Fifty Scents

Chanel-jätten imponerar

Jag blir mer och mer imponerad av Chanel.
Det ska inte komma som en jätteöverraskning, Chanel är ju en stor makeupjätte såklart. Ingen man bara glömmer bort. Men som jätte kan man ju också fortsätta ge ut “nyheter” varje månad, om man vill, utan att bry sig överdrivet mycket om kvalitén bara förpackningarna är vackra och logon klart synlig. Men Chanel sträcker sig över det och kommer faktiskt med inte bara nyheter i bemärkelsen nya färger utan nya, uppdaterade, ibland omvälvande små innovationer. Som Vitalumiére, en krämig foundation med överraskande tunn, utjämnande, halvtäckande finish (man hade ju gissat på heltäckande med tanke på den generösa konsistensen som känns i det närmaste som en concealer).
Och säga vad man vill om reklamfilmen för Chanel No. 5 men den blev utan tvekan förra årets mesta lanseringssnackis.

Tycker fortfarande att de inte riktigt är helt haj på ögonskuggorna ännu, där ligger till exempel Dior steget före med sina lättarbetade long-lasting skuggor. I ögonskuggeväg har Chanel mer gemensamt med YSLs, som också gör alldeles för torra produkter även om färgerna är topp. Med undantag för Chanels krämögonskuggor då, som jag skrivit om förut.

Men, och nu har det här utvecklats till ett sportreferat helt plötsligt, vad gäller övrig ögonmakeup så är oddsen riktigt, riktigt låga på Chanel. De är givna vinnare, med andra ord. Deras vattenfasta kajalpennor är mjuka och sitter bra. Deras mascaror har jag överlag helt charmats sönder av. Och nu kommer dessutom Le Volume de Chanel-mascarorna i ytterst vackra plommon och marin (330 kr). De ingår i vårlooken som i övrigt fokuserar på… pasteller. Det gör ju alla vårlooker, alltid, mer eller mindre men i Chanels fall är jag benägen att ursäkta dem eftersom Chanel är så mycket nudes, beiges och pasteller. De initierade trenden med nude-nagellacken, de har kört nude/svart-kombon på sina plagg i årtionden (känns det som) och vad är mer Chanel-lady än pastelliga nackellack, läppstift och rouge? Det skulle vara det Chanel-röda läppstiftet då men då pratar vi lady på kvällstid.

Nå. Den senaste, då alltså fullt logiska, produkten är givetvis Les Beiges. Kör man pasteller till våren, presenterar signaturröda läppstift och eleganta parfymer känns det som det fullt naturliga nästa steget att fokusera på de beiga nyanserna härnäst.

Och det har man alltså gjort. Les Beiges Healthy Glow Sheer Powder SPF15/PA++ är en hybrid mellan puder och bronzer fast utan skimmer. I fem olika nyanser, och ypperligt vacker förpackning säljs de från v. 13 för 545 kr och kommer med all sannolikhet att uppfattas som “för mörka” vid första anblicken men räds ej, jag har den tredje mörkaste nyansen (No. 30) och jag är blek. Resultatet blir en mattande beige som, i alla fall i mitt sinne, bara signalerar “Weekend på landet”.

Etiketter: , , , ,

Löpbandstestat!

Jag har ju kört någon helt galen löpargrej under hösten och sprungit fem dagar i veckan. En halvmil varje gång vilket för den stora, springande massan såklart är ganska lite.
Men min filosofi har varit att hellre springa ofta än långt. Men i onsdags sprang jag faktiskt en hel mil vilket för mig är rekord. Jag liksom bara fortsatte springa och när räknaren klockade in på 10 km kände jag mig fantastisk. Jag var inte ens särskilt andfådd bara lite mör. Däremot var jag genomsvettig som jag alltid är när jag tränar. Jag är verkligen en av de där människorna som får ett blött V på ryggen.
Ibland händer det att jag kommer till gymmet med makeup på mig. Det kan ju slumpa sig så. Och då är det några produkter som imponerat mig sjukt hårt genom att sitta kvar även efter rundan på löpbandet, svettbonanzan och allt som sker därefter med pulsdunkande stretching eller kanske några armhävningar.
Mitt första löpbandsformade pris i kategorin Pålitlig Mascara Under Extrema Förhållanden går till vattenfasta Chanel Sublime (ca 330 kr) som seglat upp som en klar, nästan självklar favorit. Helt imponerad av denna mascara, vore det en person skulle jag ha sådan respekt att jag inte skulle våga se henne i ögonen. inte bara lättapplicerad utan smular minimalt, kladdar minimalt men framför allt – sitter igenom alla former av prövningar. Som löpbandet och helgens Londonresa som var full av snö, regn och snöregn. Sublime gjorde jobbet helt galant. Hedersomnämnande också till Benefits They’re real som jag vet att jag nämnt flera gånger förut.
Bobbi Browns tunna, fina eyelinerpenna satt också tappert trots att regnet piskade mot ansiktet. Satt också kvar efter över en timme (!) på löpbandet utan att ha smetat ut sig någonstans alls. Detsamma gäller hennes vattenfasta kajalpenna. Och slutligen – Diors ögonskuggor. Endast marginellt fuktiga efter att jag upprepade gånger behövt torka ansiktet där under springturen. Damn alltså! Bra grejor!

Läppfavoriter

Såhär i vintertider med opålitligt väder som tvekar mellan plus- och minusgrader så kan det vara bra att ha ett skyddande läppbalsam i närheten. Förutom att se till att läpparna står emot kyla så bör ett bra läppbalsam också vårda, kännas bra och, ärligt talat, se bra ut på också. Här är några som jag tycker gör ett bra jobb.

Det här till exempel, Dior Addict Lip Glow. Ger färg men inte täckande, smakar ytterst lite om ens något och – viktigt – gör läpparna mjuka. Kan upplevas som att det “inte sitter på plats”, på samma sätt som mjukgörande lip balms gör. Därför är det bra att färgen är så pass tunn ändå. Sommarbonus: SPF 10.
Ca 350 kr.

För mig är det viktigt att ett läppbalsam som man använder ofta och i vårdande syfte inte smakar syntetiskt. Eller så mycket alls. Är det ecocert (ekologiskt certifierat) är det en bonus för då behöver man inte oroa sig lika mycket för att man “äter upp” en massa knas.
Estelle & Thild har mjuka läppbalsam som ger bra glans och är ecocert. Jag kan tycka att de har en lätt, lätt bismak men det är å andra sidan förlåtligt eftersom det inte är kemiska tillsatser och konserveringsmedel i produkten. Finns i neutral variant eller färgad i röd, rosa eller mer beige.
Ca 149 kr.

Deep Moist Shine Rouge från Sensai by Kanebo. Namnet ljuger inte, det här är ett väldigt mjukt och fuktgivande läppstift. Ja, det känns som ett stift i både konsistens och i viss mån resultat om än ett läppstift men endast halvtäckande resultat. Bra, fina färger (prova MS111 till exempel, en fin beige) med, jo faktiskt, naturligt resultat trots överskottet på skimmer och små, små glitterpigment.
Ca 355 kr.

Cliniques glada läppstiftskritor Chubby Sticks har en lite mjukare, varsammare kusin i Chubby Stick Moisturizing Lip Balm. Samma pricip, det vill säga användarvänliga stift i pennform. Eller kritor, snarare. Fuktgivande, mjuka, glider på som smält vax ungefär. Hyfsat täckande (!) resultat med mycket glans och lite skimmer,

Äh!

Ääääh, men vad nu? Jag har inte blivit så besviken på en flanker sedan…jag vet inte.

Kanske var mina förhoppningar för höga? Kanske lät jag mig förföras av flaskan, som ju i vanliga fall är nonchalant kall och med ett silverbälte, numera ersatt av ett svart sådant som för tankarna till gummi och läder.

Hela förpackningen skvallrar om att Eau Sauvage Parfum är hårdare och manligare än klassikern och – för all del – mästerverket Eau Sauvage från 1966. En sexig, frisk och citrus-ig cologne för den svala fransosen med vit skjorta, Wayfarers och långa, smala fingrar.

Hårdare, manligare och starkare utlovas med noter av bergamott (friskt) myrra (murrigt) och vetiver (träigt) och för all del, vid en första sniff så slår manligheten emot en. Fast det är snarare i bemärkelsen bildäck och uppknäppt skjorta på svulstig italienare. Jag har ingenting emot det, tvärtom, jag gillar ju till exempel Moscino Forever som kan vara den svulstigaste italienaren på marknaden, fullkomligt genomdränkt i anis och peppar. Men det vilar också något fränt över Eau Sauvage Parfum som för tankarna till finlandsfärjor och svettiga lördagsnätter. Inte alls den sofistikerade manlighet jag hade tänkt mig. Men visst, det går an. Manlighet för all del. Och flaskan är ju snygg också.

Men när toppnoterna av citrus blandat med bildäck lagt sig träder en ännu fränare doft fram som är rent av otrevlig. Det är då besvikelsen når sin absolut, fulla topp. Nej, det här är inte bra. Namnet, renommén och flaskan till trots. Som tur är (?) så är min kollega Andreas på Bon av en annan åsikt så kanske finns det hopp ändå.

Etiketter: , ,

Kvalitetstämplat!

På NK i Stockholm pågår just nu ett trevligt litet Dior-event där den som köper ett nagellack får lackning och – om man vill – en liten, temporär nageltatuering. Man kan välja på lite olika Dior-statements, jag valde CD-initialerna.

Lacken tycker jag är bra. De kostar 250 kr, där den extra hundralappen i priset (i jämförelse med andra bra lack) är för lyxen och den fina, knubbiga lilla flaskan.

De har ändrat någonting med penseln, den är smidig, hård och lite vinklad nu vilket gör dem lättare att måla än gemene lack tycker jag.

Eventet pågår till och med söndag.

Etiketter: , , ,

Sporta loss

Det här med att en massa bra herrdofter ska kallas för “sport” hela tiden. Lanvin Homme Sport är till exempel en av mina favoriter. Både sensuellt kryddig och friskt citrusfräsch om man ska vara saklig, men hederligt sexig som en ung, vältränad Matt Damon i skräddarsydd kavaj om man ska låta fantasin skena. Inte upphetsande, inte lockande, men sådär varmt svepande, en doft som vinner i längden. Den snälla, hederliga killens doft, inte den sexige bad boy.

Så varför heter den “sport”?

Armani Code Sport är också bra. Visst, den doftar lite snabba bilar, italiensk playa och vågade vita badbrallor men jag skulle snarare kalla den Armani Code Leasure än “sport” vilket i alla fall för mig för tankarna till omklädningsrum, wash’n go och killar som kallar varandra vid efternamn. Översatt till dofter: trista parfymer som doftar tallbar och YES citron.

Och visst, det är däri själva “sport”-inslaget kommer in. Citrusen, det friska, fräscha och lite kalla som lägger sig över det varma. Men allt som är en lättare citrusversion av originaldoften måste väl inte kallas sport, people! Kom igen nu, det börjar gå för långt.

Ta istället en cue från YSL som först lanserade L’Homme, en ganska klassisk fransman med smala handleder och spetsiga skor. Sen kom YSL La Nuit de L’Homme som är familjens svarta får, han som ger franska mamman huvudvärk och rynkor eftersom han aldrig verkar vilja stadga sig eller ha ett “riktigt jobb”. När man sen kommer med en lättare version som ska in bland doftbröderna, den yngsta i syskonskaran, han som klär sig i linnebyxor, visslar hela vägen till jobbet och som rörs till tårar av en vacker himmel – ja då döper man den givetvis till L’Homme Libre, inte nåt med sport. Bra! BRA!

Varför lyssnar ni inte, Dior Homme? Varför kommer Dior Homme, Dior Homme Intense och sen – Dior sport. Nog med alla sportnamn nu, det är ju ändå ingen av er som gör sportdofter i bemärkelsen “lätta att bära”. Ni är mer sofistikerade än så, och det är därför vi älskar er!

Men okej, Dior Homme Sport, du är förlåten. Du luktar ju faktiskt helt oförglömligt, som en krispig, vit tenniströja. Som en romantisk getaway till ett litet franskt pensionat med bara tolv rum och en tennisplan. Vad sa du? Du vill att jag följer med dig i din sportbil och reser iväg nu på momangen? Okej, Dior Homme Sport…eftersom du ber så snällt.

Etiketter: , ,

Alla dessa rosor!

Precis som det går trender i filmer (plötsligt kommer tre våldsamma vuxenversioner av barnsagor på samma gång, plötsligt uppstår en ny filmgenre som heter mumblecore, eller country noir) så går det också trender av samma typ i skönhetsvärlden. Detta är såklart inte så konstigt. Man snappar upp liknande trendriktningar, man höjer ett välmanikyrerat pekfinger i luften och ser vad vi, världsekonomin och modevärlden är sugna på just nu och ser till att göra något same same but different för att det ska bli en buzz.

Förra våren gällde lavendel, denna höst gällde silver och metallic och i vår gäller rosor och åter rosor. Och när jag säger “gäller” så menar jag förstås att det är något som syns och är påtagligt bland de stora skönhetsmärkena, i säsongskollektionerna de släpper. Man refererar till någon rosenträdgård man inspirerats av, man har olika rosa i produkterna och även mintgrön (som stammen på blomman?). I dessa tider där storytelling är en del av produktupplevelsen finns det plötsligt en rosenträdgård med i varenda märkes historia. Och det ska vi vara tacksamma för, jag tycker kollektionerna ser ljuvliga ut och rosa – förutsatt att nyansen är den rätta – passar precis alla.

Först ut – och kanske elegantast – är Guerlain som med Les Roses et le Noir ger ut en fin kollektion skuggor och puder från gammelrosa till kaxigt skär. Chanel kontrar med Spring Harmony-kollektionen och kör också in på det rosa spåret men väljer att låta det dra mer åt orangerosa och korall. Detta välkomnar jag å det starkaste, jag tycker korall är det kanske mest underskattade i makeupvärlden.

Dior däremot överraskar en del med sin kollektion Garden Party. Man måste ändå ge det till dem att få kan mäta sig med Dior vad gäller att ge mervärde till förpackningar. Deras små “cases” är ju som små smycken och deras Garden Party Clutch (bilden) är inget undantag. Däremot är det lite weird att de har med två så tossiga produkter som en rouge som “ändrar färg beroende på hudtemperatur”(whatever, säger jag) och doftande nagellack (i färgerna mintgrön och lavendel, by the way). Whut?

Lancome vill också vara med i leken och kör rostema på sin kollektion Rosarie Des Delices och langar också de upp ett mintgrönt nagellack.

Rosor. Minns var du läste det först.

Mmmmm…maskulin

… och eftersom jag litar på din näsa/smak/ditt omdöme: Hur tänker du kring androgyna/halvmaskulina dofter på kvinnor som ibland tenderar att dra åt det maskulina (=mói)?

Åh, men det finns ju underbara sådana. En riktigt bra herrdoft (sa någon Eau de Savage? Habit Rouge?) kan inte bara accentuera det maskulina utan kan till och med, tycker jag, ändra humöret. Man kan känna sig bad ass eller dandy. Jag vill ha stora armbandsur och nyputsade skor. Prova Eau de Hermés för en sådan effekt. Sen tycker jag Hermés 24 Faubourg också är totalt unisex och superdandy men den verkar marknadsföras mot kvinnor, som damdoft.

Jag ber att få påpeka att i tidernas begynnelse, eller i alla fall parfymernas begynnelse, så var alla dofter unisex. Sedan kom “marknaden” på att det var lukrativt att nischa. Vissa dofter började som herrdofter, som Guerlains Jicky (en favorit) men blev damfavorit. Prova Jicky om du kan, den säljs tyvärr inte i Sverige.

Etiketter: , , , ,

Lekfullt var ordet!

En charmig (ja, charmig!) liten presentation av Diors höstnyheter. Jag beundrar verkligen Diors förmåga att skänka mervärde till förpackningarna och till produktens look, som mönstret i rougen och ögonskuggornas fodral som ser ut som små väskor. De ligger också tungt och fint i handen och alla vet ju att det ger en ökad känsla av lyx. Tungt lika med lyxigt. Alltid.

Etiketter: , , ,

En vacker tid framför oss – långa förhandsinlägget

Dags för en liten re-cap och sammanfattning av höstens och vinterns makeuptrender!
Mycket handlar om att accentuera och att gå tillbaka till tidigare trender, men i uppdaterade versioner. Det blir väl så i kristider, att man tar tillvara på det man redan har, men förnyar genom att lägga till något nytt bara, som en ny accentfärg. Ungefär som att uppdatera ett plagg i garderoben med en ny accessoar istället för att lägga hela matkassan på en helt ny kollektion.
Nyckelorden, skulle jag säga, är retro, klassiskt och feminint.

YSLs kollektion Midnight Garden, till exempel (bilden ovan), är färggrann och modig men med svart i botten. När vi inte har råd eller mod att testa nytt så funkar alltid svart, och med den här kollektionen kan vi till och med testa färgade mascaror – fast på säker grund – som går i ljuvliga färger som blått, beige och lila, fast med svart i botten så att vi helt enkelt inte kan gå fel. Färggrant och färgglatt alltså, men på säkra, trygga grunder, i alla fall för oss vanliga dödliga. På runwayen gällde självklart färgbonanza med speciellt ockra, aprikos och orange på ögonen. Höst!

Jag kan förresten gå i god för att mascarorna är mycket bra, och det är fantastiskt snyggt att accentuera lite i hemlighet – lilaskimrande mascara till blå och bruna ögon, till exempel, eller beige till gröna. En liten färgkommentar bara, ett litet instick. Ljuvligt!

(Nagellacken går för övrigt i samma linje – svart i botten men med lila, blå och beige accenter!)

Huden ska självklart vara felfri och det syns också i synnerhet hos Dior som trycker hårt på Diorskin och nu i nya formulan Forever, som lanseras tillsammans med Natalie Portman (bilden högst upp) jämte makeupkollektionen Blue Tie (bilden till höger) som också består av mycket mörkblått, silver och svart för en ny version av “the smokey eye”, som aldrig går ur tiden. Samma tanke även här – svart i botten för oss osäkra, men med insmugna små färginslag. Läppstiften går i skira och feminina nude/rosa-färger och är faktiskt helt underbara i både färg och konsistens. Naglarna är blå.

“Smokey eye” syntes för övrigt självklart på hur många visningar som helst: Chanel, Jil Stuart, JPG… Skillnaden låg i färgvalen men också läpparna. Vissa körde nude lips till smokey eye och vissa illröda femme fatale-läppar. Guerlain, till exempel, har en förförisk palett med röda läppar och kommer också ut med en ny Lingerie de Peau, alltså en foundation, som är ypperlig. En blandning av foundation och concealer som bäddar för “flawless skin”, som är en ren nödvändighet om man ska köra till exempel den nakna looken. Just den här (Lingerie de Peau) är tjock och fin och kommer att passa bra på vindpinad hösthy. Jag tippar att den blir lite av en oväntad hösthit.

Chanels höstlook är också baserad på the smokey eye, i synnerhet i silver, i likhet med Dior. Deras Illusion d’Ombre-skuggor är redan omtalade. Krämiga, skimrande och väldigt lättarbetade, skulle jag säga. Silver kan vara knepigt. Som en generell regel säger jag att silver på ögat – som för övrigt kan vara hur dashing som helst, om man får till det – bör toppas med en eyeliner för att bli elegant och inte blek. Silver används också med fördel på undre raden av ögat, och kan absolut kombineras med en vacker rosa nyans på läpparna för en blek Great Gatsby-look. Nyårsafton? Och det omtalade nagellacket Péridot, som är sådär guld/grönskimrande som en ekoxe lär bli höstens absoluta it-lack. Om det inte redan är det. Go Chanel!

Den naturliga makeupen, där Diors läppstift och Guerlains foundations passar bra in, syntes naturligtvis också på olika runways, som alltid. Det är svårt att komma ifrån det lockande och vackra  hos en naturligt len, frisk och härligt naken (nåja) hud. Hos Burberry Prorsum, Marc Jacobs, Fendi och Rag&Bone. Vissa, som Prada, kombinerade det naturliga, nakna ansiktet med markerade ögonbryn. En look jag är helt klart för. Ögonbryn kan göra så mycket, man glömmer det lätt. Sikta på en färg som är något ljusare än brynens färg, se det som att du ger brynen en skugga snarare än att du förstärker eller markerar dem, så hamnar du rätt. MAC har förresten en underbar ögonbrynspenna i Penultimate Brow Marker som ligger som en petit och lätt liten tuschpenna i handen. Fyll i strån där de fattas, vanligtvis mitt på ögonbrynet.

Andra körde ett naturligt, naket ansikte i kombination med naturliga och enkla läppar (Marc Jacobs, till exempel). Men de allra, allra flesta – till exempel Chanel, Karl Lagerfeld och D&G – kombinerade naturligt ansikte med blodröda läppar, av ungefär samma nyans som stiften i Guerlains lyxiga kollektion där också själva hylsan står för innovation och lyx – en tung silverkapsel med inbyggd spegel (se bilden till höger).
Att Issey Miykae och Marni svängde till det med korall ska kanske ses som en liten, liten förtitt på vad som komma skall..till våren?

Etiketter: , , , , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen