Fifty Scents

Läderfabriken


NK
har tagit in Mona di Orios parfymer och det gör de naturligtvis helt rätt i. De är i det närmaste en doftlektion, de är en utflykt i vad parfymer kan vara. Inte alla hennes parfymer är följsamma (eller ens bärbara, i viss mån) men alla är intressanta, komplexa och visar vad doft verkligen, alltså på riktigt, kan göra.

En riktig doft utvecklar sig. Det har vi ju pratat om förut. Det är de lockande, ofta lättsamma toppnoterna som sätter första tonen. De är, om man så vill, de som kommer fram och säger hej. Citron, lätta blommor eller något annat inbjudande. Saker vi tycker doftar fräscht och bra. Sedan kommer hjärtnoterna, de som mer agerar huvudpersoner i filmversionen av en doft. Basnoterna är de som stannar kvar, lite som supporting actor och actress, som ändå har en bärande del i dramat.

Okej, men Mona di Orios parfymer funkar inte helt så. Inte till 100%. De är mer som ett kalejdoskop av dofter, som när man vrider på det visar ett nytt mönster, en ny nyans. En ny story.

Ta till exempel Cuir, hennes läderdoft. En riktigt brutal sak som inte doftar bara läderjacka eller Chesterfieldfåtölj utan hel läderfabrik med de fållade djurskinnen hängande från taket, redo att skäras till. I mängder, rader hänger de. Den i det närmaste chockerande läderdoften kommer emot en som en vägg. Jag uppmanar er, ja verkligen uppmanar er, att prova.

När man väl gått in i fabriken, och inte all vill gå in i den, det kan jag lova, så ser man alla fabriksarbetarna. Några röker cigg, någon har avslutat sin lunch. Kött med peppar. Några av arbetarna är muskulösa och maskulina, några av tjejerna är nästan generande coola och skär i lädret med precision medan de har en cigg i mungipan.

Låt sedan doften sitta på armen, låt den utvecklas och berätta sin historia. För mig handlar den om en fabriksarbetande som packar sina väskor och går, hoppar i en båt som doftar nytjärat och seglar iväg över det salta havet i solnedgången. Andra har jag hört berätta om den coolaste bruden i hela Paris, med läderjacka och Birkinbag, som cyklat iväg på en oljig cykel.

Så här funkar äkta parfym. Den doftar inte bara eller ens alltid “gott”. Den doftar liv, historia och bild. Jag uppmanar er, än en gång, att prova.

Etiketter: , , , ,

På begäran – Les Cascades de Rochas

Fick en förfrågan av en läsare att recensera Les Cascades de Rochas. Rochas släpper en knippe parfymer i Sverige detta nu – Eau Sensuelle från 2009 och Eau de Rochas Fraiche, en flanker/uppdatering från 2010 av klassikern Eau de Rochas som kom redan på 70-talet men nu är tillgänglig i Sverige igen (hurra!) efter att ha varit borta från oss ett tag. Man presenterar samtidigt en ny, flickig doft som ska tilltala de yngre, damiga, eleganta och oskyldiga köparna. Man har därför valt Olivia Palermo som taleskvinna och frontperson.

Ett bra val, skulle jag säga. Palermo är självklart supersöt, sval, stilsäker och en postergirl för den nya, neokonservativa flickstilen. Tycker jag själv. Samtidigt tycker jag att hon är rät ointressant, det känns inte som om hon direkt har en personlighet som hoppar ur reklambilden och punchar en i magen.

Just därför passar hon utmärkt som personifiering av Les Cascades de Rochas Eclats d’Agrumes. Doften är en högst ordinär hybrid av frukt och blommor. Lite citrus i toppen (mandarin, för en lite mjukare topp), lite mjuka, söta frukter i mitten (ananas, mango…känner dock inte så mycket av dem, tycker mer att den doftar vinbär och hallon) och självklart vita blommor i botten. Jag skriver självklart för dels känns det som ett måste i en parfym av den svalare, damigare sorten och dels känns det typiskt för Rochas som dessutom presenterar Les Cascades som en doft “inspirerad av sommarfontänerna i Paris via Sicilien”. Allt som har med “Paris” att göra (“Paris” som i drömmen om den franska klyschan) brukar innehålla vita blommor som jasmin.

Doften är lättburen, alldeles för lätt kan jag tycka, den försvinner oerhört snabbt på huden. Ska man köpa en elegant, sval, lättburen doft från Rochas så förstår jag inte varför man väljer denna när man kan köpa Eau de Rochas. Citrus, svalka, blomster. Dock försvinner även den snabbt från huden, tyvärr, men då får man spraya på sig mer från den vackra flaskan.

Nej, Les Cascades är precis (ganska exakt faktiskt) som Olivia Palermo. Söt, sval, elegant men hyfsat tråkig och intetsägande. Köp Daisy Eau so Fresh istället.

Etiketter: , , , ,

Fick några trevliga sommarhälsningar…

Hur gör du rent praktiskt när du är iväg och luktar dig igenom parfymutbudet? Jag lyckas aldrig riktigt få någon struktur i doftandet och det slutar ofta med att jag går därifrån och känner mig mer förvirrad än innan. Har du något knep på hur man kan lägga upp det och hur man kan tänka kring testandet av parfymer?

En jättebra fråga. Jag har ganska nyligen börjat få sällskap av min beau vid parfymdiskarna ibland. Jag har märkt två saker: vikten av planering och vikten av tid.
Planeringen består i att man kanske browsar runt lite på antingen webshops, parfymsidor eller parfymforum, beroende på hur hardcore man är, och bara, i största allmänhet, kollar runt och ser om man fastnar för någonting. Det är alltid roligt med historia också, om hur parfymen kom till och när. I alla fall tycker jag det. Kanske väljer man sedan  ut en tre, fem parfymer man verkligen vill dofta på när tillfälle ges. Jag har alltid en “shortlist” i bakhuvudet.
När jag botaniserar med beau så utgår jag ofta från något han/jag gillar, till exempel neroli. Provar olika dofter med just neroli, håller det koncentrerat så att man kan urskilja nyanserna just de dofterna emellan. Man pallar inte mer än fem, sju koncentrerade sniffningar tycker jag, därför är det bra att ta doftprov, prova doften på huden och – framför allt – komma tillbaka och dofta vid ett senare tillfälle innan man är övertygad.

 

Har du några tips när det gäller parfymer i London?

Besök Penhaligon‘s shop, den är så fin. Min favoritdoft från dem är English Fern, har den som doftljus. Luktar hemlig barrskog.

 

Undrar om du vet någon parfym som luktar bränt socker, lite den där lukten som blir när man smälter socker för att limma ihop pepparkakshuset, minus pepparkaksdoften? Mer åt det tunga hållet och mindre åt sockervadds-hållet.

Jag äger den doften, den heter Brown Sugar och kommer från Fresh. Tyvärr finns den inte i Sverige. Men prova Prada Candy?

Etiketter: , , ,

De långbentas doft

De är starka, de är blommiga och de är här. Är det bara jag som känner systerskapet mellan Valentino, Roberto Cavalli, Elie Saab och Michael Kors? I doftväg, då.

Jag syftar på de starka blomdofterna. Jasmin i mitten, fullt med ros omkring. Kanske lite amber, kanske lite apelsinblom. Vita blommor i alla fall, och rosa. Starka, dramatiska dofter för långbenta kvinnor med svepande, perfekt slingat hår.

Sofistikerat vulgo, skulle man kanske kunna kalla Cavalli och (Michael) Kors. Höga klackar på det där Victoria Beckham-viset, innan hon blev erkänd och antagen i de finare salongerna. Lite fotbollsfru, lite Jennifer Lopez, långa ben och ormskinnsmönstrad baddräkt men aldrig hela vägen till Mariah Carey. Aldrig! Vi stannar ändå vid en sofistikerad bukett, herregud. Vardagsvulgoglamour, stor logga på väskan och allt det där.

Elie Saab är mer besläktad med Valentino (Valentina). Långa, svepande silkesklänningar och illrött läppstift. Klassiskt, dramatiskt och i viss mån sexigt. Inte på det där sensuella, lila-och-vaniljiga sättet som till exempel Shalimar, Opium eller La Perlas J’Aime La Nuit. Eller Sensuous Noir, för all del. Nej, mer sexiga som i Oscarsklänning med slits.

Men nog håller de en liknande stil? Starka blombuketter, som sagt, knappt något för den gemene svensk som i vanliga fall tycker att Cleans Warm Cotton är tillräckligt med jasmin så att det räcker och blir över och bör användas sparsamt.

Prognosen är därför att vi kommer att se fler starka blomdofter från designers framöver. Det är ju inte ovanligt med den saken, även John Galliano och Paul Smith kör ju på hardcore-blomdofter. Klassisk ros till och med. Och Viktor & Rolfs Flowerbomb? Blomdofter är grejen när designers ska lansera parfym numera, tycks det som. Jasmin och ros i överkant. Rosa, närapå hudfärgat kartonnage och flaskor med gulddetalj. Är det bara jag eller finns det en trend här?

Etiketter: , , , , , , ,

Att ingå i ett parfymförhållande

Allt är som det ska inne på Saks i Beverly Hills. En man i full chaufförsmundering, komplett med skärmmössa, går förbi och bär på en päls. En plastiksönderopererad 60-something-kvinna i en 30-årings kropp har på sig en orange klubbjacka med ett stort Ralph Lauren-monogram och matchande, välskräddade kortbyxor.

Jag besöker Tom Ford-disken. Ännu en gång. Men sist var det för att fingra lite på en kvartett med underbara ögonskuggor (“Golden Mink“) men inser till hälften glädje, hälften sorg att de nog är lite för glittriga för mig. Handlar en ögonbrynspenna i alla fall och försöker att inte blinka när expediten vill ha 45 dollar för den.

Den här gången har jag beau med mig vid disken för att prova lite stylish Tom Ford-dofter och expediten Salvatore guidade oss entusiastiskt. “Prova den här, Santal Blush! Se vad som händer när jag blandar den med Jasmin Rouge! Är det inte fantastiskt?”.

Fastnar dock för Neroli Portofino, lite till min förvåning, eftersom det är en citrusdoft och man tänker lätt, lite blasé, att man är trött på citrus. Har man testat en citrusdoft…etc. Jag har dessutom tidigare också som lite bland men då har jag inte tidigare provat den på huden och verkligen observerat vaniljen som ligger under citrusen, och den mjuka ambran.

Dofterna är dyra, den minsta storleken (50 ml) bellar 195 dollar. Ett av Salvatores många skäl till att köpa den ännu större flaskan på 250 ml (!) för 475 dollar (!) var dock att eftersom dofterna är unisex så kan man dela på dem, det gör han och frun.

Faktum är att Salvatore använder många relationstermer när han pratar om parfym. Flera gånger lägger han ömt handen på den enorma parfymflaskan och säger “Om ni verklige är redo att involvera er i en parfym som den här…” och “När ni är redo att ingå i ett förhållande med den här…”…

Jag gillar tanken. Man ska ju leva med doften länge och så vidare, alla de dyra timmar och ädla droppar som investerats i flaskan vill man ju inte ta lättvindigt på. Jag tycker nog att Salvatore har helt rätt och jag ska själv börja tänka mer på mitt förhållande med mina parfymer. Det är bara det att så fort jag gör det så inser jag hur kallt jag behandlar vissa av dem, hur jag slutat ha känslor för vissa andra och hur oproportionerligt dyrkade en del andra är. Jag är ju monogam i övrigt men i mitt parfymförhållande är jag för polygami och köper därför inte Tom Ford-parfymen. Det hade inte känts rätt.

 

Etiketter: , , ,

Doftande ord

Pratade härom dagen om att man så tydligt försökte visa att Mr. Big bär Diors Farenheit i Sex & the City 2 och försökte då komma på fler parfymer i filmer. Kom på ett par stycken. I Black Swan snor Natalie Portman en flaska Chanel No. 5 från den forna ballerinan Winona Ryder. I American Phycho bär Christian Bale YSL Pour Homme. Mycket roligt.

I Legally Blonde (älskar den filmen) har Reese Witherspoon på sig Clinique Happy. Någon scenograf måste tänkt till ordentligt där. Mycket bra!
Jenny i An Education bär Chanel No. 5 vilket inte riktigt passar henne. Om hon försöker vara vuxen kanske…vilket hon på sätt och vis gör…

Och så en tv-grej: SJÄLVKLART bär Joan i Mad Men Shalimar. SJÄLVKLART! Roligt att häxan Sigourney Weaver också bär den i Working Girl. Sen, men här är jag inte helt säker, tror jag att hon gör det i Ice Storm också. Fantastisk film, för övrigt…

I Lost in Translation bär Charlotte Marc Jacobs men det är ju inte så konstigt. Dels är Sofia Coppola bästis med designern, och dels är hela filmen sponsrad av honom. Charlotte bär väl MJ-kläder mest hela tiden?

Hittade för övrigt också de här litterära referenserna till parfym, i böcker:

I Ian Flemings James Bond-bok I hennes majestäts hemliga tjänst står det “The girl reached up a swift hand that melt of Guerlain’s Ode and put it across his lisp. I said ‘No conversation. Take off those clothes. Make love to me”. Annars vet jag att bondbrudarna brukar gilla Caron

Anne Rice, hon som skrev En vampyrs bekännelse, påpekar att häxan Merricks favoritparfym är Chanel No. 22. En tung, söt och berusande blommig doft.

Fay Weldon fick en icke officiell summa för att nämna en viss juvelerare/modehus doft minst 12 gånger i The Bvulgari Connection

Och slutligen, i den nu så populära Hunger Games-serien så antyds det att en viss president Snow bär L’Artisans Voleur de Roses.

Just det, höll på att glömma. I höst ska det komma ut en deckare som heter Book of Lost Fragrances (M. J. Rose heter författarinnan) som ska handla om en kvinna vars familj äger det äldsta parfymhuset i Frankrike.

Etiketter: , , , , ,

Pretty mint!

Om man vill lukta mint, vad köper man? Hellre spearmint (lite sötare) än fishermans friend.

 

Oftast är det herrparfymer som har minttoner i sig. Det ska inte bekymra dig det minsta. Herr och dam hit och dit. Spela roll. I parfymens barndom var alla parfymer unisex.

L’Eau Bleue Eau Fraiche, till exempel, från Issey Miyake är en mild, fräsch och frisk mintparfym som lägger sig som en ljum, grekisk havsbris om kroppen.

Guerlain har en mintparfym i sin Aqua Allegoria-serie. Tyvärr är Mentafollia svår att få tag på bara…Herba Fresca är lättare att hitta. Inte lika mintig, den luktar mer citronmeliss och lemonad men med en knippe myntablad i, dock. Fresh!

Prova också Live Jazz från YSL. Det är nog högst subjektivt i det fallet men jag tycker att det finns mint i botten bland alla kryddor. Acqua di Gioia från Armani är också en kandidat och Cool Water från Davidoff. Självklart också Le Male från Jean Paul Gaultier.

Dock – vill du mer dofta ren och rak mint så är en kroppsprodukt ett bra alternativ. Som det här, ett body butter från Be Well som luktar rosemarin och mint, för en billig peng om 49 kr. Eller det här alternativet från Åhléns, som doftar lavendel och mint. The Body Shop har en serie produkter för fötterna som luktar ganska starkt av pepparmint. Skänker en viss arom.

Avantgardealternativet är det här mintdoftande kroppspudret i en söt burk. Använd sommartid – minskar svettningarna en aning, men mest glittrar det snyggt i dekolletage och på brunbrända armar. Har inte provat det själv men det ser ju bedårande ut.

Etiketter: , , , , , , ,

Vilken är din Guerlain-doft?

Är du en romantisk, eftertänksam L’Heure Bleue-typ, eller en bestämd Mitsouko som tycker rätt ska vara rätt? Prova Guerlains dofttestare och se efter.

Etiketter: ,

Ps. Älskar den här fina reklambilden för Chanel No.5

Tror den är från 1972.
Ah, Catherine…

Etiketter: , , ,

Mellandagsrea, första tipset

Den som gillar dofter från Lolita Lempicka hittar dem till bra pris här just nu.

Passar bäst på kvinnor med läppstift (aldrig gloss!) som gillar Betsey Johnson, rosa macarons, Kirsten Dunst och Sofia Coppolas Marie Antoinette-film.

Etiketter: , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen