Fifty Scents

Hej igen!

Ibland glömmer man sina trognaste. Ibland förbiser man de närmaste. Någon nyare, mer spännande dyker upp och de gamla trotjänarna liksom bara försvinner för ett tag. Som den snälla killen i klassen som bara visar sig vara världens bästa och snyggaste, man har bara glömt bort att titta på honom på det viset.

Så är ck be.

Jag vet inte om det finns någon som är bättre på härligt fylliga, sensuella men ändå totalfriska citrusdofter som herr Klein. CK one är ju en uppvisning i frisk, carefree och hipp citrus. Missförstå mig rätt, jag älskar den, men den är kall och mer uppfriskande/nedkylande. CK be – och nu är det herrdoften jag snackar om – är på många sätt den andra sidan av cK one-myntet. Den är varmare, sensuellare och intimare. Kvällsversionen, om man så vill (sängversionen?).

Fortfarande med massor av citrus, som bergamott och mandarin. Fortfarande med massor av fräschör som mint och persika, men också med det där lurkande, förförande som sandelträ och tonkaböna. Den beskrivs ibland som en “myskig” doft men det tycker inte jag. Snarare en mörk colognedoft, komplett med Don Draper-skäggstubb och slickad, mörk snedbena. Alltså jag skulle gå så långt som att kalla den en “skin scent”, alltså den typen av doft som liksom bara blir ett med huden, som luktar kropp (manlig, sofistikerad kropp med hår på bröstet i det här fallet. Fast en nyduschad sådan som jobbat hårt med tvålen).

Glad över min återupptäckt. Hej igen, ck be, det var länge sedan! Jag inser nu hur mycket jag saknat dig.

Etiketter: , , , ,

I’ve got you under my skin

Varma, vackra hudtoner och hudnära dofter.

1. Foundation, Guerlain, Guerlain de Peau. Ypperlig! Ger matt intryck utan att torka. Snart i en butik nära dig. 2. Läppstift, Chanel Rouge Allure, Mythic. 3. Läppstift, YSL Rouge Volupté, Tender Peach. 4. Parfym, Carolina Herrera, 212 VIP. 5. Nagellack, Essie Allure. 6. Parfym, Calvin Klein, Obsession. 7. Rengöringskräm, Shiseido Benefiance Creamy Cleansning Foam. Världen bästa? 8. Foundation, Chanel Vitalumière, Ivoire.

Etiketter: , , , , , , , ,

Kom då, CK så går vi!

Är för övrigt förtjust i den här reseförpackningen av Ck One, i inte bara perfekt storlek utan bra ergonomiskt utformad (ja, jag vet att det är tråkigt sagt) så att den passar precis i handväska och/eller resväska. (Den är alltså utformad om en mjuk retangel, ungefär som en iPhone fast mindre)

Doften är förstås densamma som den alltid varit och ju mer jag luktar på den desto mer imponerad blir jag. Tänk att det skulle ta så lång tid. När den kom var jag tonåring och ville mest “lukta gott”. CkOne var waaay för trendig för mig.

Nu inser jag att den snarare är tidlös än trendig, den är unisexparfymen framför alla. Den är friskt flickig citrus och pojkig cologne i ett. Man skulle förstås kunna hävda att reseförpackningen är mer kille än tjej men hey, i dessa tiden av gränsöverskridningar och iPhones så slinker den förbi som vilket skönt storstadskomplement som helst.

 

Etiketter: , ,

Syrligt?

Jag letar också efter en syrlig, fräschare vår/sommardoft. Men jag vill inte ha något som doftar av en enskild, specifik blomma, ingen vanilj och inga bär. Smultron och vilda jordgubbar hade i för sig varit alldeles underbart men hallon och “liknande bär” blir på tok för sött för in del.
Min favorit är Burberry The Beat EdT men tyvärr tycker jag att den kan bli lite, lite metallisk. Sedan tycker jag även väldigt mycket om Chanel Chance Eau Tendre men den blir lite väl söt tror jag.

Har du några tips/idéer?

 

Knepigt. Men spontant tänker jag att du skulle kunna botanisera bland Acqua di parmas dofter, eller Guerlains Allegoria-serie, där man fokuserat på en blomma eller en frukt (till exempel fikon, som är himmelsk). Jag upplever dem inte som för söta.

Calvin Kleins Ck One Summer är ute nu, doftar mycket citrus men har något fylligt och bärigt i sig också. Snarare exotiska sommarfrukter och läskande bär, än murriga höstbär som man gör paj på. Har det där syrliga du efterfrågar.

Prova också klassikern Gucci Rush. För skojs skull.

Etiketter: , , ,

Parfymbärarna på divanen

George Clooney använder, precis som jag, Io Capri Carthusia. Kanske för att betona sitt italienska arv? Kanske för att han halvtidsbor vid Como-sjön? Oh, den passar honom. Lite högljudd (hallå, italienare) men sensuell och ytterst förförisk. Trä i botten, blommor på toppen och så lite frisk mint. Men det ska inte vara alltför fräscht så man har lortat ned den lite med rökighet också. Det är väl lite som Clooney själv?

Han använder också Green Irish Tweed, som är det bästa Creed producerat, med märkliga och mystiska noter som metallisk ambra, grå citrus och gröna violblad. Liknar Cool Water lite grann, och det är ju den kanske manligaste doften av dem alla, även om Green Irish Tweed har ett gubbigare och mer respektingivande namn fullt med cigarrdoft och pomada. Det sägs att Robbie Williams använder den. Borde han inte ha något yngre, piggare? Eller är han en klassisk, English gentleman at heart?

…precis som Robert Redford. Som ju är bilden av den snygge amerikanaren. Men han är också otroligt preppy, även på äldre dagar, så det passar honom att dofta väluppfostrad engelsman, tycker jag. Green Irish Tweed är tydligen hans val.

Apropå engelsmän. Sienna Miller. En söt, rar kvinna som verkar hur trevlig som helst men lite personlighetslös (inte sant?). Eller? Hon förstärker i alla fall intrycket i och med att hon använder DKNY-parfymerna. De där äpplena. De är förvisso fräscha, friska och doftar dusch och nyöppnad deo, men de är ganska intetsägande, tycker jag. Ett val som inte upprör någon.
Hon är också ett fan av Jo Malone, vilket förklarar en del. Jo Malone är ju en del av det engelska arvet, något som varenda engelsk person ur medelklassen är uppvuxen och van vid. En social markör om någon. Och varför inte? Några av hennes dofter är absolut ypperliga. Aldrig för tunga, alltid diskret välkomponerade och seriösa. De är fina, absolut, det finns ingenting som går till överdrift någonstans hos dem. Inte ens flaskan, den raka, rektangulära, eller etiketten, den svartvita och enkla. Ingenting som kan reta upp någon enda människa. Allt är rätt. Allt är bra. Allt passar in.

Apropå det, förresten, så läste jag nyligen att Vladimir Putin använder Amouage Gold for men och hans fru använder Amouage Gold for women. Jag har ingen aning om vad det är för parfym men det roar mig att se att de står så enade, att de är en stark sammanhållen front, med samma parfym och allt. Snacka om järnridå. Parfymkommunism?

Sedan vet jag inte varför jag roas av att Chelsea Clinton använder CK Truth.

Etiketter: , , , , , ,

Definitionerna. Oh, definitionerna.

Hej!

Vilken underbar blogg du har, blev helt förälskad när jag råkade hitta den igår. Jag har klickat runt lite i arkivet och hittat att du brukar svara på parfym frågor i stuk med “vilken passar mig”. När det kommer till att hitta “rätt” i denna jungel känner jag mig väldigt lost då man hela tiden får intalat att valet av parfymen definierar vem man är, det är ju ingen lite press det. Så nu undrar jag om du skulle kunna hjälpa mig med att hitta en ny parfym? Mina favoriter hittills är nog Chloé Intense, Diors Pure Poison, Hugo Boss Deep Red, Chanels Allure, Armanis Idole och London av Paul Smith (som inte verkar gå att hitta någonstans längre) – så har du ett förslag på vad jag kanske borde lukta lite extra på? Skulle gärna ha en lite träigare doft.

Alexandra

 

 

Hej Alexandra!

Jätteroligt att du gillar min blogg. Tack snälla, det gör mig glad!

Man kan såklart vända på parfymdefinitionerna, precis som man kan göra med makeup. Istället för att låta doften eller looken definiera vem man är så kan man låta den definiera den man vill vara. Vissa dofter, kläder, läppstift, får liksom erövra tycker jag. Som rött läppstift. Man växer med uppgiften, liksom. Idag vill jag vara en stark powerkvinna med axelvaddar, så jag tar på mig massor med Charlie! från Revlon och ett illrött läppstift från Chanel.

Nå. Nu till din fråga.

Du verkar ha hittat många favoriter. Gemensamt, som jag ser det, är att de ändå är ganska högljudda. Du verkar inte vara rädd för dramatiska, starka dofter, eller berusande blommor som jasmin. Yay! Du väljer mogna parfymer (med möjligt undantag av Allure och Chloé som marknadsförs till unga kvinnor) med mycket hög standard och gott renommé.

Spontant tänker jag på Gucci Rush. Den är inte lika stark som till exempel Pure Poison eller Idole, men besläktad på annat vis. Den är både blommig och kryddig, vilket du verkar gilla? Ett mästerverk, tycker jag, doftar berusande, classy men samtidigt effortless. Kan tänka mig att Alexa Chung gillar den.
Kanske gillar du också Calvin Kleins Euphoria? Den är krämig, gräddig, fruktig och blommig. Vissa skulle säga sexig men jag tänker mer på långa silkesklänningar, pärlhalsband och klackar mot ett parkettgolv medan man väntar på en taxi.

Men om du vill ha träiga dofter så tycker jag att du först och främst kan bekanta dig med SheWood-dofterna från Dsquared. Ypperliga, och fulla med hemlighetsfulla, stolta träd.

Tänker också att du kanske vill prova något som är lite “off” från det du vanligtvis hittar i parfymhyllorna. Du har fallit för de stora, kända märkena. Inget fel i det såklart, men kanske vill du komplettera med någonting ovanligare? Kanske någonting från L’Artisan eller nya Rituals, som precis kommit till Sverige. Deras parfym med sandalwood för damer är imponerande.

Etiketter: , , , , , , ,

Stora Calvin Klein-inlägget

Calvin Klein har nog lyckats skapa en parfym för i stort sett varje parfymbärande kvinna på jorden. Han har gjort fruity-florals (In 2 U), vaniljiga orientalare (Euphoria), kryddig orientalare (Obsession) stark blomparfym (Beauty), muskdoft (CK Be), träig (Secret Obsession) och allt där emellan.

Alltså, pratar man moderna parfymer är det svårt att förbise CK. Hans står för så mycket: cleant, understated, lätt, bekymmersfritt…

Modehuset Calvin Klein startade någon gång i slutet av 60-talet och har, som alla vet, gjort sig känt världen över för sina jeans, casual wear, underkläder och parfymer. Det sistnämnda började man med på 70-talet och fram till idag har CK gett ut över 75 (!) parfymer, flera av dem i limited edition.

Om någon nu mot förmodan missat det så använder CK gärna sex i sina annonskampanjer. Det gäller inte bara underkläderna utan i jättestor grad också parfymerna. Alltså bara att de heter saker som “In 2 U” och “Euphoria” är ju en liten vink. Ryktet säger att Obsession skulle hetat Klimax men man ändrade det.

Undantaget har varit sommardofterna (vi kommer till dem) och doften Beauty, som förvånade en hel parfymvärld genom att dels rikta sig till den mogna kvinnan runt eller över 40, och dels använda en fullt påklädd, totalelegant Diane Kruger i kampanjen. Det kanske inte låter särskilt uppseendeväckande men jämför man med tidigare kampanjer som CK gjort, där teens och sexiga 20-30-åringar stått i fokus så är det helt klart en kovändning värd att notera.

(Jämför också med den ofantligt påkostade kampanjen för cKone , tror den innehar dyrhetsrekord än idag, där man inte bara annonserade på precis varenda plats på jorden, utan också tryckte upp email-adressen i annonserna, så att när kids mailade dit så fick de svar från “modellerna”, med lite ytlig trivia om deras liv och halvpersonliga hälsningar. Kontentan: CK vet hur man gör reklam. CK är inte främmande för nyttjandet av nyskapande, multimediala kanaler)

Nå. Sex och intimitet för hela slanten. “Nothing comes between me and my Calvins” och så vidare. Men parfymerna  är något helt annat. De inte alls så vulgära som reklamerna tycks påskina. Tvärtom, de är i regel sofistikerade kompositioner. CK One anses vara ett mästerverk, och förblir revolutionerande i sin uttalade unisex-approach. Dessutom är parfymen i sig en kraftig tidsmaskin, till en tid då britpop inte var ett skällsord, och då livet verkade rätt bekymmersfritt.
CKs kläder står för en slags casual och avskalad minimalism i vit/svart/gråskala och parfymerna är doftmotsvarigheten. Klassiska, diskreta, funktionella och unisex.

Hans fäbless för just den typen av dofter märks allra tydligast i hans Summer editions. Numera verkar han inte nöja sig med bara en sommarparfym om året utan ger ut flera stycken. Gemensamt för dem är att de är soliga, bekymmersfria och lätt citrusiga, precis som man tänker sig sommarlovet i Huntington Beach i Californien, precis när collegeterminen är över. Eller kanske The Hamptons, fast på den coola delen av stranden, inte den förnäma.

Årets utgåvor är inga undantag. CK One Summer är utformad som en färgglad parasoll, eller kanske en badboll sedd genom ett par blöta solglasögon, och doftar som ett beach party. Citrus, helt klart, men också lite melon (en typisk 90-talsingrediens! CKone innehåller massor med melon), svag rökelse och salta, marina inslag.

Calvin Klein Eternity är det vuxnare valet, och sällar sig till den “lila” doftfamiljen, med viol, lotus, musk och fikon. Doftar mer av ett glas vin framåt kvällskvisten, ute på verandan tillsammans med snygg make och väluppfostrad hund, än livlig strandfest.
Herrmotsvarigheten Eternity for Men Summer är däremot citruslätt med friska noter av anis, hav och mint. Inte lika sofistikerad som damparfymen, men väl lika härligt bekymmersfri som kidsens CK One Summer.

Etiketter: , ,

Läsarfrågan: Calvin Klein

Tack för finfin blogg. Fråga: Den enda doft jag trivs med är Calvin Kleins gamla Crave. Har du tips på ett nyare alternativ? /Jenny

Hej Jenny!

Tack för din fråga!

Om man har en doft man är nöjd med och trivs med så blir man nog bara besviken om man försöker hitta ett liknande alternativ. Det blir ju aldrig lika bra som originalet, eller hur?
Crave producerades så sent så sent som på 2000-talet så det bör gå att hitta den på Ebay och liknande. Annars bör du gå på det du gillar med doften. Är det citrusen som tilltalar? Är det unisexkänslan? Utgå från det och försök hitta en bra citrusparfym (här finns tips) eller sportdoft, vilket som nu tilltalar dig mest med doften. Det är mitt råd.

Nu kan jag ha fel, men är inte cK One en nära doftsläkting förresten?

Etiketter: ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen