, klimat och av personliga faktorer som stress. Eftersom håret i sig inte lever (förutom hårsäckarna, de lever i högsta grad) är känslan av ett friskt, glansigt hår till stor del kosmetisk, alltså den kan påverkas av produkter vi använder. Det är inte detsamma som att håret “vänjer sig” vid en produkt, håret förändras bara inte på samma sätt som huden.

Tack för mig denna lördag vid skolbänken. Och nej, bilden har ingenting med texten att göra. Men modellen har ju snygg hy och vackert hår.

Etiketter None

Rosor, rosor, rosor!

Idag hände någonting överraskande och revolutionerande: Jag hittade den hittills enda rosdoft jag verkligen älskat.

Ros är en sådan not som ofta delar folk i två läger: för och emot. Eller, de som tycker att den doftar ljuvt och romantiskt och de som tycker att den doftar tantigt och kvävande. Jag tillhör den senare kategorin. Kanske förknippar jag inte rosen så mycket med gamla damer utan snarare en tung, kvävande och pudrig tvål.

Men jag och den spanska skådespelerskan Rossy da Palma har tydligen någonting gemensamt, för parfymen Eau de Protection (“Skyddsvatten”) från Etat Libre d’Orange tilltalar mig enormt – och den doftar vrålstarkt av ros.

Det finns förstås några tänkbara förklaringar till detta. En är att rosen man använt är den bulgariska. Det är den dyraste rosen men också den mest kraftfulla, mer blomma än de där pudriga, ljusrosa bladen jag annars har så svårt för.
Dels han man parerat den med annat kraftfullt som svartpeppar, ingefära och kakao. Det säger kanske ingenting i skrift men översatt till doft blir det en riktigt defensiv rosdoft lika modigt sexig som ett par riktigt röda läppar.

Därinunder finns också lite förmildrande omständigheter som patchouli och rökelse, men de gör inte så mycket väsen av sig annat än backar upp rosen.

Ros, ros. En illröd, blodröd ros. Jag tänker på flamencodansare snarare än engelska 1800-talsträdgårdar. Fattar ni vad jag menar? en ros som verkligen dryper av eldig passion, inte blyg uppvaktning. Jag vet inte vad det säger om mig men så här har jag aldrig känt inför en rosdoft förut.

Eau de Protection finns på Åhléns (i butik och online) .

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen