Fifty Scents

Frågelådan special: dåliga känslor

 

diorama_dior-ad

hej fifty! för några år sedan hittade jag *min* parfym. en superpopulär doft från calvin klein men det spelade ingen roll, jag luktade på den och jag kände mig hemma och varm och trygg för den hade en svag doft av min mamma, som inte lever längre. jag har använt den varje dag, länge nu. gillar tanken på att ha en enda doft. men nu är jag kluven. jag har precis brutit med en kille, efter 4 månader. vi var knappt ihop men ändå väldigt mycket som att vi var ihop. det var första gången jag var kär på riktigt och det, typ, var besvarat. men han var ingen bra människa. han gjorde mig illa – medvetet.

en grej var dock att han ääälskade min parfym. pratade om den ofta, så doften blev så förknippad med honom och oss och hur han upplevde mig liksom. jag hatar det, för nu är den liksom befläckad, min parfym, den som kändes som jag. vad ska man göra? gå med sin instinkt och byta till nåt helt nytt, eller stå emot och inte låta en känslokall kille förstöra något så personligt för en?

Kära du, vilken viktig fråga. Verkligen. Jag tror många har haft en liknande erfarenhet, till exempel en låt man gillat och delat med sig av till någon man velat komma närmare och vars kyla eller liknande gjort att låten nu är helt förstörd. Betingad med ledsamhet och obehag. Det behöver inte ens vara ett kraftigt obehag, bara känslan av att låten tappat sin läkande kraft. I ditt fall handlar det om en doft.
Att göra någon illa medvetet är hemskt. Det som är bra är att du verkar se detta klart, och inte ta på dig skuld. Det betyder att du är stark och att du är på väg att gå vidare. Det betyder också att han inte äger dina känslor, så där som annars så lätt händer när det finns tvivel. Det betyder också att han inte äger din doft och minnet av din mamma. Förstår du vad jag menar?
Om du kan tycker jag att du ska se detta som ett tillfälle att med högburet huvud och kanske till och med ett leende förvägra killen din doft. Han har inte längre med den att göra, den är din. Han saknar den säkert, synd för honom för den är din och du delar inte med dig. Inte den här gången i alla fall. Du kommer säkert träffa någon annan att dela den med men inte han och inte just, precis nu.
Just detta kan ta tid och det får det göra. Öppna sår gör ju ont. Men jag tycker att du ska ställa in dig på detta – att i sinom tid återta din doft, ta den ifrån honom, ta den tillbaka. Gör den till din egen igen. Hur? Dels genom tid, dels genom den insikt du redan har – han förstörde den, inte du. Och kanske kunde du bära den i trygga, härliga och glada tillfällen till att börja med? Tillsammans med vänner, en kväll när du känner dig superglad, snygg och härlig? Och påminn dig själv om detta: ingen äger dina känslor, ingen äger din doft. Bara du.

Etiketter None

Introducing: Halal!

inika

En intressant grej som är på framfart nu är halalsminket. Det är makeup- och hudvårdsprodukter som är halalcertifierade, alltså rena och godkända enligt muslims lag. Definitionen är egentligen aningen luddig. ”Halal” syftar till allt som följer lagarna och föreskrifterna enligt Islam. Halal-smink är därför först och främst tillverkat helt utan animaliska ingredienser och alkohol.
På nordamerikanska företaget Amara Cosmetics hemsida kan man läsa att halal inte begränsar sig till vad man stoppar i munnen utan också vad man smörjer på huden. Man pekar på studier som visar att en del av läppstiftet man använder hamnar i kroppen, speciellt när man äter eller dricker. Så om läppstiftet innehåller alkohol eller spår av gris så hamnar det också i kroppen. Alltså bör hudvården och makeupen man använder, som muslim, också vara halal.
Det finns mycket som är intressant med detta tycker jag. Dels målgruppen som inte direkt kunnat välja och vraka bland makeup-produkter men som är en växande makeup-intresserad grupp. Halalsminket växer kraftigt i synnerhet i Saudiarabien och Indien men även i USA där inte bara muslimer utan också veganer och folk med en grön livsstil föredrar halalmärkta produkter. För till skillnad från vanliga eko-produkter så måste halalsmink också ta hänsyn till förpackningen, marknadsföringen och distributionen. Dessa måste också tillverkas av naturliga material (som papper) i en halalcertifierad fabrik. Traditionell ekoskönhet har krav enbart på ingredienser och tillverkningsprocess. Inte förpackningar och tillverkningsmiljö.

Sedan är det spännande att se olika utvecklingar i samhället och världen i stort där många, även politiker på toppnivå (här tänker jag bland annat på Donald Trump) när en muslimskräck medan skönhetsvärlden går motsatt håll och välkomnar halal. Go skönhetsvärlden!

Etiketter None

Att bry sig

Eyebrow-Trends-2016-MAC-Cosmetics-Brows-Collection
Om jag någon gång hamnade i ett ytterst bisarr situation där jag tvingades välja mellan foundation, blusher och ögonbrynspenna som enda produkt att använda för resten av livet så skulle jag välja pennan. Ögonbrynen gör mer än man tror för ansiktet.
Men vax, penna, gel. Hur mycket orkar en människa bry sig? Det är frågan. Och svaret är “precis så mycket man vill”. Jag är ett fan av att färga brynen, det gör allting enklare (och är en superbra sak om man ska på semester, om man ska svettas bort smink, om man ska till en avlägsen stuga eller segla). Men annars är tumregeln…

Penna definierar (den ger brynet en skugga så att det ser tjockare och mer definierat ut)
Gel formar (och håller brynen på plats, och ibland också ger brynen extra färg)

Vad man sedan väljer utifrån det beror på smak och önskemål. Vill man ha mer framträdande bryn så kör penna, vill man ha mer slickade bryn som håller de redan hyfsat täta och tjocka stråna på plats så ta gel.

Den andra tumregeln – och denna är viktig – är att alltid gå ett steg ljusare än de egna brynen. Annars blir det Charlie Chaplin av alltihopa. Tänk på pennan som en skugga, en färg i bakgrunden som lyfter fram brynen i förgrunden. En för mörk nyans blir för skarp (om det inte är en look man är ute efter förstås).

Sen finns ju specialprodukter som filtpennor (tänk tuschpennor) som man målar dit extra strån med (MACs Penultimate Brow Marker är svinbra, även Kat von D Tattoo brow och båda finns i bra versioner för rödhåriga också) och olika former av puder som är sofistikerade och härliga men ärligt talat ganska meckiga. När det finns så bra alternativ i pennorna. Och vax är ett alternativ till gel. Även där ofta lite mer krävande i form av pensel.

Jag som är välsignad med hyfsat framträdande bryn (det går i släkten – mormor hade svarta bågar ända upp till 90-årsåldern!) kör både penna och gel. Penna för att rätta till formen och gel för att hålla allt på plats och ge lite färg åt stråna. Mina absoluta gel-favoriter som jag inte kan rekommendera varmt nog är Urban Decays Brow Tamer och Benefits Gimme brow. Båda kommer i vackra färger, är lättanvända och gör allt de ska. Vinst varje gång.
Penna är lite knepigare för här finns så många fler val. Vill man ha en matt, mer kritig effekt eller en varmare?
Jag gillar tyvärr Tom Fords Brow Sculptor jättemycket. Jag säger tyvärr eftersom den är förolämpande dyr, närmare femhundringen. Detta stör mig. Men den har en bra, matt färg och formula som sitter bra hela dagen och den stora bonusen är också att den är snedskuren så att det går smidigt att måla, pennan blir aldrig trubbig. Och skulle man mot förmodan uppleva att den är trubbig finns en specialvässare i andra änden av pennan. Anastasia Brow Wiz är ett billigare alternativ. Och, ja jag måste säga det igen: Urban Decays Brow Beater.
Och en proffsplockning då och då. Med färgning!

Etiketter None

Frågelådan: raka besked

make-up-for-ever-hd_146306364

 

Här kommer lite beauty-nördiga frågor gällande make-up.

1. Bästa flytande foundation? Önskemål: Heltäckande, inte tendens till kakigt, vänliga ingredienser pga tendens till problemhy, inte as-dyrt.
Bra att du specificerar vilket resultat du önskar, det gör det ju lättare. Och vi ska förstås röra oss mot parfymfritt om det finns tendenser till hudreaktioner. Några kandidater i den heltäckande, matta kategorin med en modest prislapp är Kat von D och Lumene. Jag gillar både BB och CC från det finska märket. CC skulle mer passa dig då kanske, den är mer täckande. Och mer matt än BB. Kan du tänka dig att gå upp lite mer i pris ska du snegla på Laura Mercier. Förvisso dyrt men också, skulle jag säga, drygt.

2. Bästa setting-pudret? Önskemål: Inte för matt, inte för skimrigt + csn-vänligt.
Sephora har några bra, inte jobbigt dyra lösa puder som är bra som “setting”. Det som gäller är en stor, mjuk borste så att det blir just “setting”, alltså inte den kakiga effekten. Smoothing Translucent Setting Powder, till exempel. Make Up Forever (också på Sephora) HD High definition powder är många förtjusta i, en riktig storsäljare. Kan upplevas som aningen för mattande av dig, kanske och eventuellt. Men återigen – stor, mjuk borste och detta problem minimeras eftersom pudret är så fint och tunt.

Bästa eyeliner? Önskemål: Ej för komplicerad pga nybörjare, välfungerande till vingar och även det får gärna vara snällt mot plånboken.
Super Liner Perfect Slim från L’Oréal tycker jag är superbra och ytterst prisvärd (119 kr). Tipsade om den här förut någon gång och en läsare upplevde den som torr men jag har bara goda erfarenheter av min. Lättjobbad, tydligt ving-kompatibel. Sitter bra. Ibland grundar jag med en extremt vattenfast penna från Urban Decay innan, då sitter den ännu bättre.

Etiketter None

En fråga om gråt

Vintage-Botanical-Printable-Lilacs-GraphicsFairy3-621x1024


Hej Caroline, en fråga: Mitt liv är tyvärr sådant att jag för tillfället gråter ganska ofta. Ibland dessutom ganska länge (typ går omkring hemma och smågråter bort en hel söndag…). Förutom att det är tråkigt att gråta hela tiden så blir jag ful av det. När jag nyss har gråtit är jag alldeles röd och svullen runt ögonen, och ofta är jag svullen även när jag vaknar morgonen efter. Men framför allt blir jag liksom torr och stram runt ögonen, det känns som att rynkor runt dem syns tydligare och jag ser tio år äldre ut (jag är 38 och inte särskilt rynkig i vanliga fall). Jag undrar om du har några bra tips och/eller produkter som kan hjälpa lite? Mest av allt känns det som att huden runt mina ögon längtar efter något svalt och oerhört återfuktande när den reagerat på tårarna. Tack på förhand, och PS, din bok verkar jättefin och jag ska läsa den så snart jag hinner.

Hej du, det smärtar mig att läsa att gråter så mycket och ofta. Du skriver att det är för att ditt liv är så just nu, och detta verkar du ge utrymme för. Ibland blir livet hemskt. Utan att på något sätt förringa din situation så kan det finnas en poäng att acceptera detta och göra de små saker man kan för att ta hand om sig. Som att se till att huden är mindre svullen och att man inte ser grå ut när man ser sig i spegeln. Att låta det yttre försöka kommunicera med det inre.

Svullnaden runt ögonen är svår att rå på. Kallt vatten lindrar och sköljer bort saltet från tårarna (som kan orsaka irritation och därmed mer svullnad). En kall, blöd tvättlapp kan också fungera kylande och lindrande men var försiktig med att frysa den eller liknande innan, det kan irritera din redan irriterade hud runt ögonen.
Orkar man så är en lätt massage under ögon och näsryggen bra, man vill öka blodcirkulationen och öppna luftvägarna (om näsan är svullen efter gråt). Vad man kan göra är att blöta en tops och stoppa den i frysen. Med den kan man sedan ömt och försiktigt massera ögonområdet. Drick ett glas vatten också, gråt gör att man förlorar vätska på flera sätt.

Efter det behövs mycket riktigt fukt. Fuktlotionen får också gärna innehålla anti-inflammatoriska ingredienser som också dämpar svullnaden. Kiehl‘s Skin rescuer är ett förslag, Calm Redness Relief Serum från Paula’s Choice är ett annat. Sensibio AR från Bioderma kan jag uppleva som fet men har å andra sidan bra, anti-inflammatoriska ingredienser som grönt te. Ett alternativ för natten om inte annat? Den är effektiv.

Vad gäller makeup, om du har sådana tankar, så försök hålla det till ett minimum. Dels är det lätt att det blir kladdigt om gråten plötsligt skulle falla på, och det gör den ju ibland. Och dels kan rinnande mascara förvärra rödheten i ögonen. Jag skulle säga att en concealer (tex Laura Merciers snälla sådana eller Kat von Ds extremt täckande och pålitliga sådana) och läppstift. Håll dig till nude-färger om du upplever att ditt ansikte är rött och svullet. Röda färger kan förstärka det medan kalla, rosa färger kan kontrastera det för mycket. Vattenfast mascara är förstås ett alternativ också men min erfarenhet säger att ögonskugga är att föredra, det är mindre irritationsrisk. Curla ögonfransarna bara, och kör en bronze-färgad skugga, det kan dölja det röda lite.
Vattenfast kajal (Urban Decay) om man verkligen vill.

Viktigast av allt – stanna upp, andas, lägg dig ned och känn in gråten. Sov så mycket du kan och var snäll mot dig. Ibland är livet hemskt. Men inte alltid. Det är livets stora glädje och sorg – inget varar för evigt. Inte heller hemsk ledsamhet.

Etiketter None

Över-, underlack och allt mitt emellan

2266267
En vanlig fråga jag får så där ute i det civila, typ när jag fikar med en kompis, är frågan om naglar. Mina naglar går sönder, de skivar sig, lacket sitter inte. Säg en produkt som fixar till dem!

Och i vanlig ordning är jag världens tristaste person att fråga om En Mirakelprodukt. Man önskar ju att man kunde langa upp ett litet elixir ur fickan och säga “Här är det – svaret på ALLA dina nagelproblem” men hittills har jag inte ramlat över någonting sådant.

Däremot har jag några råd och kanske lite hjälp på vägen. Vi tar det lättaste och snabbaste först: över- eller underlack? Vilket är viktigast?

Underlacket är till för att skydda nageln, överlacket skyddar nagellacket och gör att det sitter längre.
Det är det korta svaret. Och vill man vara riktigt smart kör man ett underlack med någon form av stärkande eller vårdande egenskap också (Essies Millionails, till exempel, är väldigt prisvärd). Annars är ett vanligt underlack bra för att hålla lacket på plats och göra det jämnare. Och dessutom skydda nageln från att bli gul.

Så här är det: naglar påverkas, precis som huden, av väder, vind och miljö. Utsätter man händerna för starkt diskmedel, mycket vatten, kallt väder och allt sånt där som vår hud reagerar på (och hår!) så påverkas också naglarna. Och som precis som vår hud så kan naglarna tappa fukt och fett. Men här är den goda nyheten – det går att förse naglarna med detta. Men, som alltid, krävs lite regelbundenhet och kanske en och annan ny vana.

Jag är själv superförtjust i oljor, som jag tycker sköter nagelbanden bra (och som faktiskt mjukar nageln lite också). Apoteket har en superbra liten olja som också – bonus – luktar fantastiskt. Svenska Scratch Nails har sin gamla klassiker Nail Food. Och tänk nu inte “det går väl lika bra med olivolja?”. Nej, det gör ju inte det. För det är skillnad på olja och olja och det hänger på molekylernas storlek. Stora molekyler (olivolja) lägger sig som en hinna – förvisso en skyddande men ändå – medan de mindre penetrerar och går djupare. Därav specialblandningar till naglar och hud.

Prova att smörja till natten, massera in i nagelbanden. Om det glider över på nageln är det bara bra, i synnerhet om du inte har lack på. Meddela sedan hur du tycker att det går, säg efter två veckor. Jag lovar att du upptäcker en skillnad.

Etiketter None

Rättelse hos Marc Jacobs

Marc-Jacobs-CovertCorrector

Två av dessa tre stift ser ju bananas ut. Det bronziga, det längst ned till höger, kan man ändå förstå ska ge ett brozigt skimmer. Inga konstigheter. Och nog har man kanske ett hum om att grönt brukar användas för att tona ned rött, och blått för att trolla bort glåmigheter och gråskalor. Men i övrigt vet man inte – förrän man provat.
Marc Jacobs Cover(t) Stick Color Corrector är lika överraskande som den ser ut. Jag tycker inte man ska fästa allt för stor vikt vid de utlovande resultaten beträffande “färgreglering” (“color correction”). Men däremot är detta en svinbra primer och/eller ett mattande stift som mycket väl kan ersätta puder. Stiftet är krämigare än man tror och ger en silikonig, silkig, mjuk känsla med ett matt resultat. Det gröna (som ska jämna ut röda toner i huden) är den jag har mina ögon på.

Pris 375 kr.

Etiketter None

Frånvaro/närvaro

nkulturhusetII
Det har varit en galen vecka. Releasefest för Åsneprinsen som nu finns i handeln och intervju/högläsning igår på Kulturhuset. Bråda dagar, underbara dagar. Sådana när torrschampo från Blow Pro och en svindyr, mattande primer från Sisley är dina bästa vänner.

kulturhuset
Håret mår bra av Redken och lite glansserum. Och when in doubt – kör berryfärgat läppstift. Jag hade skoj när jag valde parfym till releasefesten förresten. Jag ville ha någon lite uppstudsig, tuff sak men som samtidigt var glad och inte sober och allvarlig. Det blev Archives 69 från Etat Libre d’Orange. En doft som, enligt märket, “öppnar upp hjärtat för alla möjligheter”. Kanske är det för att man blivit gammal men så hoppas jag att jag lever jämt, hela tiden. “No is always easier than yes“, sjöng Morrissey som jag lyssnade på när jag var ung. Men numera tycker jag att det är precis tvärtom och det var ett par år sedan jag började tycka att han är visserligen charmig men också rätt trist. Tydligen bär han Gucci Pour Homme och någon klassiker från Acqua di Parma. Mycket bra, klassiska val. Men inte särskilt äventyrliga. No is always easier than yes.
Except when it isn’t.

Etiketter None

Frågelådan special: rabarber och neroli

hermesfragrance_4

Fick nys om Hermés “Rhubarbe Ecarlate” som jag dock inte har fått tillfälle att prova, men en cologne med rabarber istället för citrus i toppen? HUR funkar det? Känner att min värld är upp och ner. Du måste recensera!

Jag har goda nyheter: den är fantastiskt fin. Rhubarbe lyckas dofta rabarber en masse men utan att gå över till söt. Man doftar alltså inte som en paj när man bär den utan mer syrligt och grönt, som en varm sommarvind.

Jag återkommer till den men kan bara snabbt dra lite skön sidohistoria. Hermés “chefsparfymör” (i brist på en bättre titel) Jean-Claude Ellena är en härlig figur. Superelegant i allt han gör, har gjort några av tidernas största dofter och jobbat för “alla” stora hus. Jag frågade några doftvänner om vem de skulle översätta honom i, i rockstjärnetermer. Bryan Ferry tycker jag var ett bra förslag: rötterna i experimentell musik med romantiska new wave-influenser. Alltid rätt, alltid elegant. Min kompis Andreas som skriver om doft i Bon tyckte Brian Eno. Lättlyssnad trots experimentell. En modern klassiker.
Ja, han är i alla fall enorm i parfymvärlden. Mäktig. Och har en fin bakrundshistoria – började plocka jasmin på plantagen i Grasse redan som barn, jobbade extra i en parfymfabrik bland stora, glödheta destilleringsmaskiner när han var 16 och minns ännu känslan av att vara dränkt i neroliolja. Hans bror, pappa och dotter Céline är också parfymörer. På Hermés har han full frihet, något de flesta parfymörer (eller kreatörer över huvud taget) bara kan drömma om. Inga deadlines, inga budgetkrav. Använd vilka ingredienser som helst.

Nå!

För inte så längre sedan (tre år sedan) började parfymören Christine Nagel hos Hermés och Ellena har sagt att hon ska ta över för honom när han bestämmer sig för att dra sig tillbaka. Hans dotter Céline är också med på ett hörn, hon gör doftljus. Nagel själv har jag träffat en gång. Också elegant, men vän och aningen tillbakadragen. Aningen mer kommersiell i sina uttryck (hon har gjort Armani Si, till exempel, och dofter för Jimmy Choo). Jag minns henne som oerhört älskvärd och ödmjuk. Hon skämdes för sin dåliga engelska och jag önskade verkligen att jag var bättre på franska. En tolk fick översätta allt vi sa.

Okej, och nu till själva poängen här och tillbaka till rabarberna. Rhubarbe Écarlate och Neroli Doré släpptes samtidigt. (Båda finns för övrigt i butik, på Åhléns i Stockholm och på NK och är verkligen prisvärda). Rabarbern är Nagels verk och nerolin är Ellenas. Och det är både roligt och intressant att se dem som ett par. Rabarbern, har Nagel berättat, är för henne en “grönsak som tror att den är en frukt”. Poetiskt, tycker jag. Och hennes doft är, som sagt, krisp som ett rabarberlöv, som det knäppande ljudet som uppstår när man bryter en rabarberstjälk. Samtidigt doftar den ljuvligt varmt och sött av det röda, syrliga. Inte rabarbersaft, men soliga somrar vid stugan ute på Värmdö. I alla fall för min egen del. Det är den lilla kryddan av vit musk som gör att den inte är så söt som man skulle kunna tro. Jag gillar den väldigt mycket (har den i min ägo till och med) men är nog ännu svagare för Neroli Doré som jag tycker inte är lika lättillgänglig och – förlåt – insmickrande. Om man nu måste jämföra dem båda och i det här fallet har jag valt att göra det.

Neroli Doré är fantastisk. En fullpoängare i citrusgenren. Den är alltså Ellenas barndomsminne av att komma hem från parfymfabriken dränkt i neroli. En explosion av citrus, dämpad av varm saffran men förstärkt av kryddig apelsinblomma. Den är som ett bländande sken av guld och gult. En doft att bli pigg och optimistisk av.

Jag skulle säga så här, att Rhubarbe är en mjuk, fin smekning på kinden. Vilken kan behövas i dessa tider (nu syftar jag både till det politiska läget och till vädret) medan Neroli är en rejäl ryggdunkning. Ibland behöver man båda. Ibland föredrar man den ena framför den andra. Det är i alla fall väldigt spännande och intressant, tycker jag, att se de båda parfymerna (och parfymörerna) sida vid sida. Och den gamle Ellena lämna över till den yngre Nagel. Och deras två doftbrev till sin publik. Jag tar i alla fall tacksamt emot dem båda.

 

 

Etiketter None

Frågelådan special: de söta dofternas dominans

poison
Hur kommer det sig att alla parfymer som släpps antingen doftar som godis eller nytvättade lakan med blommor som legat kvar under kudden sedan midsommar? På 80-talet var tyngre och kanske “vuxnare” myskbaserad parfymer på tapeten medan det idag känns som om det ska vara ljust, gulligt och fräscht.

Det är en superbra fråga för den belyser flera viktiga saker. Trend, ekonomi, kultur och skillnaden mellan mainstream/kommersiella dofter och så kallade niche.

För det första är mycket av våra doftpreferenser (och därmed utbudet) kulturellt betingade. De där nytvättade lakanen älskar vi i Sverige medan mer söder över föredrar man något kryddigare dofter, kanske för att vädret gör att lättare dofter försvinner i värmen. Kanske för att det doftar mer i sydligare länder generellt, eftersom det grönskar mer och oftare där. Min personliga teori är att svenskar är rädda för att sticka ut överlag, och har idealet med “rent och fräscht” så tungt rotat i sig att man inte är bekväm med en doft som tar lite mer plats. Vi sminkar oss mer diskret än våra andra nordiska grannar (till statistik sett) och verkar föredra en naturlig, hälsosam, lite sportig look framför en starkt sminkad. Jag tror detta kan översättas också till parfym.
Men denna teori kan komma att halta lite eftersom de amerikanska kvinnorna på senare år mer och mer går över till just lätta, fräscha och menlösa dofter. En artikel i Washington Post menar att detta är dels en omfamning av den “naturliga skönhetstrenden” (man ska se naturligt ut), en vurm för ekologiska produkter som går hand i hand med “naturliga skönhetsideal” och en reaktion på att fler och fler saker doftsätts, det blir ett slags doftöverskott. Fler offentliga lokaler doftsätts, man köper mer och mer doftljus och liknande. På i synnerligen 80-talet var modet annorlunda – starka färger, neon, en vurm för Asien (med starka färger och dofter), powersuits och powerdofter som tog plats, drama, hårspray, banbrytande moderniteter – och så också dofterna.

Den ekonomiska aspekten är också viktig. En köpstark grupp är de unga parfymköparna som inte utvecklat en sofistikerad näsa ännu. Man är helt enkelt inte van vid komplexa dofter, kanske förknippar man tyngre dofter med mamma eller mormor (och det går ju inte), kanske förknippar man en enkel doftnot som “vanilj” med någonting härligt och bra. Just vanilj har lagts fram i åtskilliga studier som en doft som går hem i många, för att inte säga alla, läger. Det är den enklaste doften att gilla, jämte “citrus”. Män tycker att vaniljen är sexig och sensuell, kvinnor upplever den som positiv och de yngre köparna tycker att det luktar gott och det räcker långt. Och kemiska, söta dofter är billigare att ta fram än äkta doftolja från odlade växter. Det är ungefär som skillnaden i pris mellan en burk vaniljpulver och på en äkta vaniljstång från Madagascar eller Tahiti. Och faktum är att unga, outvecklade luktsinnen inte upplever sötsliskiga dofter på samma överväldigande, kväljande sätt som en äldre, mer utvecklad näsa. Och för denna köpstarka grupp (tonårstjejer som vill lukta gott/köpa trendig parfym/inte har råd med dyra flaskor/Vill ha en “märkesgrej” men har inte råd med kläderna) är vanilj snarare lockande än bortstötande. Självklart gäller det inte alla tonåringar eller unga köpare. Naturligtvis. Men krasst översatt i ekonomiska tankar så.

Men det börjar hända grejer. Enligt både The Observer och statistikföretaget Euromonitor har de yngre köparna börjat överge de billigare mainstream-parfymerna. De lägger pengar på annat (som hudvård) och man ser en stor nedgående trend medan designerparfymerna och även de mindre niche-parfymerna ökar i försäljning. Inte nödvändigtvis hos yngre men överlag. Så – trenden pekar alltså på att man gillar de enkla, sköljmedeldoftande parfymerna för att man vill dofta “fräscht” och de sötsliskiga dofterna är billiga och tilltalar en yngre, köpstark målgrupp. Men den yngre gruppen börjar nu skippa dessa dofter och den modemedvetna mellanklassköparen börjar återigen intressera sig för niche, där hantverket, märket och storyn är viktigare än priset.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen