Fifty Scents

Award winning director

Ändå roligt att den här reklamfilmen gjorts av Oscarsbelönade Kathrin Bigelow.

Etiketter: , ,

Hej igen!

Ibland glömmer man sina trognaste. Ibland förbiser man de närmaste. Någon nyare, mer spännande dyker upp och de gamla trotjänarna liksom bara försvinner för ett tag. Som den snälla killen i klassen som bara visar sig vara världens bästa och snyggaste, man har bara glömt bort att titta på honom på det viset.

Så är ck be.

Jag vet inte om det finns någon som är bättre på härligt fylliga, sensuella men ändå totalfriska citrusdofter som herr Klein. CK one är ju en uppvisning i frisk, carefree och hipp citrus. Missförstå mig rätt, jag älskar den, men den är kall och mer uppfriskande/nedkylande. CK be – och nu är det herrdoften jag snackar om – är på många sätt den andra sidan av cK one-myntet. Den är varmare, sensuellare och intimare. Kvällsversionen, om man så vill (sängversionen?).

Fortfarande med massor av citrus, som bergamott och mandarin. Fortfarande med massor av fräschör som mint och persika, men också med det där lurkande, förförande som sandelträ och tonkaböna. Den beskrivs ibland som en “myskig” doft men det tycker inte jag. Snarare en mörk colognedoft, komplett med Don Draper-skäggstubb och slickad, mörk snedbena. Alltså jag skulle gå så långt som att kalla den en “skin scent”, alltså den typen av doft som liksom bara blir ett med huden, som luktar kropp (manlig, sofistikerad kropp med hår på bröstet i det här fallet. Fast en nyduschad sådan som jobbat hårt med tvålen).

Glad över min återupptäckt. Hej igen, ck be, det var länge sedan! Jag inser nu hur mycket jag saknat dig.

Etiketter: , , , ,

En överraskning från Herrera!


Jag älskar när det kommer pampiga, vulgära dofter som vågar stå ut och som våga tänka utanför lådan. Det krävs en amerikanska från Venezuela för att våga.

Carolina Herreras ganska kraftiga, kaxiga men väldigt populära 212 VIP banade lite vägen för de starkare, mer retrodoftande 80-talsparfymerna som är på stark ingång nu, om man ska se till parfymtrender. Nu kommer herrversionen, 212 VIP Men, som också har roliga slogans som “Are you on the list?” och  “This is a private party.”

Doften ska fånga känslan hos ett party i New York, för bara den inbjudna partyeliten och beskrivs som doften av “party animal” och “nattliv” och det är här jag blir fascinerad. På riktigt alltså. För det låter ju naturligtvis trevligt och bra, och man kan tänka sig att parfymen doftar som vilken annan herrdoft som helst, men som marknadsförs med någon slags partyimage. Men icke. 212 VIP Men är galet avantgarde i sin unika och ganska överraskande komposition. Den luktar inte som ett party, den luktar party. Den luktar – faktiskt – kyld vodka, kaviar och martini. Och även lädersoffa, vilket jag verkligen, verkligen uppskattar. Jag log faktiskt brett när jag provdoftade. Det är ju roligt när någon gör någonting så oväntat och nytt. Jag hade i alla fall inte väntat mig en sådan humor.

Herrera, som ju designar kläder, är tydligen en av få designers som faktiskt var intresserad av parfym och doft innan hon började med design. Det förklarar ju en del. Hon brukade, sägs det, göra sin egen doftblandning av jasmin och tuberose (starka vita blommor!) innan hon slutligen började ge ut egna dofter. Hon bar också Fracas och Joy – eleganta, klassiska dofter.

Allt faller på plats naturligtvis. En kvinna med smak för klassisk doft, men med förkärlek till närvarande doftnyanser och dramatik. Och, skulle jag vilja tillägga efter att ha provat 212 VIP Men, humor!

 

212 VIP Men kostar 575 kr.

Etiketter: , , , , ,

Det stora blå

Regn. Bara regn. Vissa dagar så står man där, i fönstret och kommer på sig själv vara helt hypnotiserad av regndropparna som bara faller, faller. Kanske sätter man på lite jazz, kanske tänder man ljus. Det gäller att omfamna regnet, se att det är något fint, som får en att göra saker man inte brukar.

Som att bära blå parfymer som luktar öppet hav.

Bleu de Chanel är Chanels största och i stort sett första herrdoft sedan 2004. Det är en marin, manlig doft men det klingar inte helt rätt att kalla den för det. Säger man marin doft så tänker man kanske på sportiga dofter som lanseras med reklamfilmer med duschande män och flaskor med vattendroppar. Bleu de Chanel är inte en sådan doft.

Bleu de Chanels koppling till marint och hav är mer subtil. Mer som en slags dofttolkning av Moby Dick eller Den gamle och havet. Klassiska verk om mannen och det stora, oövervinnerliga. Trots att doften innehåller pepparmint, rosépeppar och citrus finns det inget skarpt i doftupplevelsen. Tvärtom, som en våg eller en kraftigt men mjukt porlande fors.

Det marina ackordet är definitivt närvarande, men också något djupare, precis som den vita valen i Moby Dick. Det där manliga, kraftfulla, otämjbara som lurar under ytan. Här finns murrig ingefära, djup cedar och lockande patchouli. Precis som en droppe havsvatten på munnen, det salta i det svalkande. Sån är Blue de Chanel.
En parfym att definitivt prova på huden, att bära när man fäller upp kragen på trenchcoaten, när man torkar havsfukt från pannan och överläppen, när man inte kan släppa tanken på den vita valen och när man står där i fönstret, hypnotiserad av regnet som faller, faller…

Etiketter: , ,

Scent of a man

Det skrivs mycket om kvinnliga dofter men är nyfiken på vilka manliga dofter du föredrar/gärna tipsar om och vilka tycker du luktar helt fel och totaldissar? Skulle gärna se ett svar med dofter från olika prisklasser =)
Challe


Genusseparerade dofter uppfanns någon gång kring förra sekelskiftet och verkar vara på väg tillbaka, även om unisexdofterna fortfarande lever och frodas. Jag tycker inte att man behöver fästa sig alltför mycket vid herr- versus damdoft, men visst, traditionellt vill inte en man dofta blomsteräng och en kvinna dofta tobak. Men klassiska herrdoftsingredienser som vetiver, marint och musk och klassiska damingredienser som jasmin, mimosa och iris kan absolut vandra mellan grupperna, och det gör de också.
Skillnaderna, grupperna emellan, är mindre idag, så vill du testa riktigt “manliga” dofter jag tycker att du ska backa till 70-talet och de aromatiska fougeredofternas macholand. Testa till exempel Azzaro Pour homme eller Pacho Rabanne Pour homme om du tål dem. Båda betraktas som stilbildande mästerverk, men är ganska barska. Stilbildande, om än mildare, är annars Davidoff Cool Water, som är den marina doften framför alla, om man vill dofta deffad vattengud. Men min intuition (statistiken) säger mig att du tycker bättre om Diors Eau Sauvage.
Samtliga i mellanprisklass, men det blir inte sämre för att man går ned lite i pris. Tabac Original (edc) döljer något alldeles underbart under de metalliska första minuterna och kostar en tvåhundring. Classic man.
Den bespottade Brut säljs inte i sverige men blir din för några få dollar på eBay, en miljon gånger bättre än sitt rykte, och doftar lika grönt som flaskan. Hittar du den vintage märkt “Fabergé” får du något av det bästa som kan köpas för pengar.
Och missa inte underbara och lite reserverade återutgåvan av Monsieur Givenchy. Också den finns billigt på nätet.
Vill du hellre lukta elegant, fransk herre så är Guerlains cologner, som Eau de Guerlain oöverträffade. Eller YSLs Nuit de L’Homme. Chanels Bleu för män är också ett under av nonchalant elegans, som lite Vincent Cassel i koncentra. Han företräder dock YSLs Nuit de L’Homme. Jaja.

Etiketter: , , , , , , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen