Fifty Scents

(Krämiga) rosor på kind

Clarins-Cream-Blush-02-Candy-1Krämrouge/Cream blush är makeupvärldens bästa uppfinning efter eyelinern. Eller kanske till och med före eyelinern. Den bästa på marknaden, i både färg och konsistens, är utan tvekan Chanels i den aprikosiga nyansen 62 Prèsage. Dryg, matt, lättblandad på kinden och smickrande för exakt alla. Underbar. Fem Fifty-flaskor av fem.
YSLs Créme de Blush går inte heller av för hackor. Nyansen Powdery Rose, till exempel, gör skäl för namnet. En rosig kind som på en porslinsdocka. Eller en skridskoprinsessa efter åtta piruetter i rad. Ja, ni fattar.
Nu kommer en annan kandidat bland de riktiga cream blush-giganterna där ute. Det är Clarins som lanserar mer sheer, alltså mindre matta, lättanvända varianter. Färgerna är mycket diskretare än de ser ut (nyansen Candy, på bilden, är till exempel mer färgeffekten man får på läpparna efter att ha ätit en tomteklubba snarare än pierrotdocka). De skira nyanserna är lätta att blanda vilket gör det enkelt att bygga på färgen tills man får den intensitet man vill ha. Passar därför både kind och mun.

Clarins Multi Blush Cream kostar 375 kr och finns i butik i mitten av februari.

 

Etiketter: , , , , ,

Att omge sig med lyx

Chanel no 5 2013
Är det för tidigt att prata jul? Kanske, men det är aldrig för tidigt att prata drömmar, eller hur? Chanel lanserar helt galet lyxiga Chanel No. 5-produkter om två veckor, lagom till Jesu födelse. Parfymen i sig har jag skrivit om i det stora No.5-inlägget här. Kort sammanfattning: jag är mycket positiv.
Julens serie består av produkter du varken visste fanns eller att du längtade efter och är uppbyggda kring badet och badandets ritual. Inte helt dumt, tycker jag. Ur intim och rituell synvinkel kan rengöringen av kroppen verkligen vara en sinnlig upplevelse.
Därför kommer man ut med väldigt vackra och faktiskt otroligt lyxiga badskum, badolja och tvål. Och – för att ritualen ska fortgå även efter badet – body lotion och hårparfym. Ja, du läste rätt. Hårparfym.
Skriv önskelistan nu.

Foaming Bath 200 ml 435 kr
Intense Bath Oil 250 ml (limited edition) 840 kr
Bath Soap 150 g (limited edition) 230 kr
Body Lotion 200 ml 490 kr
Hair Mist 40 ml 410 kr

Etiketter: , ,

Tre fina, vita saker


Chanel Le Blanc Sheer Illuminating Base, en makeup-bas som preppar huden, och skänker en fin glow. Len, fin konsistens. Ytterst diskret skimmer som funkar fint i hela ansiktet utan att se fejk ut. Inget för den som föredrar en matt look i ansiktet, men väl för oss andra som gärna ser naturligt hälsosamt glänsande ut, på onaturlig väg.

Tom Ford White Patchouli. Stark, unisex och uppmärksamhetskrävande som en Hollywoodstjärna. Luktar rik hippie, som en vackert, solbränd modell med scarf runt huvudet och en drink i handen, därute vid poolen. Säga vad man vill om Tom Ford men han gör ändå en ansträngning. Kanske kan man pusta ut vid tanken på att det inte är den här doften han använt i sina allra mest svettiga och königa reklamkampanjer.

MAC Strobe Cream. Två funktioner: 1) bra fuktkräm för ansiktet, packad med vitaminer, har det mesta man kan begära av en dagkräm. 2) pärlemorskimmer, som sitter fint och diskret. Använd under foundation eller på egen hand, för en extra boost till ett naket ansikte. Finns i lättare lotionform för den som inte gillar kräm.

Etiketter: , ,

Chanel-jätten imponerar

Jag blir mer och mer imponerad av Chanel.
Det ska inte komma som en jätteöverraskning, Chanel är ju en stor makeupjätte såklart. Ingen man bara glömmer bort. Men som jätte kan man ju också fortsätta ge ut “nyheter” varje månad, om man vill, utan att bry sig överdrivet mycket om kvalitén bara förpackningarna är vackra och logon klart synlig. Men Chanel sträcker sig över det och kommer faktiskt med inte bara nyheter i bemärkelsen nya färger utan nya, uppdaterade, ibland omvälvande små innovationer. Som Vitalumiére, en krämig foundation med överraskande tunn, utjämnande, halvtäckande finish (man hade ju gissat på heltäckande med tanke på den generösa konsistensen som känns i det närmaste som en concealer).
Och säga vad man vill om reklamfilmen för Chanel No. 5 men den blev utan tvekan förra årets mesta lanseringssnackis.

Tycker fortfarande att de inte riktigt är helt haj på ögonskuggorna ännu, där ligger till exempel Dior steget före med sina lättarbetade long-lasting skuggor. I ögonskuggeväg har Chanel mer gemensamt med YSLs, som också gör alldeles för torra produkter även om färgerna är topp. Med undantag för Chanels krämögonskuggor då, som jag skrivit om förut.

Men, och nu har det här utvecklats till ett sportreferat helt plötsligt, vad gäller övrig ögonmakeup så är oddsen riktigt, riktigt låga på Chanel. De är givna vinnare, med andra ord. Deras vattenfasta kajalpennor är mjuka och sitter bra. Deras mascaror har jag överlag helt charmats sönder av. Och nu kommer dessutom Le Volume de Chanel-mascarorna i ytterst vackra plommon och marin (330 kr). De ingår i vårlooken som i övrigt fokuserar på… pasteller. Det gör ju alla vårlooker, alltid, mer eller mindre men i Chanels fall är jag benägen att ursäkta dem eftersom Chanel är så mycket nudes, beiges och pasteller. De initierade trenden med nude-nagellacken, de har kört nude/svart-kombon på sina plagg i årtionden (känns det som) och vad är mer Chanel-lady än pastelliga nackellack, läppstift och rouge? Det skulle vara det Chanel-röda läppstiftet då men då pratar vi lady på kvällstid.

Nå. Den senaste, då alltså fullt logiska, produkten är givetvis Les Beiges. Kör man pasteller till våren, presenterar signaturröda läppstift och eleganta parfymer känns det som det fullt naturliga nästa steget att fokusera på de beiga nyanserna härnäst.

Och det har man alltså gjort. Les Beiges Healthy Glow Sheer Powder SPF15/PA++ är en hybrid mellan puder och bronzer fast utan skimmer. I fem olika nyanser, och ypperligt vacker förpackning säljs de från v. 13 för 545 kr och kommer med all sannolikhet att uppfattas som “för mörka” vid första anblicken men räds ej, jag har den tredje mörkaste nyansen (No. 30) och jag är blek. Resultatet blir en mattande beige som, i alla fall i mitt sinne, bara signalerar “Weekend på landet”.

Etiketter: , , , ,

Årsbästa – favoriterna


Makeupåret 2012? Jo, men rätt bra ändå! Det oxblodsfärgade läppstiftet gjorde entré och i alla fall jag lockades med av dess sobra men ändå aningen skeva coolhet. Armani och Chanel gjorde det bäst.

BB-cremes blev ett slags magiskt mantra, och inför 2013 går vi vidare mot CC-creams. Jag är givetvis positiv till multiprodukter men jag hoppas att dessa bokstavskombinationscremer är resultat av en slags super-breakthrough inom teknologi och kemi snarare än en köphets…Vågar man hoppas?

Sephora kom till Sverige men gjorde en hyfsat medioker entré i Täby Centrum. Dock tog de Benefit med sig och det ska vi vara tacksamma för, de har utomjordiskt bra mascaror och universalsmickrande blushers. Bobbi Brown har gjort smygentré på Åhléns Skanstull i Stockholm och det hoppas jag är början till något stort (sänk priserna dock!).

De gröna parfymerna dominerar men det struntar gemene svensk parfymbärare i som fortfarande föredrar “fräscht” och “diskret” men som – utan att vara medveten om det själv – faktiskt börjar snegla mot orientalare. Glädjande, anser jag själv, och ser med försiktig optimism mot parfymåret 2013.

Andra favoriter under året har varit…

1. Chanel Stylo Yeux Waterproof. En imponerande pålitlig vattenfast kajal. Fin, mjuk spets också som inte behöver vässas (dock blir det aldrig helt och hållet spetsig, snarare mjukt bland- och smokey eye-vänlig).

2. Benefit They’re Real Mascara. Sitter så hårt att det nästan är ett problem. Men bara nästan. Med rätt rengöring går det bra, då kan man vara enbart tacksam över att det går att åka på svettig semester, gå till gymmet och ut i piskande vinterväder och svärtan sitter fortfarande där den ska, det vill säga på fransarna och inte under. Och nej, den är inte ny för i år men den är ny för svenska marknaden från och med i år så därför är den med.

3. Balmain Ambre Gris parfym. Elegant som en kashmirtröja, med en röst mjuk som sammet. Varm men samtidigt sval. Ambre Gris är inte ny, och den känns inte ens ny, den känns tidlös. Som något Lauren Bacall skulle kunnat ha. Men den kom till oss i Sverige tidigare i år och jag känner tacksamhet.

4. MAC Penultimate Brow Marker  ögonbrynspenna. Inget för den lättvindiga amatören, det här är tunga grejor. Med tunn, tunn filtspets målas brynen på, ett efter ett. Det här är förstås det nrmaste man kommer tjockare, fylligare ögonbryn på kosmetisk väg. Men det kräver tålamod, entusiasm och precision. Inte för mycket bara, det ska ju se naturligt ut också. (Och ja, det är möjligt att den kom förra året och inte i år men utbudet har ökat)

5. Armani Maestro Fusion Foundation. En rinnig foundation man först tror är felformulerad tills man inser att tricket är att den är just tunn och rinnig, på så vis lägger den sig silkeslätt över huden och blir foundationens motsvarighet till en “skin scent“. Appliceras med fingrarna. Jag upprepar: appliceras med fingrarna.

6. Balenciaga Florabotanica parfym. Årets snyggaste parfym i årets (kanske århundradets) märkligaste flaska. En grön och blommig explosion i en kaxigt effortless blandning man liksom bara avundas och beundrar på samma gång. Ungefär som någon som faktiskt kan bära upp ett par svarta läderbyxor.

7. Beauté Pacifique Defy Damage Skin Repair Lotion. Vanskligt att tipsa om hudvård eftersom något som funkar på mig inte nödvändigtvis funkar på dig men den här fina lotionen med a-vitamin och antioxidanter är i det närmaste fool-proof.

Etiketter: , , , , ,

Mer Chanel No. 5

I kölvattnet av relanseringen av Chanel No. 5 med Brad Pitt (!) som talesman kommer en gigantisk flaska lagom till jul, i sällskap med världens största badtvål.

Flaskan är på hela 200 ml (!) och dessutom EdP. Men så kostar den också 2200 kr.

Det vore roligt att tänka sig någon som sådär lagom anspråkslöst gav bort denna luxuösa kombo i julklapp. (“Jag plockade upp något bara, som jag tänkte att du skulle gilla”). Men jag skulle ju inte tacka nej, såklart.

Jag nämnde detta, helt apropå ingenting, för min beau över fredagsmiddagen och han svarade att han aldrig doftat på Chanel No. 5. “Jag vet inte hur den luktar”.

En av många saker jag uppskattar med beau är att han håller mig lite i schack, lite mer in touch med verkligheten bortom mina parfymer. Det är ju faktiskt kanske ingenting som hör till allmänbildningen, att veta hur Chanel No. 5 doftar, ingenting man ska ta för givet att alla vet eller gör. Men lite roligt är det ju att dofta på en riktig klassiker, närapå legend kan jag tycka så därför – på förekommen anledning – ber jag att få berätta om mina känslor för doften.

Chanel No. 5 sägs ha fått sitt namn på följande sätt: När det var dags för parfymören Ernest Beaux att presentera sina förslag på parfymen han hade fått i uppdrag att komponera så lät han Coco Chanel dofta på olika prov som han hade numrerat med nummer 1-5 och 20-24. Hon valde nummer fem, sa att den var perfekt och bad honom behålla namnet med följande motivering: “Jag visar upp min kollektion femte maj, årets femte månad så vi låter den här parfymen behålla namnet det redan har, det ger tur”.

Vare sig det är sant eller inte är det ett faktum att parfymindustrin och framför allt parfymtraditionen såg annorlunda ut 1920. Respektabla kvinnor bar fräscha, friska blomparfymer. En kavaljer eller en make kunde köpa en blommig parfym till sin dam men starkt doftande parfymer med murrig musk eller högljudd jasmin var inte att tänka på, de parfymerna bar bara skökor och fallna kvinnor. När Chanel släppte Chanel No.5 var den någonting mitt emellan och därför både utmanande och modern. Den är dessutom, jämfört med andra samtida it-dofter, ytterst unisex och är det än idag. Det kunde man anspelat på i Brad Pitt-reklamen om man hade velat. Men det gjorde man alltså inte. Synd.

Det är den generösa mängden aldehyder (oxiderad alkohol) som gör doften. Någon har beskrivit aldehyd-doften som “varmt strykjärn på fuktigt tyg”. Önskar att jag själv kunde ta cred för den beskrivningen för den är väldigt bra, mycket träffande.Det är också aldehyderna som många brukar beskriva som att de “luktar parfym”, någon slags generell “parfymdoft”, den man ibland kan snappa upp (oftast ofrivilligt) när man till exempel går förbi taxfreebutiken på en flygplats där parfymer blandas i luften, på huden och lite överallt och bildar något slags generellt parfymmoln.

Aldehyderna i Chanel No. 5 är de som sätter den sensuella, murriga, varma tonen som känns ganska så på en gång och som sedan hänger med hela vägen. Däremellan fräschas doften upp av fräscha citrusnoter som bergamott, citron och neroli. En bra balans, såklart, mot det varma och sensuella. Håller det hela på rätt sida av anständigt. Minns nu att doften alltså tillkom 1920.

Men här finns också ett lagom oanständigt hjärta fullt av självsäker och ganska högljudd jasmin (vanlig i Chanels dofter, så vanlig att man säkrat jasminfält i Grasse) och liljekonvalj som också hör till den typen av starkt, doftande vita blommor.

Vanilj och ambra ligger i botten, typiskt hos orientaliska parfymer eller parfymer med lite tyngd i. Kvällsparfymer, förförarparfymer. Också de varma noterna hos sandelträ gör sitt till vilket alltså resulterar i detta: varmt, sensuellt (vanilj, ambra, sandelträ) men också starkt och påtagligt blommigt (jasmin) men med en frisk topp (citrus). Vad blir kontentan? Jo, med 1920 års mått blir det en elegant sköka (revolutionerande!) med både pengar och självförtroende. Och mycken sex appeal. Men 2012 års mått blir det en varm, sensuell dam i obestämd ålder (“ålder är en inställning”) som provat det mesta, rycker lite roat på axlarna åt nymodigheter, been there seen that men som genom åren i framkanten ändå lärt sig uppskatta varaktig kvalitet.

Personlig reflektion: när en äldre dam i min bekantskap tog med mig på café, jag var kanske sexton år och hade på sin höjd råd med en kopp te någon gång i månaden. Damen (min gamla svensklärarinna från högstadiet, faktiskt) bjöd mig på te med en kaka till. När jag skulle få välja mellan ett tiotal olika tesorter där bakom disken blev jag alldeles ivrig. Tog det blev kanelte. Svensklärarinnan valde Earl Grey och jag kunde inte förstå varför. När det fanns så många andra sorter. Jag minns att jag till och med frågade och hon sa “Efter ett tag känns det som om man provat allt, då kan man bli lite trött och vill bara ha det klassiska som man känner igen”. Hon har ju helt rätt. Jag gissar att jag är hennes ålder nu och jag dricker oftast Earl Grey, äter gärna vaniljglass och handlar i stort sett bara klassiska basplagg när jag handlar kläder.

Nå, tillbaka till sak. Parfymkritiker världen över är väl hyfsat överens om att EdT-versionen inte är lika bra som EdP, mest för att de ingredienserna som det är mest drag i (jasminen, ambran) får maka åt sidan och göra sig diskreta i EdT-versionen. EdT har inte samma stora spektrum i buketten, för att uttrycka sig på ett annat sätt. Den är långt ifrån dålig, bara en mer tillbakahållen upplevelse.Sen kan jag bli lite besviken på att den inte sitter kvar på huden så länge, liknar lite en skin scent eller en flyktig citrus på så vis. Men då får man spraya mer och det är faktiskt en upplevelse att lyfta den tunga flaskan med den klassiska formen och spraya. Lite känner man sig som Marilyn Monroe då. Och bara det är värt en hel del.

No5 EdP 200ml kostar 2200kr.
No5 Jumbo Bath Soap kostar 560kr.

Etiketter: , , , ,

Jahapp…?

Nä, men det ska väl vara nytänkande och så men jag förstår ändå inte poängen. Jag kan i alla fall inte tänka på annat än att det låter som styltigt, som dålig poesi som han läser utan äkta inlevelse. Och vem skulle han annars tala om, om inte Angelina och jag tvivlar starkt på att hon använder något så konventionellt som Chanel No. 5. Eller parfym över huvud taget.

Etiketter: , , , ,

Res med mig!

Jag ska ut och resa i ca ett halvår i Asien och Australien och vill såklart ha en parfym med mig. Eftersom det kommer vara konstant sommar vill jag ha en doft som passar men som inte är sådär alldeles supersliskig. Den ska absolut vara åt den fräschare hållet men samtidigt lite flirtig och blommig. Har du något förslag och hur stor bör flaskan vara?

 

Vi börjar med det praktiska: hur mycket och hur ofta använder du parfym? Säger vi “in moderation” och “dagligen” så duger en vanlig travel size på 20ml bra. Innan vi går in på valen här så skulle jag kanske också föreslå en parfymolja eller en lotion. Oljan är koncentrerad vilket betyder att du behöver mycket mindre (här är ett tips), lotionen är större och väger mer men då får du också hudvård på köpet vilket kan vara en skön lyx om man ska kuska runt i flera månader.
Annars tänker jag spontant på Chanels Eau Fraiche, en grönblommig, klassisk doft som finns i resestorlek och säljs i hylsa tillsammans med två refills. Eller Daisy, en glad och blommig rackare som säkert är roligt resesällskap.
Den snyggaste reseparfymförpackningen kommer från Byredo men kostar ungefär som halva Australien-biljetten. Det helt enkelt bländande snygga resefodralet i läder (!) kostar över tusen kronor, parfymerna säljs separat. Å andra sidan så är parfymerna så fint koncentrerade att de håller länge. Green borde passa fint i sommarväder, eller kanske Blanche, om det är supervarmt och du vill känna dig lite nytvättad ändå?
Eller så köper du bara en resespray och fyller den med din favoritparfym. Finns online och i de flesta större varuhus och kostar runt hundringen.

Etiketter: , , , , ,

Purple rain – lägesrapporten

Det här med att skriva om vad som är “trendigt i höst” är ju keff såklart. Som när Allers skriver om vad som är “det senaste” (typ trekvartskjol och en stickad tröja). Men ibland får man ju en säck med pressreleaser på samma gång och då kan det hända att man ser ett mönster. Inte av någon slump naturligtvis, makeuptrenderna styrs ju av både marknadsföring(sintressen) och modets svängningar, men väl en trend eller en tendens.

Rosor dominerade vårens stora kampanjer och i höst är lila ett starkt inslag.

Jaha, vad rör det mig? Nä, det behöver inte röra dig alls. Men det kan vara trevligt att veta att det kommer några sköna versioner av lila nagellack i höst, som är ett bra alternativ för den (jag) som gärna vill ha mörka, nästan svarta naglar, men stundtals kan tycka att det känns punkigt på det där juvenila sättet, som om man målat dem med spritpenna på en tråkig mattelektion.
Mörklila naglar, som hos Chanel, är en vuxenversion av det, både kontorsvänlig och tesalongsvänlig.

Lila läppstift är ju faktiskt en annan skön grej vi kan prata om. Då menar jag inte nödvändigtvis lila som i violett, alltså som violen utan mer lila med grått i eller lila som går mot rosa. Också det ett slags bra mellansteg mot riktigt mörka läppar för den som lockas av goth eller gärna ser sin bleka hy kontrasteras med mörk vampyrmun. Jag tänker på Fay Wray i King Kong och andra stumfilmsstjärnor med stort, krusigt hår och mörka läppar.

Ofta, eller alltid, handlar det ju om balans. Mörka läppar mot blekt ansikte. Mörka, fokuserade läppar och mindre dramatiska ögon. Detsamma kan man säga om konsistensen. Alltså, mörka läppar är ju ändå en ganska iögonfallande och dramatisk sak. Då kan man mjuka upp det (balansera?) med att istället ha lila lipgloss. Eller lila eyeliner (MAC har en suverän).

Men vad skulle jag nu säga om “höstens trend”. Lila. Jo, att det kanske är en slags motreaktion på all “color blocking” som pågått i all evighet nu, med klara färger som clashas mot varandra. Och vårens rosor, barnsligt pastelliga och jobbigt gulliga, behövs ju tuffast till lite. Alltså kommer (mörk)lila lägligt kan man tycka, speciellt efter vårens parallella pastelllanseringar, också i lila.

Jag välkomnar mörklila, säger var hälsad och stanna så länge du vill.

Återfuktad, åter igen

Jag är naturligtvis inte ensam om att vara på fuktjakt. Det finns tusen anledningar till att vår hud behöver mer fukt: vädret, gymbesök, inte dricka tillräckligt med vatten eller helt enkelt en önskan om mer lyster.

Jag har ett bra förslag här. Chanels Hydra Beauty-serie är faktiskt överraskande bra. Jag säger överraskande av flera anledningar, men att jag har låga förväntningar på Chanel är inte en av dem. Tvärtom, vad gäller hudprodukter vid makeupdisken har Chanel alltid levererat. Deras foundations och primers är toppklass, som bekant. Men överraskande för att produkterna faktiskt är mer än bara sköna krämer som “känns bra på huden”. Då tänker jag främst på serumet som också innehåller antioxidanter och annat gott. Det får vara hur det vill med den saken (hur stor är procenten med antioxidant-effekt? Vet ej) men att huden blir återfuktad känns och märks. Som vanligt ska man ha serumet i kombo med själva fuktsläckaren, i det här fallet en gel eller creme (alltsåHydra Beauty-serien finns i serum, gel och creme), vilket man nu föredrar. En gel passar i regel bättre för fet hy och en creme för natten och/eller torrare hy. Detta stämmer, på mig försvinner gelen i ett nafs. Min beau klagar på att jag “gräver gropar” och “gör kratrar” i burken eftersom jag tar så mycket och det blir mindre över till honom som också behöver/vill ha fukt. Cremen räcker längre så jag är förpassad till den. Inte mig emot, jag är torr och tar gärna creme.
Fick dessutom tillfälle att fråga en av de ansvariga hudteknikerna på Chanel om det här med att man ska ha serum hela tiden, räcker inte cremen, och hon pratade om synergi-effekten där serumet stimulerar och maximerar krämen. I många fall är det rent båg förstås och ett säljknep men i det här fallet finns en poäng. Serumet är lätt, luftigt, fuktigt och behagligt och grundfuktar på ett bra sätt som gel/cremen sedan kompletterar.
Vi går fuktigare tider till mötes nu, gott folk.

Etiketter: , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen