Kokos hjärta sol

Kokos är en ingen ovanlig doftkomponent i parfymer som ska lukta sommar och solbränna. De som marknadsförs med sol, bruna kroppar och vågsplash. Jag vet inte varför, är det för att man antas associera sommaren med kokosolja?

Bara på rak arm kommer jag att tänka på Bronze Goddess, Creeds Virgin Island, Bond No. 9s Fire Island och At the Beach 1966 från CB I Hate Perfumes.

Kopplingen solbränna/solkräm/kokosnöt är väl inte helt galen, antar jag, eftersom många av oss använder solskydd och den där skumma solskyddsdoften maskeras många gånger med kokos. Hawaiian Tropic har väl byggt hela sitt märke på den principen? Plus att sol förknippas med exotisk ö som i sin tur förknippas med exotisk ö-doft och exotisk ö-smak, som kokos.

Så visst.

Men det tycks mig ändå lite konstigt. At this day and age, så att säga. När Martin Margiela utökar sin doftserie med Beach Walk så får jag anledning att fundera mer över detta fenomen.

Margiela inleder alltså sin doftbesättning med den något märkliga, ärtgröna doften Untitled. Han gör sig svår, presenterar en doft som inte är inställsam på något sätt alls. Jag menar inte alla älskar att lukta ärta och gräs. Jag har själv ytterst blandade känslor för den. Men flaskan är snygg.

Man följer upp med doftserien Replica som förutom Beach Walk också innefattar dofterna Flower Market och Funfair Evening. Fatta vilka insmickrande namn, i synnerhet då i kontrast till den snobbiga ärtan Untitled. För visst får man associationer direkt? Det är också meningen, Replica är återskapanden av doftminnen, stunder, upplevelser. Som en blomstermarknad någonstans (Chelsea? Notting Hill?) och en sommarkväll på tivoli (popcorn? sockervadd?).

Den blommiga, välmående kokosdoften Beack Walk är fin, men inte speciell. Den hamnar på samma dofthylla som Bronze Goddess och hennes vänner och kommer antagligen kännas lite malplacé så fort det är dags att ta fram höstkappan. Men det hela gör mig ändå lite nyfiken på gränsen till fascinerad. Varför följa upp en knasdoft med dessa dofter? Varför gå från märkets övergripande mystiska/minimalistiska koncept till en hyfsad kokosdoft? Kokos för Guds skull! Parfymvärldens motsvarighet till tv4? Visst gillar jag kokos, jag har Gwen Stefanis G, men det är ju inte en finsmakardoft direkt. Det är en mjuk, varm, lättsam och – tack vare parfymvärldens marknadsföringshistoria? – en mycket glädjeförknippad doft. Den av kokos alltså.

Vilket betyder att Beach Walk är för lättillgänglig för att inte gå hem hos den bredare publiken. Och ja, det är väl antagligen det som är tanken. Inte mycket konstigare än så.
Eller?

Replica-serien finns på NK från och med den 10 augusti.

It’s not easy being green

Hej. Jag har alltid haft en svaghet för gröna dofter och har varit en trogen användare av Kenzos Dìete. Men det har hänt något underligt, jag tycker helt plötsligt alldeles den är alldeles för citrusbetonad(?). Det har till och med blivit så att jag inte kan använda den längre.
Jag har även använt Calvin Klein Eternity moment också och tycker att den är helt okej men jag skulle gärna vilja ha någonting med lite mer djup. Har även luktat en del på YSLs Saharienne som jag gillar. Den är väldigt fräsch men det är inte riktigt det jag söker. Jag vill gärna ha något angränsande, men fördjupat. Så gick jag förbi Byredo och luktade på Baudelaire, jag älskar den förutom något i toppnoterna jag absolut inte gillar (enbär?) men inte vet vad det är. I alla fall så undrar jag om du har något tips, med tanke på min preferenser. Kanske en start gällande vad jag kan börja prova mig fram med?

Vänligen Charlotte