Fifty Scents

Filmiska läppstift

En kompis beskriver sitt drömläppsift som “en färg som är som ens egna läppar fast mer” och “sådär som de har i filmer”.
Jag fattar precis vad hon menar. Hon menar inte direkt “nude” för på skönhetsspråk betyder “nude” alltsom oftast beige, rosa med dragning åt det ljusbruna. Visserligen en oftast väldigt vacker kulör men inte av den varianten min vän är ute efter.

Ett första råd där är väl att det finns två vägar att gå. Ett är att hålla sig till “sheer” läppstift, alltså inte helt täckande och med aningen mer glans. Det andra sättet är läppstift. Klassiska, solida läppstift utan skimmer. Jag röstar på det senare.

Här har min vän och alla hennes likasinnade (vi är många!) en vän i Bobbi Brown förstås. “The Queen of Natural Makeup” har en hel knippe läppstift i “naturliga färger” i sitt stall.Hon började ju faktiskt sin karriär med tio läppstift som revolutionerade en hel sminkvärld (nåja) med att upplevas som “naturliga”, “nude” och “brunbaserade”. Det är till den disken man ska bege sig (det vill säga på Åhléns Skanstull i Stockholm) och prova True Pink till exempel, om man lockas av den mer kalla sidan.
True PinkDe mer varmblodade väljer med fördel Guava istället. Båda nyanserna är mastrade till perfektion skulle jag säga.
GuavaI den sedan maj nya kollektion med “sheers” och rekommenderar jag i synnerhet nyansen Tutu som passar exakt alla. Den har lite skimmer i sig vilket man såklart ska ha en skeptisk hållning till om man är ute efter den naturliga effekten men Bobbi lyckas hålla sig på rätt sida här och själva skimmereffekten är minimal. Se bara:
Tutu
MACs
Cremesheen Hot Gossip är en annan kandidat, också den med aningen skimmer men i det här fallet också med minimal skimmereffekt och mer en slags grej med att det ger mer den där optiska illusionen (älskar detta uttryck) av att läpparna är aningen fylligare.

mac_chatterbox_0
Att också Clinique har hyggliga läppfärger borde inte överraska någon. Cliniques hela image, tycker jag, bygger på detta. Anständiga, oansenliga färger som inte upprör någon. Felfria, funktionsfyllande och användbara. Men aldrig särskilt spännande. När gick du igång på en Cliniquereklam senast? I alla fall, Clinique High Impact i Extreme Pink är fin. Bilden gör den inte alls rättvisa, här ser den ju faktiskt “extremt rosa” ut medan den på läpparna bara ger effekten av att man ätit en isglass med riktigt mycket hallonsmak.

clinique-high-impact-ruj-spf-15-extreme-pink-3_8-gr_1
Rosette är ett alternativ. Mindre rosa, mer brun. Och bilderna gör inte färgern rättvisa här heller, faktiskt. Rosette är inte alls så här mörk. Mer Angelina Jolie en vanlig dag.

clinique-high-impact-lip-colour-spf-15-extreme-pinkOch självklart får man inte glömma Laura Mercier, en stark konkurrent till Bobbi Brown om titeln “Drottningen av makeup”. Om det är någon skillnad så är det väl mer i marknadsföringen och imagen där Bobbi är alla fotbollsmorsor i övre medelklassens bästa vän medan Laura blinkar mer till de finare salongerna eller i alla fall de som hellre handlar i boutiquer än på storcashen. Inget fel med det, allt handlar om hur man vill känna sig och vem man vill vara. I vanlig ordning. Och vill man vara en chic fransyska som ger ett polerat men ändå inte särskilt dramatisk intryck så kör man på Audrey
_6423287

 

Etiketter: , , ,

Det mest eleganta

Det finns vissa märken som har oförtjänt gott rykte, som kanske lever på en produkt (hörde jag någon säga Eight Hour Cream?) eller oerhört bra marknadsföring. Men produkterna är inte bra, eller för dyra i jämförelse med vad man får.
Sånt retar mig.

För sen finns det märken som lever en något mer undangömd tillvaro och dras med antingen att vara bortglömda eller inte få den uppskattning de förtjänar.

Jag tycker att Guerlain är ett sånt märke, till makeup sett. Det är inte typexemplet på ett bortglömt märke men nog ligger de lite i skymundan om man är på jakt efter, säg, ett läppstift?
Deras parfymer, har med all rätt, gott renommé men deras makeup ska inte hamna i skymundan för den delen, tycker jag. Minst lika klassiskt eleganta produkter som Chanels, och med anor sedan 1828 då de började förse chica fransyskor från de högre klasserna med innovativa och toppkvalitativa produkter. De var till exempel först ut med terracottapudret, som de fortfarande gör med absolut bravur. Underbar formula, inte för glittrande, och med imponerande vackra komplement, som detta års serum i sommarens kanske vackraste pipflaska.

Guerlains nya läppstiftsserie Rouge Automatique är också värd all uppmärksamhet. Jag har ett stift och det är så underbart vackert att jag inte kan sluta leka med det. Inte bara är hylsan utsökt som ett litet konstverk, det är tungt och ligger bra i handen dessutom. Men den lilla mekanismen med vilken man liksom hissar upp läpstiftet…ja, det är rent hypnotiserande.
Men visst, man betalar inte enbart för hylsan utan vad som är i det också. Rogue Automatic kan lätt ta upp kampen med läppstiftsjättar som Lancôme och Chanel, utan tvekan. Med 25 olika nyanser i kollaketionen, var och en döpt efter en Guerlainparfym (!).

Texturen är ytterst balanserad, mitt emellan glansigt och long-lasting. Long-lasting läppstift kan ibland ha en något kakig, kritig textur men det tycker jag inte att man märker någonting av här. Det är inte glossy, men det är heller inte matt.

Etiketter: ,

Utväxt, schmutväxt

Alla vi som går i färga/inte färga-tankar: låt oss blicka mot Pixie Geldof.

Pixie Geldof räds inte mörk utväxt. På London Fashion Week hade hon inga problem med varken lugg eller hårfärg på utväxt. Med rätt attityd kan man pull it off, uppenbarligen. På den fronten är Pixie ett föredöme för oss alla. Heja!

(Ps. Älskar läppstiftet. Vet inte vad det är med det är mystiskt lik något ur Lancômes L’Absolu Nu-serie, tycker jag)

Photo: Lia Toby/WENN.com All Over Press

 

Etiketter: , , , ,

Oh, you say?

Aaron de Mey är Lancômes Makeup Artistic Director. Han är en fantasifull – får man väl ändå säga – makeupartist och om man ska kategorisera honom så hör han nog mer hemma i den traditionella makeupen, där man liksom snyggt förfinar, än den experimentella catwalk-makeupen.

Jag träffade honom förra veckan. Han är galen. Fast på ett bedårande sätt, som en seriefigur eller smurf. Han talar med yviga gester, låter sitt långa (ganska stripiga) hår hamna i ansiktet, skrattar och har så mycket att säga om makeup att orden nästan snubblar i munnen på honom. På vacker New Zeeland-engelska dessutom.

Nå.

En sak han sa har jag faktiskt tagit till mig ordentligt. Han har nämligen många gånger sagt att han inte är så förtjust i foundation, han tycker att det bara ger ett fejkat intryck hur bra man än försöker. En sympatisk åsikt, kan jag tycka, från en professionell makeupartist.

Visst, nu jobbar han väl mest med att sminka felfria modellers hy som inte behöver makeup…kan man tänka, men det stämmer inte helt. Eftersom han ansvarar för att ta fram varje säsongs sminkkollektion för Lancôme intervjuar han (och sminkar) alla slags kvinnor med all slags hy.

Nå. Det här med att inte ha foundation. Han menar att man istället borde satsa på hudvård och vill man dölja, framhäva eller lika med huden så kan man använda puder eller lite färgad dagkräm, that’s it. Viktigare att satsa på ett bra läppstift om man liksom vill transformera sig.

Detta har jag tagit åt mig av. De senaste dagarna har jag skippat foundation och kört naket (gasp!), bara lite bronzer, lite highlighter och markerade ögonbryn. Och rött läppstift. Och jag ser plötsligt helt nya drag i mitt eget ansikte. Jag lovar.
Amazing.

Det här med makeup, alltså. Slutar aldrig att fascinera.

En självklarhet bara

Eftersom det är måndag idag nöjer jag mig med att konstatera några absoluta självklarheter, som inte kräver en djupare analys.

Jo, det handlar om läppstift i fuchsia, och om hur det syns överallt. Med “överallt” menar jag visningar hos Jil Sander, Marc Jacobs och Diane von Furstenberg. Och i nya sminkkollektioner från MAC, Chanel (deras Rouge Coco Shine innehåller gudomliga nyanser) och YSL Rouge Couture.

Och så syns det på kändisläppar såklart. Kiera Knightly, Cameron Diaz (är det någon som bryr sig om Cameron Diaz, slår det mig nu…? Hursomhelst…), Rhianna, Natalie Portman och x antal andra.

Men en som verkligen gör det med bravur är Rachel Bilson, och här kommer då mina two cents om detta.

1. Man behöver inte gå hela vägen, alltså köra knallrosa med det tyngsta pigmenten, för att få till det. Ta ett läppstift som till exempel YSL Rouge Couture, som är ganska starkt och vågat.
Ta lite färg på en pensel, smörj inte läpparna direkt med stiftet. Ta lite grann på en pensel bara, och måla lätt, lätt, så blir det bara en antydan till fuchsia. Det är allt som behövs, när man inte känner sig redo att fylla ut färgen, för den kräver en del (attityd och självförtroende, till exempel).

Detta är mitt viktigaste råd och min stora poäng. Resten är petitesser. Som att…

2.Fuchsia på läpparna är fantastiskt till jeans. Som jeansjacka eller jeansskjorta. Det går inte att komma ifrån.
3. Fuchsia plus smokey eyes = vinst varje gång.
4. Lätt, lätt fuchsia utblandat med läppbalsam eller gloss, till en vårblek hy, är bedårande och docklikt.

Som sagt – självklarheter men ibland behöver man påminnas.

Etiketter: , , , ,

Viva nude-beige!

För alla fans av nude-beiga läppar, här kommer en bra grej. Lady Gaga har satt sitt namn på ännu ett Viva Glam-läppstift från MAC, och det är riktigt snyggt, för den som experimenterar med nude lips. (Och jag vet med mesta möjliga säkerhet att många Fifty Scents-läsare gör det).

Gaga-stiftet är krämigt, halvglansigt och beige med drag åt persika, alltså mer hudfärgat än brunt. Ett bra alternativ, tycker jag, till helt naket/hudfärgat. Mer pigment, mer färg.

Som vanligt går pengarna för läppstiftet till MAC Aids Fund, precis som det gör med alla Viva Glam-läppstift.

Etiketter: , , , ,

Du skrev det först

Fifty Scents-läsare unite! Vi är något stort på spåren!

Se här hur VOGUE pinpointar “nude läppar“-trenden. Minns var du läste det först! Här såklart, bland kommentarerna. Jag har bästa bloggläsarna och kommentatörerna i landet.

Nu måste vi prata om matt versus blankt nude läppstift. På förekommen anledning då. Någon modig person som kanske tar parti för enbart nude läppenna? (Finns en på FACE med den skönt torra namnet Ann-Marie)

Shoot!

Etiketter: , , ,

Illröda tankar sent om natten

Jag ligger sömnlös och tänker på läppstift.

Betänk hur många olika sorters läppstift det finns därute. Jag talar inte om nyanser nu, utan sort. Blanka, matta, skimrande…

Det är som att räkna får. Det slutar aldrig.
Semi-matt…glossy…long-lasting…

Vad vill man ha ut av ett läppstift?

De flesta vill väl ha någon form av vårdande produkt när de väljer stift, eller i alla fall ha ett stift som “känns bra” på läpparna. Lagom krämigt kanske. Och så ska det lukta och smaka okej.

Färgen är givetvis också viktig, den får gärna sitta kvar länge. Kan man tänka sig att stå ut med att färgen hamnar på kaffekoppen, om det ändå är en bra färg?
Kan man stå ut med att den försvinner snabbt, så att man måste hala upp det ur väskan och måla på tunnelbanan?
Kan man strunta i innehållet, att det kanske innehåller vansinniga produkter, alltså kemiska och konstiga? Förr i tiden fick man fram färgen genom att krossa löss. Det var inte så länge sedan.

Hur långt är jag beredd att kompromissa med mitt läppstift?

1770 presenterade man ett lagförslag i Storbritannien, om att ett giftermål inte skulle gillas om kvinnan hade använt smink före äktenskapet. När drottning Victoria tog över tronen 1837 förbjöd hon läppstift helt. Hon sa att det var endast acceptabelt för skökor.

Varför fick de behålla rätten att måla läpparna, undrar jag. Om man i och med detta faktiskt konstaterar att röda läppar har en upphetsande effekt, så är det ju att uppmuntra skökorna att fortsätta med sin business att tillåta dem, men inte de äkta fruarna, att ha läppstift?

Några jag i alla fall tycker håller måttet är Chanels, YSLs, MACs och Shiseidos. Färgen sitter, bra pigment, de “blöder” inte. Fina röda nyanser. Shiseidos är obeskrivligt lena, mjuka och glansiga.  Vad mer kan jag begära? Nu när jag har återfått rätten att bära rött läppstift.

Etiketter: , , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen