Fifty Scents

Enhörning

…och så bara en rad om att jag skrivit den här blänkaren om enhörningens nuvarande status i skönhetsvärlden. Det rosa håret, pärlemorskimrande kinder och så vidare. Men vad betyder det då?

Etiketter None

“Allt om min nya bok”

Eller nej, inte allt. Men den slagfärdiga titeln får ni här (en hyllning till Rebecka Solnit, såklart. Troligtvis en av världens bästa människor).

Det är det här verket jag jobbat med, och fortfarande jobbar med, dagarna i ända. En bok om dickpics som rent konkret består av en knippe essäer där jag utgår från olika spännande ämnen som nätdejting, uppvaktningsritualer, hämndporr men också mer otippade som Viagra-reklam och snögubbar som alla på ett eller annat sätt är förknippade med dickpics.

Här är en liten intervju om boken. Där det också framgår att det är de oombedda dickpics, de som skickas helt opåkallat, som intresserar mig. Jag har fått sådana, det är en märklig känsla. Jag har också fått sådana när jag bett om dem, det är en helt annan historia och helt ointressant i jämförelse med den andra kategorin.

Senaste tiden (senaste året) har jag plöjt kuk som en besatt. Alltså verkligen. En grej leder hela tiden till en annan. När blev sex brottsligt? Varför pratar USAs president om handstorlek och kukstorlek? Alltså år 2017 vet vi väl att det inte finns någon korrelation dem emellan och även om det fanns det…är det ju anmärkningsvärt att två partiledarkandidater jämför kuk med varandra.

Ja, sånt. Börjar man kolla efter kuk så ser man det överallt. Överallt!

Här är boken som bevisar det. Och för den som är orolig – nej, den innehåller inga bilder.

Etiketter None

Habegäret nu igen

Varje år samma sak. Jag är som min brors hamster som samlar på sig all mat han kommer över och sedan snabbt drar in det i boet av rädsla att någon kommer sno. Sedan sitter han där och käkar med ryggen mot oss. Då och då kastar han en blick bakåt för att försäkra sig om att han inte ska bli bestulen.

Jag känner igen mig så i denna lilla gnagare. Så fort solen tittar fram vet jag att det är bronzerdags. Alla nya, vackra bronzers på marknaden. Alltid ter de sig så mycket bättre, så mycket lockande än förra årets. Och eftersom de i stort sett alltid är limited edition så roffar jag. Snabbt innan andra hinner sno.

By Terry har alltid en speciell plats i mitt hjärta när det gäller bronzers. Hennes sommarpaletter är alltid en under av perfektion. Oavsett hudton, oavsett relation till just bronzer. Hennes paletter är helt enkelt magiska i den perfekta avvägningen mellan kulörer, bronze och – viktigast av allt – skimmer.

Många bronzers lider av för mycket guld, för mycket glitter istället för det eventuella skimret. Hos By Terry justerar man i stort sett själv. Förra årets palett använde jag nästan varje dag, även på vintern. Det är det som är så smidigt med just paletter, till skillnad från en och samma bronzer.


Nu är de väl inte superbilliga direkt, en palett kostar 795 kr. Men hörrni, de håller faktiskt en imponerande kvalitet. De är dessutom flexibla och användbara, hälften blusher och hälften bronzer. De räcker superlänge och de är dessutom vackra nog att ha framme på sminkbordet och imponera på alla besökare. Kolla årets föråackningar:

Jag menar…jag saknar ord. Samma år samma sak, ett enormt habegär. ENORMT. Detta år kanske mer än någonsin eftersom om det är något jag är svag för är det palmer och Art Deco.

Pennorna förresten, jag borde säga något om dem. Har sällan träffat på så vattenfasta pennor. Jag bor ju delvis i Kalifornien. Jag besöker därför beachen ofta, jag har en egen boogie board. Jag blir alltså blöt ofta, i havsvatten dessutom. Det är ett utmärkt sätt att kontrollera alla påståenden om “vattenfast” och i det här fallet är det hands down för min del – otroligt resistenta pennor. 300 kr får man betala för en sådan men då behövs ingen förbättring eller ifyllning under en hel dag.

Kollektionen får fem surfbrädor av fem från mig. Och min inre hamster.

Etiketter None

Stora Juvéderm-inlägget

Jo, jag skrev tidigare att jag var nyfiken på att gör en behandling som räknas som skönhetsingrepp: botox eller fillers.
Jag var nyfiken därför att jag började undersöka mina egna känslor kring detta och varifrån mina attityder kring ingrepp kommer ifrån. Jag är av åsikten att man får göra som man vill men att man bör fråga sig varför man gör det, om det är säkert och så vidare. För egen del har jag känt att spruta och kniv utgör en gräns för mig, det har känts som en alternering, en förändring.

Men varför?

Jag har ju gjort andra alterneringar i så fall, modifieringar i mitt utseende. Jag har IPL:at bort hår på benen, en förändring av den naturliga kroppen om någon. Jag började tänka – varför drar jag en gräns vid sprutor?

När jag sedan började läsa om fillers i första hand så insåg jag dels att det inte nödvändigtvis är en särskilt stor mängd man använder (vilket gör att resultatet inte behöver bli överväldigande utan förhoppningsvis bara lätt korrigerande).
Mitt val föll på Juvéderm som är ett koncentrat av hyaluronsyra. Det är ett ämne som i sig inte är farligt, tvärtom, det finns i kroppen och binder fukt och sägs stimulera kollagen. I fuktcremer är den fantastisk av just den anledningen. Men resultatet av en creme är ju helt beroende av övrig formula och vilka halter av hyaluronsyran man pratar om.
Att använda den som filler är därför positivt, poängen är att skapa volym och jämna ut huden. Jag tänkte – varför inte prova?

Nu är jag inte en kandidat där resultatet kommer bli dramatiskt, informerade mig Jenny Anderson på Art Face om. Jag har inte särskilt djupa rynkor, den enda så där fullt synliga är en mellan ögonen och den syns ärligt talat mest bara när jag rynkar ögonbrynen, vilket jag gör ofta, dessvärre. Men den var jag ivrig att försöka bli av med.

Jenny föreslog därför Juvéderm Volite, samma sak men med mer återfuktande effekt som i sin tur hjälper elasticiteten på traven. Jag litade på Jenny direkt. Inte bara för att hon jobbar med injektioner dagligen och har gjort det länge, utan också för att hon är lugn och certifierad, legitimerad sjuksköterska (<3!). Då är man bra på att hantera en nål!
Jag uppskattade att hon förklarade noggrant vad jag skulle kunna förvänta mig, utan löften. Hon talar inte ens om att föryngra eller liknande, om något så pratar hon om att “återskapa”. Hon sa också att just den behandlingen funkat bra på rosacea, antagligen för att hyaluronsyran dämpat inflammationen. Det tyckte jag lät bra. Jag har inte rosacea (Jenny intygade detta) men ytliga blodkärl och en tendens att bli röd.

Nålsticken är ju såklart inte särskilt behagliga. Det är de ju aldrig. Men de är små och snabba och inte ihållande. När sticket är över är det över. Jag trodde att jag skulle vara ännu rödare i ansiktet när jag gick därifrån men hade faktiskt bara en lätt rodnad. Brukar bli ännu rödare om kinder (och näsa) av till exempel kalla, torra vintervindar.

Dagarna efteråt övergick nålstickens små, röda prickar till att i vissa fall bli ännu rödare, i vissa fall lätta blemmor. Andra försvann. En vecka senare skulle jag säga att alla tecken på nålstick var helt borta.

Resultatet? Alltså, för vem som helst förutom mig syns kanske ingen omedelbar skillnad. Men det viktiga för mig var dels att prova, och dels att genom det bli mer på det klara med framtida åtgärder, om andan skulle falla på. Nu hade jag ju inte djupa rynkor till att börja med, men en förebyggande åtgärd känns inte fel. Inte idag, inte nu. Vi är förbi det. Det handlar om några ml, det är ett ytligt ingrepp som justerar lite, lite. Tillräckligt, tror jag, för någon som bara vill modifiera lite grann, synligt enbart för den egna, bekanta blicken. Detta fick jag.

Som sagt, för er andra kanske ingen skillnad syns på dessa före- och efterbilder men för mig innebar processen också en attitydförändring. Nu vet jag mer.

Etiketter None

Frågelådan special: ambra, hyacint och gamla parfymer

Vet du förresten några ansiktswipes som kommer i singelförpackningar, alltså typ som våtservetter? Tycker det vore så smidigt att kunna ta med sig en sån i väskan när man bara ska sova nånstans en natt lr nåt, och inte vill ta med en hel packe.

Verkar svårt med singelpack! Kanske är det en miljöfråga. Kicks säljer i alla fall egna produkten i 25-pack. De här och de här vet jag ingenting om men säljs i 20-pack och är åtminstone parfymfria så det är ju bra! Ser väl inte supersexiga ut men…

Jag undrar om du kan hjälpa mig, jag har länge använt lätta blommiga dofter, oftast från Marc Jacobs (Daisy eau so fresh och oh(?) lola framför allt. Men nu börjar jag känna att jag måste vidare, är ju för bövelen vuxen nu, 35 år med två barn och jag behöver en doft därefter. Vad ska jag köpa? Jag gillar lätta blommiga men vill lukta vuxen och inte tonåring. Snälla, hjääälp!

Åh, jag hjälper dig gärna men du måste ge mig lite mer att gå på. Just blomdoft (floral) är den absolut största doftgruppen dessutom så det är svårt att veta var man ska börja. Jag kan i alla fall ge dig rådet att jag inte tycker att du måste uppdatera din doft för att du är 35. Marc Jacobs-dofterna må ha en flickig approach, i synnerhet Daisy, men dofterna är hyfsat ålderslösa tycker jag. Men jag hör dig.
Några noter som kan upplevas som traditionellt vuxnare är ju ros, magnolia och liljekonvalj. Leta efter dofter som baserar sig på dessa? Eller J’Adore som är 100% jasmin?
Eller prova Penhaligon’s Bluebell, som doftar lätt av hyacint. Du hittar lite vuxnare men ändå lättburna blomdofter hos det märket. I vackra flaskor dessutom.

En liten fråga då du skrev att det finns “Riktiga kännare och fantaster samlar årgångar, jämför och hittar favoriter” Hur ska man förvara parfym, edt och edp för att det ska hålla sig och hur länge håller de sig om man förvarar dem rätt?

En parfym kan hålla hur länga som helst om man håller den borta från sol och värme. Tänk så här: en parfym består av nästan bara alkohol. Så faran är att den dunstar, och det gör ju alkohol av sol och värme. (Det är därför sommarversionerna av olika parfymer har längre alkoholhalt).
Sätt på korken efter användning, och om du gillar pappersförpackningen parfymen kommer i så använd den. Det ger extra skydd om solen skulle ligga på eller om du glömmer att skriva ned elementet en varm sommardag.
Det som händer med en “gammal” parfym är att toppnoterna försvinner (citrus, som brukar ligga i toppen, är känslig och flyktig) och vissa av de mörkare basnoterna framgår extra tydligt vilket också kan ge ett “unket” intryck. Du märker på färgen också, om detta händer. Men det tar flera år. Många säger att en parfym håller 1-2 år men det är snack. Fatta hur ofta och hur mycket man måste använda en flaska för att ta slut på den på ett år! Det är ju mest bara alkohol och en del parfymolja, så parfymer är tåliga. Men ärkefienden är ljus och värme så håll flaskan borta från det bara!

Jag blev precis kär i l’eau ambree från Prada då jag hittade ett gammalt travelpack med just den oöppnad. De andra amber är också favoriter. MEN just l’eau ambree görs ju inte längre!! Hur ska jag hitta något liknande?? Infusion d’iris fungerar inte, många säger dom är lika. Men inte! Jag fixar inte vetivern och rökelsen. Snälla, nån som kan hjälpa mig hitta l’eau ambree eller liknande?

Okej, testa Ambre Gris från Balmain (mild) eller Ombre Mercure från By Terry (mer drag).

Etiketter None

Rengöringstricks från Clinique

Hur irriterande är det när man blir peppad på en produkt som sedan visar sig inte funka alls som den ska?
Svar: väldigt irriterande.

Hur irriterande är det när man hör talas om en revolutionerande, smart produkt som sedan visar sig inte funka alls som den ska?
Svar: oerhört irriterande.

Cliniques Take the Day Off Eye Makeup Remover Stick låter grym på pappret. Beskrivs som ett “silkesmjukt och lätt balsam” som skonsamt tar bort “även den mest hållbara makeup. Perfekt för “touch-ups” och om du har behov att ta bort makeup när du är på språng”. Balmet i samma serie är svinbra, som läsaren Amanda påpekade.

Som sagt, på pappret låter det mycket bra. Ett litet stick man kan sudda med, ha i väskan och hala fram när man ska sova över hos någon och bara vill få bort sminket snabbt. Eller bara sudda bort den där eyelinern man aldrig lyckas med vid första försöket. Aldrig. Eller dra över läpparna när läppstiftet visade sig vara fel färg.

Men nej, riktigt så nice är inte produkten. Liten, klibbig, kladdig men inte på något sätt effektiv.

Tipsar er därför istället om Take the Day Off Micellar Cleansing Towelettes for Face & Eyes. Kostar visserligen 155 kr men då får man får 50 wipes som utför ungefär allt som stick-produkten misslyckas med: effektiv rengöring, touch-ups och buslätt användning. Sedan är jag ju extra svag för oparfymerade produkter. Bonus: bra kompis med på resan!

Etiketter None

De längsta dagarna

Det var en lång dag i söndags. Oerhört lång dag. Tänker på en av mina favoritserier 24 och taglinen “I’m federal agent Jack Bauer and this is the longest day of my life“. Upprepade den för min själv medan jag stod i säkerhetskollen på flygplatsen i LA efter elva timmars konstant illamående uppe i luften.

45 minuter senare var jag ute ur kollen, hämtade väskan och ställde mig och väntade på en taxi. Hyperventilerade och undrade hur jag skulle klara taxiresan till tågstationen utan att krypa ihop i fosterställning.
Fem och en halv timmes tågresa på det är heller inte att leka med (nämnde jag illamåendet?) och speciellt inte när tåget är försenat två timmar…

Jaja. Några sömntimmar senare och jag är tillbaka på banan igen, hyn också tack vare ett par star products: Bioderma för snabb makeupborttagning och eviga hjälteprodukten Glycolic Acid 10% från Peter Thomas Roth. Jag kan inte rekommendera den nog.

Idag tog jag ledigt, gick runt och kisade bakom solglasögonen och var snäll mot magen efter allt jävla illamående. Har alltid haft anlag till åksjuka men på senare år är det som om kroppen helt gett upp så fort den är i rörelse. Nå nå.

Etiketter None

Beauty Pie

Marcia Kilgore verkar vara en riktig entreprenör. Enligt storytellingen började hon ge sina kursare ansiktsbehandlingar och det var så Bliss startades. Det blev salong och unika behandlingar och produkter. Märket blev globalt och såldes vidare.
Kilgore ligger också bakom Soap & Glory som använde sig av retroliknande förpackningar och stilrent färgschema i rosa och ljusgult.

Hennes nya grej är Beauty Pie. Jag har inga egna erfarenheter av märket men så här är idén: man betalar 10 dollar i månaden eller 120 dollar om året (finns i USA och Storbritannien för tillfället). Därefter får man tillgång till vansinneslåga priser på produkter, både inom hudvård och makeup. Och med vansinneslåga menar jag alltså tjugo kronor för läppstift, femton för eyeliner och så vidare.

Kilgore säger att idén med Beauty Pie är att vara transparent, hon listar alla ingredienser och hon har låga priser för att demonstrera hur mycket man vanligtvis lägger på, för marknadsföring, snygga förpackningar, lyxkänsla och allt annat. Hon skriver att förpackningarna är lätta – kunder reagerar på det – för att hon valt enklast möjliga plast och inte tunga metallkorkar eller flaskor av tungt glas eller liknande som kan ge intrycket av en dyrare produkt.

Jag har som sagt inte testat själv. När jag skummar igenom några produkter på hudvårdssidan ser jag att vissa innehåller parfym vilket alltid är irriterande. Men till exempel läppstiften verkar inte innehålla något sådant, inte heller cykliska silikoner eller något annat som kan vara dubiöst.
Färgerna på produkterna verkar fina, i synnerhet läppstiften som finns i både glansiga och matta. Kollektionen är stor och tydligen ska den bli ännu större också inom kort. Ändå nyfiken.

Etiketter None

Känslor och färgen lila

Jag inser att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit lite melankolisk. Några vänner skriver på Facebook att våren gör dem ledsna, att den första soliga vårdagen får dem sorgsna. Jag gissar att det har att göra med att när något nytt föds betyder det ofta att något gammalt dör.
Den första soliga vårdagen kan också påminna om att sommaren är kort. Nu kommer våren, snart är sommaren över. Ungefär så.

Eller så är det någonting annat.

Jag ser många dofter i färger och den mest melankoliska färgen av alla är lila. Darrig viol, försiktig iris. Doften av det som var, doften av något som håller på att försvinna.

Jag har svårt att formulera mig just nu känner jag. Förresten ska jag åka till USA igen. Även om jag inte har några kval eller problem med var jag hör hemma (Sverige!) så kan det ändå vara känslosamt på ett sätt att sprida ut sig mellan två hem.

En sak med att man är vuxen är att man måste göra val. Man måste förhålla sig till saker och ting i sitt liv och man är helt ensam i det. Jag hade kunnat flytta, jag hade kunnat bygga upp mig själv på nytt.

Äh, jag har svårt att hitta orden här. Det handlar inte bara om att jag bor på två ställen, det handlar om att jag försöker hitta lite olika fästen här och var. Bygga upp lite olika grejer, olika stöd så att när det ena faller har jag ett annat.

Jag har bestämt mig för att åka till hedarna i Yorkshire i sommar. Jag reser själv. En gång när jag var 16 åkte jag till London för att se på målningar av prerafaeliterna. Det fanns en tid, då man var ung, när man ville komma saker nära. Idoler, författare, folk man var kär i på avstånd. Jag vet inte vad jag hoppades att det skulle ge mig att se de där målningarna men jag hade hoppats på något.
En känsla, en förändring. Men kanske mest en känsla.

Jag tänkte åka till Yorkshire eftersom min favoritbok “alltid” varit Svindlande höjder. Det är den bästa bok som finns. Och jag har “alltid” tänkt att jag ska besöka de där hedarna någon gång.
Sedan tänkte jag “varför inte nu?” och så blir det.

Varför vet jag inte. Inte heller vad jag hoppas få se eller uppleva. Antagligen kommer jag bara att stå där och huttra i vinden. Men även det är en upplevelse…

Etiketter None

Länge leve grönt!

Har blivit vansinnigt förtjust i grönt. Charlotte Gainsbourgs fel naturligtvis. Hennes gröna eyeliner i NARS-kollektionen är ren perfektion. En mossig khakigrön, som dessutom glider längs fransarna som om den var gjord av sirap. Man kan bli rörd för mindre.

Min allra första ögonskugga var en liknande färg, en matt och torr mossgrön sak från The Body Shop. Jag tyckte 79 kr för en ögonskugga var vansinnig lyx, mamma köpte den åt mig eftersom jag skulle resa iväg på ett utbytesår och ville att jag skulle känna mig fin. Användes sparsamt eftersom man är sån i tonåren, åtminstone var jag sån. Spara på klistermärken, inte använda dem. Och så vidare. Idag är jag ju precis tvärtom – bästa sättet att ta hand om en parfym, ett plagg, vad som helst är att använda det och älska sönder det.

Det kommer jag antagligen också göra med den här gröna eyelinern från Smith & Cult när den kommer till Sverige. Många av de andra färgerna finns redan (en underbar blå!) men den gröna hör tydligen hösten till. Och alltså, de är verkligen svinbra. Tunn, fin pensel och klockrena färger. Och – sitter hela dagen, till och med i regn, snö och allt annat som hör tossigt vårväder i Sverige till. För 298 kr kostar den lika mycket som min andra favorit Dior ArtPen. Fördelen med S&C är att den sitter längre. ArtPen är aningen mer lättarbetad, så kanske bättre för en NOOB eller någon som vill ha tunnast, tunnast möjliga liner.

Grönt är en så bra färg, tycker jag. Så kontrasterande och lugn. Alltså, khaki mot bronze eller brun ögonskugga är så himla nice. Khaki mot kalla rosa kinder är också superfint. Älskar grönt nu.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen