Fifty Scents

Läderfabriken


NK
har tagit in Mona di Orios parfymer och det gör de naturligtvis helt rätt i. De är i det närmaste en doftlektion, de är en utflykt i vad parfymer kan vara. Inte alla hennes parfymer är följsamma (eller ens bärbara, i viss mån) men alla är intressanta, komplexa och visar vad doft verkligen, alltså på riktigt, kan göra.

En riktig doft utvecklar sig. Det har vi ju pratat om förut. Det är de lockande, ofta lättsamma toppnoterna som sätter första tonen. De är, om man så vill, de som kommer fram och säger hej. Citron, lätta blommor eller något annat inbjudande. Saker vi tycker doftar fräscht och bra. Sedan kommer hjärtnoterna, de som mer agerar huvudpersoner i filmversionen av en doft. Basnoterna är de som stannar kvar, lite som supporting actor och actress, som ändå har en bärande del i dramat.

Okej, men Mona di Orios parfymer funkar inte helt så. Inte till 100%. De är mer som ett kalejdoskop av dofter, som när man vrider på det visar ett nytt mönster, en ny nyans. En ny story.

Ta till exempel Cuir, hennes läderdoft. En riktigt brutal sak som inte doftar bara läderjacka eller Chesterfieldfåtölj utan hel läderfabrik med de fållade djurskinnen hängande från taket, redo att skäras till. I mängder, rader hänger de. Den i det närmaste chockerande läderdoften kommer emot en som en vägg. Jag uppmanar er, ja verkligen uppmanar er, att prova.

När man väl gått in i fabriken, och inte all vill gå in i den, det kan jag lova, så ser man alla fabriksarbetarna. Några röker cigg, någon har avslutat sin lunch. Kött med peppar. Några av arbetarna är muskulösa och maskulina, några av tjejerna är nästan generande coola och skär i lädret med precision medan de har en cigg i mungipan.

Låt sedan doften sitta på armen, låt den utvecklas och berätta sin historia. För mig handlar den om en fabriksarbetande som packar sina väskor och går, hoppar i en båt som doftar nytjärat och seglar iväg över det salta havet i solnedgången. Andra har jag hört berätta om den coolaste bruden i hela Paris, med läderjacka och Birkinbag, som cyklat iväg på en oljig cykel.

Så här funkar äkta parfym. Den doftar inte bara eller ens alltid “gott”. Den doftar liv, historia och bild. Jag uppmanar er, än en gång, att prova.

Etiketter: , , , ,

Trippel mystik

Att starta ett eget skönhetsmärke idag är någonting jag kan beundra. Att man vågar, alltså. I denna djungel av hudvård och smink är det för mig helt obegripligt att man vågar tänka “Äh, jag gör mina egna produkter istället”.

Likaså parfym. Vem är modig nog idag att säga “Jag tror jag tar och kontaktar en av världens bästa parfymörer  och låter honom tillverka en egen doft istället. Eller vänta, tre. Och jag sätter inget tak på budgeten, han får ta vilka råvaror han vill, kosta vad det kosta vill. Det allra viktigaste är att doften blir bra”.

Så resonerade i alla fall två damer, tyskan Nina Friede och svenskan Elizabeth Modin, som ligger bakom det nya parfymmärket FriedeModin. Deras första doftkollektion (!) heter Jardin Mystique (“Hemlighetsfull trädgård”) och består av tre kombinationsbara parfymer. Den första, Jardin Mystique, är en klassiskt damig parfym med dominerande vita blommor som jasmin och liljekonvalj. Den mest anonyma av de tre, men också den mest lättillgängliga. Jag tänker på Patous Joy eller på Dior-familjen (i synnerhet J’Adore) när jag luktar på den, vilket inte är negativt men heller inte nyskapande. Dock står det klart från första sniffen att detta är en välkomponerad doft med djup, och vill man ha en klassisk, blommig doft med vita blommor och fransk touch men kanske inte från de gamla vanliga giganterna så är detta ett kandidat.

Den andra doften i serien, däremot, är en sprudlande frisk och galet grön doft full av färska örter, kryddor och blad. Men framför allt gräs. Nyklippt, daggigt och friskt och grönt gräs på det vis som man bara upplever i bakhuvudet, när man tänker tillbaka på en särskild tid eller ett ställe och gräset, i alla fall i minnet, ter sig extra grönt (min barndoms somrar på Värmdö, för egen del).
Vertine
har också en topp av pepparmint vilket är en riskfull sak i en parfym skulle jag säga. Det krävs så lite för att det ska bli tandkräm av det hela men Vertine lyckas hålla sig på precis rätt sida och är istället den friskaste av morgonfläktar medan daggen är våt under den bara foten, en lite kylig men solig morgon någonstans under tidig sommar. Det är en imponerande doft, risktagande skulle jag säga, och grönare än till exempel Martin Margielas Untitled som ändå hade som tydligt uttalat mål att vara en “blixt av grönt”, och mycket örtigare och gräsigare grönt än middle-of-the-line-gröna dofter som “den gröna Chloé som finns ute nu. Grönt är inte bara skönt, grönt är också lite av en “trendig” doftgrej just nu men få går hela vägen och få lyckas utan att ramla ned diket, så att säga (haha!).

Den tredje doften heter Rosée Nuit. En varm “tea rose” blommar i mitten av denna varma sommardoft som överraskade mig totalt eftersom jag är väldigt selektiv med rosdofter (även om det finns många, många olika rosor naturligtvis och ännu fler rosdofter). Men “tea rose” är speciell, den är mjukare, varmare, solnedgångigare och blev, mycket otippat, min favorit i trion som faktiskt är en fullgod trio där “layering”, alltså att lägga på parfymerna i lager/kombinera dem är fullt möjligt. Ta till exempel Jardin Mystique som bas (blomstrande trädgård med många vita blommor) och kombinera med Vertine för en grönskande trädgård med fler buskar och en liten örtagård i hörnet.

Eller grunda med Vertine och lägg på ett lager Rosée Nuit för en trädgård som njutit av sol och värme en hel dag men som nu upplever “magic hour” precis innan skymningen, då bina fortfarande surrar och någon hare kanske springer över kullen borta mot horisonten. Jag medger direkt och mer än gärna att en så bra och tydlig utformning av “layering”-konceptet har jag nog inte upplevt.

FriedeModin säljs exklusivt på NK i Stockholm.
30 ml, 600 kr.
100 ml, 1100 kr.
Collection set med 3x 30 ml, 1500 kr.

Etiketter: , , ,

Lady LA

Lite över en vecka i LA och min hy har aldrig mått bättre. Jag tog med mig en löjligt stor arsenal av skönhetsprodukter, nu när jag liksom har lite extra tid att stå och pyssla om, på kvällen.

Jag kör harcore peeling från Beauté Pacifique, ett märke jag är mycket förtjust i. Den extra aggressiva peelingen jag kör köper man på salong. Den måste man inte ha, det finns en snällare variant som köps i butik, till exempel NK.

Efter det kör jag rikligt med A-vitaminkräm. Också den från Beauté Pacifique. Också den salongsvarianten, också den finns i snällare variant på NK. Man kan byta ut den mot en A-kräm från Exuviance också, om man vill. Eller Julique. Eller Laura Merciers multivitaminserum.

Men så är det också de gamla hederliga sakerna som att varva ned, dricka massor av vatten, röra på sig och äta antioxidanter som blåbär. Har gjort precis det i tio dagar nu och är ready for my close-up när som helst.

Om dagarna grundar jag med Vichys mattande solskydd eller den här från Paula’s Choice som också mattar. Har sen Vichys i väskan och bättrar på näsa och axlar då och då.

Detta, så att säga, svär jag vid.

Etiketter: , , , , , ,

Kvalitetstämplat!

På NK i Stockholm pågår just nu ett trevligt litet Dior-event där den som köper ett nagellack får lackning och – om man vill – en liten, temporär nageltatuering. Man kan välja på lite olika Dior-statements, jag valde CD-initialerna.

Lacken tycker jag är bra. De kostar 250 kr, där den extra hundralappen i priset (i jämförelse med andra bra lack) är för lyxen och den fina, knubbiga lilla flaskan.

De har ändrat någonting med penseln, den är smidig, hård och lite vinklad nu vilket gör dem lättare att måla än gemene lack tycker jag.

Eventet pågår till och med söndag.

Etiketter: , , ,

Sol, värme och ensamhet

Sommaren i Hagsätra var alltid varm, solig och ensam tycks det mig. Ibland när man hade tillbringat en hel dag på Älvsjöbadet var kroppen slö och huvudet tungt. Benen släpade och ville inte, man önskade så att man hittade en oanvänd bussremsa i fickan eller på marken och kunde ta bussen hem. Vilken lyx. Vilka var de där ungarna som hade råd med det? Det var bara en station men efter en heldag i bassängen kändes vägen hem som en mil.

Hemma var det tyst. En telefon som aldrig ringde, alla kompisar som var bortresta. Eller så var de hemma. Det spelade ingen roll, de ringde inte mig i alla fall. Ljudet av en ensam telefonsignal som går fram, ljudet av ingen som plockar upp telefonen, ljudet av ingen som svarar. Ljudet av världens längsta sommardagar. Ljudet av världens ensammaste sommarlov.

Balkongen kändes brännhet, låg man där för länge och läste fick man ont i huvudet. Men i kylskåpet fanns glass. Man kunde ta en sked och ta en stor skopa och äta upp långsamt, eller så tog man en glasspinne, de där smala pinnarna med vanilj eller jordgubb i en plastpåse från glassbilen. Jag var inte helt säker på hur många jag fick ta. Jordgubbsglassen hade en så fin färg. Den perfekta ljusrosa. Undrar om det inte är den jag söker efter varje gång jag låter fingrarna vandra över alla nagellacken på varuhuset?

Alla de här tankarna, alla de här soliga och ljusa men samtidigt vemodiga minnen av barndomens asfaltssomrar i förorten kommer till mig när jag luktar på Acqua e Zucchero från Profumom Roma som finns på NK. Fantastiska dofter, faktiskt rörande bra. Från alfaltsdjungeln i Hagsätra via en varm bris på Sardinien (Acqua di Sale, den mest fenomenala sol/hav/semester/vågor-doft man kan tänka sig) till gröna lummiga, förtrollade skogar till ett dekadent obäddat hotellrum där ljusen brunnit ett bra tag och room servicen är på väg med mer champagne.

Dofterna kostar visserligen 1795 kr styck men då får man också en superhög parfymkoncentration på 43%, en rejäl flaska och en liten rese-refill. Och, såklart, minnen från en svunnen tid eller en tid man hoppas komma skall.

 

Etiketter: , , ,

Det torra och det gröna

mioOm man vill utmana sin näsa och prova en riktigt, riktigt torr och grön doft så kan man bege sig till NK och testa Annick Goutals Ninfeo Mio. Finns för män och kvinnor.

Den öppnar sig som en bukett bruna, uttorkade blad, som helt saknar grönska. De vaknar till liv när de gröna hjärtnoterna vecklat ut sig, och träiga cedarnoter dyker upp tillsammans med illgrön verbena. Framåt basnoterna är det en hel berså som ligger framför en, fast fortfarande torr, inte drypande, fuktig och blomstrande, utan grön, bladig och soldränkt. Prunkande citronträd och prasslande olivträd.

Parfymen sägs vara inspirerad av trädgården Ninfa som ligger söder om Rom, läser jag.
Det förklarar saken.

Etiketter: , , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen