Fifty Scents

Best of 2011

Egentligen är jag lite för vemodig för årsbästalistor, jag blir bara ledsen och melankolisk av att se tillbaka på den tid som flytt och så vidare. Men man ska väl lista som alla andra då. Fast kutym är väl att publicera sin lista innan året är slut och inte efter? Nåväl, i kategorin “stora, kommersiella dofter från modehus” listar jag följande som de absolut bästa 2011:

Shalimar Initial
En flanker som visar alla andra flankers var skåpet ska stå. Underbar, som föregångaren, men mer lättburen, vacker och mindre krävande. Där Shalimar bär en dramatisk draperad dress nöjer sig Initial med en volangkjol.

Daisy Eau So Fresh
Behövde världen en ny Daisy? Ja, det gjorde den. Ty Daisy Eau So Fresh gjorde världen varmare, soligare och gladare. Världen doftade och sa “Jag tror att jag ska ha mer vårar och somrar och mycket mindre vintrar”.

Marc Jacobs Bang Bang
Men hey sexy! Där kommer du och osar självklarhet. För den som är man nog att ha en ful parfymflaska i badrumsskåpet. Hey, vaddå, det är innehållet. Precis som med mig.

(Den som inte känner sig riktigt man nog att dofta självklar sexighet och ha en ganska ful flaska i badrumsskåpet rekommenderas ypperliga Armani Code Sport som här får ett hedersomnämnande. Lika snygg doft, mer konventionell)

Lanvin Avant Garde
För unga gentlemen som vill köra elegans på riktigt. Inga hipsterflugor eller Ray-Ban Clubmasters utan hålla upp dörren och på fullaste allvar se upp till Pete Campbell.

CK One Shock for him
Ung, varm och – kanske framför allt – kryddig. Det här är sensualism i doftform, för unga herrar som inte har några problem med att spela beach volley med bar överkropp eller köra ett sexigt leende som enda accessoar. Inte lika vuxenkrävande som Moschino Forever, inte lika elegant som Avant garde, men alla gånger lika minnesvärd.

Burberry Body
Jo men faktiskt. Det som först verkade som en ganska harmlös, ordinär muskdoft utvecklades sedan till en varm, sensuell skin scent med en hint av naken, lagom bronzad kropp.

Estée Lauder Sensuous Nude
Sensuell som en solnedgång över Zanzibar, men mjuk och vaggande som en vit bomullsklänning. En fin skin scent att drömma sig bort med, och som – skulle jag säga – passar precis alla åldrar.

…och en hemlig parfym som jag kommer att ge högsta betyg i omröstningen av Daisy Beauty Awards där jag fått äran att sitta med i juryn för kategorin “Lukta gott”. Jag har en solklar favorit men kan av uppenbara skäl inte säga vilken, men lita på att jag återkommer med ett hyllningstal senare. Vare sig den vinner eller inte.

 

Etiketter: , , , , , ,

Smokin’!

Jag är ingen rökare själv men jag är nog den enda i Sverige som tycker “nyrökta” personer luktar gott. Jag vill gärna ha en söt (ej sliskig) doft med lite tyngd i sig. Jag vill gärna ha en doft som är lite tung men har jättesvårt för shalimar, opium å den där blå saken från dior (?). Jag får ont i huvudet. Förr tiden så använde jag alltid Escadas sommardofter och tänkte att en kombo av det söta och det tunga kanske skulle funka? Nu sist har jag haft gucci by gucci och älskade den i början men gillar den inte alls nu./ Emelie

Prova Havana från Aramis! Om du vill ha tyngd och rök, alltså. Tabac Blonde från Caron är ett annat alternativ. Du får ont i huvudet av Shalimar och Opium men kanske kunde du prova deras lättare, flyktigare systerdofter Shalimar Initial och Belle d’Opium? Eller så gillar du dem helt enkelt inte alls.

Kanske Angel, som jag alltid tjatar om, kan vara något? Thierry Mugler är avsändaren.

Annars ska du kanske botanisera bland herrdofterna, där hittar du mer tyngd och rök. Avant garde från Lanvin är en chansning i sammanhanget men vet vet…?

 

Etiketter: , , , , ,

Oh! That’s cold, man

Det vore roligt om du tipsade om parfymer som du tycker passar för vintern. I somras använde jag Philosykos av diptyque, men den gör sig helt enkelt inte lika bra på vintern. Tyvärr! Tack för en underbar blogg! /Sara

Tack för att du gillar min blogg! Idag känns det såklart extra roligt att skriva här eftersom Rodeo fått pris för bästa digitala tidskrift. Så jag sträcker lite extra på mig när jag nu skriver detta. Jag sträcker också på nacken för att kolla ut genom fönstret och konstatera att – ja, det är becksvart. Vinter.

Och ja, då är det inte alltid en frisk citrusbris passar sig riktigt. Istället kan man ta tillfället i akt och riktigt svepa in sig, ja värma sig, med andra murrigare parfymer som fått samla damm under den ljusa årstiden.

Vill man go alla in så tycker jag att det är en utmärkt tid för kryddiga dofter. Kom igen, det är jul snart! Vältra dig i Shalimar från Guerlain och J’Aime La Nuit från La Perla.

Eller kör på gourmanddofterna, doftmotsvarigheternas julgodis, brända mandlar och varm choklad med skidpjäxorna på. Jag kör med nöje mashmallow/vaniljspäckade Angel och kolasåsfyllda Prada Candy dessa dagar.

Sen är väl vintern en ypperlig tid för trädofter? Och visst älskar vi alla trädofter. Som SheWood från DSquared, Terre d’Hermés eller Comme des Garcons 2 för den som vågar sig på en riktigt frän herrdoft som doftar skogshuggare. Deras Sequoia är svårare att få tag i men kan mycket väl vara den ultimata träparfymen!

Men ingen doftgarderob blir naturligtvis komplett utan CB I Hate Perfumes Winter 1972, en torr och kall nostalgitripp tillbaka till blöta moonboots, bävernylon och röda näsor. På ett bra sätt alltså! Prova och alla dina barndomsminnen kommer tillbaka i ett huj. Jag själv fick precis en flashback av känslan av att kasta ut en overall i en skolkorridor och hoppa in i den, så fort som möjligt för att hinna ut på rasten. Whoa!

Etiketter: , , , ,

Doftande ord

Pratade härom dagen om att man så tydligt försökte visa att Mr. Big bär Diors Farenheit i Sex & the City 2 och försökte då komma på fler parfymer i filmer. Kom på ett par stycken. I Black Swan snor Natalie Portman en flaska Chanel No. 5 från den forna ballerinan Winona Ryder. I American Phycho bär Christian Bale YSL Pour Homme. Mycket roligt.

I Legally Blonde (älskar den filmen) har Reese Witherspoon på sig Clinique Happy. Någon scenograf måste tänkt till ordentligt där. Mycket bra!
Jenny i An Education bär Chanel No. 5 vilket inte riktigt passar henne. Om hon försöker vara vuxen kanske…vilket hon på sätt och vis gör…

Och så en tv-grej: SJÄLVKLART bär Joan i Mad Men Shalimar. SJÄLVKLART! Roligt att häxan Sigourney Weaver också bär den i Working Girl. Sen, men här är jag inte helt säker, tror jag att hon gör det i Ice Storm också. Fantastisk film, för övrigt…

I Lost in Translation bär Charlotte Marc Jacobs men det är ju inte så konstigt. Dels är Sofia Coppola bästis med designern, och dels är hela filmen sponsrad av honom. Charlotte bär väl MJ-kläder mest hela tiden?

Hittade för övrigt också de här litterära referenserna till parfym, i böcker:

I Ian Flemings James Bond-bok I hennes majestäts hemliga tjänst står det “The girl reached up a swift hand that melt of Guerlain’s Ode and put it across his lisp. I said ‘No conversation. Take off those clothes. Make love to me”. Annars vet jag att bondbrudarna brukar gilla Caron

Anne Rice, hon som skrev En vampyrs bekännelse, påpekar att häxan Merricks favoritparfym är Chanel No. 22. En tung, söt och berusande blommig doft.

Fay Weldon fick en icke officiell summa för att nämna en viss juvelerare/modehus doft minst 12 gånger i The Bvulgari Connection

Och slutligen, i den nu så populära Hunger Games-serien så antyds det att en viss president Snow bär L’Artisans Voleur de Roses.

Just det, höll på att glömma. I höst ska det komma ut en deckare som heter Book of Lost Fragrances (M. J. Rose heter författarinnan) som ska handla om en kvinna vars familj äger det äldsta parfymhuset i Frankrike.

Etiketter: , , , , ,

Igen och igen, herr Guerlain

Ni får inte bli irriterade nu, om jag skriver ännu ett inlägg om Shalimar. Jag vet, jag har nämnt den parfymen så många gånger nu att det börjar likna förföljelse. Men så är det när man är mäkta förälskad. Besattheten tar över.

Originalet – Shalimar – kom 1925 och är ett mästerverk. Inget snack. Sedan dess har Guerlain gett ut ett dussintal flankers, som Fleur de Shalimar (en blommigare version), Shalimar Light (mindre oriental) och Shalimar Ode à la vanille (en sötare variant). Inte så många av dem har nått Sverige.

När man nu kommer ut med ännu en – Shalimar Initial – är första reaktionen (den initiala, om man så vill) att dra öronen åt sig. Alltså, det är lite som om någon skulle göra ännu en variant på Mona Lisa eller Skriet. Eller en uppföljare till, säg, Sagan om Ringen eller Fröken Julie. Vad hände sen?

Det är vanskligt att experimentera med gamla klassiker, helt enkelt, och många gånger funkar det inte. Därför blir man så glad när Guerlain kommer och visar var skåpet ska stå. Med Shalimar Parfum Initial har man lyckats med det som många andra försökt göra utan lika stor framgång – en modern, yngre och mer lättburen variant av ett förvisso fantastiskt men också dramatiskt original. Shalimar Initial är helt enkelt toppen. Jämför med till exempel Belle d’Opium som kom tidigare i år. En lättare version av Opium, helt klart, men på bekostnad av personligheten och karaktären. En mesigare version, helt enkelt.

Så är inte Shalimar Initial. Den är förvisso också lättare (varför vill alla ha så lätta parfymer nu för tiden? Jaja) och i viss mån blommigare, friskare men kvar finns tack och lov det där mörka, exotiska och orientaliska som gör Shalimar till det mästerverk det faktiskt är.

Flaskan är designad av Jade Jagger som också hon behållit Shalimars originalkänsla. En vacker sak att ha på vilket sminkbord som helst. Den ger ett gammelrosa intryck, vilket kan få en bärare att tro att doften också är rosa. Att den luktar ros eller pion eller något liknande. Men icke. Shalimar Initial är en mjuk, pudrig blomdoft med en smutsigt svart botten. Inte lika svart och vaniljig som originalet. Om man skulle sig på en slags bildlig liknelse är original-Shalimar som en kopp svart, turkiskt kaffe. Mörk, tjock, nästan besk medan Shalimar Initial är en kopp latte i en vacker porslinskopp av bästa kvalitet. Båda utsökta i sina respektive utföranden. Den ena kanske mer lättdrucken än den andra.

Shalimar Parfum Initial, 40 ml EDP 570 kr.

Etiketter: , ,

Stilikoner och parfymer – en liten odyssé!

Låt oss prata stilikoner! Och låt oss undersöka deras intimaste accessoar – deras parfym.

Undebara boho-chica Jane Birkin har underbar smak, hon använder självklart Shalimar. Det kan vara så att hon lite är ett barn av sin tid, hon var stor i ett skede då det var mode med kryddiga, starka, orientaliska parfymer. Men å andra sidan har Shalimar alltid burits av boho-personer, färgstarka kvinnor och kryddiga bohemer. Inte för inte som Jade Jagger designat den nya flaskan, menar jag.
Hon bär också Jicky, den ultimata unisexdoften. Eftersom hon är en ikon utan like har hon förstås också en parfym som gjorts åt henne, nämligen Miller Harris L’air de rien. Självklart en sensuell, muskig orientalare…

Jackie Kennedy Onassis, en underbart stilfull kvinna, bär lika stilfulla parfymer. Jicky även där – en citrusexplosion! Chanel No. 5 givetvis (den var väl ändå given?) och Fleurissimo från Creed, en blomsterbukett som beställdes av Monacos furste Rainer till blivande frun Grace Kelly i bröllopspresent. Vilken bröllopspresent! Tydligen blev Jil Sander No.4 hennes sista doft. Modern och stilfull in i det sista alltså…medan maken JF Kennedy bar Old Spice (!) och den lika billiga Jockey Caswell Massey. Är det någon som tvivlar på att han var en man av folket så kan man sluta med det nu. Men visst, han var en statsman också, om än för ett kort tag. Och som sådan bar han det enda rätta, en grön cologne från Creed, nämligen Vetiver.

Dita von Teese använder hur många parfymer som helst. Quelques Fleurs heter favoriten tydligen, från Houbigant (jag vet inte hur den luktar – det måste jag ta reda på!) men listan inkluderar också Stella Rose Absolute, Bvlgari Red Tea, Jean Paul Gaultier, Vivienne Westwood Boudoir, Shiseido Feminité du Bois, Lancome Magie Noire, Fracas och den underbara Angel (Mugler).

 

Tom Fords lista är kortare. Han bär klassiska, träiga, gröna colognen Guerlain Vetiver medan hans favoritlukter är patchouli, amber, musk, vanilj, choklad, kaffe och hans hund öron. (Allvarligt, han borde ju älska Angel, den innehåller ju i stort sett allt det där!)

 

Kate Moss har en knippe egna parfymer att välja på men har ändå en liten kollektion klassiker på nattduksbordet. Gemensamt för samlingen är att alla är klassiker, alla är topparfymer och alla är väldigt, väldigt kvinnliga – med undantag från Dirt från Demeter, som luktar damm, grå smuts och lite brun, torr jord. Stark kontrast till Chanel No.5, 10 Corso Como, Shalimar, L’heure bleue (min favorit!), Tocca, Royal Limes, So de la Renta, L’eau d’Issey, CK one, Anais Anais och Fracas. Men så brukar ju Kate blanda dyra, klassiska plagg med billiga Topshop-grejer. Eller, har jag fel? Vintage och rock’n’roll? Precis som Chanel No.5 och CK One. Jajamen, badrumsskåpet ljuger aldrig. You go, Kate.

…och en sista hinner vi med, va? Mick Jagger. En stilikon om någon. Väljer att dofta murrigt, murkigt trä och tjockt, fuktigt läder med Cuir de Russie från Chanel. Hatten av till dig, herr musikman, det trodde jag inte. Men dottern Jade måste väl fått sin ypperliga parfymsmak någonstans ifrån?

Frågelådan x 2

Hej Caroline!
Vill även jag tacka för en underbar blogg!
Såg att du tipsade om lite nya parfymer i detta inlägget och hoppas även jag få hjälp av dig! Är så sugen på att hitta en ny doft,men har svårt för att gå runt och prova på Åhlens (där de dessutom inte är så hjälpsamma tyvärr) tills man blir helt yr.
Jag har tidigare haft Viktor&Rolf “Flowerbomb”, Anna Sui “Suidreams”, Calvin Klein “Euphoria” och Comme de Garcons “2″. Gillar både att de två första är har ganska vanilj-aktig (?) söt doft och att de två senare är ganska tunga. Fick även Marc Jacobs “Daisy” i present men den gillade jag inte alls…kändes lite för lätt på något vis.
Ja du hör ju,jag är minst sagt förvirrad och skulle verkligen bli så glad om du har tid att ge mig lite bra tips!
Tusen tack på förhand!
Moa

 

Hej Moa!

Tja du…du gillar både vanilj och sötma, men också tyngd. Gärna på samma gång? I så fall är det kanske orientals du ska sikta in dig på. Eller kanske dofter med patchouli, lite musk och rökelse i botten? Varför inte testa något dunkelt och lortigt från 1920-talet, som Shalimar? Opium?
Eller Estée Lauders underbara Sensuous Noir, om du vill börja “light” och modernt. Angel är ett annat alternativ.
Narciso Rodriguez
har ju också ett helt batteri av muskiga dofter, till exempel Narciso Rodriguez for her som är mustig, murrig, mörk men inte tung.
Ja, inte så mycket nytt bland de förslagen direkt, men det beror på att de är utmärkta dofter. Vill du istället ha något lite mer krävande eller ovanligare kanske Tea for Two från L’Artisan kan vara något, den luktar som en kopp med het, rökig lapsang. Inte allas kopp te (!) men kan vara värd att prova. Garanterat inte den vanligaste parfymen på sminkbordet. Men det är å andra sidan inte Comme des Garcons 2 heller.

 

Hej!

Jag har en body lotion som är från Bath and Body Works. Denna lotion är från deras serie Japanese Cherry Blossom. Doften beskrivs som ”a seductive and mysterious floral scent, inspired by the exotic gardens of Japan”. Dock uppfattar inte jag den här doften som speciellt orientalisk eller blommig, men kan heller inte beskriva den på något bra sätt. Den här doften är för mig… varm. Den är sensuell utan att vara överdriven, den är inte för tung, men heller inte för fräsch, den är inte för feminin utan drar nästan över lite åt det maskulina hållet (påminner lite om L’homme av YSL på något vis). Jag får alltid komplimanger när jag har denna lotion, och själv älskar jag den. Men nu är det så att jag gärna skulle vilja ha en parfym som doftar likadant. Jag har varit på jakt efter en parfym som luktar såhär i flera år, utan resultat. Det finns en Eau de Toilette i samma serie, men den går inte att köpa eller beställa till Sverige. Så jag undrar om du vet någon parfym som påminner om denna? Eau de Toiletten beskrivs såhär:
Fragrance Top Notes: Asian pear, Fuji Apple and Ume Plum
Fragrance Mid Notes: Japanese Cherry Blossom, Butterfly Lily, Kyoto Rose, Mimosa Petels and Hedione
Fragrance Base Notes: Vanilla Rice, Imperial Amber, Silk Musk, Cinnamon Incense, Himalayan Cedarwood and Creamy Sandelwood

Eller tycker du att jag ska försöka få tag på Bath and Body Works Eau de Toilette i denna doft, utan att ha provat den? Tror du att den kommer dofta likadant som min body lotion?

Tack så jättemycket på förhand!

Anna


Hej Anna!

Gillar du doften gör du säkert bäst i att skicka efter parfymen (se upp för tull!). I vilket fall som helst kommer den säkert att komplettera din body lotion bra. Perfekt underlag för layering!
Det finns kroppsprodukter som ska dofta Japanese Cherry Blossom från Både L’Occitane och Korres. De finns ju tillgängliga i Sverige, de kanske kan vara alternativ till din body lotion? Beroende på om du gillar dofterna, såklart. Men det kanske kan vara värt att provdofta på dem? De ersätter ju inte parfym, men de kanske i alla fall gör så att du slipper beställa från USA när din favoritlotion tar slut? Om man har tur.

Etiketter: , , , , , ,

Exotism!

När vi ändå pratar om Shalimar…låt oss prata lite om orientaliska dofter.

Det var runt 1910-talet som hela Europa drabbades av en exotisk våg, som nådde toppen tio år senare då det plötsligt var inne med västerländska rytmer, dofter och looker. Jazz! Rom! Tobak!
Ryska baletten turnerade med föreställningen Shéhérezade och orsakade en total orientalismtrend, Josephine Baker besökte Paris – och fick en egen parfym! (I en flaska som idag skulle anses förolämpande rasistisk)

Orientalism och exotism var helt enkelt grejen, och de orientaliska dofterna föddes. Vi förknippar dem ofta med något sött och tungt. Så måste det inte vara, och har inte alltid varit. Men gemensamt är att de ofta innehåller ambra (Ambra luktar vanilj, men med en sensuell och mustig underton, som en lättare musk kan man säga). De orientaliska dofterna kan man sen dela in blommiga, kryddiga, träiga och gourmand orientaler.

När de kom, på 20-talet var de torra, pudriga och vaniljbaserade. Guerlain har gjort flera stycken sådana, till exempel Mitsouko (1919). Men mästerverket hette – och heter – Shalimar.

När den kom 1925 satte den verkligen standarden för orientaldofter. Den  innehåller 30 % doftämnen, vilket är dubbelt mot vad man brukade på tjugotalet. Det tog fyra år innan man vågade lansera den, man trodde liksom inte att världen var redo, och man ville att den skulle vara perfekt.

Shalimar är en chypre, med toppnoter av bergamott och citron (som i Earl Grey-te). Hjärtnoten är blommig, med iris och jasmin. Ah, som en marockansk trädgård? Sen kommer det tunga och orientaliska, som patchouli och sandelträ (vanligt i rökelse). Sen det långvarande orientaliska, det som stannar kvar i minnet och på armen – ambra, läder och musk. Där har vi den – Shalimar.

Det finns någon story om två gudomligt vackra, exotiska tvillingar som var it-girls i Paris på 20-talet. Enda sättet man kunde skilja dem åt var genom att en av dem bar Shalimar, så det var henne alla flockades kring trots att de båda flickorna var identiska.

Annat roligt fakta: ända sedan releasen har man bara låtit brunetter göra reklam för doften, för att behålla bilden av den som exotisk.

Trots att de orientaliska dofterna ändrat karaktär sedan dess kvarstår Shalimar som en riktig klassiker och räknas till de topp-fem-bästa dofterna i världen. Utan tvekan. Det är den enda erkända toppdoften som inte är blommig, och det är den äldsta orientalen som fortfarande räknas. Ni ser, ni måste gå och prova den. Nu. Som med all annan parfym –  låt den sätta sig, dofta när den är torr, fått mogna och komma fram ordentligt.

På 70-talet blev de orientaliska parfymerna muskiga, som Opium (1977), som orsakade bråk när den kom. Kines-amerikanska grupper krävde bojkott och offentlig ursäkt av Yves Saint Laurent som de ansåg kränkt dem, genom att inte respektera vilka problem opium orsakat i deras hemland. YSL brydde sig inte. Parfymen förbjöds till och med ett tag, i USA men blev, såklart, en bästsäljare. Dels på grund av doften, men också kanske den “vulgära” reklamen som antydde att man skulle bli som besatt (sexuellt?) av parfymen. Någon kanske minns nylanseringen för ett par år sedan med en naken Sophie Dahl? Samma sak där.

På 80-talet blev de orientaliska dofterna mer fruktiga, som Poison (1986). Också den antyder ju, med namnet, att man liksom inte kan hjälpa det, det lockande exotiska är farligt och man vet det, men vad kan man göra? Det luktar ju så förföriskt gott.

På 90-talet blev orientalerna mer kryddiga och skogsdoftande men emensamt för alla tider är att orientaliska parfymer alltid är starka och hållbara. Alltså, de stannar länge på huden och doften har lång livstid. Ambra fortsätter att lukta i stort sett för alltid.

En rolig grej bara, apropå kontroverserna med Opium och Poison. – på 1800-talet blev frågan om att lukta “exotiskt”  en politisk sak, mycket mer än vid Opium-lanseringen. Napoleons hustru kejsarinnan Joséphine upptäckte musken, och det blev därför en modedoft i Frankrike runt år 1800. Som en motreaktion blev tunga, exotiska dofter i stort sett tabu i England och Tyskland, de ansågs sjukt vulgära. Vem ville lukta fransk, slampig och katolsk? Nej, en sann engelsk/tysk protestant luktar friskt och rent istället. Musk luktar sex och sånt sysslar vi inte med, tack så mycket.

Grejen är att detsamma verkar gäller fortfarande för män, det sitter kvar det där. Den nordeuropeiske (protestantiska) mannen doftar inte musk/exotiskt/orientaliskt/sex utan frisk citrus, sportigt marint eller sträv fougére om man ser till vilka parfymer som går hem. Den första orientdoften för män (Habit Rouge från Guerlain) kom så sent som 1965. Trots att den bara var “halvorientalisk” gick den inte hem någonstans, sålde uruselt, ratades och kallades vulgär och billig. Är det ändå inte lite intressant att fundera över?

(PS. Shalimar, Opium och Poison finns att testa på i stort sett alla varuhus, och Kicks)

Etiketter: , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen