Fifty Scents

Frågelådan: giftiga ämnen och farlig forskning

PFAS, är det värre än något annat för människor? Hur viktigt tycker du att det är att förbjuda enskilda ämnen?

Det är en superbra fråga. Men också komplex.

Jag ska försöka att inte bli tråkig men svaret kräver ändå lite trist fakta. Som lagstiftningen kring skönhetsindustrin ser ut idag finns stora skillnader mellan länder. Och mellan länder inom EU. Det betyder att vissa ämnen och vissa halter av ämnen är helt okej i USA och Asien fast de är förbjudna här, och så vidare.
Peter Thomas Roths finfina 10 % Glycolic Acid Moisturizer har omformulerats för att kunna säljas i EU. Till exempel.

I regel är EU strängare än USA, vilket gör att vissa märken inte kan sälja sina produkter här (men de kan privatimporteras). I USA behöver bolagen inte registrera sina produkter hos en kontrollerande enhet som här, för att de ska nå marknaden. I USA gäller så kallad “self-regulation”, de stora företagen får ta ansvar själva.

Hur kommer det sig då att ämnen som tidigare varit godkända, som sålts och används, plötsligt förbjuds? Som de cykliska silikonerna som Apoteket förbjudit användning av, som ramaskriet kring parabener och nu alarmerande rapporter kring PFAS?

Ett skäl är pengar och ett annat ny forskning. Vissa ämnen är nya på marknaden, silikoner och parabener har inte florerat i produkter i all evighet och har därför inte kunnat observeras på samma sätt.
PFAS är samlingsnamnet på en grupp kemikalier som används som ytbehandling, de stöter bort vatten och i viss mån smuts. Som hårolja, primers, vattenfast mascara, läppstift och olika cremer. Problemet är dels att det rör sig om 3000 olika kemikalier och dels att företaget ansett att de inte har tillräckligt med forskningsunderlag för att slopa ämnet helt. Forskning visar att det är enormt skadligt för miljön i första hand, men kosmetikföretagen menar att det handlar om olika halter.

Ett annat skäl är givetvis pengar – PFAS funkar. Det stöter bort vatten och smuts. Det går att tillverka i stora mängder, kunden köper produkterna. Varför förbjuda?

De cykliska silikonerna är en liknande historia, där det finns forskning som talar för att de har negativ påverkan på både människa och natur. Men det handlar om halter, menar kosmetikföretagen, och de anser inte att halterna i deras produkter är skadliga. Det finns alltså inte tillräckligt med forskning med ett och samma resultat även i denna fråga. Och i vetenskapens värld finns inga “kanske” eller “typ farligt”.
Ska man då ta det säkra före det osäkra och förbjuda?
Ja, det låter väl logiskt tycker man kanske som enskild individ (till exempel jag) men för företagen finns ingen lag som förbjuder detta när forskningen bedöms som inte heeeeeelt tillräcklig. Många stora jättar som L’Oréal som har egna labb kan ibland visa forskning som stöder deras tes, om att ämnet inte är så farligt.
Skulle ett ämne som både används och uppskattas förbjudas måste deras produkter helt formuleras om. Med tanke på deras enorma marknader världen över (L’Oréal äger i princip allt, tillsammans med Estée Lauder) så är det både ett mastodontjobb och en potentiell förlust.

Apoteket tog beslutet att ta bort de cykliska silikonerna ur deras egna produkter och inte sälja produkter från andra företag som har denna ingrediens i sig. Men det var på eget bevåg och inte genom lagstiftning. Cykliska silikoner är inte förbjudna. I amerikanska produkter finns de i överflöd.

Som svar på din fråga om PFAS är värre än något annat för människor (jag förstår att du menar värre än något annat tillåtet ämne) så skulle jag säga att det vet vi inte. Men det finns anledning att välja bort PFAS. På samma sätt som jag ser anledning att välja bort cykliska silikoner av miljöskäl och parfym och alkohol i hudvård baserat på risken för hudirritation. Inget av ämnena är förbjudna.

Andra delen av din fråga: hur viktigt är det att förbjuda enskilda ämnen? Också viktig fråga. Jag anser att ämnen som är tvivelaktiga ska förbjudas men bara om de kan ersättas med ett ämne som är desto säkrare. Det är delvis detta som “parabendebatten” gått ut på. Parabener är konserveringsmedel och används i kosmetik för att hudcremen eller mascaran ska hålla längre men också inte dra till sig bakterier. Parabener används i mat av samma skäl.

När forskning visar på negativa effekter av paraben – ska parabenerna förbjudas? Vissa har valt att göra det, man ser ofta “parabenfri” på etiketten, som ett marknadsföringsargument. Men vad har man då ersatt parabenerna med? Och om man istället har tagit bort dem helt – hur antibakteriell är då produkten?

Är man orolig för PFAS, och det kan det absolut finnas anledning att vara, så kolla i ingredienslistan efter dessa ord:

  • PTFE
  • Polytef
  • Polytefum
  • Decafluoropentane
  • C9-15 (eller C8-18) Fluoroalcohol phosphate

Samt alla ord som innehåller “…perfluoro…” och “…polyfluoro…”.

 

Etiketter None

Stora Gwyneth-inlägget. Igen!!!

Har för mig att du har skrivit om GOOP & Gweneth Palthrow förut men i om det stora reportaget om henne i NYT så skulle jag verkligen vilja höra dina tankar.

Frågan jag väntat på!

Det är alltså den här artikeln som satt Gwynnie i spotlighten igen. En reporter intervjuar GOOPs grundare och frontkvinna och resultatet är som det brukar kan man säga. Gwyneth framstår som aningen världsfrånvänd i största allmänhet och väldigt lättköpt när det gäller “vetenskapliga fakta” och “belägg” för en produkts egenskaper (“She reached behind her to her bookshelf, which held about a dozen blue bottles of something called Real Water, which is not stripped of “valuable electrons”).

Det är inget nytt. Hela hennes affärsidé bygger på optimism, blind tro och en strävan efter livets goda (lite som en stor del av skönhetsindustrin).
Goop startade som en mailinglista till hennes vänner med entusiastiska tips på bästa gelaton i Italien (när hon spelade in The Talented Mr. Ripley) och bästa testället i London (när hon spelade in Shakespeare in Love). Alltså en längtan, eller för all del en nästan rättighet till det bästa av det bästa.

Man ska komma ihåg detta när man läser om GOOP eller tänker på GOOP. Hon säger ju själv att det är en aspirerande livsstil hon företräder. Jag ser det som att hon företräder drömmar. Ett drömliv, en dröm tillvaro men också drömmen om en ansiktskräm som faktiskt trollar bort rynkorna. Ett rosenvatten som faktiskt gör småbarnen inte jobbiga alls och ett elixir som i en enda sprayning trollar bort allt ont. Inte så stor skillnad på det och svenska hälsotillskott som utlovar energi över efter en natt full av barnskrik eller en kräm som i någon test i en tidning bedöms som “skön på huden”.
Drömmar. Inte sanningar.

Själv skulle jag gärna tro på altitudoljan som balanserar ut kroppen när man flyger så att man inte besväras av att befinna sig på hög altitud.

Luras man om man säljer drömmar? Ja, om man påstår att de är någonting annat.
Gör Gwyneth det? Både ja och nej.

Det jag skrivit om Gwyneth förut har gått ut på att hon är ärlig utifrån sin livssituation. Och den är ju unik, den är få förunnad. Få personer har tid och råd att leva ens i närheten av hur hon lever. Organic food hela tiden, unna sig ett bad med lite badsalt för 800 kronor någon gång ibland och sedan kliva in i badrocken för 4 tuss.
Få har råd, som sagt. Men hon har det och det är hennes verklighet. den är såklart absurd för den stora majoriteten som inte ens kommer i närheten av allt det där.

Så här skrev jag i ett tidigt inlägg, beträffande hennes ifrågasatta yttranden om att hon är “som alla andra kvinnor” (och med hänvisning till att hon lidit av depressioner i sitt liv):

“Själv tycker jag att det hela är oerhört intressant. Frågor som huruvida rikedom gör att man diskvalificeras från att kunna yttra sig om “den vanliga kvinnan” eller inte, till exempel. Eller, skulle hon som rik person lida mindre av sin depression och/eller sorgen efter sin pappa för att hon kan sörja i ett palats? Känna mindre moderskänslor eller oro för sina barn?”

“Att hon lägger en massa pengar på sitt utseende tycker jag inte är förenat med falskhet. Dels lever och verkar hon ju i en värld, rent professionellt, där hennes utseende är hennes handelsvara.”

Ord jag står fast vid.

Etiketter None

Frågelådan: pigmentfläckar och pistage

Du, min skönhetsguru, vad fanken ska jag göra med mina pigmentfläckar i ansiktet? Förra sommaren var de så diskreta att jag inte brydde mig, men nu har de blivit stora och många och inte alls bekväma att leva med. Gissar att de dämpas när hösten kommer men skulle gärna få tips om något annat?

Ack! Sommar, sol och alla effekter därav. Själv får jag små, röda solprickar i mitt bleka ansikte som inte alls gillar solen.
Sommaren handlar å ena sidan om sol och bad och allt det där. Men å också om skydd och förebyggande. Det du gör nu under sommaren (och detta vet du redan, givetvis) är just detta: solskydd och allt du kan för att inte förvärra. Bär en trevlig stråhatt, ha en extra liten flaska SPF med dig i handväskan och så vidare.

Sommaren: skydda så tillståndet inte förvärras.
Hösten: Åtgärda.

För eftersom laser och AHA är de två mest effektiva medlen mot pigmentfläckar så är det hösten och vintern som gäller för dessa behandlingar. Laser gör inte huden nödvändigtvis mer solkänslig men IPL funkar inte på solbränd hud.
AHA och annan form av peeling gör ju huden väldigt känslig och att köra en sådan behandling och sedan gå ut i solen är en riktigt dålig idé. Och när jag säger behandling menar jag salongsbehandling om dina besvär stör dig mycket. I så fall handlar det om en kur om 1-3 AHA-penslingar. De kan med fördel kombineras med laser och IPL. Ibland hjälper bara IPL men det beror lite å typ av pigmentfläckar, hur djupa och framför allt hur gamla.

Vad kan du göra själv under tiden förutom att stryka på SPF? Visst kan du använda AHA under natten redan nu om du vill MEN huden blir extra känslig och – dessvärre – mer mottaglig för pigmentförändringar. Nya rön säger ju att ingrediensen niacinamide är mirakelgöraren vad gäller bland annat rodnader och ojämn hudfärg (inklusive pigmentförändringar). Jag har använt Niactil 4% från norska Elixir ett bra tag men har tyvärr inte sett någon förändring i hudtonen. Här är ett aningen billigare alternativ. Och här ett riktigt budgetalternativ.

Jeg er veldig glad i duftene: Tom Ford; Soleil Blanc, Guerlain: Shalimar Souffle/Intense og BumBum Cream fra Sol de Janeiro. Forholdsvis dyre dufter så jeg har prøvd å mikse noen kopier på kjøkkenbenken hjemme. 2 av duftene inneholder pistasje olje, men den har jeg søkt langt og lenge på nettet etter, men uten hell. Du vet vel ikke hvor det er mulig å få tak i ren essensiell pistasje olje/duft?

Jadu. Inte alls på rak arm, det verkar oerhört svårt. Om du inte kan tänka dig att experimentera med pistageolja? Eller billig imitation från Demeter? Ledsen att jag inte kan hjälpa dig mer.

Etiketter None

Miamidagar i Stockholm

Dagarna i Stockholm just nu påminner mig om min månad i Miami för tre år sedan. För varmt för att sminka sig, för tröttsamt att hålla på och tvätta håret och greja. Då slutade det med att jag bar hatt. Nu kör jag mer på hästsvans eller hårband. Och våndas över hettan, bränderna, djuren.

Provar cremeögonskuggorna Lidstar från Glossier, ett märke jag fortfarande ställer mig lite tveksam till. Eller, egentligen inte alls. Deras makeupprodukter är bra, de slår hudvården med hästlängder. Ändå är det just hudvården de säger sig vara experter på. “Skin first, makeup optional“. En devis jag visserligen håller med om. Men jag blir alltid lite skeptisk när hajp, antal sålda produkter och följare på sociala media framhålls som klara bevis för bra produkter. Det är bevis på framgång såklart, ingen tvekan om den saken, men inte nödvändigtvis ett bevis på att produkterna är bra. Det finns det väl tusen olika exempel på.

Nå. Makeupprodukterna är bättre. Kanske inte så konstigt eftersom just makeup motsvarar helt andra krav en hudvård. En cremeögonskugga, till exempel, handlar om konsistens, hållbarhet när den applicerats och, givetvis, hur den ser ut. Det är betydligt mindre komplicerat än kraven man bör ställa på, säg, en fuktcreme.

Men tillbaka till vädret och makeupen. Det enda som gäller i sånt här väder är SPF, ögonbrynspenna och mascara. Vill man ha något på kinderna måste det vara cremeblusher. Torr blusher i puderform riskerar att bli randig när svettdropparna rinner. Jag är inte så knusslig, det finns bra cremeblushers från Lumene, & Other stories och andra budgetvänliga märken. Även om jag föredrar rms eftersom den sitter väldigt bra.

Är det vädret som gör att jag inte kan hålla mig till ämnet? Glossier Lidstar har mycket som talar till sin fördel – jättefina färger i bra förpackning. Ja, de skeppar ju till Sverige nu. Priset 270 kr överensstämmer väl inte riktigt med amerikanska priset om 18 dollar men okej.

Det första som förvånar är pigmentet. Det är lättare och svagare än vad man kanske tror när man ser de små tuberna. Men det är faktiskt en bra överraskning, istället för lila 1980-talsögonskugga får man en vacker, skir och skimrande antydan. Det finns möjlighet att bygga och bättre på men den är begränsad, du får aldrig exakt den effekt som färgen på tuben. Du kan applicera över hela ögat om du har lust, eller en tjockare rand längs fransarna, men bäst gör den sig verkligen bearbetad.

Den dåliga nyheten är att den kräver en primer, det finns en tendens till utsmetning och att färgen hamnar i ögonlockets veck. Men en primer håller färger mer på plats. Och, just det, visst var det detta jag skulle komma till? Det är ett bra alternativ dessa sminksnåla sommardagar när det helt enkelt inte funkar med full mundering men kanske vill man ha någonting som ändå gör att man behåller värdigheten eller någonting som skimrar snyggt men diskret mot en bränna eller mot röda kinder.

Man gör vad man kan. Här är ett alternativ.

Etiketter None

Miniintervju med mig…

…i Damernas värld. Alltid roligt att bli kallad skönhetsproffs förstås, även om journalist stämmer bättre. Och författare, antar jag.
Det som hänt sedan denna publicerades är att jag tar tillbaka Eyeko-fransböjaren. Jag har haft Shu Uemuras i en evighet och tänkt att det är väl inte så himla stor skillnad på böjare och böjare. Eyekos funkar super bra tills den inte gör det. Tills plastranden faller av och fransarna hamnar i kläm. Vilket sker bra mycket snabbare än med Shus.

Etiketter None

Mer alkohol!

När du utesluter alkohol, är det alkohol denat. du menar då eller även fettalkoholer? (Oklart om det heter så på svenska…). Oftast tycker jag de feta alkoholerna presenteras som bra… och finns i nästan allt också?

Jag försöker också att undvika alkohol på huden då jag har för mig att jag hört att det skadar cellerna men också för att jag har känslig hy. Råkade skriva det på Kind of Stephens instagram och han är ju kemist och menade på att de studier som visar på cellerna skadas av alkohol är gjorda in vitro och att man felaktigt applicerat det resultatet på hudvård. Han menade på att det finns studier på sjukhuspersonal som spritar händerna hundratals gånger om dagen med 70 %-ig alkohol och det inte visade på något. Förutom orsaker torrhet. Så nu vet jag inte vad jag ska tro.

Jag har de smartaste och mest alerta läsarna i bloggosfären. Vad har jag gjort för att förtjäna er?
För det första: Det finns mycket riktigt olika typer av alkohol. Den ena var lätta och flyktiga molekyler, den andra tunga.

Vi börjar med att undersöka vad alkoholen fyller för funktion alls i en produkt. Alkoholen som listas som SD, Denat, etanol eller bara alkohol är den typen av alkohol som har lätta molekyler. Den används…

1. Som lösningsmedel.
För att tunna ut tjocka krämer och göra att de istället känns lätta (tänk SPF-krämer som tunnats ut). Som thinner, alltså. Som ju också är alkohol.

2. För en mattande känsla
Ni vet den där fräscha, matta känslan man kan få på huden efter att ha använt ansiktsvatten? Det kan kännas friskt, fräscht och som om all smuts och olja är borta från huden. Det är alkoholens förtjänst (tänk toners, mattande lotions och hudvårdscremer riktade mot oljig hy).

3. Till leverans
Alkoholen penetrerar, den drar med sig ämnen som retinol och c-vitamin djupare ned i huden.

Det låter ju som tre bra egenskaper. Men det finns andra lösningsmedel och den matta känslan kommer av att huden också strippas på naturliga fetter och fukt. Och leveransen ned i hyn är visserligen intressant men sker på bekostnad av att hudens barriär skadas.
Den onda alkoholens goda tvilling har i stort sett precis motsatta egenskaper. Den heter saker som cetearyl, cetyl och stearyl på flaskan och används för att…

1. Förtjocka cremen
Tänk body butter.

2. Göra huden mjuk
Eftersom de feta alkoholerna med sina tunga molekyler inte tränger lika djupt ned i huden stannar de kvar och mjukgör.

3. Binda ihop olja och vatten
…vilket är en bra sak i en fuktcreme eller mjukgörande lotion.

Så svar på fråga ett är: du har absolut helt rätt. Det är skillnad på alkohol och alkohol. De som på engelska heter just fatty acids (fettalkoholer) är de som i skönhetsvärlden betraktas som snälla.

Fråga två är mer komplicerad. Jag skrev ganska nyligen en artikel om just alkohol i hudvård för Damernas värld och intervjuade då också bland annat en chefskemist på KTF. Han menade också, precis som Kind of Stephen, att vi är alldeles för onödigt skeptiska mot alkohol och att det är överdrivet att sky alkoholen. Dock använde han inte alkoholrik hudvård själv så han talade inte i egen sak eller utifrån egna tankar och erfarenheter. Om det nu hade spelat någon roll.

Så vad det liksom landar i, tycker jag, är egen livsstil, attityd och filosofi. Och det är ju många gånger det skönhet i stort landar i. Jag förhåller mig skeptisk till den lågmolekylära alkoholen dels för att jag upplever uttorkning och dels för att alternativ finns som inte ger mig lika mycket huvudbry. Men också för att andra studier visar på att skadorna från alkoholen (de eventuella skadorna, ska man kanske tillägga) inte märks förrän långt senare då huden barriärer visar tecken.
Vi vet en del om hur vår egen hud och kropp fungerar. Äter vi pizza och hamburgare en dag så mår vi kanske lite illa och och känner oss svullna men det går bort om vi äter okej dagen därpå. Äter vi däremot pizza i en vecka eller en månad kommer effekten – men med viss fördröjning.
Detsamma gäller om vi äter supernyttigt en dag eller två, och tränar ett pass eller två. Då får vi intrycket av att “ingenting händer” men det gör det ju – men med fördröjning.

Till syvende och sist: livsstil, förhållningssätt och egna tankar gäller. Alla får göra precis som de vill. Min mamma säger att hon “älskar alkoholen” i Cliniques ansiktsvatten, hon gillar hur det känns som om huden tajtas till. Själv ogillar jag precis den känslan och effekten. Med tanke på att det mesta med vår hy handlar om gener och livsstil och väldigt lite påverkas av just yttre cremer så kanske jag får ge mamma rätt. Men själv ser jag inte att det är värt varken chansningen eller upplevelsen. Det finns andra sätt, mindre ifrågasatta.

Etiketter None

Vad är vatten?

Jag var inget äss på kemilektionerna i skolan direkt men det där med H2O fattade man ändå. Vatten består av två kemiska komponenter: Två väte och en syre. Och utan vatten överlever vi inte.

RMS Beauty, som jag följer på Instagram (och vars produkter jag både gillar och använder) är ett av många märken som för ett ständigt krig mot allt som är kemiskt, allt som har kemikalier i sig och som inte är naturligt. Är vatten kemiskt eller naturligt ställer man sig frågan då? Det är både och, det beror på hur man ser det.

Jag läste förresten boken På Chesil Beach nyligen. Jag sa “Jag plockade upp den för att jag gillade att titeln var ett adverbial“. Då sa min kompis “Det är väl en preposition och ett platsnamn?”.
Vi har rätt båda två, en av oss refererar till satsdel medan den andra ser till ordklass.
Vatten kan således (älskar ordet “således”) vara både en kemisk förening och en naturlig produkt. Helt beroende på vad man talar om.
Men det ena (kemin) har dåligt rykte inom skönhetsvärlden medan det andra (det naturliga) i regel alltid presenteras som sant, gott och bra.

Skälet är väl som med allt annat pengar. Vem tjänar på att smutskasta kemin? De som vill sälja alternativet gissar jag. Och det är väl inte en supersvår gissning. De som enligt sitt synsätt och sin livsstil ser naturen som alltigenom god och kemi som alltigenom ont. Eftersom det ena finns i naturen (= oförstört, naturligt, funnits i miljoner år) och den andra i ett labb (= opålitligt, onaturligt, läskigt).

Alkohol är en annan sådan. Är det kemi eller naturligt? Kemi tänker man kanske spontant. Och det är ju korrekt eftersom “allting” är kemi. Men alkohol i formen etanol finns i naturen, den uppstår vid fermentering, alltså jäsning. Och det finns alkohol i sockerarter. Också naturligt. Och alkohol är en produkt som i alla fall jag vägrar i mina hudvårdsprodukter, naturligt eller ej.

Jag har sagt det massor av gånger såklart men jag är varken för eller emot naturliga ingredienser. Det skulle ju vara som att säga att man var för eller emot vatten. Eller för eller emot mat. Fast nu ställer ju faktiskt RMS mat mot kemikalier så nu hamnar vi på den nivån automatiskt. Trist.

Etiketter None

Skönhet på film

Det är alltid kul att se vilka skönhetsprodukter man antingen produktplacerar eller bara låter vara med i förbifarten i filmer. Jag såg precis Ocean’s 8 och ser att Diana Vreeland-parfymen Devastatingly Chic figurerar. Även om man är diskret med etikett. Vet inte om folk kommer flockas direkt…jag tycker den är ytterst medelmåttig och tror Vreeland själv hade blivit sjukt besviken på hela kollektionen som är vacker att se på men helt menlös i parfymväg.

Vidare använder Sandra Bullock Diorshow-mascara, produkter från YSL och Bobbie Brown. Och det kan väl matcha hennes karaktär, inga problem där.

Värre var det när jag såg Sex & the City-filmen och även uppföljaren där vi ska tvingas gå på att Mr Big använder Fahrenheit från Dior. Skulle inte tro det. Att Miranda uteslutande använder Bvlgari-produkter är väl okej om än inte klockrent (är övertygad om att hon hellre bär Rive Gauche från YSL).
Att Carrie har NARS-grejer i ett avsnitt känns däremot helt rätt. Även om det förvånar mig att hon har puder. Men detta var ju iofs på 90-talet då puder fortfarande var en stor grej…

Men min allra mest underhållande filmobservation var i filmen Hulken (2008) där Liv Tyler ägnar en hel scen åt att verkligen, verkligen visa upp sitt Givenchy-läppstift. Märket hon är (eller var) ambassadör för…Hon häller ut innehållet i sin handväska på en säng (gissa vilket märke på produkter som syns i bild), tar upp ett läppstift och säger “kan jag inte ens få ta med det här om vi ska fly?” eller något liknande.

Fullt så osannolikt är det inte att Sandra Bullock/Debbie Ocean handlar Diana Vreeland-parfym förstås. Men ändå uppseendeväckande.

Etiketter None

Louis Vuitton x 7 + 5

Jo nu ska ni få höra hörrni! Jag var inne i Louis Vuitton-butiken på Birger Jarlsgatan. Jag var där en tidig morgon för att kolla in deras sju nya unisexdofter. Ja, eller herrparfymer om man verkligen måste kategorisera.
Märket släppte sin första doft på 70 år hösten 2016. Inte bara en utan sju på en gång. De hade en tydlig damprägel, jag måste erkänna att jag inte brydde mig om att dofta på dem eftersom de såldes exklusivt i butik och eftersom det känns som om butiken alltid är tom kände jag mig på något vis inte lockad att gå in och botanisera bland 2000-kronorsdofterna.

Två år senare, alltså 2018, släpper de fem dofter till. Denna gång riktade mot herr men om du frågar mig är de mer unisex än någonting annat. Tolv dofter på två år är anmärkningsvärt. Är dofterna lika anmärkningsvärda? Svaret kommer.

Jag har nog inte förstått Louis Vuittons dragning, i alla fall var jag helt omedveten om att de släpper väskmodeller i 15 000-kronorsklassen som folk köar för att köpa. När jag kom dit stod en liten skara utanför och skulle in och haffa någon limited edition. Jag trodde lätt att LVs storhetstid var förbi. Det där med stora logos (som säljs i oäkta varianter ett stenkast bort på Hötorget) känns inte hypermodernt. Man lanserar parfym för att balansera upp sviktande försäljning menar DI.

Men det var ju inte därför jag var där. Jag var inte ute efter en väska utan för att – visade det sig – äta pytteliten pain au chocolat och dricka apelsinjuice ur ett champagneglas denna morgon. Och dofta på de nya dofterna.
De har tagits fram av ansedda husnäsan Jacques Cavallier Belletrud (med dofter för Bvlgari, Armani och JPG på meritlistan) och ska “framkalla maskulina energier utan klichéer”. De har vackra och poetiska namn och säljs i stilrena flaskor: L’Immensité, Nouveau Monde, Orage, Sur la Route och Au Hasard. Ack!

För att vara EdP doftar de oerhört svagt. Det är det första som slår en. Jag provar den friska limen i Sur la Route och hör folk omkring mig tala om hur härlig den är. Jag känner den svagt, tänker att det är en av de dofter jag helt enkelt är doftblind för. Ja, det är en verklig åkomma. Men jag insåg snabbt att det inte är min näsa det är fel på, ingen glitch i näsmatrix. En farbror i kostym påpekade gång på gång att LV-metoden är att man måste spraya på lång avstånd, man ska sköljas i ett lätt doftregn, så att säga. Det låter logiskt om det är så att man har att göra med en splash, en kroppspray eller vad de nu kallas. De där tunna, flyktiga och utspädda dofterna som Marc Jacobs kommer med regelbundet, som kostar mindre och som är tänkta att man ska spraya sig med överallt och hela tiden.
Men nu är ju detta EdP.

Men en godtycklig tolkning av dessa dofter är annars att de till skillnad från väskorna, logos och initialer faktiskt vill vara “understated”. Alltså, att de vill vara elegant diskreta och inte högljudda och kaxiga. Det är en tanke. En dyr tanke, eftersom de kostar 2000 kronor, men en tanke.

Jag hittar faktiskt en favorit och det är inte bland unisexdofterna utan bland damernas val. Mille Feux (“Tusen bränder” eller “Tusen ljus”) är en läderdoft med lätt diskreta söta toner. Läder låter ju helt logiskt eftersom de sysslar med läderväskor. Hermès borde ha fler läderdofter av den anledningen.
Jag gillar tanken på att fånga något abstrakt i en doft. Hur doftar “tusen ljus”? Förutom möjligtvis svavel då. När jag först översatte det i mitt huvud blev det “tusen bränder” (har gammal gymnasiefranska lagrad i bakhuvudet någonstans) och då kändes läderdoften så perfekt: doften av förstörelse, apokalyps, en värld som står i brand. Sedan dök sötare, bärigare toner upp och den vita blomman osmanthus som påminner om jasmin och syrén. Välden som står i brand lugnade plötsligt ned sig. Jag tog med just den doften hem, den är mycket vacker. Men ack så flyktig! Den försvinner direkt. Men vet ni, jag tycker det är poetiskt. Nu är det kanske ingen som betalar 2000 kronor för poesi men om man gör det så kan man få uppleva jorden som står i brand men sedan lugnas av grönskan och de ljuva blommor så återuppstår, växer ur askan.

Om så bara för en kort stund.

Etiketter None

Deo vs antiperspirant

Så varmt idag, jag håller på att svettas bort. Har solskydd på mig och en liten handduk i väskan som en annan tant. Det struntar jag i. Desperata tider kräver desperata åtgärder, som det heter.

I sommarvärmen kom jag att tänka på deodorant versus antiperspirant. Viken är skillnaden och vad ska man välja?

Förresten, härligt det verkar ha varit att leva på 1940-talet då man sålde hudvårdsprodukter genom att appellera till kvinnors skamkänslor (bilden ovan).

Nå! Om det, som idag, är närmare 30 grader ute kommer varken en deo eller antiperspirant hjälpa särskilt mycket. Men säg att du i vanliga fall svettas lite under armarna på jobbet, eller om du i vanliga fall inte svettas så väldigt mycket men tycker om att känna dig fräsch.

DEODORANT
Ordet de-odor kan väl översättas med att “av-dofta”. En deo tar ned oönskad svettlukt, antingen genom att eliminerad den (med anticeptiskt medel) eller bara maskera den. Köper man ett deostick eller en deo som hör till en parfym så kan man tänka sig att den mest maskerar doften.

Jag gillar den här oparfymerade från c/o Gerd som är ett ekomärke från Norrbotten. Finns en som doftar friskt av tallbarr också.

Även den här från Schmidt är ett fint alternativ med oerhört diskreta dofter, och även i oparfymerad form. Också dem eko och utan aluminium.

ANTIPERSPIRANT
Till skillnad från deon så är antiperspirantens uppgift att faktiskt stoppa svettningarna. Det gör man oftast med aluminium som blockerar porerna så att svetten inte kan ta sig ut. En del gillar inte tanken på att ha aluminium på kroppen och en del aluminium kan ge gula, stela fläckar på kläderna när de blandas med svetten.

Min favorit kommer från Recipe for Men.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen