Fifty Scents

De längsta dagarna

Det var en lång dag i söndags. Oerhört lång dag. Tänker på en av mina favoritserier 24 och taglinen “I’m federal agent Jack Bauer and this is the longest day of my life“. Upprepade den för min själv medan jag stod i säkerhetskollen på flygplatsen i LA efter elva timmars konstant illamående uppe i luften.

45 minuter senare var jag ute ur kollen, hämtade väskan och ställde mig och väntade på en taxi. Hyperventilerade och undrade hur jag skulle klara taxiresan till tågstationen utan att krypa ihop i fosterställning.
Fem och en halv timmes tågresa på det är heller inte att leka med (nämnde jag illamåendet?) och speciellt inte när tåget är försenat två timmar…

Jaja. Några sömntimmar senare och jag är tillbaka på banan igen, hyn också tack vare ett par star products: Bioderma för snabb makeupborttagning och eviga hjälteprodukten Glycolic Acid 10% från Peter Thomas Roth. Jag kan inte rekommendera den nog.

Idag tog jag ledigt, gick runt och kisade bakom solglasögonen och var snäll mot magen efter allt jävla illamående. Har alltid haft anlag till åksjuka men på senare år är det som om kroppen helt gett upp så fort den är i rörelse. Nå nå.

Etiketter None

Beauty Pie

Marcia Kilgore verkar vara en riktig entreprenör. Enligt storytellingen började hon ge sina kursare ansiktsbehandlingar och det var så Bliss startades. Det blev salong och unika behandlingar och produkter. Märket blev globalt och såldes vidare.
Kilgore ligger också bakom Soap & Glory som använde sig av retroliknande förpackningar och stilrent färgschema i rosa och ljusgult.

Hennes nya grej är Beauty Pie. Jag har inga egna erfarenheter av märket men så här är idén: man betalar 10 dollar i månaden eller 120 dollar om året (finns i USA och Storbritannien för tillfället). Därefter får man tillgång till vansinneslåga priser på produkter, både inom hudvård och makeup. Och med vansinneslåga menar jag alltså tjugo kronor för läppstift, femton för eyeliner och så vidare.

Kilgore säger att idén med Beauty Pie är att vara transparent, hon listar alla ingredienser och hon har låga priser för att demonstrera hur mycket man vanligtvis lägger på, för marknadsföring, snygga förpackningar, lyxkänsla och allt annat. Hon skriver att förpackningarna är lätta – kunder reagerar på det – för att hon valt enklast möjliga plast och inte tunga metallkorkar eller flaskor av tungt glas eller liknande som kan ge intrycket av en dyrare produkt.

Jag har som sagt inte testat själv. När jag skummar igenom några produkter på hudvårdssidan ser jag att vissa innehåller parfym vilket alltid är irriterande. Men till exempel läppstiften verkar inte innehålla något sådant, inte heller cykliska silikoner eller något annat som kan vara dubiöst.
Färgerna på produkterna verkar fina, i synnerhet läppstiften som finns i både glansiga och matta. Kollektionen är stor och tydligen ska den bli ännu större också inom kort. Ändå nyfiken.

Etiketter None

Känslor och färgen lila

Jag inser att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit lite melankolisk. Några vänner skriver på Facebook att våren gör dem ledsna, att den första soliga vårdagen får dem sorgsna. Jag gissar att det har att göra med att när något nytt föds betyder det ofta att något gammalt dör.
Den första soliga vårdagen kan också påminna om att sommaren är kort. Nu kommer våren, snart är sommaren över. Ungefär så.

Eller så är det någonting annat.

Jag ser många dofter i färger och den mest melankoliska färgen av alla är lila. Darrig viol, försiktig iris. Doften av det som var, doften av något som håller på att försvinna.

Jag har svårt att formulera mig just nu känner jag. Förresten ska jag åka till USA igen. Även om jag inte har några kval eller problem med var jag hör hemma (Sverige!) så kan det ändå vara känslosamt på ett sätt att sprida ut sig mellan två hem.

En sak med att man är vuxen är att man måste göra val. Man måste förhålla sig till saker och ting i sitt liv och man är helt ensam i det. Jag hade kunnat flytta, jag hade kunnat bygga upp mig själv på nytt.

Äh, jag har svårt att hitta orden här. Det handlar inte bara om att jag bor på två ställen, det handlar om att jag försöker hitta lite olika fästen här och var. Bygga upp lite olika grejer, olika stöd så att när det ena faller har jag ett annat.

Jag har bestämt mig för att åka till hedarna i Yorkshire i sommar. Jag reser själv. En gång när jag var 16 åkte jag till London för att se på målningar av prerafaeliterna. Det fanns en tid, då man var ung, när man ville komma saker nära. Idoler, författare, folk man var kär i på avstånd. Jag vet inte vad jag hoppades att det skulle ge mig att se de där målningarna men jag hade hoppats på något.
En känsla, en förändring. Men kanske mest en känsla.

Jag tänkte åka till Yorkshire eftersom min favoritbok “alltid” varit Svindlande höjder. Det är den bästa bok som finns. Och jag har “alltid” tänkt att jag ska besöka de där hedarna någon gång.
Sedan tänkte jag “varför inte nu?” och så blir det.

Varför vet jag inte. Inte heller vad jag hoppas få se eller uppleva. Antagligen kommer jag bara att stå där och huttra i vinden. Men även det är en upplevelse…

Etiketter None

Länge leve grönt!

Har blivit vansinnigt förtjust i grönt. Charlotte Gainsbourgs fel naturligtvis. Hennes gröna eyeliner i NARS-kollektionen är ren perfektion. En mossig khakigrön, som dessutom glider längs fransarna som om den var gjord av sirap. Man kan bli rörd för mindre.

Min allra första ögonskugga var en liknande färg, en matt och torr mossgrön sak från The Body Shop. Jag tyckte 79 kr för en ögonskugga var vansinnig lyx, mamma köpte den åt mig eftersom jag skulle resa iväg på ett utbytesår och ville att jag skulle känna mig fin. Användes sparsamt eftersom man är sån i tonåren, åtminstone var jag sån. Spara på klistermärken, inte använda dem. Och så vidare. Idag är jag ju precis tvärtom – bästa sättet att ta hand om en parfym, ett plagg, vad som helst är att använda det och älska sönder det.

Det kommer jag antagligen också göra med den här gröna eyelinern från Smith & Cult när den kommer till Sverige. Många av de andra färgerna finns redan (en underbar blå!) men den gröna hör tydligen hösten till. Och alltså, de är verkligen svinbra. Tunn, fin pensel och klockrena färger. Och – sitter hela dagen, till och med i regn, snö och allt annat som hör tossigt vårväder i Sverige till. För 298 kr kostar den lika mycket som min andra favorit Dior ArtPen. Fördelen med S&C är att den sitter längre. ArtPen är aningen mer lättarbetad, så kanske bättre för en NOOB eller någon som vill ha tunnast, tunnast möjliga liner.

Grönt är en så bra färg, tycker jag. Så kontrasterande och lugn. Alltså, khaki mot bronze eller brun ögonskugga är så himla nice. Khaki mot kalla rosa kinder är också superfint. Älskar grönt nu.

Etiketter None

Goda vänner

Tro det eller ej men MAC Cosmetics lanserar ungefär 10 olika samarbetskollektioner om året. Eftersom de gjort det sedan 1980-talet är vi uppe i över 100 olika. RuPaul och Viva Glam-läppstiftet var först.

Det finns ingen röd tråd i samarbetena. Eller ser ni något jag missar hos Barbie, Hello Kitty, Giambattista Valli, Rihanna, Brooke Shields, Mariah Carey och Zac Posen?

Eller vänta förresten, jag ser en röd tråd. Det handlar om populärkultur, om stilskapande kulturyttringar. Man vill visa att makeup är en del av detta, en del av samtiden. Och det roliga med MAC är också att de inte är knussliga, de låter många olika stilar komma till tals, de snor lite fashion cred från designers som också får vara med på en hörna och vågar chansa.

Det man kan vinna på ett samarbete är just lite coolness, hipness eller vad man nu vill sno åt sig. Det senaste av de samarbeten som jag är nyfiken på är Charlotte Gainsbourgs lilla kollektion för NARS.
Det första som slår mig är ju att just CG sällan ser särskilt sminkad ut. Tvärtom, hon känns som en person som inte orkar bry sig, på det där nonchalant snygga sättet. Sedan tänker jag att det kanske är det som är meningen, förutom det uppenbara då: att försöka få lite av hennes coolness. Varför NARS nu skulle behöva det, det är väl ett tillräckligt chic märke redan?
Nä, men sen inser jag ju förstås att CGs effortlessness är en del av grejen. Att se naturlig ut, naturligt cool. Är det inte ett av många olika mål med makeup?
Eftersom CG också är dotter till två av världens kändaste och chicaste och tuffaste landet Frankrike skakat fram är ju också just franskheten ett signum. Precis som François Nars, vars franskhet kanske hamnat i skymundan när han blivit så global?
Så även om kollektionen kanske inte känns som något CG själv nödvändigtvis skulle bära (även om hon gör det i promobilderna) så ska de förmedla känslan av henne. Produkterna har därför också namn som betyder något för just CG, namn på gator hon bott, människor hon känt.
Och jag är en typiskt tänkt målgrupp, jag tycker att hon är så satans cool och jag gillar hennes skådespeleri. Och så gillar jag ju NARS så jag lär ju skaffa hela kollektionen.

Jag avskyr när marknadsföring lyckas så bra – på mig.

 

Etiketter None

Om Hers och saker med guld i

Det har varit en oproportionellt stor debatt kring systrarna Hanna Widell/Amanda Schulmans kosttillskott HERS. De har vilselett kunden genom att utlova att pillret ger “allmän balans, stärkt immunförsvar och naturlig skönhet”. Allt från bloggare till näringslivsforskare har sagt att pillret är verkningslöst.
Marknadsföringen har också klassats som oetisk, den utlovar saker som man i så fall bara kan utlova om det är läkemedelsklassat. Systrarna har också uppmanat sina följare att ta bilder på HERS och tagga produkten och berätta hur de tycker att den funkar. Här anser man att systrarna bryter mot etisk marknadsföring. De säger inte att det funkar, det får användarna själva göra.

Ur “förleda kunderna”-synpunkt ser jag ingen som helst skillnad på detta och på de “vetenskapliga tester” (så kallade “consumer perception study”) som många skönhetsföretag gör när de ber frivilliga testa en creme i några veckor och sedan svara på om de upplever en skillnad. Ännu mer båg är det när man ber testaren säga om denne upplever en skillnad redan efter första användningen. På en nytvättad och torr hy kan vilken mjukgörande kräm som helst ge en upplevd skillnad. Smör också, om man skulle smörja in sig med det.
Betänk också att dessa får produkterna gratis tillsammans med en försäkran om att de är värdefulla för företaget, särskilt utvalda och på gränsen till ett vetenskapligt breakthrough nu.

Nå. Systrarna besvarar kritiken med att kalla den kvinnofientlig. Om det vore ett piller som riktade sig till män skulle den inte få samma kritik.

Jag tycker inte att det är kvinnoförakt så mycket som ett klassförakt om man nu ska klassa det som något. Är kvinnor mer korkade än män? Eller är män så korkade att de skulle köpa allt rakt av och då skulle ingen debatt uppstå?
Att man lurar kvinnor att de mår bättre av ett piller för 399 kronor i månaden är väl ingenting nytt. Att säga att det lurar stackars lågavlönade och sönderstressade kvinnor att ta ett piller för att bli snygga och må bra när de egentligen behöver god, balanserad kost och tre veckor i en solstol på en strand…låter inte bra.
Fungerar kosttillskott över huvud taget? Den frågan är ju hemskt omdiskuterad och svaret lutar åt nej. En balanserad kost gör mer skillnad, kosttillskott knappt någon om man äter tre måltider om dagen.

Detta vet kvinnor. Och män. Och visste de inte det innan HERS så är det knappats HERS som förlett dem. Kosttillskott och hälsotillskott är gammalt som gatan och nätet kryllar av information för den som orkar leta upp den. De “stackars lurade kvinnorna” som då kanske eventuellt upplever en placebo-effekt är inte förda bakom ljuset. Inte mer än de som köper cremer specifikt utformade mot rynkor på halsen, de som tror guld i fuktkrämen gör nytta, de som köper Créme de la Mer för 2500 kronor och tror att den ska göra underverk för att en flygingenjör står bakom. Inte mer än de som läser att 98% av de som testat produkten säger att den är superbra. Skulle gärna se att detta granskades och kritiserades på samma sätt.
Eller – kategorin jag själv ingår i, skönhetbloggarna. Om vi skriver att en creme “känns skön på huden” och “gör min torra hud slät igen”, betyder det att vårt omdöme är odiskutabelt?
Nej, men vi säljer heller ingenting. I alla fall inte jag. Det gör systrarna Widell/Schulman. Men jag och de har en sak gemensamt: vi säljer något vi tror på och vi säljer ett varumärke, det vill säga oss själva. Därför är det naturligtvis lättare att kasta sten på de två glada, vackra, lyckade och rika systrarna än på till exempel alla andra blufföretag i världen som påstår sig ha hittat en ingrediens som gör dig vackrare, gladare och sexigare. På burk.

Etiketter None

Jo Malone London —> Åhléns city

Sedan igår finns nu Jo Malone London på Åhléns city. Det finns få märken som är så typiska i hela sin hållning, från etikett till namn till produkt. Med typiska menar jag att det känns så tydligt och självklart vilken den tänkta målgruppen är.
När jag har Lime, Basil & Mandarin på mig, den mesta bestsellern, så blir jag den personen. Någon med smalt, engelskt ansikte i en trenchcoat som inte gör den smala, okurviga kroppen en tjänst trots markerad midja. Nervöst skratt, doftljus hemma, såna där svarta ”finbyxor” på kontoret och man märker aldrig när hon varit och klippt sig för det ser likadant ut ändå. Givetvis ”cendré”-färgat.

Man vill tilltala en övre medelklass eller alla som aspirerar på att vara övre medelklass. Som Molton Brown och i viss mån L’Occitane. Smakfullt, men kanske också inte särskilt personligt. Men så är “personligt” heller inte allas dröm.

Jo Malone började sitt doftorienterade yrkesliv som florist. Hon började också dubbeljobba som hudvårdsterapeut och blandade lite bad- och massageoljor on the side. Nejlika och ingefära visade sig vara den första succéblandningen och runt 1994 hade Malone startat egen butik i London.

En härlig sak med Jo Malone är att man redan tidigt uppmuntrade till att blanda olika dofter. Eftersom dofterna anses unisex som ofta har en enda framträdande not så är det lugnt att hitta egna kombos.

Det hela är förstås en smaksak. Är man en person som älskar doften av apelsinblom kanske man är överförtjust i att doften Orange Blossom finns. Tydliga namn, tydliga dofter. Jag kan inte säga att jag någonsin blivit överraskad av en Jo Malone-doft men dels har jag inte testat alla 90+ dofter och dels är det nog heller inte meningen att jag ska bli överraskad och tänka “Jag känner…är det päron? Kan inte placera det, men doften känns bekant…?” utan snarare “Ja, men herregud! Det luktar ju exakt som mormors päronträd!”.

Förpackningen är likadan: gräddgul, svart, enkel. En stil som inte förargar någon, en stil som passar överallt.
De är vad jag skulle kalla försiktiga dofter. Tydliga dofter, om man så vill. Stör ingen, förargar ingen, men kanske heller inte gör så mycket mer än “doftar lime”.

Etiketter None

Då jag fattade att jag gjort fel

Haha, jag bjuder på den här anekdoten.

Jo, jag brukar ju fixa ögonbrynen, oftast på Benefit-baren inne i Sephora på Biblioteksgatan men ibland kör jag lite själv. Jag tycker färga är en bra idé oavsett egen färg på ögonbrynen. Dels för att många strån kan vara ljusa, man ser dem inte, och att färga gör att brynen upplevs som tjockare.
De inte bara upplevs förresten, de blir tjockare. Färgen ligger som ett litet hölje. Att färga är svinbra. Och bekvämt. Det blir mindre felmarginal när man fyller i dem sedan, med penna eller vad man nu föredrar (jag kör penna, plus gel om jag har orken och tiden).

Nå! Eftersom jag har rätt mörka bryn har jag inte varit så kräsen med färgen eller nyansen, köpt vanliga Depend även om jag alltid misstänkt att den är lite sekundär. Därför beställde jag Refectocil som jag hört så mycket gott om. Här fick man till och med lyxen att välja nyans också, jag tog “naturbrun”.

Glad i hågen hämtade jag ut min tub från tjuriga farbrorn i tobaksbutiken, gick hem och testade direkt. Inget resultat. Testade igen, någon vecka senare men tyckte mig faktiskt inte uppleva någon som helst skillnad. Märkligt.
Jag provade igen och såg igenom en hel säsong av Line of Duty, i alla fall nästan. Lät färgen sitta på så att den verkligen skulle ta men icke. Icke!

Slänger tuben, går på ett pressmöte med KICKS och där råkar jag i samspråk med en makeupartist som lovprisar RefectoCil. Jag säger att på mig händer ingenting alls och han säger “Så konstigt! Prova att blanda med mer av väteperoxiden kanske?” och jag svarar “Väteperoxiden…?”.
“Ja, den du blandar ut färgen med, den som gör att det blir en färgningseffekt…”.

Och där blev mina kinder röda.
Och sedan gick jag hem och lade en ny beställning på både färg och väteperoxid.
Har aldrig haft snyggare färg på brynen.

Etiketter None

Smith & Cult!

Det finns en del att säga om Smith & Cult. Det första som slår en är förstås hur mycket paketering och image spelar roll. Nagellacken är inte billiga (239 kr) men de är snygga. Och jag måste säga att glitternagellacken har fått mig att konvertera, jag har alltid varit en less is more-person och hoppat glittret på naglarna men S&Cs har täckning och textur, sitter som berget dessutom.  Vegas Post-Apocalyptic är min favorit.

De har också en annorlunda slags storytelling. Grundarna är två kvinnor: en cool LA-donna med snygga, dyra läderstövlar och boho-hår. En mer konstskoletjej med svart hår och tankar om signifikans och mening.
Nej, jag skojar inte. Hon är konstperson och produkterna förutom lacken är någon slags referens till en halvt påhittad dagbok “Diary of a Beauty Junkie”.
Det är också hon som skapat konceptet med den där bucklan i locket på alla nagellacksflaskor. Så hatten av till henne. Det är hon som står för “Cult”-sidan medan den mer boho-LA-kvinnan är den mer classy “Smith”.

Den bucklan har man tagit med sig och fört över på de andra produkterna i kollektionen, som man utökat med lipgloss (lite märkligt tjock konsistens tycker jag), lip lacquers, lip stain och ögonmakeup.
Jag gillar verkligen att de döpt mascaran till “Lash Dance“. Fantastiskt namn. En tjock silikonborste är både lätt att använda och skapar fin volym, jag gillar den.

Det som slår mig är ju förstås vilken roll paketeringen spelar in, det finns många bra mascaror därute men jag älskar namnet på denna. Det lockar. Och sedan är det lyckligtvis bra, och lättarbetad. Hade jag varit lika entusiastisk att prova om det hade rört sig om en enklast, möjliga plasttub? Nej.

Men så är det ju. Skönhetsprodukter är lika delar effektivitet som njutning. Där ingår också förpackningen många gånger. Att S&C till exempel stoltserar med att inte inte innehåller skadliga ämnen i nagellacket är en del av storytellingen, att de vet vad de gör, men just de ämnena är ju faktiskt helt på väg ut. Inga större aktörer använder dem längre.

Hur många nagellacksflaskor har jag som står framme? Faktiskt inga. Förrän nu, då S&C fått äran att lite casually stå på sminkbordet bland parfymflaskorna. Hatten av, som sagt.

Etiketter None

Jag kör!

En sak som var upp på tal för ett tag sedan var “patient”-begreppet. Att när man genomgår ett plastikkirurgiskt ingrepp ska man inte kallas “patient” utan “kund” eller “klient”. Detta för att betona att man inte är sjuk utan bara köper en tjänst.
Jag vet inte vad som hände med den debatten. Men den visar i alla fall på att man ser skillnad på rekonstruktiv kirurgi (när man återställer huden, från tex en brännskada) och estetisk (förskönande, modifierande utan att medicinskt behov finns). Inte all plastikkirurgi eller skönhetsingrepp är lika.

Som är läsare också kommenterade finns det en stor skillnad i attityd kring ingrepp mellan olika åldrar. En yngre generation är mer positiv, kan till och med se något coolt i att det syns att man förstorat läpparna. Det är en look. En äldre generation är mer skeptisk, vilket skulle kunna ha med pengar, fåfänga och det naturliga idealet att göra.

Jag har i alla fall bestämt mig för att testa fillers. Jag väljer Juvederm eftersom jag varken har särskilt stora eller djupa rynkor och inte är helt bekväm med tanken på botox. Men fillers för att jämna ut en begynnande argrynka mellan ögonbrynen (jag måste rynkat på brynen mycket i mitt liv. Kanske är jag en allmänt skeptisk person?) och kanske, om det går, lite ojämnheter kring hakan som jag tillskriver min ålder och inget annat.

Varför? För att möjligheten finns och för att jag tycker att jag vill testa något som jag inte har erfarenhet av men ändå tankar kring.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen